En hälsning från Nationell studievägledarkonferens i Norrköping den 25-27.5 2016

Linköpings universitet, Campus Norrköping ligger i stadskärnan intill Motala ström.

Som utbildningsplanerare vid Åbo Akademis öppna universitet har vi förmånen att träffa många vuxenstuderande som vi informerar och handleder på olika sätt: personligen, via e-post eller per telefon. Mot bakgrund av detta väcktes vår nyfikenhet för konferensen med temat hållbar studievägeldning och vi anmälde oss till denna årligen återkommande konferens som sedan 1988 alternerat mellan olika lärosäten med varierande teman runt om i Sverige. Med Linköpingsuniversitet, campus Norrköping, som värd deltog denna gång 187 studievägledare.

Konferensens första dag hade fokus på studievägledaren. Oväntat nog inleddes den av en komiker eller kroniker som han själv benämnde sig vid namn Görhan (ja, det skall vara ett ”h” med) Hällström som skickligt integrerade föreläsning och talkshow: Och annars är allt bra? Om klockan, kalendern, karriären och kroppen. Temat var stress och tidshantering han berättade att ordet stress myntades första gången 1936.

Du stressar inte för att du har ont om tid – du har ont om tid för att du stressar!

Stress är ej en känsla, stress är ingen diagnos, stress är inte att ha ont om tid och socker är den vita stressen. SÅ : lär dig ÄTA UPP stressen för en jämn blodsockerkurva, så får du energi att hantera den och kan reparera den.

Hällström var en ordvrängare av stora mått med ett rakt budskap och han fick deltagarna med sig: hans monolog påminde om Robert Brobergs ordvrängeri och scenspråket och minerna kopplades till Jonas Gardell.

Konferensens andra föreläsning handlade om breddad rekrytering och förläsare Alexandra Sjöstrand från universitets- och högskolerådet (UHR) presenterade fakta.

Utgångspunkten är att ”alla unga skall känna att de har möjlighet att plugga vidare.”

De problem man brottas med just nu är: en könsuppdelad högskola, dvs pojkar och flickor väljer olika utbildningar enligt traditionella mönster. Det är regionala skillnader bland unga som söker till högre utbildning och även könsskillnader i övergången till högskolan, utländsk bakrund och social snedrekrytering , dvs föräldrarnas utbildningsgrad påverkar vart man söker och ju högre utbildning föräldrarna har desto troligare att den unga söker till en högskola.

Är då snedrekryteringen verkligen ett problem? Det är en demokratifråga. Heterogena grupper bidrar till ökad kvalitet och studerande blir redo att möta ett samhälle med mångfald. Det är viktigt att väcka tanken på högre studier via information, marknadsföring, attitydpåverkan och genom att påverka den som kan påverka.

På vilket sätt kan man då nå potentiella studerande i slutet av gymnasietiden? Arbetsmarknadsanknytning i utbildningen är en viktig del av arbetet. Uppföljning är viktig och likaså studentambassadörer, mentorer, prova på att studera-dagar (!) och öppet hus-dagar.

Det sista föreläsningspasset denna dag hölls av författaren Lars Andergren och temat var kort och gott Hållbar vägledning -handlar både om ego och eko.

– Hållbar för den sökande (bättre underbyggda val)
– Hållbar för vägledaren (högre effektivitet och arbetstillfredsställelse)
– Hållbar för organisationen (infriande av lärosätets ambitioner)
– Hållbar för samhället (bättre beredskap för framtidens utmaningar?)

Vägledaren är både systemets förlängda arm och den sökandes advokat. Det handlar om ego och eko. Vägledning baseras inte på manualer och mantran utan på kunskaper och samtalsparternas uppfattning av sig själva, varandra och verkligheten.

 Under den andra konferensdagen var studenten i fokus och temat valmöjligheter och beslutsfattande samt stress i förhållande till dessa lyftes fram.
Maria Söderholm från den Nationella studievägledargruppen berättade om det Nationella vägledarnätverket och hur det fungerar mellan olika lärosäten, studievägledare och andra nätverk.

Dagens andra pass hölls av Åsa Kadowski, leg. läkare, specialist i psykiatri, leg. KBT-psykoterapeut, författare och handlade om att bli medveten och kunna göra egna val. Hon lyfte fram många viktiga och aktuella exempel från sina möten med unga studerande och konstaterade samtidigt att hennes sanningar inte alltid är populära i det svenska samhället; ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” som har betydelse.

• Vad gör curligsamhället med hjärnan?

Att undvika obehag eller ansträngning ökar impulsbeteenden, man blir situationsstyrd. Det missgynnar också koncentration och acceptans. Man blir sensiterad för det man inte vill känna och mår då dåligt över en längre tid. Hjärnan vill hela tiden ha lättnad eller belöning, uthålligheten tränas inte upp. När man styrs av impulser tappar man kontakten med omvärlden.

Det handlar om att lägga ribban på rätt nivå och begrunda skillnaden mellan att agera och reagera när det gäller ansvar för de egna handlingarna. ”Rättigheten att komma in på en högskola är inte detsamma som rättighet att komma ut utan ansträngning.”

Känsla av sammanhang ger hälsa. Acceptans betyder att det får kännas svårt när det är svårt. (Det betyder inte att gilla läget som svenskarna tror). Curlande från föräldrar och samhälle bidrar till att unga kan argumentera sig runt krav tills de är 20+.

Riktning framgång: att veta vart man ska och hur man tar sig dit. Den som vill genomföra något måste ha en anledning: varför, vad, hur, vad vill jag uppnå? Om målet är att enbart undvika misslyckande så blir vår uppmärksamhet låst i det som inte får ske. Detta ökar i sin tur sannolikheten för att det kommer att hända: ”- Hoppa inte i vattenpölen!”, ”- Tänk inte på en rosa elefant!”.

Följande råd gav hon till vägledarna: Lyssna kvalitativt och bekräfta kompetens (om den finns). Använd öppna frågor. Reflektera. Att sammanfatta är att lämna något tillbaka. Växla mellan kommunikationsstilar: styra, vägleda, följa. Och via färdigheterna: fråga, lyssna och informera.

Den sista föreläsningen vi deltog i handlade om studenter och beslutsfattande ur ett beteendeekonomiskt perspektiv och hölls av professor/forskare Gustav Tingshög.

Han presenterade hur vi agerar när vi står inför valmöjligheter och konstaterade att impulsivitet ökar med tiden. Det är m a o bra att fatta beslut med framförhållning så att man inte gör s.k. enkla val. Självkontroll är en muskel! Beslutströtthet/stress/utmattning leder till att vi undviker situationer där vi måste ta beslut. Allt för många valmöjligheter leder till problem och vi känner oss mindre nöjda med våra val.

Resterande föreläsningar och workshops fokuserade specifikt på det nationella samarbetet i Sverige och vi valde att avsluta här.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att frågorna och tematiken som diskuterades är bekanta och aktuella också hos oss. Begreppet ”hållbar studievägledning” ur konferensens perspektiv vill vi lägga in främst i det sociala sammanhanget, i mötet mellan människor, viljor, tankar och ambitioner. Det handlar som så många gånger tidigare om ömsesidig respekt och att bli sedd i ett sammanhang och framför allt om möjligheten att kunna ändra kursen så att mellanlandningarna ständigt för framåt mot ett förhoppningsvis medvetet utvalt mål med studierna.

Varma (+ 27°) konferenshälsningar!
Pernilla och Christina