Om Haruki Murakamis ” Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”.
1: att vara en (tillfällig) långdistanslöpare.
I boken framstår länge löpning som något väldigt viktigt för Murakami, han gör allt han gör helhjärtat (s 53). Murakami springer (periodvis) en timme varje dag, och har sprungit ungefär ett maraton om året de senaste tjugo åren. Under perioden han skriver boken springer han mellan 26 mil i månaden, vilket han kallar att springa på allvar (s 23) till 31 mil i månaden vilket han kallar ”extremt målinriktat”. Det ligger nära till hands att säga att han är besatt. Jag vill inte säga att detta är fel, karln kan mycket väl vara besatt. Men det är inte av löpning. ”Den främsta orsaken till att jag ägnar mig åt fysisk aktivitet är för att kunna upprätthålla och förbättra min fysik så att jag ska kunna ägna mig åt mitt författande. ” (Murakami 2011 [2007], 216) Detta är något Murakami säger först i efterordet, men genom hela boken finns det en spänning mellan att löpning är något viktigt för honom och att det är oviktigt. Ifall man inte jobbar för att kunna skaffa bra utrustning, om man inte bosätter sig där man har bäst möjligheter att utöva sin idrott, om man inte gör uppoffringar i ens liv för idrotten så är man inget mer än en amatör. Det är bara en del av Murakamis liv och löpning råkar av några olika anledningar bra i hans liv.
Det är visserligen sant att löpning är en viktig del av Murakamis liv och själv springer jag ingenting alls. Förra våren cyklade jag till jobbet, det tog nästan en timme enkel resa, och eftersom det var halvtidsjobb så cyklade jag ungefär lika mycket som Murakami springer. Detta gjorde mig inte till besatt av cykling, och folk som pendlar med tåg är inte besatta av att åka pendeltåg. Murakami är bara en tillfällig löpare (trots tjugo års nästan daglig löpning). Löpning passar hans temperatment och hans livsstil, men det är inte en central pusselbit i Murakamis liv även om det fyller en viktig funktion för honom. Om han av någon anledning inte längre kan löpa, så kanske han skulle övergå till att träna på gym utan att ligga och drömmar om löpning skulle försvinna efter bara ett par år. Faktiskt nämner Murakami inte att han någonsin drömmer om löpning, det kanske är där det hänger. Han drömmer om att skriva bra böcker men också om att prestera och om att plåga sig. Men han drömmer inte om löpning, detta gör honom till en tillfällig löpare.