Vad har du egentligen i frisyren, Brigitte? Brigitte Bardot i A Very Private Affair, Wikimedia Commons

De flesta har säkert hört berättelser om hur det egentligen var bevänt med kläder, hygien och boende förr i världen. På 1960-talet hade man mögliga franskbröd inuti frisyren, de som bodde i slott på 1600- och 1700-talen gjorde sina behov på golvet då det inte fanns toaletter och viktorianerna var så pryda att de skylde nakna möbelben med överdrag.

Hur fantasieggande berättelserna om egenheter och dålig hygien hos tidigare generationer än må vara är de tyvärr sällan sanna. – Men om påståendena inte stämmer, varför fortsätter man envist att återberätta dem? En orsak är självfallet underhållningsvärdet. Samtidigt är ju utgångspunkten en observation som väcker en fråga. På 1960-talet hade man mycket volym i frisyren – hur gjorde man då det inte fanns nutida stylingprodukter? Var uträttar man sina behov i ett hus som saknar toalett? Varför hade man överdrag på stolsbenen under 1800-talet? Att frågan sedan besvarats utan tillräckligt med kunskap om den samtida kontexten har bidragit till feltolkningar. Därtill finns det en lång tradition av att framställa nutiden i en bättre dager genom att jämföra med ett underutvecklat förflutet. Då är det ganska enkelt att tolka svårförståeliga fenomen som ett resultat av tidigare generationers oförstånd, till och med äcklighet.

Mode, inredning och design har ofta setts som ämnen för påkostade kaffebordsböcker. Mer sällan uppmärksammas de som källor till kunskap om samhällsutveckling, ekonomi och politik. Trots det finns det en växande forskningstradition inom konstvetenskapen som intresserar sig för den kulturhistoriska aspekten av mode och inredningar. Utformningen av våra kläder och möbler har en historia som är långt ifrån självklar och oproblematisk. Därtill visar deras historia hur sega många av våra traditioner är och hur snabbt de kan förändras när nya innovationer introduceras. Samtidigt reflekterar de värderingar som finns i samtiden och de kan läsas ur många olika perspektiv – inte bara som konstverk eller samlarobjekt.

Och hur låg det egentligen till förr i världen? På 1960-talet var det tupera, tupera och åter tupera som gällde för att få Farah Diba-frisyren. I slotten använde man sig av pottor då man var nödig och viktorianerna skyddade dyrbart trä från att bli skråmigt eller sotigt med hjälp av överdrag (alternativt dolde man ett billigt träslag för att få möblemanget att verka finare än det var – besökaren förväntades ju inte titta under skydden).

Mia Åkerfelt håller kursen Mode, inredning och design, 5 sp vid ÖPU 5.11 – 10. 12 2015.