av Ellen Thyrén
Det vore svårt att missa hur en idé om Islam har spridit sig i samhället. Det handlar egentligen inte så mycket om tro, utan snarare om andra motiv som gömts under lager av en av västvärlden uppmålad karikatyr av Islam. Denna snabba spridning och utveckling av idéer tänker jag att påverkats mycket av teknologins utveckling som gett större möjligheter för tankarna om Islam att spridas i diverse olika mediekanaler. Vad som kan räknas som islamofobi är ett väl omdiskuterat ämne; definitioner av begreppet har också kritiserats för att strida emot yttrandefriheten.
Media lyfter också upp debatten och påverkar hur den visas upp. Mediatiserings teorin innebär en process där religioners agens, trosidéer och symboler påverkas av hur media fungerar. När media förändras och får en ökad påverkansförmåga skapas både nya villkor för auktoriteter att tala om religion samt nya möjligheter för att bli en av dessa auktoriteter. I detta blogginlägg kommer fokuset att läggas på varför jag inte ser yttrandefrihet som ett fungerande argument för att förneka islamofobi. Detta kommer jag att göra genom att lägga rampljuset på en debatt om begreppets definition i Storbritannien.
För ungefär ett och ett halvt år sedan anklagade den brittiska politikern Lee Anderson Londons borgmästare Sadiq Khan för att vara kontrollerad av Islamister. Flera inom det konservativa partiet i Storbritannien har uttryckt att Andersons kommentar var ”fel” men inte velat kallat den islamofobisk. En debatt om vad islamofobi innebär väcktes till liv och man har tidigare i år skapat en arbetsgrupp för att skapa en ny definition av begreppet.
Det finns alltså för tillfället inte någon officiell definition av islamofobi i Storbritannien som har godkänts av regeringen; en orsak till att de inte tagit sig an en tidigare föreslagen definition är för att de anser att den har konsekvenser för yttrandefriheten. Jag anser att den förslagna definitionen inte behöver vara motstridig mot yttrandefriheten; problemet är istället hur man tolkar yttrandefrihet. Yttrande- och åsiktsfrihet exkluderar inte negativa eller kränkande påståenden, men det innebär inte att den kan köra över alla andra typer av friheter. När yttrandefrihet begränsas bör man dock kunna motivera inskränkningen med hjälp av lagen. En sådan motivering vore exempelvis rätten till att inte bli diskriminerad.
Konceptet yttrandefrihet kan spåras tillbaka till de två grekiska koncepten isegoria och parrhesia. Isegoria handlar om jämställdhet mer än frihet. Parrhesia handlar istället om rätten att säga sanningen till makten; konservativa reducerar det till att endast handla om att kränka istället för att ge skäl för att söka rätten till isegoria. Båda två tillsammans kan ses som viktiga för yttrandefrihet i demokratisk kommunikation.
I vårt samhälle är det heller inte frågan om en spelplan där alla parter har samma möjlighet att säga sina åsikter och bli hörda; det finns en ojämn maktbalans. Islamofobi ger varken utrymme för diskussion eller plats för muslimer i diskursen. Det finns ingen nyansering och orden kommer inte heller från en källa av kunskap om Islam.
Jag ser det här ämnet som viktigt för att det handlar om beslut som tas och påverkar människor i en värld som vi lever i just nu. Ingenting gott kan heller komma ifrån någonting så pass törnigt som sättet Islam målas upp i politiken i väst idag; det är som en bomb där vi själva är de med knappen för att utlösa den. Jag tänker också att vi inte alltid funderar så mycket på vad för betydelse som förståelsen av ord kan ha; man kan se innebörden som självklar för att den sedan ska visa sig att inte vara så självklar som man trodde att den var.
Vi lever i en värld där en av västvärlden konstruerad bild av Islam har fått bli till en sanning och där man vill försöka skydda hat bakom ordet yttrandefrihet. Det är värt att fundera över om den tidigare föreslagna islamofobi definitionen i Storbritannien egentligen strider emot vad yttrandefrihet är. Man kan också fundera över vad man kommer få ut av Storbritanniens försök att skapa en ”ny” islamofobi definition; kommer man, likt med yttrandefrihetsargumentet, bara hitta nya sätt att tala sig runt definitionen?
Litteratur- och källförteckning:
Lövheim, Mia & Hjarvard, Stig (2019). The Mediatized Conditions of Contemporary Religion: Critical Status and Future Directions. Journal of religion, media and digital culture. Vol. 8: s.206-225.
Gov.uk (2025) Government launches working group on Anti-Muslim Hatred/Islamophobia definition. https://questions-statements.parliament.uk/written-statements/detail/2025-03-03/HLWS480 (hämtad 29.04.2025).
Mincheva, Dilyana & Hirji, Faiza (2022). At the Limits of Free Speech: The Conditions that Enable Islamophobic Discourse. Canadian journal of communication. Vol. 47/No. 3: s.488-510
Siddique, Haroon (2024). What is Islamophobia and why does Tory government not accept definition? The Guardian. https://www.theguardian.com/news/2024/feb/27/what-is-islamophobia-and-why-does-tory-government-not-accept-definition (hämtad: 29.04.2025)
Amnesty international. Yttrandefrihet. https://www.amnesty.fi/sv/vad-gor-amnesty/yttrandefrihet/ (hämtad: 02.06.2025)