Vi ser det som en förmån att varje år kunna träffa våra kolleger från andra öppna universitet och yrkeshögskolor och vi brukar därför alltid delta. Årets dagar var lyckade till sitt innehåll med en mera avslappnad stil än tidigare och som helhet överträffade dagarna våra förväntningar. Framför allt präglades stämningen av förtroende och optimism för ÖPU.
Petri Haltia ansvarade även i år för UKM:s taltur och hade många intressanta nyheter och påminnelser om vad som är på gång.
Jukka Lerkkanens och Stig Blomqvists gemensamma dialog var meningsfull och informativ och gav en bild av vad som är gemensamt för öppna universiteten och öppna yrkeshögskolorna, alltifrån ekonomi till samarbete.
Under den första dagen stod Riitta Viitala, som pratade under rubriken Henkilöstöjohtaminen muutoksessa, för en uppskattad punkt i programmet. Hon betonade uppföljningen av personalens prestationer samt ledarens ansvar. Viitala lyckades även koppla tematiken till ÖPU-nivå och konstaterade att förändringarna inom utbildningssektorn ställer en hel del nya krav på ÖPU-personalen. Viitala pratade om arbetsplatsernas och organisationernas elasticitet ökar. Organisationernas processer och strukturer är i ständig förändring. Personalens flexibilitet maximeras och de fysiska arbetsplatsernas antal minskar. Mycket av arbetet sker på distans med varierande digitala lösningar. Hon påpekade vidare att det är viktigt att man som arbetstagare känner att man behärskar sina arbetsuppgifter och är medveten om sin egen kompetens. Det är av stor betydelse att förmännen har förtroende för de anställda och ger dem ansvar. Det är också viktigt att alla på en arbetsplats är socialt delaktig i arbetsgemenskapen och att var och en får vara sig själv på jobbet.
Det folkloristiska och kulturhistoriska inslaget om Aaveiden Vaasa var en skickligt upplagd föreläsning och en mera lättsam avrundning och åsnebrygga till kvällsprogrammet.
Under den andra dagen var lektor Ahti Nyman en bra påminnelse om att alla gurun inte behöver vara stöpta i samma form. Han bjöd på ljuvliga reflektioner kring det faktum att man lär sig på olika sätt och på olika platser och att inlärningsstoffets tillgänglighet oberoende av tid och plats verkligen är något att ta fasta på. Hans egen inkörsport till studierna var radioprogram och det gav en nödvändig påminnelse om att inlärning sker överallt inte bara i fysiska eller virtuella klassrum.
Miia Lammi från Muotoilukeskus Muova pratade om Palvelumuoto (servicedesign). Föreläsningen gav inspiration och mod. Hon uppmanade oss att ta itu med de problem som finns och sluta gnälla! Även dåliga idéer kan leda till utveckling och vi måste därför våga testa och även tillåta misslyckanden, men analysera dem när de inträffar. Det är alltid bra att fundera på processerna både internt och ur kundens perspektiv. Vi konstaterade att hennes metod kunde vi använda för att bl a analysera vår webb.
Mikael Jungner var en värdig avslutare på de två dagarna och överraskade genom att tala fritt och koherent. Han kåserade om den än så länge dominerande arbetskulturen som favoriserar kunniga, flitiga och lydiga anställda. Vi är inne i en övergång till en alltmer komplex värld med arbeten som ställer helt andra krav på anställda. I den snabbt föränderliga världen bör man vara proaktiv, passionerad och kreativ. Han sade att arbetslivet inte behöver examina utan kompetenser. Hans idéer om förändringar i arbetslivet och om vilka olika krav dessa ställer på arbetstagarna var tankeväckande. Han bekräftade att vi går mot ett förändrat arbetslandskap där det krävs helt andra färdigheter (förmåga att reagera snabbt, att vara sin egen chef osv) men samtidigt tog han fram att vi fortsättningsvis kommer att ha organisationer och uppdrag som kräver noggrannhet och kanske också en viss långsamhet. Arbetsmarknadens brytningsskede medför många möjligheter för ÖPU då nya behov och målgrupper skapas, t ex arbetsrelaterade utbildningar för ”high-users”-målgrupper som behöver komplettera kompetensen inför varje byte av jobb.
Dagarnas behållning, förutom själva innehållet i programmet, var att träffa kolleger från andra högskolor och att uppleva att vi alla är delar i ett stort nationellt nätverk där alla är stolta över det vi åstadkommer. Det var också roligt att se att alla öppna universitet är ivriga att arbeta med TRY projektet. Projektet upplevs som viktigt och påverkar många aspekter av ÖPU-uppdraget.
Det var också positivt att det konstaterades att behovet av kontinuerligt lärande ökar, i synnerhet efterfrågan på nätstudier, som ger flexibiliteten att studera 24/7 oberoende av plats. Det finns också ett ökande behov av tematiska, målgruppsinriktade och tvärvetenskapliga studiehelheter. De öppna universiteten måste framöver arbeta för att bredda sitt kursutbud ämnesmässigt och även utöka studiemöjligheterna så att flexibiliteten ökar.
Samarbete och nätverkande mellan olika utbildningsaktörer på olika stadier ökar och är önskvärt. Representanter från olika öppna högskolor är också i regel mycket positivt inställda till samarbete. Den positiva sidan av detta är att varierande kursutbud och studerandeservice kompletterar varandra och hjälper olika målgrupper att lyckas. En negativ tanke kunde vara att det leder till bromsande konkurrens mellan olika utbildningsaktörer.
Rent allmänt tyckte vi att det var ett välkomponerat program med intressanta talare. Att fara iväg på ett par dagar och samtidigt har förmånen att umgås med egna kolleger under resan är också bra för gemenskapen, bara tågresorna är ju guld värda.
Vi som deltog var Pian Åkerlund, Carina Gräsbeck, Kata Humina, Mikaela Edman, Johanna Fredenberg, Annette Hartvik, Christina Teirfolk, Christina Loo, Pernilla Rauma, Christel Söderholm, Camilla Lundström och Majlen Saarinen.
Bilder: Katarina Humina, Christel Söderholm, Sari Manninen; VY