av Matilda Nikko
Under en religionskurs i gymnasiet fick vi besöka Jehovas vittnen. Trots allt jag tidigare läst och lärt mig blev jag ändå förvånad över hur öppna de var med att utesluta medlemmar. Några år senare går jag universitetskursen Religion och individ i möte, där vi fick fördjupa oss i begreppet dekonvertering. Jag blev direkt intresserad att lära mig mer om ämnet och därför blev valet av tema för detta blogginlägg naturligt. Dekonvertering är enligt Fazzino (2014) ett utträde från en tro utan planer på att återvända till den. Processen kan dock se väldigt olika ut för olika människor. Att lämna en religiös gemenskap är sällan ett enkelt beslut. När gemenskapen dessutom är starkt sammanhållen, med tydliga gränser mellan “innanför” och “utanför”, kan steget ut innebära en stor livsförändring. Liedgren (2009) menar att för medlemmar i Jehovas vittnen är tron inte endast en privat övertygelse, utan också en livsstil, samt ett socialt nätverk och en identitet. Därför påverkar dekonvertering ofta alla delar av livet.
Jehovas vittnen är kända för sin dörr-till-dörr-predikan och betoningen på Bibelstudier. En varm och tät gemenskap är också central för denna rörelse enligt Liedgren. Björkmark, Nynäs och Koskinen (2021) förklarar i sin artikel att många medlemmar beskriver en stark känsla av samhörighet, tydliga normer och en trygg struktur. Samtidigt innebär denna tydlighet att gränsen mot omvärlden blir skarp. Världen utanför betraktas teologiskt som påverkad av krafter som står i opposition till Gud. Det skapar en mental och social distans som kan göra steget ut dramatiskt och svårt. Liedgren lyfter fram flera sätt att inte längre räknas som en medlem. En person kan själv välja att lämna gruppen (utträde) eller genom att gradvis lämna genom att sluta delta i verksamheten. Den tredje och mest omtalade formen är uteslutning, som kan ske om någon anses bryta mot centrala moraliska regler eller öppet ifrågasätta läran. Konsekvensen av uteslutning eller formellt utträde är ofta social isolering från församlingen. Praxisen att begränsa eller helt avbryta umgänge med den som lämnat är teologiskt motiverad. På JW.org (rörelsens officiella hemsida) kan man läsa deras tolkningar av bibliska texter som betonar vikten av att hålla församlingen ren. För den som lämnar kan detta innebära att vänner, och i vissa fall även familjemedlemmar, minskar eller bryter kontakten. Eftersom många vittnen har sitt huvudsakliga sociala liv inom gemenskapen kan förlusten bli enorm. Man förlorar inte bara en tro, utan hela sitt sociala skyddsnät.
Att lämna en starkt reglerad religiös miljö innebär ofta en inre omprövning. Tron har kanske format ens världsbild sedan barndomen. Frågor om mening, moral, framtid och identitet måste omförhandlas. För vissa sker detta gradvis genom tvivel och nya perspektiv. För andra utlöses processen av en konkret händelse som det kommer fram i Björkmarks, Nynäs och Koskinens artikel med intervjuer av tidigare medlemmar. Psykologiskt kan dekonvertering innebära både befrielse och sorg. Samtidigt kan känslor av skuld, rädsla för att ha gjort fel inför Gud och oro över framtiden finnas kvar under lång tid.
Från organisationens synvinkel är lojalitet avgörande. Att öppet ta avstånd från läran betraktas inte bara som ett personligt val, utan som ett hot mot den andliga gemenskapen. Därför betonas vikten av disciplinära åtgärder som ett sätt att skydda församlingen och samtidigt, enligt den egna förståelsen, hjälpa den avvikande att inse allvaret och eventuellt återvända. Det är viktigt att förstå att många aktiva medlemmar ser detta som en kärleksfull handling. Detta kan ses på JW.org, där en hel sida är dedikerad till varför de utesluter medlemmar. Det är en form av andlig konsekvens, snarare än bestraffning. Samtidigt upplever de som lämnar ofta åtgärderna som hårda och sårande. För den som lämnar väntar ofta en period av omorientering. Ett nytt socialt skyddsnät måste skapas och personen behöver anpassa sig till ett nytt levnadssätt. Berättelserna varierar. Vissa beskriver upplevelsen som negativ och påfrestande. Dekonverteringen innehöll en sorgeprocess. Andra menar att det främst var en positiv upplevelse. De beskriver sin dekonvertering som frihet och lättnad.
Att lämna en helig gemenskap handlar om mer än teologi. Det handlar om identitet, tillhörighet och rätten att själv definiera sitt liv. I fallet med Jehovas vittnen blir denna spänning särskilt tydlig, eftersom organisationens struktur och teologi knyter samman tro och gemenskap tätt. För vissa leder den till en ny andlig väg, för andra till en mer sekulär livsåskådning. När jag tänker tillbaka på mitt besök hos Jehovas vittnen under gymnasiet minns jag framför allt hur stark gemenskapen verkade vara. Då förstod jag inte riktigt vad det innebar att stå utanför den. Genom att läsa om dekonvertering har jag fått en djupare förståelse för hur stort och ibland smärtsamt ett sådant steg kan vara. Det handlar inte bara om att byta trosuppfattning, utan om att omforma sitt liv, sina relationer och sin identitet, vilket kan vara svårt för utomstående att fullt förstå.
Käll- och Litteraturhänvisning:
Björkmark, Maria; Nynäs, Peter; Koskinen, Camilla. 2021.“Living Between Two Different Worlds”: Experiences of Leaving a High‑Cost Religious Group. Journal of Religion and Health.
Fazzino, Lori L. .2014. Leaving the Church Behind: Applying a Deconversion Perspective to Evangelical Exit. Journal of Contemporary Religion Vol. 29
JW.org https://www.jw.org/sv/bibliotek/b%C3%B6cker/Insikt-i-Skrifterna/Uteslutning/
Liedgren, Pernilla. 2009. Att lämna en värld: Om utgångsprocesser ur Jehovas vittnen. Socialvetenskaplig tidskrift (3-4)