Fr.o.m. i dag kan du anmäla dig till vårens kurser i Vasa och Åbo samt till distanskurserna som du kan avlägga oavsett var du bor! https://web.abo.fi/fc/anmalningsdb/
Fr.o.m. i dag kan du anmäla dig till vårens kurser i Vasa och Åbo samt till distanskurserna som du kan avlägga oavsett var du bor! https://web.abo.fi/fc/anmalningsdb/
Vad har du egentligen i frisyren, Brigitte? Brigitte Bardot i A Very Private Affair, Wikimedia Commons
De flesta har säkert hört berättelser om hur det egentligen var bevänt med kläder, hygien och boende förr i världen. På 1960-talet hade man mögliga franskbröd inuti frisyren, de som bodde i slott på 1600- och 1700-talen gjorde sina behov på golvet då det inte fanns toaletter och viktorianerna var så pryda att de skylde nakna möbelben med överdrag.
Hur fantasieggande berättelserna om egenheter och dålig hygien hos tidigare generationer än må vara är de tyvärr sällan sanna. – Men om påståendena inte stämmer, varför fortsätter man envist att återberätta dem? En orsak är självfallet underhållningsvärdet. Samtidigt är ju utgångspunkten en observation som väcker en fråga. På 1960-talet hade man mycket volym i frisyren – hur gjorde man då det inte fanns nutida stylingprodukter? Var uträttar man sina behov i ett hus som saknar toalett? Varför hade man överdrag på stolsbenen under 1800-talet? Att frågan sedan besvarats utan tillräckligt med kunskap om den samtida kontexten har bidragit till feltolkningar. Därtill finns det en lång tradition av att framställa nutiden i en bättre dager genom att jämföra med ett underutvecklat förflutet. Då är det ganska enkelt att tolka svårförståeliga fenomen som ett resultat av tidigare generationers oförstånd, till och med äcklighet.
Mode, inredning och design har ofta setts som ämnen för påkostade kaffebordsböcker. Mer sällan uppmärksammas de som källor till kunskap om samhällsutveckling, ekonomi och politik. Trots det finns det en växande forskningstradition inom konstvetenskapen som intresserar sig för den kulturhistoriska aspekten av mode och inredningar. Utformningen av våra kläder och möbler har en historia som är långt ifrån självklar och oproblematisk. Därtill visar deras historia hur sega många av våra traditioner är och hur snabbt de kan förändras när nya innovationer introduceras. Samtidigt reflekterar de värderingar som finns i samtiden och de kan läsas ur många olika perspektiv – inte bara som konstverk eller samlarobjekt.
Och hur låg det egentligen till förr i världen? På 1960-talet var det tupera, tupera och åter tupera som gällde för att få Farah Diba-frisyren. I slotten använde man sig av pottor då man var nödig och viktorianerna skyddade dyrbart trä från att bli skråmigt eller sotigt med hjälp av överdrag (alternativt dolde man ett billigt träslag för att få möblemanget att verka finare än det var – besökaren förväntades ju inte titta under skydden).
Mia Åkerfelt håller kursen Mode, inredning och design, 5 sp vid ÖPU 5.11 – 10. 12 2015.
Bild: copyright Maud Stolpe/Yle
Onsdagen den 14.10 2015 besökte utbildningschef Majlen Saarinen Maud Stolpe på Yle Vega Åboland och berättade om öppna universitetet i allmänhet och om aktuellt kursutbud. Läs mer och lyssna på intervjun >>
Årets öpulärare: Johanna Wassholm
Årets öpulärare: Anna Sundelin
I CLL:s nyhetsbrev 3-2015 finns bl.a. inlägg om
– Att vinna förtroende och övertyga
– Energi i studentexamen
– Modiga strukturella lösningar
– Nyanställda vid CLL och CSK
– Polku *Stigen *Path
– Struktur och överblick med Lean
– Årets Öpu-lärare – Johanna Wassholm och Anna Sundelin
http://www.cll.fi/nyhetsbrev-2/32015-2/
Johanna Wassholm
Öppna universitetet har utsett FD Johanna Wassholm och FM, doktorand Anna Sundelin till årets ÖPU-lärare. Duon uppmärksammades med en festlig tillställning på CLL i början av sommaren. Wassholm och Sundelin undervisar i historia och har tillsammans utvecklat de nätbaserade grundstudierna i historia som Öppna universitetet erbjuder. Valet av årets ÖPU-lärare baserar sig på kursutvärderingar av kursdeltagarna, där de två historielärarna får synnerligen positiva och goda omdömen. Deras kurser lockar ett stort antal vuxenstuderande som uppskattar flexibiliteten på nätkurserna. Inom öppna universitetet har Wassholms och Sundelins professionalitet i alla sammanhang noterats, likaså deras förmåga att se möjligheter samt deras kreativitet i såväl kursutveckling som undervisning.
Anna Sundelin
De två lärarna säger att de mycket uppskattade kurserna är ett resultat av kontinuerlig utvärdering och uppdatering av kurserna.
– Det är viktigt att läsa kursutvärderingarna och att hela tiden försöka förbättra kurserna i enlighet med utvärderingarna, säger Johanna Wassholm.
Båda är eniga om att det är en stor fördel att vara två lärare på en kurs. Tillsammans bollar de idéer och i responsen till studerande kan den ena bygga vidare på ett ämne som den andra tar upp.
Arbetsbördan på nätkurser är stor både för lärare och studerande, och därför är det viktigt att prioritera vad man lägger energi på. Wassholm och Sundelin rekommenderar andra lärare att återanvända sådant material som är återanvändbart från kurs till kurs, men att samtidigt alltid hålla kurserna aktuella genom att plocka in dagsaktuella ämnen som kan behandlas ur ett för kursen lämpligt perspektiv. Att skriva ut så tydliga instruktioner som möjligt för t.ex. examination, inlämning av uppgifter och lärandemål, för att få så få frågor som möjligt om praktiska saker, kan ge mer tid till annat som är viktigare.
– Bara att visa att man som lärare är närvarande på kursen är mycket betydelsefullt. Det kan handla om ett upprop om deadline eller någon kommentar för att visa att man följer med det som händer på kursen, säger de.
På hösten 2015 inleds grundstudierna i historia med ett helt nytt kursupplägg. Kurserna vid ämnet har strukturerats om och består nu av tre kurser istället för fem, som tidigare. Antalet studiepoäng är det samma, men vissa element har fallit bort och andra har kommit till.
– De nuvarande kurserna har en tydligare koppling mellan teori och fakta och arbetssättet på kurserna motsvarar mer en historikers arbetssätt, förklarar Anna Sundelin.
Maria Johansson
Kurskatalog 2015-16 (tablett- och mobilversion)
Här finns bl.a. inlägg om
Sköldpaddsoppa var en stor delikatess i Europa under 1700- och 1800-talen och receptet hittas idag i flera gamla kokböcker. Till exempel Gustafva Björklunds ”Kokbok för husmödrar” (1893) innehåller inte mindre än tre versioner av rätten: en gjord på äkta, en på konserverad och en på falsk sköldpadda, dvs. kalvkött. Kokböcker är ett bra exempel på källor för historiska undersökningar som de flesta i första taget inte kommer att tänka på, men vilka när man ställer nya frågor till dem kan ge ny information om det förflutna. För att nämna bara några exempel kan historiker genom att studera och jämföra kokböcker från olika delar av världen skapa ny kunskap om den tekniska utvecklingen, kontakter mellan olika länder och världsdelar, sociala skillnader i samhället, vardagsliv, arbetsfördelning i hemmen samt om hur olika typer av livsmedel under olika tider varit kopplade till status. Eftersom ett stort antal kokböcker tack vare digitalisering idag finns tillgängliga elektroniskt, kan en deltagare i en nätbaserad kurs i historia ställas t.ex. inför uppgiften att analysera vad recept på skölpaddssoppa kan säga om samhället i stort.
Som Torbjörn Sandén lyfter fram i sitt inlägg Vuxenutbildning blir allt viktigare i CLL:s nyhetsbrev 2/2014, höjer den explosionsartade ökningen av digital information kraven på att kunna hantera den, vilket självklart även får konsekvenser för undervisningen i historia. Vi som i ett antal år har undervisat i de populära nätbaserade grundkurserna i historia vid Öppna universitetet står för tillfället inför utmaningen att inför hösten 2015 omarbeta nätkurserna så att de till sitt innehåll motsvarar de grundstudier som erbjuds vid historieämnet vid Åbo Akademi, vilka från hösten 2014 har ett nytt upplägg. Undervisningens tyngdpunkt har förskjutits från föreläsningar mot betoning av övningsuppgifter och textseminarier, samtidigt som de teoretiska perspektiven inte längre presenteras i en separat introduktionskurs utan har integrerats med grundkursernas kronologiska upplägg. I den nya modellen har stor vikt lagts vid ett av varje historikers viktigaste arbetsredskap, skrivfärdigheten. Det är samtidigt en färdighet som det visat sig att dagens studerande behöver få övning i. http://spraktidningen.se/artiklar/2013/08/sa-skriver-studenterna
Arbetet med att omforma kurserna har tvingat oss att på allvar reflektera över vilka konsekvenser digitaliseringen medför för undervisningen i historia på grundstudienivå. Den ökade digitaliseringen är märkbar inte minst genom att digital humaniora http://digihist.se/ idag utgör ett särskilt vetenskapligt fält. Även om digitaliseringen medför utmaningar http://www.sls.fi/media/pdf/forskarnas_rost_slutrapport_se.pdf, erbjuder den först och främst otaliga möjligheter att skapa mångsidiga övningsuppgifter. En av de största fördelarna vi ser är att studenterna redan på grundstudienivå får möjlighet att bekanta sig med primärkällor i arkiv som det inte hade haft möjlighet att besöka personligen, tack vare att allt fler arkiv digitaliserar delar av sina mest populära samlingar. På de kurser vi nu är i färd med att omforma får deltagarna lära sig om hur kokböcker från olika delar av världen kan användas som historiska källor, men även övning exempelvis i hur man med hjälp av mantalslängder tar reda på t.ex. hur många personer som avled i Munsala under 1860-talets nödår. Därtill får de studera hur det 1850-talets Sepoy-uppror i Indien framställes i fotografier och hur den finländska pressen rapporterade om händelserna.
En annan utmaning som digitaliseringen medför är att kravet på studenternas informationskompetens höjs. Denna utmaning kommer vi i de omarbetade kurserna att beakta genom att vi vad gäller kursmaterialet övergår från servering till självbetjäning. Där vi tidigare ofta automatiskt gjort kursmaterialet tillgängligt för studenterna i Moodle, kommer vi i framtiden att handleda dem i att självständigt leta fram det material de ska arbeta med i olika typer av digitala arkiv och elektroniska resurser. Informationskompetensen ges därmed också en mera framträdande plats i kursens lärandemål.
Liknande tankar finns även på annat håll. I början av februari var vi inbjudna till en informell sammankomst vid Åbo universitet för att under en förmiddag presentera det pågående planeringsarbetet och utbyta tankar med ett femtontal lärare och administratörer som i olika roller är engagerade i nätundervisning. Vi kände igen oss i många av de frågor som de andra deltagarna lyfte fram i sina inlägg, och det framfördes önskemål om att liknande sammankomster, där lärare under fria former kan diskutera frågor med anknytning till virtuell undervisning, i framtiden kunde ordnas regelbundet. En ny träff planerades in ännu våren 2015.
Samtidigt visade sammankomsten att den konstant framskridande tekniska utvecklingen, som visserligen ställer krav på ett ständigt uppdaterande av kunskaper, kan minska det geografiska avståndets betydelse för de studerande och möjliggör en mängd olika inlärningsformer. Programvara som Adobe Connect och Lync används allt mer för grupparbeten, muntliga presentationer och nätföreläsningar, vilket gör att man i nätkurser inte behöver ge avkall på den övning i muntliga färdigheter som finns inskriven i lärandemålen. För att travestera ett gammalt ordspråk ger några droppar teknik den här soppan som består av de nätbaserade grundkurserna i historia bara en pikantare smak.
Johanna Wassholm & Anna Sundelin
lärare och kursutvecklare i historia
CLL:s nyhetsbrev 1/2015. Här finns bl.a. inlägg om: