Alla inlägg av Christel Söderholm

Årets version av Avoimen korkeakoulutuksen neuvottelupäivät hölls den 14.-15.11.2018 i Vasa.

 

Vi ser det som en förmån att varje år kunna träffa våra kolleger från andra öppna universitet och yrkeshögskolor och vi brukar därför alltid delta. Årets dagar var lyckade till sitt innehåll med en mera avslappnad stil än tidigare och som helhet överträffade dagarna våra förväntningar. Framför allt präglades stämningen av förtroende och optimism för ÖPU.

Jukka Lerkkanen och Stig Blomqvist

Petri Haltia ansvarade även i år för UKM:s taltur och hade många intressanta nyheter och påminnelser om vad som är på gång.
Jukka Lerkkanens och Stig Blomqvists gemensamma dialog var meningsfull och informativ och gav en bild av vad som är gemensamt för öppna universiteten och öppna yrkeshögskolorna, alltifrån ekonomi till samarbete.

Riitta Viitala

Under den första dagen stod Riitta Viitala, som pratade under rubriken Henkilöstöjohtaminen muutoksessa, för en uppskattad punkt i programmet. Hon betonade uppföljningen av personalens prestationer samt ledarens ansvar. Viitala lyckades även koppla tematiken till ÖPU-nivå och konstaterade att förändringarna inom utbildningssektorn ställer en hel del nya krav på ÖPU-personalen. Viitala pratade om arbetsplatsernas och organisationernas elasticitet ökar. Organisationernas processer och strukturer är i ständig förändring. Personalens flexibilitet maximeras och de fysiska arbetsplatsernas antal minskar. Mycket av arbetet sker på distans med varierande digitala lösningar. Hon påpekade vidare att det är viktigt att man som arbetstagare känner att man behärskar sina arbetsuppgifter och är medveten om sin egen kompetens. Det är av stor betydelse att förmännen har förtroende för de anställda och ger dem ansvar. Det är också viktigt att alla på en arbetsplats är socialt delaktig i arbetsgemenskapen och att var och en får vara sig själv på jobbet.


Det folkloristiska och kulturhistoriska inslaget om Aaveiden Vaasa var en skickligt upplagd föreläsning och en mera lättsam avrundning och åsnebrygga till kvällsprogrammet.

Ahti Nyman

Under den andra dagen var lektor Ahti Nyman en bra påminnelse om att alla gurun inte behöver vara stöpta i samma form. Han bjöd på ljuvliga reflektioner kring det faktum att man lär sig på olika sätt och på olika platser och att inlärningsstoffets tillgänglighet oberoende av tid och plats verkligen är något att ta fasta på. Hans egen inkörsport till studierna var radioprogram och det gav en nödvändig påminnelse om att inlärning sker överallt inte bara i fysiska eller virtuella klassrum.

Miia Lammi

Miia Lammi från Muotoilukeskus Muova pratade om Palvelumuoto (servicedesign). Föreläsningen gav inspiration och mod. Hon uppmanade oss att ta itu med de problem som finns och sluta gnälla! Även dåliga idéer kan leda till utveckling och vi måste därför våga testa och även tillåta misslyckanden, men analysera dem när de inträffar. Det är alltid bra att fundera på processerna både internt och ur kundens perspektiv. Vi konstaterade att hennes metod kunde vi använda för att bl a analysera vår webb.

Mikael Jungner

Mikael Jungner var en värdig avslutare på de två dagarna och överraskade genom att tala fritt och  koherent.  Han kåserade om den än så länge dominerande arbetskulturen som favoriserar kunniga, flitiga och lydiga anställda. Vi är inne i en övergång till en alltmer komplex värld med arbeten som ställer helt andra krav på anställda. I den snabbt föränderliga världen bör man vara proaktiv, passionerad och kreativ. Han sade att arbetslivet inte behöver examina utan kompetenser. Hans idéer om förändringar i arbetslivet och om vilka olika krav dessa ställer på arbetstagarna var tankeväckande. Han bekräftade att vi går mot ett förändrat arbetslandskap där det krävs helt andra färdigheter (förmåga att reagera snabbt, att vara sin egen chef osv) men samtidigt tog han fram att vi fortsättningsvis kommer att ha organisationer och uppdrag som kräver noggrannhet och kanske också en viss långsamhet. Arbetsmarknadens brytningsskede medför många möjligheter för ÖPU då nya behov och målgrupper skapas, t ex arbetsrelaterade utbildningar för ”high-users”-målgrupper som behöver komplettera kompetensen inför varje byte av jobb.

Till höger Majlen Saarinen med kolleger från Vasa, Uleåborg, Rovaniemi, Jyväskylä och Åbo

Dagarnas behållning, förutom själva innehållet i programmet, var att träffa kolleger från andra högskolor och att uppleva att vi alla är delar i ett stort nationellt nätverk där alla är stolta över det vi åstadkommer. Det var också roligt att se att alla öppna universitet är ivriga att arbeta med TRY projektet. Projektet upplevs som viktigt och påverkar många aspekter av ÖPU-uppdraget.

Det var också positivt att det konstaterades att behovet av kontinuerligt lärande ökar, i synnerhet efterfrågan på nätstudier, som ger flexibiliteten att studera 24/7 oberoende av plats. Det finns också ett ökande behov av tematiska, målgruppsinriktade och tvärvetenskapliga studiehelheter. De öppna universiteten måste framöver arbeta för att bredda sitt kursutbud ämnesmässigt och även utöka studiemöjligheterna så att flexibiliteten ökar.

Samarbete och nätverkande mellan olika utbildningsaktörer på olika stadier ökar och är önskvärt. Representanter från olika öppna högskolor är också i regel mycket positivt inställda till samarbete. Den positiva sidan av detta är att varierande kursutbud och studerandeservice kompletterar varandra och hjälper olika målgrupper att lyckas. En negativ tanke kunde vara att det leder till bromsande konkurrens mellan olika utbildningsaktörer.

Rent allmänt tyckte vi att det var ett välkomponerat program med intressanta talare. Att fara iväg på ett par dagar och samtidigt har förmånen att umgås med egna kolleger under resan är också bra för gemenskapen, bara tågresorna är ju guld värda.

Katarina Humina och Carina Gräsbeck

Vi som deltog var Pian Åkerlund, Carina Gräsbeck, Kata Humina, Mikaela Edman, Johanna Fredenberg, Annette Hartvik, Christina Teirfolk, Christina Loo, Pernilla Rauma, Christel Söderholm, Camilla Lundström och Majlen Saarinen.

Bilder: Katarina Humina, Christel Söderholm, Sari Manninen; VY

Utbildningschef Majlen Saarinen premierad

Majlen Saarinen, Mikko Hupa och Mika Wulff

Åbo Akademis rektor Mikko Hupa bjöd traditionsenligt personalen på julkaffe och ÅA100-tårta 19.12.

Under tillställningen delade rektor och personalchef Mika Wulff ut Åbo Akademis tjänsteutmärkelsetecken i silver såsom erkänsla för 30 års tjänstgöring vid Akademin till Öppna universitetets utbildningschef Majlen Saarinen. Vi gratulerar!

Bilder: Katarina Drugg

Öppna universitetets samarbetsparter

Kata Humina och Majlen Saarinen njuter av Helsingfors på väg till Arbis på möte

 

Våra samarbetsparter är viktiga länkar i Öppna universitetets verksamhet runtom i landet. I adventstider inleder vi planeringen av kommande läsårs kurser och träffas för att gemensamt forma ett attraktivt, inspirerande och mångsidigt kursutbud.

Samarbetsparterna är ett samarbetsnätverk med ett femtontal arrangörer bestående av arbetar- och medborgarinstitut, folkhögskolor och sommaruniversitet. Det ge­men­sam­ma må­let för vårt sam­ar­be­te är att er­bju­da svensk­språ­ki­ga uni­ver­si­tets­kur­ser till vux­en­stu­de­ran­de. Öppna universitetet har samarbetat med lokala utbildningsarrangörer i de finlandssvenska regionerna allt sedan ÖPU-verksamheten inleddes i början av 1980-talet.

ÖPU-samarbete med Christina Teirfolk, Charlotte Grägg Nina Wackström, Majlen Saarinen, Pia Nybom, Enni Grundström och Catarina Welin

Kursutbudet har varierat under årens lopp men på senare år har samarbetsparternas andel av det totala utbudet minskat beroende till stor del på kommunernas ekonomiska läge och ändrad statsfinansiering. Intresset för akademiska kurser finns dock kvar bland vuxenstuderande i regionerna och många av dem har även hittat våra nätkurser.

Glad bokjul

Våra aktiva samarbetsparter

Samarbete med traditioner

Öppna universitetet satsar på samarbete 2014

Samarbete ger fler möjligheter 2013

Intresset för öppna uni-kurser har dalat 2012

ÅA:s öppna universitet samarbetar med tolv institut i Österbotten 2005 

Möte med våra samarbetsparter i Österbotten 2017

Årets ÖPU-lärare: Utan ÖPU-kurserna skulle jag inte vara universitetslärare

Ann-Sofie Smeds-Nylund

Det känns som en stor ära att bli utnämnd till årets ÖPU-lärare 2018. Tack för det! Det är utmanande att erbjuda meningsfulla möjligheter till lärande för vuxna människor som satsar sin fritid på studier. De vuxna har vardagserfarenheter att dela med andra och att sträva efter att ta dem till vara är intressant – erfarenheterna berikar det mera teoretiska innehållet i pedagogikstudierna. Under föreläsningarna kan man i bästa fall tillsammans klargöra iakttagelser från studerandes liv utanför akademin, ge iakttagelserna ny struktur och fördjupa förståelsen för dem.

Alla har nytta av pedagogik

Alla vuxna människor har erfarenhet av skola och utbildning i någon form. De kurser jag håller berör olika aspekter av pedagogik och pedagogiskt ledarskap och under kurserna händer det ofta att vi konstaterar att alla människor borde studera pedagogik – för att bättre kunna ta emot nyanställda på jobbet, för att bättre kunna hjälpa sina barn med deras skolarbete eller för att delta i den offentliga debatten om utbildning i ett samhällsperspektiv.

Livslångt lärande

Det öppna universitetets kurser förändrar människors liv – själv skulle jag inte idag vara universitetslärare inom allmän- och vuxenpedagogik i Vasa om inte ÖPU-kurser hade erbjudits i Sydösterbotten via folkhögskolorna och via medborgar- och arbetarinstituten på 1990-talet. Lättillgängliga kurser i regionerna är viktiga, därför utarbetar jag just nu två flerformskurser inom de allmänpedagogiska grundstudierna inom ramen för ÖPU. Jag tror på lärande tillsammans med andra, på reflektion och gemensam fördjupning av det man upplever och läser – hur det lyckas på distans återstår att se!

Ann-Sofie Smeds-Nylund

De övriga utnämnda lärarnas blogginlägg

2017 Håkan Hembergs blogginlägg

2016 Anna Forsman: Årets ÖPU-lärare

2015  Johanna Wassholm och Anna Sundelin: Vad lär oss sköldpaddssoppan om samhället?

2014  Rita Nordström-Lytz: Till folkbildningens lov – eller ode till ÖPU

Växa i arbetslivet

Tesse_Pernilla
Terese Ahlström och Pernilla Rauma

1981 grundades en kurscentral vid Åbo Akademi i Åbo. Kurscentralen hade som uppgift att förmedla fortbildning och akademisk utbildning för vuxna utanför campus. Några år senare, 1986, anställdes den första fortbildningsplaneraren för lärarfortbildning i Vasa. Hon hette Terese Ahlström, och kom att arbeta vid samma organisation, som numera går under namnet Centret för livslångt lärande, fram till sin pension i augusti 2018. I dagens läge är det närmast imponerande att stanna på samma arbetsplats under ett helt yrkesliv, men Ahlström har aldrig övervägt att byta jobb.– Nej, jag har haft en idealisk arbetsplats. Det har varit flexibelt och jag har haft möjlighet att påverka arbetssituationen och -uppgifterna.

Med möjlighet att påverka

I början arbetade Ahlström enbart med lärarfortbildning, men småningom började man också ordna öppen universitetsutbildning. I Vasa tog man tog sig an alla ämnen som erbjöds vid Åbo Akademi i Vasa, och den öppna universitetsutbildningen började i liten skala 1993. Verksamheten växte i takt med tiden, och så också samarbetet med öppna universitetet i Åbo. Ahlström utsågs till teamledare i Vasa, och när dåvarande Fortbildningscentralen blev Centret för livslångt lärande 2009 ökade samarbetet med Åbo successivt, för att idag vara mycket väl fungerande och integrerat.

Öppet klimat med utrymme att växa

Numera träffas kollegorna i Åbo och Vasa med jämna mellanrum och utvecklar verksamheten gemensamt. Samarbete, gemenskap och sammanhållning framhåller Ahlström som något mycket viktigt på en arbetsplats. Hon säger sig ha arbetat i ett öppet klimat med drivna kollegor, och hon upplever att hon har givits utrymme att växa i arbetslivet.

– Min arbetsplats har varit sådan att jag åtminstone till viss del har kunnat utforma mitt eget arbete. Jag har fått komma med önskemål om vad jag helst vill ägna mig åt, och som jag ser det har det varit väldigt bra. Jag har tillåtits växa som person och utveckla det jag har upplevt relevant och givande.

Ömsesidigt ansvar

Något annat Terese Ahlström också har uppskattat med sin arbetsplats är att det har funnits en acceptans för att man får arbeta fast man kanske inte kan ge 100%. Efter en långvarig sjukdom är Ahlström glad över att hon fick komma tillbaka och avsluta sin yrkeskarriär utan att göra det med en lång sjukskrivning. Men samtidigt som arbetsplatsen har sitt ansvar, har man också ett ansvar som arbetstagare, menar Ahlström.

– Som arbetstagare är det viktigt att kunna säga att man inte är i form, och att höra sig för om alternativ till att jobba heltid. Det ska vara okej att inte alltid vara på topp.

Den tekniska utvecklingens frammarsch

Under sina år i undervisningsbranschen har Ahlström sett hur kravet på kvantifiering, resultat och anslag har vuxit och blivit allt större, ibland på bekostnad av kvalitet. Starkast i utvecklingen har varit det digitala, både inom administrationen och inom undervisningen. Videokonferenser, SKYPE-möten, nätkurser och sociala medier har kommit för att stanna, tror Ahlström. Hon tror ändå på en gyllene medelväg:

– Nätkurser och distanslärande i all ära, men närstudier har också en stark betydelse. För äldre vuxna finns ett stöd att hämta i varandra ur närstudieträffar. Jag tror på blended learning, med närstudier och nätstöd.

”Ta ett eget beslut”

Ett av Terese Ahlströms egna motton som teamledare har varit att ge sina medarbetare utrymme att ta egna beslut. Hon tror på frihet under ansvar och att lita på kollegorna. Det har lett till ett öppet klimat och många egna initiativ.

– Jag tycker att det har varit fantastiskt med mycket frivilliga insatser från medarbetarna. Att någon sätter upp handen och säger ”det där kan jag ta hand om” utan att tveka, säger hon.

Kollegorna känner till fler uttryck som är typiska för Ahlström. ”Jag ser ingen hotbild” har myntats så många gånger av henne att hon fick en avskedsgåva i form av en mugg med citatet på, berättar hon leende. Det är också gemenskapen i Academill i Vasa hon kommer att sakna mest som pensionär. Strukturen, ramar och rutiner från arbetslivet kommer också att bli svårt att vara utan, menar Ahlström. Hon har ändå inga problem med att fylla dagarna som pensionär, tvärtom.

– Jag har svårt att få tiden att räcka till. Den första tidens projekt är fasadrenovering och fönsterbyte i lägenheten, sen ska jag känna efter vad jag vill ägna mig åt. Jag vet redan nu att jag vill tillbringa mycket tid med vänner och mina döttrar och barnbarn, konstaterar hon.

Maria Holmberg

Ungdomsvetenskapen tänker på framtidens vuxna

Vad är ungdomsvetenskap?– Det som undersöks är ungas livsvillkor. Ungdomsvetenskapen strävar efter att förbättra de förhållanden som unga utsätts för. De viktigaste arenorna man rör sig på inom ämnet är skolan och fritiden, säger Pia Nyman-Kurkiala.Enligt Nyman-Kurkiala finns det två drivande krafter som färgar ungas livssituation i dag.

– Det finns unga som i dag mår jättebra men så finns det också de som mår mindre bra. Den psykiska ohälsan ökar och det är ett stort problem i sig. Förutom psykisk ohälsa har man genom forskning i Norge kunnat konstatera att ungdomarna idag är en ”präktig” generation.

Med en präktig generation avser Nyman-Kurkiala att dagens unga är duktiga i skolan och på fritiden. De trivs bra med sina föräldrar och även rusmedelskonsumtionen har gått ned. Denna präktighet syns också i de ungas intresse för social rättvisa och i viljan att göra rätt.

– De är måna om att rätta till sådant som tidigare generationer bara accepterat, till exempel HBTQ-frågor. Såna här rörelser brukar traditionellt sett drivas av unga, ta medborgarrättsrörelsen som exempel. Att undersöka delaktigheten i samhället har alltid varit en stor del inom ungdomsvetenskapen.

Intressant att notera är att oberoende om det gäller tankar om rättvisa, sociala normer eller nya vanor så är det oftast hos ungdomarna som delaktigheten syns först. Ungdomsvetenskapen blir därför ett ämne som står på frontlinjen när det gäller att upptäcka och undersöka samhällsfenomen.

– Det är en duktig generation men samtidigt finns den psykiska ohälsan med i bilden. Därför blir det viktigt för föräldrar och ungdomsarbetare att ge relevanta råd och hjälp. I sin tur blir ungdomsvetenskapen viktig. Samhället har ändrats mycket sedan dagens föräldrar var unga.

Vill man hjälpa blir det därför viktigt att förstå sig på ungas vardag. Enligt Nyman-Kurkiala förekommer allt större valmöjligheter kombinerat med en slags framgångsnorm i de ungas liv.

– Samhället är mycket svårare att navigera i än tidigare. Det finns många val och man upplever att man måste välja rätt, att flumma runt och söka sin plats är mycket svårare idag. Sen blir det allt snävare med ekonomin, studielånen blir kortare… Från myndigheternas sida gör man det bara svårare och svårare för de unga.

Nyman-Kurkiala lyfter fram ett exempel.

– Mycket beror på den globaliserade ekonomiska marknaden. Viss typ av låglönejobb flyttas bort från norden, och kvar finns bara mer avancerade jobb som kräver goda meriter. Det är svårare för en t.ex. skoltrött pojke att ta ett tillfälligt jobb på en båt och sen hitta tillbaks.

Det finns givetvis risker med att hamna utanför ett system. Enligt Nyman-Kurkiala är det här som mycket av dagens psykiska ohälsa föds.

– Förr sa man ”Nå, hoppa på en utbildning och se om du trivs. Annars byter du.” Det går inte lika lätt längre. Hamnar man utanför skola och arbetsliv kan man hamna i spiralen fastän man inte har något problem från början. Det är då ohälsan börjar. Det kan bli svårt att ta sig ur spiralen och då blir de deprimerade. För att motverka detta måste vi veta hur man bemöter ungdomarna.

Ungdomsvetenskapen som ämne är mångvetenskapligt och baseras på sociologi, psykologi, pedagogik och vårdvetenskap och innefattar i huvudsak allt som berör ungdomar i åldern 12 till 29 år.

– Det är nyttigt att studera för vem som helst som har att göra med ungdomar. Majoriteten av våra studerande på öppna universitetet är väl de som kommer på fortbildning ur arbetslivet, vanliga studerande eller också föräldrar. Eller de som helt enkelt vill bredda sin kunskap.

Pia Nyman-Kurkiala är filosofie doktor och ämnesansvarig för ungdomsvetenskap vid Åbo Akademi. Hon är aktiv forskare och deltar i flertalet projekt som tangerar ungdomar.

– Om man hjälper unga, eller sådana som jobbar med unga, så har det stor betydelse för resten av deras liv. Om deras livsvillkor förbättras som unga så mår de bättre som vuxna senare. Det är ett sätt att förbättra världen.

Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som erbjuder ungdomsvetenskap på svenska.

– Därför är det många socionomer från Novia eller också ungdomsarbetare som kommer hit. Det är även många som går på öppna universitetet för att fortbilda sig för sitt dagliga arbete.

I Sverige är ämnet hopslaget till barn-och ungdomsvetenskap. Vid Åbo Akademi är ämnet fortfarande ungdomsvetenskap, men i och med att barn- och förskolepedagogiken flyttar från Jakobstad till Vasaenheten så blir kombinerade studier enklare.

– Det blir enklare med samarbete i både studier och forskning. Det finns också en debatt om att slå ihop ämnena som i Sverige, men än så länge hålls de åtskilda. Det hindrar givetvis inte att man tar studier i bägge.

Stefan Westergård

Socialpolitiken formar välfärden

 

Mikael Nygård ser socialpolitiken som ett viktigt ämne och en viktig funktion för samhällets välfärd.

Text och bild: Stefan Westergård

Professor Mikael Nygård är verksam inom ämnet socialpolitik vid Åbo Akademi. Enligt honom finns det två saker man kan avse med socialpolitik.

  • Socialpolitik kan vara en offentlig verksamhet som hanterar sociala risker. Det handlar om människor som hamnar in i ett beroendeförhållande. Då kan man fundera hur man garanterar en skälig minimiutkomst för de som av olika anledningar hamnar in i risksituationer som arbetslöshet, sjukdom eller föräldraledighet. Man kunde egentligen dra upp en vågrät linje med en kurva som följer den. Kurvan går som en båge och påvisar de livsskeden där vi behöver stöd. Åtgärder som bestäms utav socialpolitiken. Så man kunde se socialpolitiken som det välfärdssystem som fångar upp alla i behov av utkomststöd, säger Mikael.

Modellen illustrerar socialpolitikens verksamhetsområde. Om kurvan påvisar livscykeln så utgör allt nedanför, dvs. livets början och slut, perioder i livet när vi är beroende av ett samhälleligt stöd. Detta stöd skapas utifrån socialpolitisk forskning om huruvida system och resurser skapas och samverkar.

  • Socialpolitik är också någonting man studerar, vilket då för oss till den här enheten. Socialpolitik som akademiskt ämne handlar om att förstå dessa mekanismer, olika system och möjliga utfall. Att lära sig dessa saker för att göra både enklare forskning men också fungera i en yrkesroll som t.ex. hantera understöd på FPA eller om du jobbar inom någon form av hjälp- eller omsorgsverksamhet. Det är vad socialpolitik går ut på. Det första är någonting som görs, det andra är någonting man studerar, säger Mikael.

Aktuellt inom socialpolitiken

Socialpolitiken är alltså ett brett ämne som innefattar de välfärdssystem vi är vana med i vårt samhälle. Vad är då aktuellt inom socialpolitiken i dag?

  • Det händer otroligt mycket idag. Det är skrämmande samtidigt som det är intressant. Vi har ju t.ex. en historisk omvälvning på gång i SOTE-reformen. Det söks febrilt idag efter nya lösningar som avser att försöka anpassa välfärdsstaten (socialpolitiken) till dessa nya utmaningar, säger Mikael.

Mikael fortsätter att förklara de förändringar som sker i samhället. Förutom att vi som människor blir äldre pågår processer som globaliseringen och digitaliseringen.

  • Vi har en allt mer instabil kapitalistisk struktur som tycks vara väldigt kriskänslig. Alla yttre och inre förändringstryck kräver någon form av anpassning. Och det är inte särskilt lätt att gå in och ändra inkörda system. Olika system skapar sitt eget understöd över tid. De senaste 20 åren har man ändrat febrilt och försökt hitta nya lösningar. Nuvarande regering har gjort det på allvar. Även om Vanhanens regering genomförde produktivitetsprogram så är nog SOTE i jämförelse en betydligt större historisk omvälvning, säger Mikael.

För den som inte är insatt i vad SOTE-reformen innebär så går det långt ut på att den hälsovård som låg på kommunal nivå överförs nu till landskapsnivå. Det innebär att staten har möjlighet att komma in med en helt annan kontroll än tidigare.

  • Det ger dem medel att styra kostnadsutvecklingen neråt. Det är det viktigaste. Visst är jämlik vård ett mål, men det är inte det som det handlar om. Det blir snarare sämre jämlikhet men det handlar om att begränsa kostnadsutveckling helt enkelt, säger Mikael.

Vid sidan av SOTE nämner också Mikael basinkomstprojektet som ett intressant socialpolitiskt projekt.

  • Det är i och för sig ett litet och begränsat experiment, men det är ett radikalt sätt att försöka ändra traditionella strukturer så att de skulle bli mera emanciperande samtidigt som det skulle skapa mer aktivering. Det är i alla fall tanken, säger Mikael.

Förändring kräver kritisk granskning

Mikael betonar vikten av att våga diskutera förändring i dagens samhälle.

  • Det är en intressant tid vi lever i. Och jag tror att det som händer i dag så… måste väl kanske hända. Vi kan inte fortsätta som vi har gjort. Samtidigt får dessa beslut stora återverkningar på frågor om social rättvisa, jämlikhet, frågor om skälig utkomst och så vidare. Det är frågor som socialpolitiken behandlar. Det är det vi är intresserade av, vi vill studera effekt och utfall av samhälleliga åtgärder, säger Mikael.

Socialpolitiken spelar därför en viktig roll i samhället när det gäller att hitta nya lösningar i ett samhälle som ständigt utvecklas. Förutom att minska kostnader och skapa smarta system så behöver den sociala hållbarheten finnas med i beräkningarna.

  • Det gäller att inte skapa stora avigsidor och problem som man sen får betala dyrt. T.ex. att ungdomar inte får jobb. Där har vi en bomb. Eller att människor överlag trillar ut från arbetsmarknaden. Och för att inte tala om alla sociala problem som följer med. Lite kritisk måste man alltid vara, säger Mikael.

Kurserna speglar debatten i samhället

Verkligheten avspeglas också i kursutbudet menar Mikael. Många kurser revideras på årsbasis för att följa med samhällsutvecklingen och den senaste forskningen.

  • I dag är det till exempel en självklarhet att läsa om globaliseringen och dess återverkningar i samhället och på socialpolitiken. Kursutbudet avspeglar alltid den tid man befinner sig i. Men andra förändringar är att skapa en bredare utbildningsbas. Tidigare var många program och ämnen snäva och hade sina egna vinklingar. Nu har vi skapat bredare linjer där alla specialiseringar i stället bidrar till linjens helhet, säger Mikael.

Mikael påpekar att det fortfarande finns mycket att utveckla på utbildningsnivå. Enligt honom finns det många utbildningar inom det sociala området.

  • Vi har socialarbetarutbildning på Soc&Kom i Helsingfors, Socionom YH vid Novia och Arcada, samt socialpolitik hos oss på ÅA. Alla dessa handlar egentligen om att utbilda människor för det sociala fältet. De har alla olika kompetens- och behörighetsområden men sist och slutligen är det tre utbildningar som påminner om varann. Och med ett krympande underlag med unga som vill ut till området så… ekvationen går inte riktigt jämnt ut. Därför har vi spännande samarbetsmöjligheter med andra universitet på gång, mer kan jag inte avslöja just nu, säger Mikael.

Förutom planer på framtida samarbete så arbetar universitetet som bäst med att skapa alternativa vägar in till utbildningen. Det finns redan nu samordning mellan Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia.

  • Om man är utbildad socionom och vill fortsätta hos oss så är det mycket enklare nu för tiden. Förut var det en massa studier för att komma in. Men vi har skippat den delen. Vår mening är att skapa flexibla studiestigar och få bort allt som bromsar, säger Mikael.

Ökat fokus på äldre?

Kursutbudet har utökats med många geriatriska kurser. Varför ser vi ett ökat fokus på äldre och äldrevård i dag?

  • Det har alltid varit ett stort ämne på Åbo Akademi, det var där jag själv började. Men många har fått upp ögonen för äldre på grund av samhällsförändringarna. Vi har många fler äldre helt enkelt. Vi har också utvecklat mycket goda hjärtmediciner som gör att folk lever längre. I stället blir t.ex. geriatriska sjukdomar som demens vanligare, säger Mikael.

Socialpolitikens roll blir därför att fundera hur man möjliggör ett gott åldrande. Vad kan vi göra i termer av social service, medicinering, hemservice och så vidare. Mikael lyfter också upp barn- och familjeforskning som ett stort ämne inom socialpolitiken. Det är heller inte ovanligt att akademins professurer samarbetar inom olika forskningsprojekt.

  • Det funderas också mycket på familjer och barn inom socialpolitiken just nu. I dessa undersökningar har vi stor hjälp av demografiprofessuren här på Åbo Akademi, som bär ansvaret för den finlandssvenska demografin, säger Mikael.

Åbo Akademis enhet i Vasa kallas för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier. Socialpolitiken utgör en del av välfärdsstudierna som bättre kunde beskrivas som ett välfärdskluster.

  • Det är socialpolitiken, demografin, vårdvetenskapen och utvecklingspsykologin som utgör välfärdsklustret. Kort fattat studier om människans välbefinnande från alla håll och kanter som skapar en helhet. Med tanke på att vi är en ganska liten enhet tycker jag att vi har profilerat oss så gott vi kan. Det är tufft men jag är stolt över det vi producerat inom dessa ämnen och är positiv inför framtiden, säger Mikael.

Mikaels väg till socialpolitiken

Mikael Nygård började själv sin studiebana som statsvetare innan han började intressera sig för socialpolitik.

  • Jag jobbade länge inom yrkesutbildningen och på yrkeshögskolor. Sen kom jag hit och blev plötsligt professor. Det som kännetecknar mig är att jag är eklektiker både som forskare och som människa. Jag har flera strängar på min lyra så att säga, jag har inga problem med att kombinera kvalitativ med kvantativ forskning. Det har ej heller skadat att jobba utanför Åbo Akademi för att få kontrast, säger Mikael.

Utbildningsansvaret är också viktigt för Mikael. Enligt honom är det studenterna som skapar universitetet.

  • Utan studerande som mår bra och trivs med sina studier så är vi ingenting. Vi är här på grund av dem. Utan dem kan vi lika gärna bli morotsodlare. Men jag tycker överlag att våra studerande uppfattar socialpolitik som en vettig utbildning. Det är viktigt att minnas att det inte är en professions- eller behörighetsinriktad utbildning, så man blir inte läkare eller jurist. Men du blir en mångfacetterad arbetare som förstår sig på det sociala trygghetssystemet. Men utvecklingen är positiv, vi har fått många positiva och pigga studerande under de senaste åren, också de som kommer från andra skolor, säger Mikael.

 

Kulturanalys: ”Livet är ett identitetsskapande projekt”

kulturanalys_blanka_henriksson

Från folkloristik till kulturanalys; Filosofie doktor Blanka Henriksson

Text och bild: Stefan Westergård

Om man vill förstå de makter som formar en människa är kulturanalysen vid Åbo Akademi ett bra första steg. Här undersöks kulturella fenomen ända ner på vardagsnivå för att hitta mönster, orsak och effekt av hur de påverkar oss. Enligt universitetslärare Blanka Henriksson är det i vardagen som vi kan se hur våra föreställningar tar sig uttryck, även om vi ofta är blinda för det som vi själva är vana vid.

  • Kulturanalysen undersöker människors föreställningar, rutiner och vanor. Vår idé är att i det vardagliga ser man ganska mycket. Och det vardagliga är ganska komplext och styrt av olika saker. Det var en antropolog som sa; ”Vi ser inte linsen med vilken vi betraktar världen”. Vi är så vana; ”sådär gör alla”. Men då frågar vi, varför gör alla så? Gör ens alla så? Och de som inte gör det, vad beror det på, frågar Blanka Henriksson.

Kulturella sektorn

Kulturanalys som ämne undersöker därför kulturella uttryck i allt från små vardagliga företeelser till större fenomen. Det kan grovt draget gälla konst, förhållningssätt, traditioner och livshållningar som formar oss till kulturella individer.

Ämnet är relativt nytt inom akademin med en start hösten 2017. Kulturanalysen är närbesläktad med etnologin och folkloristiken men skillnaden ligger i perspektivet. Kulturanalysens perspektiv ligger mer på hur vi anammar och använder kulturella uttryck. Och med kulturella uttryck avses mycket mer än enbart konstfältet.

  • Det studenterna är mest intresserade av är t.ex. populärkultur med allt från film och tv-spel till fanfiction och lajv. Konsumtionsfrågor intresserar, varför väljer vi att klä oss som vi gör eller varför är sminkvideon så populära på youtube? Eller så intresserar olika typer av berättande; både i media och i vardagen. Men du kan absolut studera någonting som har med konst att göra men inte på samma sätt som en konstvetare. Det är snarare hur konsten används i olika situationer.

Med det verktyget kan kulturanalytiker forska i en uppsjö av kulturella uttryck. Varför tänder vi brasor vid påsk och midsommar, varför man berättar sexistiska vitsar, eller hur kan folklore användas inom turism? Genom att undersöka motsvarande fenomen skapar vi en historisk förståelse. Samtidigt blir det kulturanalytiskt intressant när resultaten jämförs med hur fenomenet anammas ute i samhället.

Identitetssökande

Vilka beteenden karaktäriserar då vår moderna tid, genom en kulturanalytikers ögon?

  • Det sker mycket forskning kring det här, men om man grovt förenklar så… vi söker mening hela tiden. Livet är ett identitetsskapande projekt. Identiteten var förr mera given, du ärvde eller föddes in i en grupp eller status. I dag jobbar vi oss till detta, man jobbar med sin identitet.

Bildtext: Enligt Henriksson karaktäriseras vår tid av alla val som vi gör, samt de val som vi inte gör.

kulturanalys_domkyrkan
Enligt Henriksson karaktäriseras vår tid av alla val som vi gör, samt de val som vi inte gör.

Identiteten färgas långt av åsikter, förhållningar och vanor. Men det innefattar också val. Identiteten är det som skapas när vi avgör mellan livets val. Ska man köpa GMO-fritt eller billigt? Kött eller vegetariskt?

  • Vi gör väldigt många olika val. En del väljer att motivera sina val och göra det till en del av identiteten. Kulturanalysen kan inte svara på vad som är rätt eller fel men däremot kan vi kanske svara på hur eller varför. Och vilka konsekvenser dessa val får. Varför blir fler vegetarianer, hur påverkar det allt annat?

Dessa val tar sig också olika uttryck beroende på person och forum. Enligt Henriksson lever vi i flera världar samtidigt, särskilt med tanke på mediasamhället och sociala medier.

  • Du kan ha flera identiteter. Du kan vara en på jobbet medan du är en annan på Facebook. En del upplever det som stressande, det märks också på människor i dag. I stället för att t.ex. bara studera så måste du bli någonting. Man måste jobba med identiteten.

Ett flertal identiteter skapar komplexa mönster ifall att man försöker förstå sig på helheten. Som forskare beskriver Henriksson det som en intressant men samtidigt svår tid.

  • Vi letar efter mönster, men jag tycker det finns många mönster på en gång. Då blir det svårt och vi måste förenkla. Det är det problematiska med kulturanalysen, det känns ofta självklart eftersom det undersöker vardagliga fenomen. Däremot behöver du kunna en massa saker för att se det här självklara, för att kunna beskriva det.

Våra traditioner och högtider är nära förknippade med religion och kultur. När du ser på vår vardag här i 2000-talets Finland. Har vi ändrats mycket?

  • Vi lever i värld där vi får plocka ihop mycket själv. Och människor är ganska andliga tror jag. Om vi talar om andlighet som att människor vill att det ska finnas en mening med saker och ting. Det finns de som säger att t.ex. ritualer blir viktigare eftersom de skapar någonting som är tydligt och strukturerat.

Henriksson tillägger att många lever med uppfattningen att riten och det religiösa skulle försvinna i ett postsekulärt samhälle. Men enligt henne har människan ett starkt behov av rituella handlingar. Många blir till exempel kvar i kyrkan och använder dess riter och system trots att det inte behöver vara kopplat till en högre makt.

  • Det finns många färdiga former som dop, bröllop och andra riter som många håller kvar som en slags övergångsrit, för att markera en förändring. Vi vill helt enkelt ha ett avbrott från vardagen och ha fest ibland. Vi behöver orsaker till fest. Giftermål är inte ett förbund till Gud i samma mån längre, men däremot gifter folk sig i en senare ålder för att visa att det är seriösa avsikter. Ritualerna handlar ofta om att byta status. Tänk på gulnäbbsintagningar, skolavslutningar etc.

Traditionsvetenskap?

Även om kulturanalysen undersöker traditioner är det enligt Henriksson etnologi och folkloristik som egentligen beskrivs som traditionsvetenskaper. Hon menar att många har en snedvriden bild av traditioner som någonting statiskt, att det finns ”rätt och fel” när det kommer till att fira jul eller hålla dop.

  • De brukar fråga, du som är folklorist och kan det här.. Kan man fira eller göra så här? Men firar man så kan man ju fira så. Det finns inget rätt eller fel. Traditioner måste förändras för att leva kvar, inget går att upprepa exakt likadant. Ett bra exempel är senare debatter om Lucia kan vara en man. Samtidigt så har Lucia kunnat spelas av en mansperson längre bak i tiden.Dessutom är likheten till originalhelgonet mycket vag, så vad är egentligen ”äkta”?

I stället menar Henriksson att man bör ta avstånd från vad som är ”genuint” och i stället fokusera på ritens syfte.

  • Ritualerna är viktiga för samhörigheten. Ta till exempel Kalle Ankas jul. Ingen svensk vet varför man kollar på Kalle Anka på jul men det hör till. Likaså anammar många invandrare samma ritual för att passa in. ”Alla gör det”.

Vi är alltså vana att försöka passa in. Vi tolkar omvärlden utefter de referensramar vi har, oberoende om det gäller traditionen med Kalle Anka eller tankar om spöken och gastar.

  • Vi vill gärna tro att vi vet bättre idag. Det som förut var trolleld kanske i dag tolkas som ett UFO eller någon annan konspiration. I stället för att vara rädd för ett skogstroll kanske man fasar en våldtäktsman. Allting handlar om att vi försöker skapa nån slags förståelse, vill veta vad som pågår.

Var jobbar då en kulturanalytiker? Enligt Henriksson är arbetsfältet mycket brett men kultursektorn är ändå den dominerande. Fältet innefattar allt från stora EU-projekt till en hembygdsförening som behöver hjälp med en utställning.

  • Våra studerande jobbar i vitt skilda branscher. Det är mycket projektarbete och evenemang… sen jobbar dom också på muséer. Det kan gälla hjälp med en utställning, gå genom material eller skriva historik. Sen finns det också de som riktar in sig på arkivarbete.

Som för många andra humanistiska ämnen definieras inte kulturanalysen av en specifik kompetens, men samtidigt omfattar den ett brett kunnande.

  • Det är sällan som en arbetsannons specifikt skulle fråga efter en kulturanalytiker eller folklorist. Däremot frågar de ofta efter andra förmågor som du ändå får genom utbildningen. Populariseringsförmågan är också viktig, att kunna ta vetenskaplig litteratur och skapa en förståelig text för allmänheten utan att den blir banal. Det kräver en viss övning.

Blanka Henriksson är själv uppvuxen i Stockholm och är utbildad lingvist. Hon hittade folkloristiken genom ett utbyte i Åbo och där började hennes intresse för ämnet.

  • Det lät spännande och till slut kunde jag inte släppa det. Därför kom jag tillbaks till Åbo och började doktorera. Det är härligt att gå in i forskning med hull och hår men samtidigt ha kontakt med unga människor och få se hur deras ögon öppnar sig för det som är vår vardag…

Utvecklingspsykologin ett mångsidigt universitetsämne

Text och foto: Stefan Westergård

Ett ämne inom Åbo Akademis välfärdskluster är utvecklingspsykologin. Det är ett populärt ämne i huset med ett brett kursutbud också inom det öppna universitetet. Professor Kaj Björkqvist är ämnesansvarig för utvecklingspsykologin och upplever att det är ett ämne i tiden.

  • Kurserna är otvivelaktigt populära, det är snarast väntelistor till många kurser. Att få studerande har inte varit något problem. Så länge som det finns människor så är folk intresserade av psykologi, det intresset har inte minskat, säger Björkqvist.

Vad finns det för nytta i att studera utvecklingspsykologi?

  • Det finns en allmän nytta av att studera oberoende vilket ämne du studerar. Man utvecklas ju då. Utvecklingspsykologin som biämne passar nog i alla åldrar och det ser man också genom det öppna universitetet, det finns ganska många äldre människor som deltar. Men förhoppningsvis lär man sig någonting om sig själv och andra, hur vi utvecklas.

Björkqvist är verksam på fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa. Utvecklingspsykologin hör till välfärdsklustret tillsammans med socialpolitik och vårdvetenskap. Björkqvist är även aktiv aggressionsforskare. Aggressionstemat dyker upp i kurser som Aggressivt Beteende eller Aggression Replacement Training.

  • Aggressionsforskning är så himla brett ämne. Det finns mänsklig aggression men också aggression inom djurvärlden. Sen finns det en neurologisk del med hjärnfunktion och hormoner, en socialpsykologisk del, hur folk beter sig i olika situationer. Och så finns det en utvecklingspsykologisk aspekt, hur aggressivt beteende utvecklas. Så det är ett omfattande område.

Aggressionsforskningen har följt med Kajs karriär under en lång tid. Förutom egen forskning har Kaj även suttit på ordförandeposten för ISRA (International Society for Research on Aggression). ISRA är det mest etablerade aggressionsforskningssällskapet i världen.

  • Jag ser mitt arbete som en enda helhet, arbetet går ganska automatiskt. Men visst, forskningsbiten är överlag den intressantaste. ISRA består av psykologer, läkare, sociologer, pedagoger… den är mångdisciplinär. Vartannat år ordnas en stor konferens där forskare från hela världen möts. Sen har vi en journal som är den mest nominerade inom området. Jag är fortfarande aktiv i Skype-möten om det ena och det andra.

Är aggression ett outforskat område?

  • Snarare tvärtom, jag tror att det skulle behövas mera glädjeforskning. Viktigt att påpeka är att ur forskarens synvinkel är aggression ett beteende, inte en sinnesstämning. Man kan vara arg utan att handla aggressivt, och man kan göra en aggressiv handling utan att vara arg. Det finns inget ett-till-ett förhållande mellan vrede och aggression.

Enligt Björkqvist finns det tre grundtyper av uttryckt aggression. Verbal, fysisk och indirekt aggression.

  • Verbal aggression är accepterad både för män och för kvinnor. Det är okej att stå på sig och vara självsäker. Fysisk och indirekt aggression anses mera oetiskt. Man ska inte baktala folk men man ska heller inte slå någon på käften.

Björkqvist har även utarbetat en teori för hur aggressiva mönster utvecklas. Den fysiska aggressionen kommer först, sedan lär man sig verbal aggression i samband med språket. Enligt Björkqvist blir verbal aggression ett mera kostnadseffektivt uttryck, det kräver inget fysiskt gräl och innebär en mindre risk till skada. Den indirekta aggressionen utvecklas främst i högstadieåldern enligt Björkqvist, då man lär sig analysera och utnyttja sociala situationer till sin fördel.

  • Om man låter folk uppskatta hur mycket dom själv blir utsatta och hur mycket dom utsätter andra, så i verbal aggression är det ganska lika. Men i fysisk och indirekt aggression svarar folk att de blir utsatta mera än de utsätter andra. Det visar att normerna i samhället accepterar verbalt aggressivt beteende mycket mer.

Mycket av forskningen går in på vad aggression är och inte är, om det är en drift, en instinkt eller ett inlärt beteende. Björkqvist påpekar också att aggression inte alltid är negativt.

  • Aggression lyfts ofta fram mer negativt. Men utan konflikter skulle det kanske inte heller ske någon utveckling i samhället. Frågan är HUR man hanterar konflikter som är viktigt. Därför har vi till exempel ett Peace-program här på enheten. För att lära ut fred och fredsbildande måste man förstå vad aggression och konflikter är.

Hur man hanterar konflikter och upplevelsen av aggression är en central fråga. Björkqvist lyfter fram en gammal filosofisk tanke som exempel.

  • Det finns frågan om människan är dömd till evigt krig genom sina gener. Det är viktiga frågor men jag hör själv till den mera optimistiska linjen. Jag anser att aggression är en naturlig känsla men det är inget oundvikligt, vi har valet att välja hur vi reagerar. Jag tror fullt på att ett samhälle kan lösa konflikter utan krig och att döda. Det är bara en process som tar hundratals år. Det är saker som ändras över en lång tid, men vi går mot det bättre.

Förutom aggressionstemat har utvecklingspsykologin inom Åbo Akademi en bred bas av kurser. Det finns allt från kurser om mobbning till musikterapi och kognitiv beteendeterapi. Enligt Björkqvist har det varit en medveten satsning att skapa fria studievägar.

  • Vi strävar efter mycket valfrihet, man ska kunna komponera sin egen cocktail. Det är inget problem att fokusera på en särskild fördjupning. I och med sammanslagningen av socialvetenskaperna har socialpolitiken ofta varit en naturlig kombination med ämnet. Många väljer också någon av arbets-, skol- eller krispsykologin, beroende på yrkesplanerna.

Som med många universitetsämnen är behörigheter och rent praktiska färdigheter inte alltid självklara. Hur ser det ut inom utvecklingspsykologin?

  • Det som är populärt här är kuratorsbehörigheten. Den kan man få härifrån, men många väljer också att studera vidare. Vill man bli psykolog är det alltid några stycken som fortsätter i Umeå eller Åbo men då man kan räkna med omkring ett och ett halvt års komplettering. Andra blir också terapeuter eller psykologilärare, det finns en stig för det också, säger Björkqvist.

Det är inte länge sedan som ämnena utvecklingspsykologi och socialpolitik slogs ihop till en enhet, socialvetenskaperna. Hur har det här funkat för utvecklingspsykologin?

  • Jag upplever att det har fungerat bra. Folk har i början haft svårt att veta vad socialvetenskaperna betyder, vad det innebär. Men det klarnar förr eller senare.

Finns det utmaningar också för utvecklingspsykologin?

  • Söktrycket är hårt och linjens enda utmaningar är de samma som i övriga landet, det beror på hur mycket resurser utbildningsväsendet får. Men våra studerande har varit nöjda med kurserna och jag upplever att vi har en stabil verksamhet.