Tack till föreläsarna, moderator och alla som deltog i det tredje studia generalia-seminariet, roligt att vi var så många!
Jeremy Beaudry var först ut med en föreläsning om konstens roll i samhället. Han inledde med att fundera över frågeställningen och påpeka att man lika gärna kunde tala om konstens betydelse i samhället eller konsekvenser för samhället. Beaudry anser att socialt engagerad konst är ett konkret exempel på en konstform som strävar efter att skapa förändring, eller åtminstone medvetenhet, inom olika områden av samhället. Han ser ändå en del problem i hur detta görs. Eftersom socialt engagerad konst kräver att publiken inte endast närmar sig konsten som betraktare, utan som deltagare, blir det viktigt att betraktaren inte blir objektiverad utan ses som en individ som inom ramarna för konsten ges en möjlighet att påverka. Han ställde också den spännande frångan kan konst åstadkomma skada på ett individuellt eller samhälleligt plan? Som några exempel tog han upp bland annat ekonomiska konsekvenser av olika typer av konstprojekt samt projekt där reaktionerna inte blev de väntade (positiva) utan istället skapade taruman. Han presenterade också olika strategier för hur också sådana situationer kan vändas till något positivt.
Beti Žerovc presenterade sin forskning där hon har jämfört kuratorns och teaterregissörens arbete, bland annat genom att intervjua regissörer som arbetat också som kuratorer. Hela grundidén ligger i att utställningar under 1900-talets gång blivit mera evenmangsbaserade och kuratorn samtidigt har fått nya arbetssätt som närmar sig en slags konstnärligt arbete, på ett likannade plan som en teaterregissörs arbete. Precis som en teaterregissör kan ha en viss stil som präglar de pjäser han gör, kan en kurators stil att kuratera synas i utställningarna och kännas igen. Samtidigt finns det också stora skillnader mellan de två medierna. Inom kurateringen är tidsramarna helt andra än inom teatern, valmöjligheterna då det gäller rum och format är också mycket bredare. Arbetssättet skiljer sig också genom att utställningen ofta inte endast består av själva utställningen utan flyter ut i olika typer av händelser och evenemang som bildar en helhet. Den största begränsningen såg regissörerna i att utställningen ändå alltid måste följa de regler och traditioner som upprättats inom konstvärlden.