Essän är skriven av en av deltagarna i kursen Miljö, minoriteter och marginalisering.
Sommardag ute på landsbygden
Jag hör vinden i träden. Den prasslar löven och solens reflektion från vattnet i sjön samt dess värme för fram den perfekta sommardagen. Även med all denna rörelse i detta moment finns det ingen brådska. Jag kommer ihåg när jag sprang omkring i skogen och lekte all världens saker. Här kan man stå och tänka på vad man än vill utan någon brådska. Känslorna man har från det tidigare arbetet ger en känsla av nöje i detta lugna moment. Att det tar ont gör inte känslan sämre. Att stå här i den svala lätta vinden med svett på sin hud är tillräckligt för för att det ska kännas bra.
Katten som undersöker världen från sitt perspektiv är något jag följer gärna, med dess egna tankar till skillnad från mina egna. Likt dem har jag ingen brådska i just nu och jag behöver inte tänka djupt på något. Jag känner mig som en del av det som jag har runt mig. Det är lugnt, det är varmt och en stillhet varar även om saker och ting rör sig. Katten som försvann är likt jag en del av det som händer. Hon nosar omkring i gräset, hon nosar på vinden som för med sig dofterna från sjön och skogen kring oss. Hon hör och ser det samma som jag, men hon har sitt sätt att se på det. För mig är vinden något som hjälper med den sköna värmen av solen, för katten kan det vara något konstigt.
Larmet som går av bryter momentet. Lugnet försvinner och väcker mig från den stillhet som jag befunnit mig i. Det är ett onaturligt ljud som påminner mig om det som jag inte har mycket av ute på landet. Här i vår sommarstuga har vi ingen ordentlig nätkoppling, vi har inte rinnande vatten eller liknande modernare saker. Men det påminner om det kommande. Det drar ut mig från mitt moment i den natur jag befunnit mig i och drar mig in i det onaturliga. Jag slutar tänka på det jag hör och ser i momentet i större detalj och återvänder till tankar som involverar det jag är vanare vid, som telefonen och pekplattan och stadslivet. Samtidigt har katten försvunnit, som annars är en innekatt och mina tankar går omkring den realitet att hon inte är i sig en del av det som är runt henne, och att min uppgift är att ta bort henne från skogen dit hon farit.
Platsen som erfarenheten ovan tar plats är alltså på bakre gårdsdelen på min familjs sommarstuga där jag faktiskt inte varit i flera år nu. Där ute på landsbygden kunde man ofta glömma bort hur det är i stan, exempelvis genom den minimerade mängden modernitet vi har där. Också det att man inte behöver känna brådska och kan glömma bort problem som man har från livsstilen i stan för fram hur naturen runt en är något viktigt och fint. Den känsla av ro och lugn som man har ute i naturen är något som vi som stadsbor inte ofta nödvändigtvis känner och gör det till något som vi kanske söker efter och anser som något bättre. Kattens roll i denna gestaltning är mångfaldig och kommer at fördjupas mera, men hennes existens representerar samtidigt en distans från naturen, men också kontroll över den, genom att jag vaktar henne och sedan tar bort henne från skogen när hon far in dit (samt den generella historiken bakom tämjandet av djur eller ”naturen”). Larmet spelar också in på känslan av distans eftersom det är händelsen som bryter detta ”utopistiska” moment och drar mig tillbaka in i den realitet som är vår moderna värld med teknologi och dylikt vilken skapar idén om det naturliga mot det onaturliga
Vad gestaltningen då generellt kommer fram till är att det är frågan om hur människor, speciellt inom stadsliv, numera inte är så involverade i hur det är att vara i naturen. På det viset är vi inte mera en del av den, utan naturen är något som vi söker efter för diverse syften, var sig det handlar om att använda naturen för vårt nöje, eller att ta nytta av naturen exempelvis på diverse kommersiella plan. Distansen vi har skapat mellan oss som människor och naturen är något som har lett till en problematik där vi inte nödvändigtvis vet hur vi kan leva som en del av naturen och kontinuerligt gör våra beslut utanför den. På det viset gräver vi oss djupare in i ett hål som vi eventuellt inte kan komma ut från.
Om det centrala i sommardagen
För att fortsätta är det bra att lyfta fram de viktigaste punkterna i gestaltningen. Det första begreppet som är centralt i de olika tankarna är idén om hur naturen är ”lugn och stilla”. Det här är ett centralt begrepp eftersom det anknyter till en känsla som många människor tycks ha när de relaterar till naturen, hur naturen är något som låter en vara i fred i stället för stadens stora mängd av rörelse. Det finns en klar uppdelning mellan ens norm och naturen, man ger alltså andra värden till naturen och människan och hens ”egna värld”. Detta leder sedan till diskussion kring hur vi sedan för över dessa känslor till vår behandling av naturen.
Det andra är hur katten i gestaltningen också visar ”distansen från naturen”, när jag tänker på att hon inte får gå in i skogen eftersom hon är en innekatt. Detta representerar på sitt sätt hur vi som människor verkar ta en viss distans från naturen, i stället för att leva ”i naturen”, samtidigt som vi genom att ta denna distans förstör naturen. Katten är alltså (historiskt sett) ett djur som vi tagit från naturen och gjort till ”vår” på sitt sätt, vilket visar hur vi ”härskar” över naturen.
Till tredje har vi tanken om larmet och det ”onaturliga” i jämförelse till det naturliga, som också blöder in i tanken om det lugna och stilla i naturen. Åter bildas denna distans man tar till naturen och det moderna, som tekniskt sätt är det som samtidigt förstör den natur som gestaltas på sätt och vis som en fin och viktig sak genom mina gestaltningar. Denna distans förstärks också hur jag inte relaterar det liv jag lever i staden som direkt ”naturligt”.
För att ta in ett teoretiskt perspektiv som man kan följa med i relation till mina tankar kring gestaltningen har jag tagit A Sand County Almanac av Aldo Leopold (1949), eftersom den på sitt sätt ger en bild av den distans som bildats mellan det moderna vi människorna tar för givet och det naturliga.
Till at börja med kan man ge lite bakgrund till Leopold. Aldo Leopold var en amerikansk skogsvetare, ekolog, filosof och miljöaktivist. Han var en professor vid University of Wisconsin och var mycket inflytelserik med sina åsikter och hade en stor roll i hur modern miljöetik skapades samt inom rörelsen för bevarande av vildmark i naturen. A Sand County Almanac (1949) är hans mest kända verk som översatts till 14 olika språk. Dess innehåll är en kombination av naturhistoria, filosofi och scenmålning med ord. Boken är en helhet av essäer som förespråkar Leopolds idéer om ”landetik” som han kallar det, dvs. hur människan skall förehålla sig till landet.
Han tar fram perspektivet om hur det moderna samhället är på sätt och vis ”större och bättre” än den lilla farmen i Wisconsins där han försöker återuppbygga det som förlorats annanstans (dvs. mer eller mindre återuppbygga den natur som förstörts) (Leopold 1949, 7-8). Detta visar åter på en aspekt av min gestaltning som tar plats på familjens sommarstuga, långt från staden, och hur det moderna inte kan tas för givet där. Leopold tar också fram frågan om problemet kring uppehållandet av naturen, som på så vis kan korreleras till min gestaltning om hur vi
”tar bort från/kontrollerar naturen” (med katten som den drivande aspekten), samtidigt som vi inte ger något tillbaka till naturen. Det här leder till den problematik som Leopold diskuterar i andra delen av sin bok.
Förenklat lyfter alltså Leopold om i sin bok fram en teoretisk helhet där han kritiserar människors förehållande till naturen, genom de sätt de exploaterar den. Även då de försöker bevara naturen, finns det ofta ett monetärt motiv bakom dessa rörelser eller en förväntan om något annat värde som ska fås av detta bevarande. Han tar fram många mera komplexa teoretiska och tekniska teorier om hur detta händer, men generellt anser jag att dessa passar in på den teoretiska synpunkt jag försöker få fram i från min reflektion samt i Leopolds verk. Dvs. att vi som människor numera har en sådan distans från naturen att vi antingen inte förstår hur det vi gör påverkar naturen, eller tror att vi kan kontrollera och ”härska” naturen på diverse vis för att hålla den i ”balans” och bevara den. Sättet jag ser på min gestaltning kan ses som mycket symboliskt eller grovt teoretiskt, men jag tycker att det fungerar när man tänker på det via Leopolds sätt att argumentera. Ett exempel är mina tankar om hur jag ”tar bort” katten från naturen när jag stoppar henne från att gå in i skogen, vilket är ett sätt att kontrollera naturen. I boken tar Leopold exempelvis fram hur man börjar hantera djur på ett artificiellt sätt på grund av den förstörelse de orsakar för växter, som sedan leder till ett vidare problem. Ett annat exempel som egentligen är motsatsen till min metafor om att ta bort är då Leopold för fram hur getter som introducerats till naturen för kött och dylikt har förstört både flora och fauna. (Leopold 1949, 171) På det här viset finns denna distans vi har från naturen då vi försöker kontrollera eller exploatera den i stället för att vara en del av den och förstå den men också då vi strävar till att bättre bevara det vi har och inte förstöra mera. Ett lite liknande exempel som Leopold också diskuterar är den ironi som uppstår då man för att förespråka bevarandet av naturen, förespråkar att man skall använda naturen för rekreationsbruk, vilket sedan leder till vidare förstörelse, exempelvis genom att vägar och dylikt måste byggas för att denna natur skall kunna nås. Med andra ord har vi skapat ett problem där vi på grund av vårt agerande har orsakat att vildmarker har minskat och där det som finns kvar lanseras som områden för rekreation, vilket sedan aktivt förhindrar aktivitet som skulle undvika att dessa områden ytterligare minskar. (Leopold 1949, 171-172) Detta kan man länka till mina tankar i gestaltningen om hur naturen runt mig var lugnande etcetera vilket gör den ”idealisk” för en sorts rekreation när människor vill bort från städerna och närmare naturen.
Distans, kontroll och kommersialisering
Aldo Leopold förespråkar mer ekocentriska sätt att behandla naturen och han gör detta generellt från perspektivet av någon som levt närmare naturen. Han kritiserar och diskuterar generellt mycket omkring hur vi som människor utför diverse handlingar utan att tänka mera på den större bilden, som till exempel hans diskussioner kring kommersialisering av naturen och dylikt. När det kommer till min text i relation till gestaltningen av en erfarenhet kommer vi fram till en generell tanke där den möter med Leopolds tankar. Leopold talar ur perspektivet av någon som är närmare naturen på sitt sätt, medan min gestaltning är mera från perspektivet av någon som inte är det. Här kommer vi in på den ”distans” jag förespråkat att existerar mellan oss och naturen. Leopold pratar om denna distans i större termer också, där vårt samhälle inte mera kan leva hälsosamt utan att distraheras av den ekonomiska hälsan av samhället, som samspelar med kommersialiseringen av naturen. (Leopold 1949, 9)
Leopolds text handlar till stor del om hur vi som människor mer eller mindre försöker kontrollera naturen genom våra handlingar för att forma den som vi vill, vare sig det handlar om att kontrollera djur eller växter och deras relation till andra djur eller växter, eller deras relation till våra saker. Detta framkommer på ett mer eller mindre symboliskt sätt när jag i min erfarenhet ”kontrollerar” katten genom att förhindra den från att gå in i skogen, samtidigt som jag inser att katten ser världen på ett annat sätt än jag, som tar fram tidigare tankar om olika perspektiv. En intressant tanke man kan föra in här är också en fråga ifall katten verkligen kan konstateras vara en ”del av naturen” pga. att hon är en innekatt. Dvs. besöker hon inte på liknande vis som jag naturen och kanske på ett liknande vis är där i någon form av rekreation? Säkert svar kan man inte ge, men tekniskt sätt kan man argumentera att tamdjur är på sitt sätt likt människan redan utanför ”naturen”. För att ännu vidare diskutera kring kontroll samt den distans vi tar från naturen, i relation till både min gestaltning samt vad Leopold skriver om, så utgår tanken på att vi kan kontrollera naturen från att vi också anser att den finns för oss att kontrollera. Denna mentalitet har skapats med utvecklingen av vårt samhälle genom tiderna, eftersom teknologi samt diverse andra utvecklingar har gjort våra liv enklare samt gjort det möjligt för oss att faktiskt påverka naturen på en sådan skala att saker och ting faktiskt förändras på grundläggande sätt. Man kan exempelvis inte säga att då vi ännu levde i samhällen där vi jagade och odlade för att överleva från dag till dag, att vi skulle ha stått
”utanför” naturen, vi stod som en del av naturen och levde inom samma cirkel som resten av naturen. Detta kan följas av problematiken kring onaturligt och naturligt, som i min gestaltning kan hittas i tankarna i relation till larmet i telefonen. Jag tycker att det är intressant att man generellt gör en distinktion mellan naturligt och onaturligt nuförtiden, eftersom vi som människor numera tar en sådan distans från naturen att det blir konstigt att även säga att det är ”naturligt” att vi gör saker och ting på något specifikt vis. Man kunde utgående från Leopolds tankar samt min gestaltning påstå att det tekniskt sätt finns ”onaturliga” saker endast för att vi har skapat dem. Ifall vi inte skulle ha tagit ett steg ut ur naturens cirkel och börjat leva som vi gör, borde det inte heller nödvändigtvis finnas något ”onaturligt”. Denna distinktion förlorar i sig också sitt värde då vi tänker oss att vi behandlar naturen som en resurs eller en vara att utnyttja, vi ser det som något för oss som gör att det på sätt och vis inte längre är ”naturen” i ordets hela betydelse. Här tar man då in kommersialiseringen av naturen som Leopold pratar mycket om. I min gestaltning framkommer det genom att platsen faktiskt är en sommarstuga, dvs. något som mer eller mindre finns för rekreation (den kan ha haft annan betydelse tidigare, men i denna kontext är det detta) och för att nå denna sommarstuga samt andra stugor inom området, har vi byggt vägar och annat för att nå denna natur. Detta är allt något som är byggt för oss människor, som står utanför naturen, på bekostnad av naturen som vi samtidigt ser som en sorts vara/resurs som vi skall utnyttja, men också beskydda. Det är här Leopold kommer med sin ironiska problematik om att vi vill beskydda naturen, men gör det genom att göra den till en sorts vara att utnyttjas.
För att sammanfatta helheten, vi som människor står utanför naturen och utnyttjar den som en vara för vår rekreation samt annat, men gör det på naturens bekostnad för att föra vårt samhälle framåt, där konsekvenserna är något som vi inte tycks tänka på. Detta leder till en sorts romantisering av ”naturen” som finns som vi förvandlat till en vara, som speciellt stadsbor vill utnyttja för att komma och känna sig som en del av ”naturen”. Såsom jag stod bakom sommarstugan och kunde lugna ner mig i jämförelse till staden borta från de ”onaturliga” larmen och moderniteterna av vårt nuvarande samhälle, samtidigt som jag tog nytta av den resurs som är vår sommarstuga som varit en del av den natur som vi som mänskligheten numera vill bevara. Katten som samtidigt besöker det som dess förfäder var en del av och togs bort från, vart andra djur introduceras och orsakar förstörelse på grund av människans vilja att bevara delar av otroliga naturen, den vara som ger oss mycket, som vi samtidigt inte konkret numera kan förstå.
Mikael Asplund
Referenser:
Leopold, Aldo. A Sand County Almanac: And sketches here and there. New York: Oxford University Press, 1949.