1981 grundades en kurscentral vid Åbo Akademi i Åbo. Kurscentralen hade som uppgift att förmedla fortbildning och akademisk utbildning för vuxna utanför campus. Några år senare, 1986, anställdes den första fortbildningsplaneraren för lärarfortbildning i Vasa. Hon hette Terese Ahlström, och kom att arbeta vid samma organisation, som numera går under namnet Centret för livslångt lärande, fram till sin pension i augusti 2018. I dagens läge är det närmast imponerande att stanna på samma arbetsplats under ett helt yrkesliv, men Ahlström har aldrig övervägt att byta jobb.– Nej, jag har haft en idealisk arbetsplats. Det har varit flexibelt och jag har haft möjlighet att påverka arbetssituationen och -uppgifterna.
Med möjlighet att påverka
I början arbetade Ahlström enbart med lärarfortbildning, men småningom började man också ordna öppen universitetsutbildning. I Vasa tog man tog sig an alla ämnen som erbjöds vid Åbo Akademi i Vasa, och den öppna universitetsutbildningen började i liten skala 1993. Verksamheten växte i takt med tiden, och så också samarbetet med öppna universitetet i Åbo. Ahlström utsågs till teamledare i Vasa, och när dåvarande Fortbildningscentralen blev Centret för livslångt lärande 2009 ökade samarbetet med Åbo successivt, för att idag vara mycket väl fungerande och integrerat.
Öppet klimat med utrymme att växa
Numera träffas kollegorna i Åbo och Vasa med jämna mellanrum och utvecklar verksamheten gemensamt. Samarbete, gemenskap och sammanhållning framhåller Ahlström som något mycket viktigt på en arbetsplats. Hon säger sig ha arbetat i ett öppet klimat med drivna kollegor, och hon upplever att hon har givits utrymme att växa i arbetslivet.
– Min arbetsplats har varit sådan att jag åtminstone till viss del har kunnat utforma mitt eget arbete. Jag har fått komma med önskemål om vad jag helst vill ägna mig åt, och som jag ser det har det varit väldigt bra. Jag har tillåtits växa som person och utveckla det jag har upplevt relevant och givande.
Ömsesidigt ansvar
Något annat Terese Ahlström också har uppskattat med sin arbetsplats är att det har funnits en acceptans för att man får arbeta fast man kanske inte kan ge 100%. Efter en långvarig sjukdom är Ahlström glad över att hon fick komma tillbaka och avsluta sin yrkeskarriär utan att göra det med en lång sjukskrivning. Men samtidigt som arbetsplatsen har sitt ansvar, har man också ett ansvar som arbetstagare, menar Ahlström.
– Som arbetstagare är det viktigt att kunna säga att man inte är i form, och att höra sig för om alternativ till att jobba heltid. Det ska vara okej att inte alltid vara på topp.
Den tekniska utvecklingens frammarsch
Under sina år i undervisningsbranschen har Ahlström sett hur kravet på kvantifiering, resultat och anslag har vuxit och blivit allt större, ibland på bekostnad av kvalitet. Starkast i utvecklingen har varit det digitala, både inom administrationen och inom undervisningen. Videokonferenser, SKYPE-möten, nätkurser och sociala medier har kommit för att stanna, tror Ahlström. Hon tror ändå på en gyllene medelväg:
– Nätkurser och distanslärande i all ära, men närstudier har också en stark betydelse. För äldre vuxna finns ett stöd att hämta i varandra ur närstudieträffar. Jag tror på blended learning, med närstudier och nätstöd.
”Ta ett eget beslut”
Ett av Terese Ahlströms egna motton som teamledare har varit att ge sina medarbetare utrymme att ta egna beslut. Hon tror på frihet under ansvar och att lita på kollegorna. Det har lett till ett öppet klimat och många egna initiativ.
– Jag tycker att det har varit fantastiskt med mycket frivilliga insatser från medarbetarna. Att någon sätter upp handen och säger ”det där kan jag ta hand om” utan att tveka, säger hon.
Kollegorna känner till fler uttryck som är typiska för Ahlström. ”Jag ser ingen hotbild” har myntats så många gånger av henne att hon fick en avskedsgåva i form av en mugg med citatet på, berättar hon leende. Det är också gemenskapen i Academill i Vasa hon kommer att sakna mest som pensionär. Strukturen, ramar och rutiner från arbetslivet kommer också att bli svårt att vara utan, menar Ahlström. Hon har ändå inga problem med att fylla dagarna som pensionär, tvärtom.
– Jag har svårt att få tiden att räcka till. Den första tidens projekt är fasadrenovering och fönsterbyte i lägenheten, sen ska jag känna efter vad jag vill ägna mig åt. Jag vet redan nu att jag vill tillbringa mycket tid med vänner och mina döttrar och barnbarn, konstaterar hon.
Maria Holmberg