På spåret! – en lärstig för alla

Vintern 2020 startade fortbildningen På spåret! En lärstig för alla med två stora grupper i både Vasa och Helsingfors. Deltagarna såg fram emot fortsättningen, där de skulle träffas i mindre grupper i tre parallella spår. Vi anade inte då att fortbildningshelheten skulle behöva genomföras till största delen på distans.

Då vi nu tittar i backspegeln ser vi att resan blev annorlunda än planerat, men väldigt givande och lärorik. Våra deltagare har fått inspiration och verktyg för sitt fortsatta arbete med barn i behov av stöd.

 


 

Målet med fortbildningsprojektet har varit att öka deltagarnas kunskap och kompetens både att bemöta barn i behov av stöd och att ordna verksamheten så att alla barns likvärdiga och jämlika möjligheter att lära sig säkerställs.

I fortbildningen har deltagarna fått modeller och verktyg för att kunna främja varje barns inlärning och välbefinnande och för att kunna skapa fungerande grupper och en lärmiljö som stöder varje barns individuella lärstig.

Inom fortbildningshelheten har deltagarna också fått möjlighet att utveckla samarbetsformer för att skapa en god verksamhetskultur och göra stadieövergångarna så smidiga som möjligt för barnen.

 


 

    • Vad? På spåret! En lärstig för alla är en fortbildning som har handlat om att stöda personal att ordna likvärdiga och jämlika möjligheter för alla barn att lära sig. Speciellt fokus har legat på särskilt begåvade barn, krävande barn, speciallärarens roll och vikten av samarbete.
    • För vem? Lärare, speciallärare och övrig personal inom småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning
    • När? Hösten 2019 – hösten 2020
    • Hur? Gemensamt start- och slutseminarium, däremellan fortbildning i tre parallella spår
    • Var? Start i Helsingfors och Vasa + fortsättning på Zoom

Utbildare:

      • Eva Staffans, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Camilla Svens-Liavåg, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Raija Regnell, psykolog och psykoterapeut
      • Sofia Kullberg, speciallärare och arbetshandledare

 


 

Gemensam start                       

Fortbildningshelheten inleddes med gemensamt startseminarium parallellt på två orter för samtliga deltagare. Startseminariet ordnades i februari i Vasa, och i mars i Helsingfors.

Tillsammans öppnade vi upp diskussionen om inkludering, barnens rätt att få det stöd de behöver och om hur vi i samarbete kan skapa goda lärmiljöer i våra verksamheter. Vi fördjupade oss också i lågaffektivt bemötande och hur denna metod kan användas i det dagliga samspelet med barnen.

I det här ordmolnet har deltagarna i Vasa sammanfattat vad de bar med sig från startseminariet till det fortsatta arbetet med barn i behov av stöd.

 

Fortbildning i tre parallella spår

Efter starten fortsatte fortbildningen i tre parallella spår. Deltagarna följde minst ett av de tre spåren. Klicka på bilderna för en inblick i de olika delarna.

 

 

 

 

Spår 1: Särskilt begåvade barn riktade sig till de som önskade få kunskap om, förstå och kunna stöda särskilt begåvade barn. Utbildare: Camilla Svens-Liavåg.

 

 

 

 

I Spår 2: Krävande barn deltog de som ville få mer kunskap och verktyg för att kunna stöda barn som har neuropsykiatriska diagnoser och socioemotionella svårigheter. Utbildare: Raija Regnell.

 

 

 

 

Spår 3: Speciallärarens roll och samarbete över stadiegränser samlade deltagare som fungerar som speciallärare och som önskade tydliggöra och stärka sin roll och uppgift. Fokus var på speciallärarens roll som handledare och på samarbete inom och över stadiegränser. Utbildare: Sofia Kullberg.

 


 

I varje spår erbjöds tre träffar à 4 timmar. Träffarna innehöll föreläsningar och gruppdiskussioner. Mellan spårträffarna reflekterade deltagarna kring frågeställningar och uppgifter kopplade till spårets innehåll. Fortbildningen i de tre spåren pågick från mars till september för Vasa-gruppen, och från april till oktober för den grupp som startat i Helsingfors.

Den digitala lärplattformen Itslearning var ett komplement till fortbildningen. Där delades information och material med deltagarna, och deltagarna kunde också där dela sina skriftliga reflektioner med utbildarna. Alla deltagare hade möjlighet att ta del av de olika spårens material, också inom de spår som de inte själva deltog i.

 


 

Framme vid slutstationen    

Avslutande seminarier ordnades gemensamt för både deltagarna i Helsingfors- och i Vasagruppen. Deltagarna samlades till gemensam reflektion om samsynen kring arbetet med barn i behov av stöd.

Under seminariet sammanfattades och presenterades de parallella spårens temainnehåll, och vi såg tillbaka på och utvärderade fortbildningen. På programmet stod föreläsning, gruppdiskussion och en paneldiskussion med utbildarna.

I den här filmen samtalar projektets utbildare om kommunikation och relationsskapande. De diskuterar bland annat den viktiga dialogen med föräldrarna och hur man i teamet kan stöda varandra att bygga goda relationer till barnen.

 


 

Omställningar på vägen

Efter fortbildningsstarten hann den allra första spårträffen i spår 1 i Vasa-gruppen hållas i Academill, men därefter ledde coronaviruspandemins framfart till att vi inte länge kunde samla våra fortbildningsgrupper till fysiska träffar.

Vi behövde tänka till och tänka om, och beslöt i samråd med utbildarna att flytta de kommande träffarna i fortbildningen till Zoom.

Det här innebar omställningar inte bara för deltagarna utan också för oss utbildare och arrangörer. Under den här våren var möten och utbildningar i Zoom ännu nytt för många.

 


 

I takt med att salar och rum avbokades sände vi ut möteslänkar och hjälpande instruktioner till grupperna. Övergången till Zoom visade sig sedan bli bestående för projektet. Vi genomförde såväl alla de kommande spårträffarna som slutseminarierna digitalt.

Enligt deltagarnas respons har det i det stora hela fungerat bra och smidigt att delta i fortbildningen på distans. En fördel med distansarrangemangen var att deltagare som var förhindrade att delta kunnat ta del av inspelat material i efterhand.

Det har också varit lättare att ordna tid för att kunna delta. Men visst finns ett mervärde i att träffas fysiskt och kunna fråga och diskutera mer fritt – det har både deltagarna och utbildarna fört fram.

 

Så här har några deltagare sagt om hur det har fungerat att delta i fortbildningen på distans:

”Detta år har jag väldigt svårt att komma bort från arbetsplatsen. Detta sätt ger mig möjlighet att vara med!”

”Över förväntan! Men visst hade det gett stort mervärde att träffas på riktigt. Tekniken fungerade jättebra alla gånger och det var betydligt lättare att ordna tid för att kunna delta.”

”Fungerat bra, men inte kan det jämföras med fysiska träffar. Många spontana frågor och diskussioner tror jag att uteblir.”

 


Reflektioner över projektets resultat

Då ett fortbildningsprojekt genomförs är en högintressant och ständigt närvarande fråga vad som händer hos deltagarna, i relation till verksamheten på fältet. Förändras lärarnas synsätt och deras sätt att arbeta under processens gång?

Kan man se direkta effekter i det vardagliga arbetet, och är i så fall förändringarna bestående? Vi har tagit del av deltagarnas respons, och vände oss även till Eva Staffans för att höra hur hennes tankar går gällande projektets resultat – om hon fäst sig vid något särskilt utifrån hur diskussionerna gått i de parallella spåren och innehållet överlag.

Eva, som är universitetslärare och forskare vid Åbo Akademi, intresserar sig i sin forskning speciellt för speciallärarens arbete. Hon har funnits med i hela projektet ända från planeringsskedet och starten fram till de allra sista reflektionerna vid slutseminariet. Tillsammans med Eva blickar vi tillbaka på fortbildningsprocessen i På spåret.

 


 

Vad har fortbildningen gett?

Eva har uppskattat att kunna följa med från början, se hur fortbildningen framskrider, lyssna till diskussionerna i grupperna och ibland också ställa frågor till deltagarna. Frågorna som deltagarna har lyft har varit olika till sin karaktär.

I början upplevde Eva att deltagarnas frågor var mer faktarelaterade, medan diskussionerna senare mera började handla om hur man ska ta sig an och jobba med olika utmaningar.

 


 

Fortbildningen har varit omfattande i tid, men det kan ha varit en fördel. Deltagarna har också haft uppgifter mellan träffarna, vilket betyder att de fått ta in, bearbeta och fundera över hur de själva gör i de grupper där de arbetar.

I någon grupp kom det fram att en del deltagare efter ett fortbildningstillfälle hade ändrat sina rutiner och gjort saker annorlunda, men det går inte att säga om tankarna lever vidare en längre tid, om förändringen blir bestående.

Det är bra att våga testa något nytt och sedan ta med sig kunskapen till andra situationer och tillämpa den där.

Överlag då det gäller fortbildning är det de mest förändringspositiva som söker sig till fortbildningen. De här deltagarna har också de bästa förutsättningarna för att tänka till och tänka om, eller så konstaterar de kanske att de redan gör ett bra jobb men vill utvecklas och göra det bättre.

 


 

En jämlik och enhetlig lärstig genom samarbete

I fortbildningen har vi velat implementera synen på barnens lärstig som enhetlig, en helhet utan större avbrott. Med tanke på det har det varit positivt att deltagare representerat lärstigens olika stadier. De har kunnat dela erfarenheter över stadiegränserna och få en förståelse för varandras tolkningar av olika begrepp eller företeelser.

Många har deltagit tillsammans med sina kolleger från samma arbetsplats eller från samma kommun.

– Där finns en styrka, då kan man tänka tillsammans, säger Eva Staffans.

Genom att exempelvis speciallärare från olika stadier inom samma kommun har träffats och diskuterat inom fortbildningen, har de blivit medvetna om varandra och kunnat utveckla samarbetsformer inom kommunen.

 


 

Synen på barnen har ändrat

Gällande synen på barnen kan vi se att något har hänt hos en del, baserat på diskussioner och reflektioner. Innehållet i fortbildningen kan för många deltagare ha inneburit en bekräftelse på deras barnsyn, medan det hos andra har skett ett skifte i synsätt. Det är naturligtvis svårt att säga hur detta sedan fallit ut eller implementerats i verksamheten i deltagarnas vardag.

– I diskussionerna i spåren har det kunnat märkas att man kan ha gått vidare från att man ser barnet som problemet till att mer se sin egen roll i sammanhanget, vilket är jätteviktigt, menar Eva Staffans.

– Våra föreläsare har på ett fint sätt lyft fram varför det är så viktigt att ha en förståelse för det här. Vi kan inte ändra på barnen, bara på oss själva.

Du kan bara ändra på ditt sätt att möta barnen, inte ändra på barnen i gruppen. Vi vuxna behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad vi har för del i situationen och vad vi själva kan göra. Det är mycket som beror på pedagogen och hens syn på situationen. För barnets del är det här jätteviktigt, att det inte är barnet självt som ses som en utmaning, är krävande och har svårigheter.

 


 

Kunskap ger möjligheter

Om man har mycket kunskap om utmaningarna så har man också lättare att hitta metoderna och verktygen för hur man kan möta barnens behov och stöda dem på bästa sätt. Vissa deltagare önskade mera tips och råd, men för att dessa ska fylla sin funktion behöver de kunna relateras till en bra kunskapsbas.

Barnet har rätt till utmaningar på sin nivå, och det är vår utgångspunkt som vi inte kan kringgå – oberoende om vi ska sänka eller höja ribban. Differentiering som fenomen har också stigit fram som en röd tråd i fortbildningen. Lärarens uppgift är att möta barnen på deras nivå.

– En springande punkt är att ha ett genuint intresse för andra människor och för att försöka göra det så bra som möjligt för barnen, framhåller Eva. Man behöver jobba med att skapa bra relationer och hålla i gång kommunikationen. I alla spår har föreläsarna lyft fram vikten av relationerna och kommunikationen med barnen, med föräldrarna och med kollegerna.

Enligt Eva Staffans är kunskap, förståelse, respekt för individen och ödmjukhet speciellt viktigt i sammanhanget, och det här är något vi hoppas att denna fortbildning också förmedlat till deltagarna.

 


Respons från deltagarna:

Efter att fortbildningen hade slutförts ombads deltagarna att utvärdera helheten. Deltagarnas respons visar att de flesta varit nöjda med fortbildningen, och att de har tagit med sig nya insikter till sin verksamhet. Så här har deltagare uttryckt sig i utvärderingen:

”…blev stärkt och har fått större säkerhet i hur jag bemöter och tar till tals krävande barns behov med både personal och föräldrar.”

”Jag har börjat tänka mer på vem som är ett begåvat barn. Hur olika begåvningar det finns.”

”Idéerna och mycket av det som tagits upp har jag kunnat använda i mitt arbete”

”Tänker mera medvetet på differentiering”

”Tittar på min omgivning och barnen med helt nya ögon”

”Ökad medvetenhet”

”Mindre stök i klassrummet. Bättre samarbete med kollegor”

”Överföringarna och kommunikationen över stadierna har utvecklats tack vare idéer från lärare ur andra kommuner.”

”Jag har ändrat lite på mitt eget sätt att bemöta barn och det bär frukt”

”I diskussioner med personalen, har vi bättre ”hittat”, uppmärksammat de barn som är särbegåvade.”

”det var bra att vi var två personer från min enhet som kunde diskutera föreläsningarna och materialet.”

”det har skett en positiv utveckling i mitt kunnande som jag har kunnat delge med mina arbetskollegor och barn”

”På spåret genomsyrades starkt av tanken om respekt för allas egenvärde och vikten av personligt och individuellt bemötande. Helt i enlighet med de nya läroplanerna. Känns att jag fått en bra uppdatering.”

 


 

Projektet På spåret! En lärstig för alla finansierades av Utbildningsstyrelsen.

Fortbildningshelheten planerades och koordinerades av utbildningsplanerare Linda Norrgård och Cilla Nyman vid Centret för livslångt lärande i samarbete med universitetslärare Eva Staffans, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi.

 

 


 

Mini-inlägg från Digipep

Skall ni starta det nya läsåret med en gemensam diskussion om digitalisering och nylitteracitet?

Fortbildningen Digipep för lärare inom grundläggande utbildningen hade som mål att öka lärares baskompetens i digital pedagogik och genom det stöda elevers jämlika tillgång till undervisning av hög kvalitet där man utnyttjar digitala lösningar som ger mervärde för lärande och elevens individuella lärstig.

Som ett resultat från denna fortbildningshelhet har vi satt samman ett materialpaket som kan användas för att diskutera vilka digitala verktyg som skall användas och vem som ansvara för de olika delarna av digitaliseringen.

Materialpaketet består av ett filmklipp som riktar sig till ledningsgruppen eller rektorn som leder diskussionen och ett pdf-dokument med länkar och bilder som kan används som underlag för diskussioner.  Materialpaketet innehåller en lärarprogression, digi-bingo och sorteringsövningar.

Digipep har finansierats av Utbildningsstyrelsen.

 

Vi utvecklar bedömning tillsammans – Målkort

Kaaro-nätverket har under detta läsår arrangerat bedömningsfortbildningar runt hela Finland. Vid CLL har vi arrangerat 7 fortbildningar med sammanlagt 225 lärare inom grundläggande utbildningen.

Deltagarnas suveräna och kluriga frågor har varit nyckeln som öppnat upp de reviderade bedömningskapitlen i läroplanen.

För att underlätta lärarnas bedömningsarbete har vi sammanställt tre kortpackar med målkort.

Målkorten kan användas av lärare för att planera upp lärande och bedömning, men även användas i lärarteam och kollegier som verktyg för planering och bedömning av mångvetenskaliga lärområden och mångsidiga kompetenser.

Målkorten för åk 1-6 är baserade på ”mål för undervisningen” medan åk 7-9 baserade på ”mål för lärande”. Genom att sortera målkorten årskursvis enligt hur målen har fördelats årskursvis i den lokala läroplanen är det ett visuellt planeringsverktyg för läraren.

Klicka på bilden för att ladda ned bildkorten! 🙂

En trygg lärmiljö

Säkerhetskulturen inom bildningsväsendet har idag blivit allt mer i fokus. Och vi vet att alla barn och unga har rätt till en trygg uppväxtmiljö och även i skolmiljön är det barns och ungas rättighet att få känna sig trygga.

En trygg lärmiljö innebär fysiska, psykiska och sociala aspekter. Fysisk trygghet innebär t.ex. trivsamhet, god inomhusluft, brandsäkerhet och att man har uppdaterade räddnings- och beredskapsplaner vid olika hot. Den psykiska trygghetsaspekten innebär exempelvis att man kan kännas sig trygg och respekterad i skolan utan mobbning, trakasserier och våld. 

Social trygghet innebär att man känner delaktighet och gemenskap i sin lärmiljö. Inom projektet har man arrangerat moduler som berör samtliga trygghetsaspekter. 

Målet med fortbildningen var att även att sträva till att öka kunskapen, färdigheterna och kompetensen hos personalen inom bildningsväsendet när det gäller säkerhet, trygghet och krisberedskap. 

 


 

Fortbildningen inleddes med en modul som var obligatorisk för samtliga deltagare. Utbildningens målsättning var att stärka krisberedskap genom en ökad medvetenhet hos skolpersonal gällande de riskfaktorer och möjliga krissituationer som kan hota säkerhet och trygghet i skolmiljön. 

Att ge kunskap om sådana trygghetsskapande strukturer som i skol- och studiemiljön kan bidra till att öka trygghetskänslan och ett gott omhändertagande vid eventuella krissituationer för att hos personal, elever och studerande förebygga mental ohälsa och traumatisering. I fortbildningen har också ingått att deltagarna har uppdaterat skolans krisplaner. 

Varför behöver skolan ha krisplaner? Vad är viktigt att tänka på när det gäller själva planen för krisberedskap? Vad är det viktigaste man behöver tänka på när en kris uppstår? 

Dessa frågor behandlas i podden Krisberedskap i skolmiljön, du kan lyssna på den i länken här nedan. Medverkande är Ancha Kjerulf (utbildare), Annika Sandelin (deltagare) och  Eva Åstrand (projektledare). 

 


 

Förebyggande av nätmobbning 

I modulen förebyggande av nätmobbning, vars huvudutbildare var Tove Ajalin och Maria Lingonblad som arbetar med mobbningsförebyggande arbete vid Folkhälsan, betonades hur man i skolan kan förebygga nätmobbning bland eleverna. 

Inom modulen fick deltagarna ta del av olika perspektiv på hur man kan närma sig ämnet nätmobbning, förebyggande arbete med betoning på vuxen närvaro, hur man som vuxen kan vara närvarande och stöda barn och unga både förebyggande och vid mobbningssituationer. 

I allmänhet är klimatet på nätet, där både barn och unga kan vistas flera timmar per dag, ganska hårt och kränkningar ofta förekommande. Mobbning definieras ofta som ett avsiktligt och återkommande kränkande beteende där man gör någon illa fysiskt eller psykiskt. Handlingarna är avsiktliga och riktar sig mot en försvarslös individ.

 


 

Denna definition fungerar till en viss mån även vid mobbning som sker på nätet, men en enskild kränkning kan definieras som mobbning i det här fallet. 

På nätet kan t.ex. en enskild händelse delas av flertalet personer, och då blir händelsen återkommande. Det är viktigt att hålla i tankarna att det är de vuxnas ansvar att känna till den verklighet som barnen befinner sig i och att de vuxna också är gränssättande vid behov. 

Som vuxen är man en förebild för hur man ska agera på nätet och situationer där också vuxna beter sig kränkande på nätet är ofta förekommande. 

I denna modul, som arrangerades i sin helhet virtuellt, fick deltagarna ta del av föreläsningar angående temat i form av inspelade videon och poddar. De fick ta del av litteratur som berörde temat samt utförde en tillämpningsuppgift.

Även ett inlägg av äldre konstapel och nätpolis Robert Sandvik som gick in på polisens perspektiv på nätmobbning. (Se en video nedan). 

Feedback av deltagarna: 

      • ”Ett aktuellt och intressant ämne. Det har varit mycket lärorikt, att få ta del av föreläsningar, söka efter material och fördjupa sig i ämnet.” 
      • ”Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan ger mera tid åt att diskutera och fundera kring nätmobbning, både i kollegiet men och också tillsammans med eleverna. Att vi på skolan borde ha en konkret plan för hur vi agerar om vi får kännedom om nätmobbning är något vi måste ordna.” 

 

Video med utbildare Maria Lingonblad: 

Statistik med Tove Ajalin 

 


 

Elevvård eller barnskydd? Mångprofessionellt samarbete när oron väcks 

Inom denna modul behandlades det mångprofessionella samarbetet mellan dagvården, skolan, barnskyddet och familjeservicen. Modulen inleddes med att deltagarna funderade på vad man bör göra ifall man blir orolig för ett barn eller en ungdom i sitt arbete.

Oron riktas ofta åt två håll – vi är dels oroliga för barnet eller den unga och dels är vi oroliga för vad vi själva kan göra åt saken. Då vi känner oro bör vi utgå från vår subjektiva känsla: Vad säger min magkänsla? Hur orolig är jag? Vad händer ifall jag inte gör något?

Ofta tvekar vi och skjuter upp det hela för att inte skada relationerna till barnet/den unga och familjen. Men oron försvinner sällan ifall man väntar och knappast förbättras ens handlingsmönster, snarare tvärtom. 

Inom modulen fick deltagarna kunskap om hur barnskyddet fungerar, hur man gör en barnskyddsanmälan och vad som händer efter en barnskyddsanmälan. Man kan alltid konsultera barnskyddet om man oroar sig för ett barn och inte vet hur man ska agera. Barnskyddet ska ha ett jourtelefonnummer som man kan ringa för konsultation.  

 


 

Det senaste årtiondet har antalet anmälningar om våld, illabehandling och sexuella övergrepp mot barn ökat kraftigt. Och det finns fortfarande ett stort mörkertal. 

Det är viktigt att skapa en helhetsbild av barnets situation och vardag. Fundera ifall något har ändrat i barnets beteende eller livssituation? Visa ditt intresse genom att fråga barnet: Hur mår du? Hur har du det? Är det något som bekymrar dig? Är du ledsen över något?

Ta barnet på allvar och det är viktigt att inte ifrågasätta det som barnet berättat. Visa barnet att hen tryggt kan berätta om sina upplevelser för en vuxen.

Ifall man misstänker familjevåld eller sexuella övergrepp använder man inte orossamtal utan då bör man direkt göra en barnskyddsanmälan och polisanmälan.  

 


 

Att leva under våld försvårar barnets såväl fysiska som psykiska utveckling oberoende av om barnet är i observatörsrollen eller om våldet är riktat direkt mot dem. Våld innebär alltid ett trauma för barnet. Vad kan då personalen inom dagvården och skolan göra då ett barn utsatts för misshandel eller våld av nåt slag?

Dagvårds- och skolpersonalens centrala uppgift är att stå för en så trygg och förutsägbar vardag som möjligt. Ett barn som upplevt något traumatisk behöver att vardagen i skolan eller dagis är som förr.

Barn behöver också få kunskap och information. Genom t.ex. sexualupplysning lär sig barnet vad som är ok och inte ok samt får en förståelse för vad hen utsatts för.  

Inom modulen fick deltagarna alltså många konkreta tips och tillvägagångssätt hur man ska göra när man har ett barn eller en ungdom som man oroar sig för. 

Modulen arrangerades som distansundervisning och utbildare var Britt-Helen Tuomela-Holti som är sakkunnig i familjearbete vid Folkhälsans förbund. 

 

Feedback av deltagarna: 

      • ”Väldigt nyttigt och bra att få uppdaterad info från kunnig föreläsare.” 
      • ”Bra tankar och tankeramar för vad som är elevvård och var, när och hur det är dags att ge ärendet vidare till barnskyddet.” 
      • ”Nu har jag mera kunskap om hur jag ska gå tillväga om jag behöver göra en oros- eller brottsanmälan.” 

 Vi tackar alla deltagare och våra finansiärer för ett givande och intressant projekt! 

 


 

 

Projektet  En trygg lärmiljö som är ett samarbete mellan centret för livslångt lärande, Chydenius och Hy+  har fokuserat på att fortbilda personal inom småbarnspedagogik och grundläggande utbildning i just säkerhet, trygghet och krisberedskap. Fortbildningen har arrangerats på tre orter: Vasa, Helsingfors och Karleby.  Fortbildningen finansierades av Utbildningsstyrelsen.

 

 

Mot framtiden


” Eleverna ska få färdigheter att utvärdera och förändra både sina egna, skolans och samhällets förfaringssätt och verksamhetsstrukturer så att de bidrar till att bygga en hållbar framtid.” (Utbildningsstyrelsen, 2014, s. 24)


Klicka på bilden för att ta dig till Mot Framtidens webbplats.

 

Den finländska läroplanen för den grundläggande utbildningen har under internationella konferenser lyfts fram som ett mönsterexempel på hur lärandet kring de olika dimensionerna av hållbar utveckling kan vävas in i styrdokumenten.

I läroplanstexten kan hållbar utveckling hittas i beskrivningen av de mångsidiga kompetenserna men även i lärandemålen och i bedömningskriterierna i de olika läroämnena.

För den enskilda läraren kan undervisningen om och för hållbarhet ändå kännas utmanande.  Hur konkretiserar jag detta tillsammans med eleverna?

 


 

Har du funderat på hur du kan få in hållbar utveckling i undervisningen?

 


 

Syftet med fortbildningshelheten Mot framtiden var just att stöda lärarna i arbetet kring implementeringen av de olika delarna av hållbar utveckling i undervisningen.

Vi är tacksamma över finansieringen som vi från Utbildningsstyrelsen har fått för att kunna genomföra helheten. Centrala frågor som vi har utgått ifrån inom fortbildningen var bl.a;

 

  • Hur öka elevens delaktighet i arbetet kring de olika delområdena inom hållbar utveckling?
  • Hur öka förståelsen av centrala begrepp såsom kretslopp och klimatförändring?
  • Hur kan arbete för hållbar utveckling integreras i olika läroämnen?
  • Hur skapa och upprätthålla ett positivt synsätt mot framtiden?

 


 

Resiliens och progression är centrala begrepp i fortbildningen – att möta och bemöta förändringar.

 


 

Två viktiga ledstänger inom helheten var begreppen resiliens och progression. Resiliens handlar om att enskilt och tillsammans kunna möta och bemöta förändringar och utmaningar och att kunna se och skapa nya möjligheter.

Utan samplanering över årskurs- och stadiegränserna finns en risk att eleverna går miste om centrala delområden av hållbar utveckling för att kanske i stället upprepade gånger få höra om behovet att man källsorterar sopor och släcker onödig belysning.

Inom fortbildningshelheten var tanken att de tre delområdena inom hållbar utveckling – den ekologiska, den ekonomiska och den sociala delen – skulle lyftas fram på lika villkor.

 


 

Under de senaste åren har det glädjande nog skapats mycket stödmaterial kring de tre delområdena inom hållbar utveckling för lärare på olika stadier. För läraren gäller det att vara kritiskt medveten och leta fram stödmaterial som kunskaps- och innehållsmässigt är på rätt nivå för eleverna.

Tyvärr medför tidsbristen att lärare har svårt att hinna leta sig fram i utbudet. Lärarna efterlyste också exempel på konkreta aktiviteter som kan modifieras för flera läroämnen och för elever på olika åldersnivå.

För att underlätta lärarens vardag har vi inom fortbildningshelheten skapat en digital materialbank där lärare dels kan hitta stödmaterial för sitt eget ämneskunnande och dels tips på elevaktiverande uppgifter för eleverna.

Till materialbanken

 

 


Mer info om de globala målen för hållbar utveckling hittar du på Utrikesministeriets sidor (klicka på bilden).

 

Fortbildningshelheten Mot framtiden genomfördes under åren 2019 – 2020  tillsammans med lärare som undervisar i årskurserna 1 – 9 i kommunerna Pedersöre och Vörå. I fortbildningen ingick fyra närstudietillfällen med mellanuppgifter per ort.

Under våren 2020 medförde pandemisituationen att de återstående närstudietillfällena omvandlades till distanstillfällen. Dessa tillfällen flyttades också fram till hösten 2020. Här nedan några av deltagarnas kommentarer efter fortbildningen:

  • ”En mycket intressant fortbildning med ett viktigt tema som behöver lyftas fram i skolorna för att skapa ett hållbart tankesätt.”
  • ”Det är mycket som man inte tänkt att hör till hållbar utveckling. Synen på hållbarhet har breddats.”
  • ”Tagit till mig och fått en bättre bild av vad allt hållbar utveckling egentligen innebär. Har fått en bredare förståelse för begreppet och på vilka sätt det syns i undervisningen, som man kanske inte alltid tänkt på.”
  • ”Vi har justerat vissa ämnesövergripande temahelheter på högstadiet för att få in mera mål.”
  • ”Använder mig av lekar och tips jag fått.”

 

Från CLL:s sida tar vi med oss erfarenheterna från fortbildningshelheten. Arbetet kring hållbar utveckling fortsätter nu bl.a. genom fortbildningshelheten Stigar.

 


 

Slöjdens magi

 

Att utveckla undervisningspraxisen i slöjd var den främsta målsättningen inom fortbildningsprojektet Slöjdens magi. Följande frågeställningar är några exempel på startpunkter för verksamheten inom projektet:  

 


 

        • Hur skapa kontinuitet i slöjdämnet? 
        • Samlärarskap i slöjd – Vad, hur och varför? 
        • Hur skapa ett brett lärande i slöjd? 
        • Hur förhålla sig till slöjdens traditionella och nya material- och teknikområden? 
        • Hur forma och förverkliga arbetsområden i slöjdämnet som utvecklar elevernas hantering av hela slöjdprocesser? 

 


 

I fortbildningen deltog klass- och ämneslärare som undervisar i slöjd inom grundläggande utbildningen i Svenskfinland.

Fortbildningen ordnades i form av gemensamma närstudiedagar, regionvisa närstudiedagar, distansdagar och självstudier samt kollegialt och individuellt utvecklingsarbete.  

 

Utvecklingsarbetet tog avstamp i en nulägesanalys av slöjdlärarskapet:

“Var står jag idag? – Vart vill jag? – Hur når jag dit?”

Utgående från detta valde lärarna ett tema eller innehåll som de ville utveckla inom slöjdämnet i sin egen verksamhet alternativt i sitt eget slöjdlärarskap.

Under fortbildningens gång skulle lärarna med hjälp av fortbildningsinnehållet reflektera över utvecklingsuppgiften och identifiera de steg de behövde ta för att kunna förverkliga den.  

 


 

Som stöd för de instuderingsuppgifter, reflektioner och processer som deltagarna jobbade med producerades filmer som med fördel även kan användas i kollegialt utvecklingsarbete inom slöjdundervisningen i din skola. Här kan du ta del av två av filmerna. 

 

Mångmaterialitet i slöjdundervisningen 

I filmen diskuteras en tidsmässig utveckling av slöjdens innehåll med avsikt att väcka medvetenhet och konstruktivt kritisk diskussion om slöjdämnets upplägg och innehåll i den samtida allmänbildande skolan. 

 

Samlärarskap i slöjdundervisningen 

Utgångspunkten i den här filmen är olika former av samarbete mellan lärare som undervisar i slöjd. Avsikten är att medvetandegöra olika former för lärarsamarbete i syfte att utveckla fungerande praxislösningar av ett gemensamt slöjdämne. 

 

På grund av coronaviruspandemin och dess restriktioner fick en del av den planerade verksamheten planeras om och ändras. Med facit i hand kan vi konstatera att det justerade upplägget bidrog till att många fler övergripande diskussioner om slöjdens väsen tog form. 

Vi är säkra på att de utvecklingsarbeten som startat kommer att fortgå och gynna utvecklingen av undervisningen i slöjd under lång tid framöver. 

 


 

Utbildare och inläggsskribenter:   

 


 

 

Nyckelknipan

– ämnesövergripande arbete i klassrummet

Nyckelknipan utgör ett delprojekt  i ”I berättelsen finns magin” och bygger på läroplanens (LP2014) mål och innehåll inom såväl modersmål och litteratur som många av läroplanens kompetensområden. Konceptet har utformats  av CLL i  samarbete med projekt Läspulsen vid Vasa Stadsbibliotek.

 

Inom projektet strävar vi bland annat till att:

  • ge eleverna möjlighet att öva sig i att medverka i grupp och att samarbeta, att anpassa sina egna idéer till andras och att ta ansvar enligt sin ålder.
  • inspirera eleverna att berätta och uttrycka sina åsikter och beskriva sina upplevelser i tal, bild och skrift.
  • erbjuda eleverna möjlighet att producera enkla berättelser, beskrivningar och andra texter.
  • uppmuntra eleven att lyssna till och själv läsa litteratur, att hitta intressant läsning och utveckla sitt läsintresse.

Projektet vill väcka barns intresse och lust för texter i olika former samt medvetenheten om hur dessa inte endast kittlar fantasin och stimulerar kreativiteten utan i förlängningen även lägger grunden till ett jämlikt och delaktigt liv.

 


 

Litteratur, ordkonst och skapande i agentförpackning

Via ordkonst, kreativt skapande och olika fantasifulla uppdrag har vi under läsåret 2019–20 fördjupat oss i Sanna Manders på rim skrivna bok tillsammans med elever i årskurs 1 och 2.

Vid våra besök i klasserna har vi under 2–3 lektioner arbetat ämnesövergripande inom modersmål och litteratur samt inom bildkonst. För att rent konkret kunna bjuda in eleverna i berättelsen har klassrummet inretts med valda delar ur boken.

Eleverna har tillsammans med oss fått vara agenter och efter väl utförda uppdrag gemensamt fått öppna den hemlighetsfulla lådan som innehåller instruktioner för vidare arbete i klassen. Efter några veckor har vi gjort återbesök i klassen och tillsammans med eleverna avslutat projektet under en lektion.

 


 

Genom den verksamhet som utvecklats vill vi konkret åskådliggöra hur man kan arbeta kreativt kring barnlitteratur. Vi riktar oss direkt till eleverna vilket innebär att när vi är på plats i klassrummet får pedagogerna ställa sig i bakgrunden och iaktta sina elever.

Målet är att de skolor som vi besökt ska få inspiration och vägledning till hur de kan närma sig, lyfta fram och arbeta med litteratur, läsning och ordkonst. Fokus i Nyckelknipan ligger följaktligen på ordkonst och skapande, men också på mångfald som är det övergripande temat i Manders bok.

 

 


 

Verksamheten under förstoringsglas 

Konceptet går mera i detalj ut på att vi vid våra skolbesök i liten skala bygger upp fyra av de lägenheter som ingår i boken Nyckelknipans fiktiva höghus. En uppsättning av boken har köpts in och ett exemplar sänds på förhand till skolorna så att klasserna i förväg kan bekanta sig med boken.

Vi börjar med att bjuda in eleverna till agenternas lägenhet och där läsa boken högt. Under läsningens gång diskuterar vi kring bokens olika karaktärer och lägenheter och vissa svåra ord som dyker upp. Vi funderar också på mysteriet med de gula stövlarna som både inleder och avslutar boken, men vars ägare aldrig vi aldrig får se.


 

Efter läsning och diskussion delas eleverna in i mindre grupper på 3–4 personer och får olika agentuppdrag att utföra. Inför uppdragen pratar vi om samarbete och vad som är viktigt när man ska jobba tillsammans: att man lyssnar på varandra, att ingen ensam ska bestämma, att man ibland måste kompromissa och vad det innebär.

I djungelrummet får grupperna i uppdrag att skapa ett fantasidjur med hjälp av färgpennor, silkespapper och lim för att sedan skriva en kort berättelse om det.

 


 

Hos Godis-Harry är uppdraget att skapa kylskåpspoesi av ord på temat godis – också här gäller det att samarbeta eftersom gruppen gör en gemensam dikt.

 


 

Hos Tant Pedant behöver det skapas ordning på en samling ord som sorteras i spännande, glada och ledsna ord beroende på vart eleverna kommer överens om att orden hör.

 

För de ord som gruppen inte kan enas om – en del barn tycker läxor hör hemma bland glada ord medan andra tycker att de ska placeras bland de ledsna – finns ett kuvert med rubriken ”Obestämbara ord”.

Här poängteras igen att det är viktigt att man genom diskussion och i samförstånd avgör vilket ord som ska läggas vart.

 


 

 

Efter väl utförda agentuppdrag föräras alla grupper en nyckel som tillsammans med de andra gruppernas nycklar kan öppna en spännande låda i vilken det finns en belöning i form av en pin till varje barn.

Pinsen är försedda med bilden ”Min superkraft är ord”, designad av Sanna Mander exklusivt för projektet. I lådan finns också ett brev, från personen som är bosatt i den sista lägenheten och som är ägare till de gula stövlarna, riktat till eleverna och läraren. I brevet står det bland annat så här:

”Jag vet inte om ni kom att tänka på att boken tog slut innan jag hann berätta mera om mej själv och hur min lägenhet ser ut. Därför tänkte jag att ni skulle få fundera mera på mej, om jag bor med någon och hur ni tror att det ser ut där jag bor. Mina stövlar får ni låna för att påminna er om hur de ser ut.”

 


 

 

Eleverna får alltså i uppdrag att utgående från en tankekarta parvis fantisera fram vem det är som bor i den sista lägenheten i boken, planera hur den personens lägenhet ska se ut och inreda den i miniatyrformat, dvs i en pafflåda. Tankekartan används också som grund för en skrivuppgift:

”Skriv en gemensam text utgående från er tankekarta där ni berättar om mej och min lägenhet. Rita en bild till texten där åtminstone jag finns med på bilden.”

 


 

 

En annan uppgift för elevparen är att Packa Pattes Kappsäck. Här ska eleverna utgå från vilka (minst tre) saker deras fiktiva lägenhetsinnehavare skulle ta med sig till sitt favoritställe och klippa ut eller rita sakerna.

 


 

Då vi efter några veckor gör återbesök i klassen får grupperna redovisa sitt arbete. Vid det här besöket för vi också en värdediskussion kring mångfald, begreppen olika-lika, familjekonstellationer samt respekt. Här kan du ta del av hur klassläraren Marina Räfsbäck vid Stenbackens skola upplevt projektet.

 

 


 

Faktaruta:

 

Språkkistan

 


 

Från 1.1 2020 skall A1 språk erbjudas alla elever redan i årskurs 1 i grundskolan. Det fanns ett behov på fältet att samlas för att dels utveckla språkundervisningen men även skriva den läroplan som ligger som grund för det dagliga arbetet.

CLL startade som ett svar på det behovet projektet Språkkistan med finansiering från Utbildningsstyrelsen.

Projektets syfte är att stöda lärarna i arbetet med läroplanen för den tidigarelagda språkundervisningen och skapa nätverk för diskussion, reflektion och inspiration om språkundervisningen i de lägre årskurserna.

 


 

Inom projektet har två nätverk bildats, ett i Österbotten och ett i södra Finland.

 


 

Deltagarna i Språkkistan har träffats under hösten 2019 och vintern 2020 för att tillsammans skriva fram de lokala läroplanstexterna men även för att jobba kring språkpedagogik i de lägre årskurserna.

Som regel har flera lärare från samma kommun deltagit vilket gett ett mervärde i arbetet med den lokala läroplanen. Lärarna har uppfattat det som värdefullt att få stöd i skrivandet.

 


 

Kommunerna hade i starten av projektet kommit olika långt i läroplansprocessen och lärarna har kunnat stötta varandra i skrivprocessen genom diskussioner över kommungränser som nätverken gett möjlighet till. Yvonne Nummela från Utbildningsstyrelsen gav i startfasen av projektet värdefull input kring läroplansprocessen.

I början av fortbildningen gav också Carola Åkerlund och Jan Hellgren från Nationella Centret för Utbildningsutvärdering en presentation för hur lärare klarar av att möta elever med olika språkbakgrund.

Projektet har även haft många andra utbildare och lärarna själva har frikostigt delat med sig av material och undervisningsupplägg. Mycket konkret arbete har gjorts och lyfts fram.

 


 

 


 

Det mest konkreta och synliga resultatet har varit de färdigställda lokala läroplanerna för A1 språk i årskurserna 1-2. En viktig fortsättning på detta blir att jobba vidare med enhetliga språkstigar i kommunerna.

Ett annat resultat är de många intressanta och givande diskussioner och presentationer från både deltagande lärare och utomstående utbildare som i förlängningen bidrar till en kompetenshöjning.

Många lärare ville lyfta fram Kielistigen i Nykarleby som ett bra exempel på fint och mycket inspirationsgivande arbete.

Lärarna upplever att projektet hittills har gett dem bl.a :

    • Insikter om språkundervisning
    • Positivare attityd till läroplansarbetet
    • Inblick i hur man arbetar med finskan på andra håll
    • Inspiration!

 


 

Projektets slutseminarium är planerat till Tammerfors i september och då kommer samtliga lärare i de båda nätverken att kunna ta del av ytterligare viktig forskning och inspiration, bl.a med Liselott Forsman och Jenny Ek.

Vi ser fram emot fortsatt inspirerande arbete inom Språkkistan och hoppas vi kan ses i höst!

 

Må bra tillsammans

Mobbningsprevention – bygg trygga relationer!

 

Hur skapar vi en trygg och trivsam miljö i skolan? Hur ska vi förebygga och hantera mobbning?

De här frågorna var i fokus från hösten 2019 till vintern 2020 i fortbildningen Mobbningsprevention. Två grupper (i Helsingfors och Vasa) deltog i fortbildningen, som genomfördes under två hela dagar.

 


 

Mobbningsprevention var den femte och sista delen av fortbildningshelheten Må bra tillsammans – att främja social trygghet i skolan.

 


 

Maria Lingonblad och Tove Ajalin, som båda arbetar som sakkunniga i mobbningsförebyggande arbete vid Folkhälsan, fungerade som utbildare under båda fortbildningsdagarna.

Medverkade gjorde även Henrik Pallin, som jobbat som kurator i Sverige och numera föreläser kring barns och ungas nätvanor och trygghet på nätet.

 

Deltagarna i fortbildningen önskade uppdatera sina kunskaper om mobbning och få ny inspiration för det mobbningsförebyggande arbetet i de egna skolorna.

Vi inledde med att fundera över det rådande samhällsklimatet och ta en titt på aktuell statistik gällande mobbning och ensamhet. Även om vissa siffror kan visa att mobbning minskar, är varje elev som utsätts en för mycket och behovet av förebyggande insatser är kontinuerligt. Mobbning är ett ständigt aktuellt och viktigt tema.

 


 

Hur kan man svänga ett skolklimat och minska förekomsten av mobbning?

En röd tråd i fortbildningen var att vi kan förebygga mobbning genom att bygga trygga relationer.

Det är viktigt att vi har en kultur där eleverna vågar berätta för de vuxna om sin vardag och vad de är med om. Vi behöver uppmuntra barnen att vända sig till vuxna, och visa i ord och handling att det är tryggt att göra det. Var intresserad av barnens och de ungas vardag.

 


 

Maria Lingonblad och Tove Ajalin framhöll att normmedvetenhet är en grund i förebyggandet av mobbning. Vi behöver granska de värden och normer som ramar in vardagen och syns i vårt skolklimat. Vilka normer är rådande i skolan? När blir de begränsande och uteslutande?

Då någon avviker från normen finns också risk för mobbning. Finns det utrymme i skolan för att jobba med normerna gemensamt och långsiktigt? Utvecklingsarbetet behöver vara systematiskt och ju fler som är delaktiga i det, desto bättre. Känner alla till skolans syn på mobbning och hur mobbningen ska förebyggas och hanteras?

 


 

Vi funderade också över hela skolan-begreppet, som är bekant från exempelvis Friends’ program mot mobbning. Vem menar vi då vi talar om hela skolan?

Utöver elever, lärare, assistenter, rektor och elevvårdspersonal – hur är det med till exempel eftisledarna, vaktmästaren, köks- och städpersonalen och skoltaxichauffören? Vårdnadshavarna? Är alla i skolvardagen bekanta med varandra?

Relationerna och arbetsklimatet i skolan påverkas av hur var och en bemöter varandra i vardagen.

 


 

 

Vuxna i och utanför skolan behöver i alla lägen komma ihåg att de fungerar som rollmodeller. Då vi vuxna bemöter andra i skolan med tillit och respekt visar vi utåt att det är viktigt.

Om vi ber om lov innan vi delar en bild av någon annan på sociala medier signalerar vi att barnen också behöver komma ihåg att göra det.

 


 

Henrik Pallin lyfte fram hur vanliga sociala interaktioner har flyttat ut på nätet. Att tänka på hur ens språkbruk och handlingar påverkar andra är precis lika viktigt på nätet som i den vanliga, fysiska vardagen. Var och en är ansvarig för sina handlingar ”oavsett om man spelar fotboll eller Fortnite”.

 

Även om en konflikt uppstår online kan och bör man ta tag i den och lösa den IRL. Vi behöver visa genuint intresse även för allt det som barnen ägnar sig åt på nätet. Henrik betonade också att en tillitsfull relation och kommunikation är a och o för att barnen ska vilja dela de frågor de funderar på med oss vuxna.

 


 

Deltagarna hade också under fortbildningen i uppgift att bekanta sig med boken Värdegrundsarbete i praktiken – metodbok för skolan skriven av John Steinberg och Åsa Sourander (2019) och utifrån den reflektera över skolvardagen på den egna arbetsplatsen.

Boken beskriver två metoder som är till hjälp då man vill stärka sin samarbetskultur: Alla med – beteendebaserad värdegrundsutveckling och Styrkestjärnan.

Den första, Alla med, handlar om hur det egna agerandet påverkar andra, och man satsar på grundläggande artighets- och samarbetsträning.  Styrkestjärnan är en modell för att synliggöra och bekräfta styrkor hos eleverna.

 

 


 

Deltagarna diskuterade det förebyggande arbete som de redan gjort eller har på gång i sina skolor, och vi kunde konstatera tillsammans att det genomförs en stor mängd fina insatser och projekt på fältet.

Det lyftes fram hur viktigt det är att ledningen är representerad i värdegrundsarbetet. Även om man inte får med alla, är det bra om åtminstone en del av personalen är engagerad och håller frågorna levande.

 


 

I de kommentarer som deltagarna i Mobbningsprevention lämnat i en utvärdering framgår också att värdegrundsdiskussioner och gemensamma riktlinjer behövs för det förebyggande arbetet, och att utvecklingsarbetet behöver vara systematiskt och kontinuerligt.

I deltagarnas svar syns också att fortbildningen bidragit med  inspiration och nya idéer för utvecklingsinsatser på den egna skolan.

 


 

 

”Bra med två träffar, varierande och aktuellt innehåll.”

”intressant och inspirerande fortbildning”

”Kursen gav mig nya idéer och förslag hur jag kan utveckla vår egen skola.”

”Fått ny kick och tänkt att det vi redan gör är bra. Blir lätt att man i dag bara tycker att man borde mera och mera.”

”Jag fick många redskap som jag försöker ta till i mitt arbete”

”Många av sakerna i boken vi läste går direkt att använda tillsammans med Folkhälsans Positiv pedagogik.”

”Inspiration och ett bekräftande på hur viktigt det är att jobba med de här frågorna. Ibland är det tungt och det känns som att jobba i motvind, men man får aldrig ge upp.”

 


 

Fortbildningsprojektet Må bra tillsammans – att främja social trygghet i skolan har haft som målsättning att stärka skolpersonalens kompetens att stöda elevernas psykosociala välbefinnande och självkänsla. Utbildningsstyrelsen finansierade projektet.

De första fortbildningsdagarna genomfördes hösten 2018 och projektet avslutades under vintern 2020. Målgruppen har varit var skolpersonal inom den grundläggande utbildningen. Inom projektet har tio närstudiedagar arrangerats parallellt i Nyland och Österbotten.

 

Bothnia Learning Hub

Projektet var ett av statens spetsprojekt för utvecklandet av lärarutbildningen. Projektet finansierades av Undervisnings- och kulturministeriet och pågick från hösten 2017 till slutet av 2019. Projektet ägdes av Åbo Akademi och samarbetade med sex kommuner i regionen.

 


 

Verksamheten har skett som en samskapande process på tre nivåer och tillsammans med lärare, lärarutbildare och lärarstuderande. Det sammanlagda antalet involverade personer är ungefär 300 stycken.

Slutprodukten är tre koncept för utvecklande av lärarutbildning. Koncepten inklusive stödmaterial hittas på www.bothnialearninghub.fi.

 


Samskapande verksamhet

Nätverket som skapats inom projektet har visat sig vara en ovärderlig resurs. Tanken bakom Bothnia Learning Hub härstammar delvis också från kommunerna i regionen och kommunerna har varit delaktiga i såväl planering som verksamhet.

Den återkommande verksamheten har bland annat bestått av reguljära digicirklar. Representanter för våra fadderskolor i kommunerna samlades tillsammans med lärarutbildare, lärarstuderande och projektpersonal för att i en trygg och tillåtande miljö diskutera erfarenheter och påverka projektets verksamhet.

Därtill arrangerades Gilla & Dela reguljärt inom lärarutbildningen som ett forum för delning av goda modeller inom lärarutbildningen.

 


Kursverksamhet

Under projektets gång utvecklades en allmändidaktisk och en ämnesdidaktisk kurs i en mer samskapande anda. Studerande fick uppdrag från fadderskolorna och de förväntades bereda material och hitta potentiella lösningar som de sedan presenterade  för både fadderskolan samt öppet inför de övriga studerandegrupperna och övriga intresserade.

Uppdragen kom att kretsa mycket kring skolans digitala ekosystem men med fokus på pedagogiska tillämpningar.

Rollen var ny för studerandena som annars är vana vid att fungera som praktikant eller auskultant och verksamheten visade sig ge samtliga involverade mer insyn i varandras verksamhet.

 


Experimentell verksamhet

Teknikutvecklingen har varit ett huvudtema under projektets gång. Det har därför arrangerats workshops och skolbesök för att tillsammans fundera på vad som kommer runt hörnet i teknikutvecklingen.

Skolklasser har besökt Experience Lab i Vasa för att arbeta med virtuell och förstärkt realitet, den humanoida roboten Pepper har besökt skolklasser och intresserade lärare, rektorer, lärarstuderande och lärarutbildare har träffats i Experience Lab för att bekanta sig med ny teknik och fundera på framtiden för digital pedagogik.

Medietanken 2019 fungerade som projektets slutseminarium och samlade ca 100 deltagare för en dag bestående av föreläsningar och dialoggrupper.

 


 

Poddar och filmer som skapats under projektets gång hittas på dessa kanaler:

                  

Vi på CLL som medverkat i projektet kan konstatera att Bothnia Learning Hub har gett många ringar på vattnet. I projektets planeringsskede skämtades det om en målsättning om att ”sätta Österbotten på den pedagogiska kartan”.

Skämt må det kanske ha varit men i viss bemärkelse är detta en målsättning vi ser faktiskt har realiserats. Vi vill rikta ett stort tack till alla samarbetsparter, finansiärer och alla er som varit med och samskapat!