Bra vandringsutrustning och en bekväm vandring?
Ovan finns en bild på centret i Nikkaloukta. Härifrån startade vi vår vandring – eller startade kanske vandringen långt tidigare? Det låter på sätt och vis förnuftigt att räkna in förberedelserna , t.ex. packningen av ryggsäcken som en del av vandringen. (Övernattningarna, när man sover, är ju på ett sätt inte en del av vandring men på ett annat sätt en viktig del av vandringen. När man avgör sådana här frågor måste man vara medveten om varför, i vilket syfte, man behöver avgöra vad som är en del av vandringen eller inte.) Ifall man packar fel så kan det förändra vad som händer ute i naturen mycket, t.ex. om man skulle glömma en tältstång eller kanske sovsäcken. Förberedelserna kan visa vem som är en erfaren vandrare och vem som inte är det, en nybörjare tar t.ex. gärna med sig saker som inte är så nödvändiga (t.ex. alltför många ombyten kläder) eller utrustning som inte är riktigt funktionsduglig. Det sistnämda misstaget gjorde jag, den sovsäcken jag tog med mig var inte tillräckligt varm. Detta ledde till att jag blev tvungen att improvisera med den utrustningen jag hade på två sätt. För det första sov jag i nästan alla kläder jag hade (vilket gjorde att jag kände mig som en Michelingubbe) , så jag tog på mig långkalsonger först när det blev läggdags. För det andra så fick jag ett tips från en annan av deltagarna på kursen att fylla en vattenflaska med kokhett vatten och lindra in den i något isolerande. När man stoppade in den i sovsäcken så värmde det någorlunda i flera timmar. En fjällvandring är bara sällan något man gör på egen hand (mer om detta i anslutning till mitt andra foto). Här tänkte jag ta upp hur stor skillnade det är på att ha bra utrustning och att ha dålig utrustning. En radikal skillnad är förstås i förhållande till forna tiders fjällvandrare, och man behöver inte vara särskilt gammal för att minnas att tält som vägde väldigt mycket eller när det inte fanns några. Att ha bra utrustning kan underlätta mycket – jag hade tyckt det hade varit skönt att kunna sova varm och skön. Faktiskt beställde jag en vecka efter hemkomsten en riktigt varm sovsäck. Men jakten på bra utrustning kan gå över styr på ett par olika sätt. För det första tänkte jag näma att det kan bli en jakt på alltför bra utrustning som man inte behöver. Stadsjeepar i städer är ett exempel, man kan också tänka på snygga men dyra kläder som kostar mer än en månads studiebidrag. Trots att studenter bara sällan behöver funktionaliten hos ett par slitstarka vandringsbyxor för en förmögenhet så kan de vara viktiga på andra sätt, liksom andra klädmoden. T.ex. kan de vara ett sätt att uttrycka sin personlighet, eller den man vill vara. Genom att gå i ett par fjällrävenbyxor kan man signalera, eller tro sig signalera, att man är en aktiv person som värdesätter frihet och miljö högt, samtidigt som man inte är är rädd för att röra sig i skog och mark.
Det kan också bli ett problem om man fokuserar på den rätta utrustningen alltför mycket. Det kan bli en sport i sig att vandra så lätt som möjligt, eller att alla ens kläder ska vara fjällräven. Måttlighet är en dygd, och valet av utrustning bör ha en utgångspunkt i de faktiska krav man står inför.
Det är viktigt att göra vandringen så behaglig som möjligt, men detta gäller också inom vissa gränser. Att flyga helikopter är inte att vandra, ännu värre är det att chansa och gå upp till toppen med insikten om att man alltid kan ringa fjällräddningen. Men detta innebär inte att helikopterflygning inte skulle kunna vara en semesterform som kan vara väldigt givande (åtminstone ger den CO2-tillskott), men en sådan semester skulle kanske ha mycket gemensamt med en flygresa till ett kurhotell. Bekvämlighet är viktigt, men det får inte bli alltför bekvämt, det skulle ge en annan karaktär åt fjällvandringen.