På spåret! – en lärstig för alla

Vintern 2020 startade fortbildningen På spåret! En lärstig för alla med två stora grupper i både Vasa och Helsingfors. Deltagarna såg fram emot fortsättningen, där de skulle träffas i mindre grupper i tre parallella spår. Vi anade inte då att fortbildningshelheten skulle behöva genomföras till största delen på distans.

Då vi nu tittar i backspegeln ser vi att resan blev annorlunda än planerat, men väldigt givande och lärorik. Våra deltagare har fått inspiration och verktyg för sitt fortsatta arbete med barn i behov av stöd.

 


 

Målet med fortbildningsprojektet har varit att öka deltagarnas kunskap och kompetens både att bemöta barn i behov av stöd och att ordna verksamheten så att alla barns likvärdiga och jämlika möjligheter att lära sig säkerställs.

I fortbildningen har deltagarna fått modeller och verktyg för att kunna främja varje barns inlärning och välbefinnande och för att kunna skapa fungerande grupper och en lärmiljö som stöder varje barns individuella lärstig.

Inom fortbildningshelheten har deltagarna också fått möjlighet att utveckla samarbetsformer för att skapa en god verksamhetskultur och göra stadieövergångarna så smidiga som möjligt för barnen.

 


 

    • Vad? På spåret! En lärstig för alla är en fortbildning som har handlat om att stöda personal att ordna likvärdiga och jämlika möjligheter för alla barn att lära sig. Speciellt fokus har legat på särskilt begåvade barn, krävande barn, speciallärarens roll och vikten av samarbete.
    • För vem? Lärare, speciallärare och övrig personal inom småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning
    • När? Hösten 2019 – hösten 2020
    • Hur? Gemensamt start- och slutseminarium, däremellan fortbildning i tre parallella spår
    • Var? Start i Helsingfors och Vasa + fortsättning på Zoom

Utbildare:

      • Eva Staffans, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Camilla Svens-Liavåg, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Raija Regnell, psykolog och psykoterapeut
      • Sofia Kullberg, speciallärare och arbetshandledare

 


 

Gemensam start                       

Fortbildningshelheten inleddes med gemensamt startseminarium parallellt på två orter för samtliga deltagare. Startseminariet ordnades i februari i Vasa, och i mars i Helsingfors.

Tillsammans öppnade vi upp diskussionen om inkludering, barnens rätt att få det stöd de behöver och om hur vi i samarbete kan skapa goda lärmiljöer i våra verksamheter. Vi fördjupade oss också i lågaffektivt bemötande och hur denna metod kan användas i det dagliga samspelet med barnen.

I det här ordmolnet har deltagarna i Vasa sammanfattat vad de bar med sig från startseminariet till det fortsatta arbetet med barn i behov av stöd.

 

Fortbildning i tre parallella spår

Efter starten fortsatte fortbildningen i tre parallella spår. Deltagarna följde minst ett av de tre spåren. Klicka på bilderna för en inblick i de olika delarna.

 

 

 

 

Spår 1: Särskilt begåvade barn riktade sig till de som önskade få kunskap om, förstå och kunna stöda särskilt begåvade barn. Utbildare: Camilla Svens-Liavåg.

 

 

 

 

I Spår 2: Krävande barn deltog de som ville få mer kunskap och verktyg för att kunna stöda barn som har neuropsykiatriska diagnoser och socioemotionella svårigheter. Utbildare: Raija Regnell.

 

 

 

 

Spår 3: Speciallärarens roll och samarbete över stadiegränser samlade deltagare som fungerar som speciallärare och som önskade tydliggöra och stärka sin roll och uppgift. Fokus var på speciallärarens roll som handledare och på samarbete inom och över stadiegränser. Utbildare: Sofia Kullberg.

 


 

I varje spår erbjöds tre träffar à 4 timmar. Träffarna innehöll föreläsningar och gruppdiskussioner. Mellan spårträffarna reflekterade deltagarna kring frågeställningar och uppgifter kopplade till spårets innehåll. Fortbildningen i de tre spåren pågick från mars till september för Vasa-gruppen, och från april till oktober för den grupp som startat i Helsingfors.

Den digitala lärplattformen Itslearning var ett komplement till fortbildningen. Där delades information och material med deltagarna, och deltagarna kunde också där dela sina skriftliga reflektioner med utbildarna. Alla deltagare hade möjlighet att ta del av de olika spårens material, också inom de spår som de inte själva deltog i.

 


 

Framme vid slutstationen    

Avslutande seminarier ordnades gemensamt för både deltagarna i Helsingfors- och i Vasagruppen. Deltagarna samlades till gemensam reflektion om samsynen kring arbetet med barn i behov av stöd.

Under seminariet sammanfattades och presenterades de parallella spårens temainnehåll, och vi såg tillbaka på och utvärderade fortbildningen. På programmet stod föreläsning, gruppdiskussion och en paneldiskussion med utbildarna.

I den här filmen samtalar projektets utbildare om kommunikation och relationsskapande. De diskuterar bland annat den viktiga dialogen med föräldrarna och hur man i teamet kan stöda varandra att bygga goda relationer till barnen.

 


 

Omställningar på vägen

Efter fortbildningsstarten hann den allra första spårträffen i spår 1 i Vasa-gruppen hållas i Academill, men därefter ledde coronaviruspandemins framfart till att vi inte länge kunde samla våra fortbildningsgrupper till fysiska träffar.

Vi behövde tänka till och tänka om, och beslöt i samråd med utbildarna att flytta de kommande träffarna i fortbildningen till Zoom.

Det här innebar omställningar inte bara för deltagarna utan också för oss utbildare och arrangörer. Under den här våren var möten och utbildningar i Zoom ännu nytt för många.

 


 

I takt med att salar och rum avbokades sände vi ut möteslänkar och hjälpande instruktioner till grupperna. Övergången till Zoom visade sig sedan bli bestående för projektet. Vi genomförde såväl alla de kommande spårträffarna som slutseminarierna digitalt.

Enligt deltagarnas respons har det i det stora hela fungerat bra och smidigt att delta i fortbildningen på distans. En fördel med distansarrangemangen var att deltagare som var förhindrade att delta kunnat ta del av inspelat material i efterhand.

Det har också varit lättare att ordna tid för att kunna delta. Men visst finns ett mervärde i att träffas fysiskt och kunna fråga och diskutera mer fritt – det har både deltagarna och utbildarna fört fram.

 

Så här har några deltagare sagt om hur det har fungerat att delta i fortbildningen på distans:

”Detta år har jag väldigt svårt att komma bort från arbetsplatsen. Detta sätt ger mig möjlighet att vara med!”

”Över förväntan! Men visst hade det gett stort mervärde att träffas på riktigt. Tekniken fungerade jättebra alla gånger och det var betydligt lättare att ordna tid för att kunna delta.”

”Fungerat bra, men inte kan det jämföras med fysiska träffar. Många spontana frågor och diskussioner tror jag att uteblir.”

 


Reflektioner över projektets resultat

Då ett fortbildningsprojekt genomförs är en högintressant och ständigt närvarande fråga vad som händer hos deltagarna, i relation till verksamheten på fältet. Förändras lärarnas synsätt och deras sätt att arbeta under processens gång?

Kan man se direkta effekter i det vardagliga arbetet, och är i så fall förändringarna bestående? Vi har tagit del av deltagarnas respons, och vände oss även till Eva Staffans för att höra hur hennes tankar går gällande projektets resultat – om hon fäst sig vid något särskilt utifrån hur diskussionerna gått i de parallella spåren och innehållet överlag.

Eva, som är universitetslärare och forskare vid Åbo Akademi, intresserar sig i sin forskning speciellt för speciallärarens arbete. Hon har funnits med i hela projektet ända från planeringsskedet och starten fram till de allra sista reflektionerna vid slutseminariet. Tillsammans med Eva blickar vi tillbaka på fortbildningsprocessen i På spåret.

 


 

Vad har fortbildningen gett?

Eva har uppskattat att kunna följa med från början, se hur fortbildningen framskrider, lyssna till diskussionerna i grupperna och ibland också ställa frågor till deltagarna. Frågorna som deltagarna har lyft har varit olika till sin karaktär.

I början upplevde Eva att deltagarnas frågor var mer faktarelaterade, medan diskussionerna senare mera började handla om hur man ska ta sig an och jobba med olika utmaningar.

 


 

Fortbildningen har varit omfattande i tid, men det kan ha varit en fördel. Deltagarna har också haft uppgifter mellan träffarna, vilket betyder att de fått ta in, bearbeta och fundera över hur de själva gör i de grupper där de arbetar.

I någon grupp kom det fram att en del deltagare efter ett fortbildningstillfälle hade ändrat sina rutiner och gjort saker annorlunda, men det går inte att säga om tankarna lever vidare en längre tid, om förändringen blir bestående.

Det är bra att våga testa något nytt och sedan ta med sig kunskapen till andra situationer och tillämpa den där.

Överlag då det gäller fortbildning är det de mest förändringspositiva som söker sig till fortbildningen. De här deltagarna har också de bästa förutsättningarna för att tänka till och tänka om, eller så konstaterar de kanske att de redan gör ett bra jobb men vill utvecklas och göra det bättre.

 


 

En jämlik och enhetlig lärstig genom samarbete

I fortbildningen har vi velat implementera synen på barnens lärstig som enhetlig, en helhet utan större avbrott. Med tanke på det har det varit positivt att deltagare representerat lärstigens olika stadier. De har kunnat dela erfarenheter över stadiegränserna och få en förståelse för varandras tolkningar av olika begrepp eller företeelser.

Många har deltagit tillsammans med sina kolleger från samma arbetsplats eller från samma kommun.

– Där finns en styrka, då kan man tänka tillsammans, säger Eva Staffans.

Genom att exempelvis speciallärare från olika stadier inom samma kommun har träffats och diskuterat inom fortbildningen, har de blivit medvetna om varandra och kunnat utveckla samarbetsformer inom kommunen.

 


 

Synen på barnen har ändrat

Gällande synen på barnen kan vi se att något har hänt hos en del, baserat på diskussioner och reflektioner. Innehållet i fortbildningen kan för många deltagare ha inneburit en bekräftelse på deras barnsyn, medan det hos andra har skett ett skifte i synsätt. Det är naturligtvis svårt att säga hur detta sedan fallit ut eller implementerats i verksamheten i deltagarnas vardag.

– I diskussionerna i spåren har det kunnat märkas att man kan ha gått vidare från att man ser barnet som problemet till att mer se sin egen roll i sammanhanget, vilket är jätteviktigt, menar Eva Staffans.

– Våra föreläsare har på ett fint sätt lyft fram varför det är så viktigt att ha en förståelse för det här. Vi kan inte ändra på barnen, bara på oss själva.

Du kan bara ändra på ditt sätt att möta barnen, inte ändra på barnen i gruppen. Vi vuxna behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad vi har för del i situationen och vad vi själva kan göra. Det är mycket som beror på pedagogen och hens syn på situationen. För barnets del är det här jätteviktigt, att det inte är barnet självt som ses som en utmaning, är krävande och har svårigheter.

 


 

Kunskap ger möjligheter

Om man har mycket kunskap om utmaningarna så har man också lättare att hitta metoderna och verktygen för hur man kan möta barnens behov och stöda dem på bästa sätt. Vissa deltagare önskade mera tips och råd, men för att dessa ska fylla sin funktion behöver de kunna relateras till en bra kunskapsbas.

Barnet har rätt till utmaningar på sin nivå, och det är vår utgångspunkt som vi inte kan kringgå – oberoende om vi ska sänka eller höja ribban. Differentiering som fenomen har också stigit fram som en röd tråd i fortbildningen. Lärarens uppgift är att möta barnen på deras nivå.

– En springande punkt är att ha ett genuint intresse för andra människor och för att försöka göra det så bra som möjligt för barnen, framhåller Eva. Man behöver jobba med att skapa bra relationer och hålla i gång kommunikationen. I alla spår har föreläsarna lyft fram vikten av relationerna och kommunikationen med barnen, med föräldrarna och med kollegerna.

Enligt Eva Staffans är kunskap, förståelse, respekt för individen och ödmjukhet speciellt viktigt i sammanhanget, och det här är något vi hoppas att denna fortbildning också förmedlat till deltagarna.

 


Respons från deltagarna:

Efter att fortbildningen hade slutförts ombads deltagarna att utvärdera helheten. Deltagarnas respons visar att de flesta varit nöjda med fortbildningen, och att de har tagit med sig nya insikter till sin verksamhet. Så här har deltagare uttryckt sig i utvärderingen:

”…blev stärkt och har fått större säkerhet i hur jag bemöter och tar till tals krävande barns behov med både personal och föräldrar.”

”Jag har börjat tänka mer på vem som är ett begåvat barn. Hur olika begåvningar det finns.”

”Idéerna och mycket av det som tagits upp har jag kunnat använda i mitt arbete”

”Tänker mera medvetet på differentiering”

”Tittar på min omgivning och barnen med helt nya ögon”

”Ökad medvetenhet”

”Mindre stök i klassrummet. Bättre samarbete med kollegor”

”Överföringarna och kommunikationen över stadierna har utvecklats tack vare idéer från lärare ur andra kommuner.”

”Jag har ändrat lite på mitt eget sätt att bemöta barn och det bär frukt”

”I diskussioner med personalen, har vi bättre ”hittat”, uppmärksammat de barn som är särbegåvade.”

”det var bra att vi var två personer från min enhet som kunde diskutera föreläsningarna och materialet.”

”det har skett en positiv utveckling i mitt kunnande som jag har kunnat delge med mina arbetskollegor och barn”

”På spåret genomsyrades starkt av tanken om respekt för allas egenvärde och vikten av personligt och individuellt bemötande. Helt i enlighet med de nya läroplanerna. Känns att jag fått en bra uppdatering.”

 


 

Projektet På spåret! En lärstig för alla finansierades av Utbildningsstyrelsen.

Fortbildningshelheten planerades och koordinerades av utbildningsplanerare Linda Norrgård och Cilla Nyman vid Centret för livslångt lärande i samarbete med universitetslärare Eva Staffans, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi.