Ann-Sofie Smeds-Nylund arbetar på Åbo Akademi som universitetslärare i pedagogik. Hennes motivation i livet är att ständigt utvecklas och samtidigt sporra studerande till resultat.

PeM Ann-Sofie Smeds-Nylund tilldelades Handledarpriset år 2016. Utmärkelsen delas ut av Elvings legat. För Ann-Sofie kom priset som en överraskning.

• Det känns trevligt. Man skulle inte vara lärare om man inte skulle sporras av att se studerande utvecklas. Det är jättekul att se någon nå sina mål. Att sen kanske ha varit en del av den här processen känns bra, säger Ann-Sofie.

Priset delas årligen ut inom Åbo Akademi till handledare som på något vis utmärkt sig i sitt arbete. Priset delades ut med motiveringen: ”… en handledare som är synnerligen engagerad och har ett genuint intresse för studerandenas framgång. Hon är bra på att motivera och ger råd anpassade till studenternas individuella behov.”.

• Det var roligt att få det här priset för kandidatavhandlingen, den är viktig. Det var inget som var förväntat. Jag gör det jobbet jag är satt för att göra och gör det så bra jag kan, säger Ann-Sofie.

Hur blir man då en god handledare?

Enligt Ann-Sofie är det viktigt att lyssna på och finnas till för studenterna. En god handledare utmanar eleven till att själv tänka till och överskrida nya gränser.

• Det som jag tycker är spännande är att hjälpa studenterna, hjälpa dom att hitta ett ämne som känns som dom själva. Många kommer hit med en idé så jobbar vi utifrån det. Har man ett ämne klart hjälper man till att strukturera ämnet. Har de en idé hjälper jag dem att förminska idén och att tänka mer strukturerat. Och har de ett intresseområde försöker man formulera ett syfte med avhandlingen. Det gäller att möta människan där den är i sin process, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie är aktiv lärare såväl på Åbo Akademi som på öppna universitetet. Det skapar en helhet som enligt Ann-Sofie kompletterar lärandeprocessen.

• Jag är passionerat intresserad av mitt ämne, sådär på riktigt. Det är bara intressant att möta människor i olika situationer. På dagarna träffar jag unga som naturligtvis är mera oerfarna. På kvällarna träffar man äldre studerande, som ofta är mitt i arbetslivet. Det är berikande att få erfarenheter ur bägge grupperna, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie lyfter också fram nyttan av att kursdeltagarna kommer ur olika livsskeden. Samtidigt finns det en nytta i att fysiskt kunna träffa andra kursdeltagare.

• Alla kan läsa på egen hand. Att sen träffas under närstudierna ger en möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Det gäller att planera tillfällena så att man verkligen ger utrymme och drar nytta av dessa människors röst. Och jag lär mig själv hur verkligheten ser ut inom olika sektorer, det blir en input av vad som sker i samhället, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken bidrar med mycket

Pedagogiken är för många ett bekant ämne men som ofta kopplas ihop med lärare och lärarutbildningen. Men pedagogiken är ett brett ämne som bidrar med nytta till många sektorer, enligt Ann-Sofie.

• Nyttoaspekten har blivit tydligare bland studerande inom öppna universitetet. Man har insett att en pedagogisk bakgrund tillför nytta till många olika sektorer. Människan i vuxenlivet ska lära sig allt mera. Det är ett ständigt lärande på många sätt, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken ligger alltså i tiden. Vad har samhället då för nytta av pedagoger?

• Vi är alla pedagoger i något skede, vi lär alla av varandra. Vi är kanske den som medverkar till att en annan människa utvecklas, likväl som vi behöver andra människor för att utvecklas. Det är ju en socialkonstruktivistisk syn på lärande, att lära med andra människor. Vi blir människor tillsammans med andra människor, säger Ann-Sofie.

Om vi ser på en mera konkret, personlig nyttoaspekt?

• Det finns nytta på oändligt många plan. På ett personligt plan får man en större förståelse för sitt eget sätt att lära och vad utbildningen har för betydelse i samhället. Har man barn förstår man barnets utbildningsvärld och dess krav, för att sen kunna hjälpa barnet bättre. På en arbetsplats träffar man ofta nya människor som man behöver hjälpa in i en miljö. Då kan det vara bra att ha reflekterat över nya sätt att hjälpa kolleger. Sen bidrar det till samhällsutvecklingen genom ett starkare allmänt medborgarskap. Det är bara några aspekter, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie inledde sin arbetskarriär som specialsjukskötare. Sedan gav hon sig in på pedagogiken och har arbetat som lärare för vuxna, som rektor på folkhögskola samt arbetat med utvärdering i Jyväskylä innan hon kom till Åbo Akademi.

• Det är till nytta för mig och förhoppningsvis för studenterna att jag har sett olika delar av vår utbildningsvärld, säger Ann-Sofie.

Det som Ann-Sofie upplever som mest utmanande i arbetet är att hålla sig uppdaterad på forskningsfronten, men det är någonting som arbetsmiljön hjälper till att korrigera.

• Det finns alltid mera man kunde läsa och studera. Ny kunskap kommer ständigt och man vill ju vara i framkanten. Men den här miljön är fantastisk i det hänseendet; man går in i kafferummet så är det alltid någon som har läst någonting som man börjar diskutera. Det är en fin miljö om man är nyfiken på det man håller på med, säger Ann-Sofie.

Har priset ändrat karaktären av ditt uppdrag?

• Jag vet inte direkt om jag gjort någonting annorlunda efter just utnämningen. Man förändras ju ständigt. Även jag har en struktur i handledningen så uppstår ändå unika situationer. Det finns en kärna kring bemötandet och samtalet men sist och slutliga är alla så unika att mina metoder förändras vart efter, säger Ann-Sofie.

Text och foto: Stefan Westergård