Bildningssträvandet är kanske inte den verksamhet som får flest spaltcentimetrar när diskussioner om universitetens roll i samhället når ut över nyhetströskeln. Jag vill dock hävda att universitetet trots allt fortfarande har en befäst bildningsposition, står för kritiskt tänkande och den eftertänksamhet som fostrar till en något så när stringent forskningsmetodologisk förståelse. Allt det övriga, tex tillämpbarhet på andra arbetsplatser, ekonomiska fördelar i produktivitetens saliggörande anda och andra direkt mätbara fördelar med universitetet behöver alltjämt byggas på ett brett nyfiket humanistiskt bildningsideal.
De flesta religionsvetare jag känner läser mycket. Serietidningar, romaner, poesi, populärhistoria, tidskrifter, dagstidningar osv., varvas med artiklar och monografier inom den egna forskningsnischen. De flesta religionsvetare jag känner ser på serier, går på bio, följer flera nyhetsprogram, spelar tv-spel, går på teater, opera och balett – inte enbart för att samla material till forskningsprojektet med stort F. De flesta religionsvetare jag känner är rörliga, de besöker för dem främmande länder, veckoslutssemestrar i nya städer, bekantar sig med nya platser i hemstaden och orter på landsbygden. Men de besöker dem inte enbart för att studera det de får betalt för att undersöka.
Bildning, kritiskt tänkande och metodvetenhet är inte mycket värda om de stannar enbart i den enskilda läsarens, flanörens, betraktarens huvud. Tankar, känslor och insikter behöver delas för att bli till kunnande. Därför har nu religionsvetenskapen återupprättat sin egen blogg.
Bidrag som skildrar resor både i när och fjärran, läsning vitt och brett, tankar om aktualiteter som berör eller som borde engagera tas emot. Som det något klichéartat lyder: religionsvetenskapen är en spretig disciplin som intresserar sig för hur människor tänker och hur deras tankar syns i konst, arkitektur, samhälle, vad de gör tillsammans, i både historia och samtid.
Väl mött på denna plats hälsar jag som aldrig bloggat men gärna läser vad andra religionsvetare förmedlar för att varje dag känna mig litet mera – om så inte alltid bildad, men åtminstone litet bildbar.
Jan Svanberg
Äldre universitetslektor