Nyutexaminerad småbarnspedagog inom språkbad fick jobb i språkbad genast efter examen

Vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi i Vasa finns utbildningslinjer både för lärare inom småbarnspedagogik och för klasslärare med inriktning språkbad. Utbildningslinjen för lärare inom småbarnspedagogik är en treårig utbildning som ger behörighet som lärare i småbarnspedagogik och i förskola. Den första antagningen till utbildningslinjens språkbadsinriktning var år 2017 och därmed har de första studerandena från linjen redan hunnit utexamineras.

En av dem som får sin examen från utbildningslinjen i vår är Anna-Pia Storfors. Hon är uppvuxen i Vasa och har själv finskspråkig bakgrund. I tvåspråkiga Vasa har hon förstås kommit i kontakt med svenskan ute i samhället och i sitt tidigare yrke som hälsovårdare/sjukskötare, och hon har också haft svenskspråkiga kompisar. Men alla skolor och studier har hon avlagt på finska innan hon började studera vid Åbo Akademi. Sitt intresse för språkbadsstudierna fick hon dels via kompisar och dels via den egna familjen:

  • Jag har hört goda erfarenheter om språkbad av kompisar som själva gått i språkbad. Dessutom lever jag nu i en tvåspråkig familj där jag talar finska och min man talar svenska med våra barn, så jag har fått följa tvåspråkigheten på nära håll och också blivit intresserad av språkfrågor via det. Som hälsovårdare upplevde jag också att jag tyckte om att jobba med barn, men jag ville ändå prova på något nytt och tänkte att den här utbildningen dessutom skulle vara en möjlighet att utveckla min egen svenska och få den så att säga på köpet.

I studierna till lärare inom småbarnspedagogik med inriktning språkbad ingår bland annat pedagogiska studier, studier som ger yrkesfärdigheter samt kurser i språkbad och flerspråkighet. Studiespråket är svenska. Om studierna har Anna-Pia nästan enbart positiva erfarenheter:

  • Studierna har varit jättegivande, speciellt språkbadskurserna och kurserna i musik. Men visst har det också funnits utmaningar. Speciellt under det första halvåret var det utmanande att studera på svenska, det var som att själv vara i språkbad. Men plötsligt sen efter julen började jag märka att nu går det ju, jag kan ju det här, inte är det så svårt. Och sen började det rulla på bättre. En annan aspekt som varit tung är förstås också distansstudierna under coronatiden, men jag tycker ändå de för det mesta fungerat förvånansvärt bra.
Anna-Pia framför Havtornen.

Anna-Pia framför Havtornen/Academill. Foto: privat.

Havtornen/Academill.

Havtornen/Academill. Foto: privat.

I studierna ingår också fyra olika praktikperioder, av vilka Anna-Pia avlagt tre i språkbadsgrupper inom småbarnspedagogiken och en i en enspråkig grupp. Under  praktikperioderna har Anna-Pia fått bekanta sig med alla tre språkbadsdaghem i Vasa, vilket hon upplevt som lärorikt. Inte minst för att hon i höst själv kommer att börja arbeta i en språkbadsgrupp i Inkeriparkens daghem i Vasa:

  • Det känns jättespännande. Jag kommer att vara i en alldeles ny grupp som börjar i språkbad, där barnen således inte alls kan prata svenska ännu. Det kommer säkert att vara lite tungt i början, men samtidigt givande att se hur barnens språk utvecklas. Det känns också som att utbildningen gett mig de verktyg jag behöver för arbetet.
Anna-Pia läser en bilderbok för barnen under en praktikperiod.

Anna-Pia läser en bok för barnen under en praktikperiod. Foto: privat.

Till sådana som funderar på att söka in till utbildningslinjen har Anna-Pia följande hälsningar:

  • Modigt bara! Jag har åtminstone inte ångrat att jag sökte in, man lär sig nog sen också språket genom utbildningen så man ska inte vara rädd för språket fast man inte skulle kunna perfekt svenska.
Anna-Pia marknadsför utbildningen på Studiamässan i Helsingfors.

Anna-Pia marknadsför utbildningen på Studiamässan i Helsingfors. Foto: privat.

Nya studerande antas till utbildningslinjen årligen, och för tillfället pågår urvalsprocessen för årets antagning. Mer om studerandes erfarenheter av studierna i småbarnspedagogik med inriktning språkbad kan man läsa om i ett tidigare blogginlägg samt i denna artikel i Vasabladet.

 

Vi gratulerar Anna-Pia och alla andra nyutexaminerade till sin examen, samt önskar lycka till i arbetslivet!

Rosor.

Foto: Pixabay.

Med detta blogginlägg vill vi samtidigt önska alla läsare en skön sommar! Språkbadsbloggen tar nu en sommarpaus och återkommer med nya inlägg från och med slutet av augusti. Ifall ni har tips om vad vi ska skriva om i bloggen i höst, hör gärna av er till annika.peltoniemi(a)abo.fi.

 

Anna-Pia Storfors intervjuades och texten skrevs av Annika Peltoniemi, språkbadskoordinator vid Åbo Akademi. Bilderna är Anna-Pias privata bilder.

Ny doktorsavhandling inom språkbad

För att språkbadet ska kunna utvecklas behövs kontinuerlig forskning och uppföljning. Språkbadsforskningen i Finland har varit aktiv ända sedan språkbadet startade och ett tiotal doktorsavhandlingar med språkbad som tema har publicerats. Den nyaste i raden är Sanna Pakarinens avhandling Språkbadselevskap i Finland och på Irland: en studie om språkpolicy och två- och flerspråkighet i skollandskap och hos elever i tidigt fullständigt svenskt och iriskt språkbad. Sanna disputerade vid Jyväskylä universitet den 7.11.2020 och i detta inlägg berättar hon om sin avhandling samt sina tankar om avhandlingsprocessen och planerna för framtiden.

Om avhandlingen

I min doktorsavhandling har jag studerat hur språkpolicy och språkbadselevsidentitet framställs i svenskt språkbad i Finland och i iriskt språkbad på Irland. Jag har undersökt diskurser om två- och flerspråkighet i två språkbadsprogram där elever som har landets majoritetsspråk (finska respektive engelska) som förstaspråk tillägnar sig landets andra nationalspråk som andraspråk (svenska respektive iriska). Svenskt och iriskt språkbad har flera liknande utgångspunkter men de är också tillräckligt olika vilket gör jämförelsen mellan skolorna och språkbadseleverna i de två länderna intressant.

Två skolor med språkbad och sex språkbadselever per land deltog i undersökningen. I skolbyggnaderna fotograferade jag skolornas språkliga landskap, dvs. alla skyltar på olika språk på väggarna, för att identifiera vilka språk som förekommer i skrift och vad de olika språken används till. Jag tog sammanlagt 846 fotografier i svenskt språkbad i de två skolorna under våren och hösten 2016. I iriskt språkbad tog jag sammanlagt 1100 fotografier i två faser under våren 2017. Språkbadselevsidentitet, dvs. elevernas erfarenhet av att gå i språkbad och av att vara språkbadselev, studerade jag genom elevintervjuer och teckningar som de medverkande språkbadseleverna i årskurserna 5, 7 och 8 tecknade i samband med intervjuerna. Det insamlade materialet kompletterades med nationella och lokala läroplaner och med anteckningar som jag förde under skolbesöken. Kritisk diskursanalys utgjorde studiens metodologiska ram.

Bild på skylt där det står "hieroglyfer"

Ett exempel på svenska skyltar på väggarna i svenskt språkbad. Foto: Sanna Pakarinen.

Min doktorsavhandling visar att skollandskapen i de båda länderna kännetecknas av förekomster av flera språk och språkseparering. I svenskt språkbad har språkbadsspråket separata rum vilket innebär att de svenskspråkiga texterna huvudsakligen är placerade i klassrummen där språkbadseleverna får sin undervisning på svenska. Annars får finska som skolans administrativa språk och de främmande språken som engelska, franska och ryska mer synlighet än svenska på skolornas väggar utanför klassrummen. I iriskt språkbad däremot är iriska huvudspråket på skyltarna. Detta beror på iriskans ställning som både språkbadsspråk och skolans administrativa språk. I iriskt språkbad är det engelska och de främmande språken som franska och tyska som har separata rum i de språkliga landskapen i stället för språkbadsspråket.

Ett foto av en skylt i iriskt språkbad, där det står "Spriocanna domhanda"

Ett exempel på iriska skyltar på väggarna i iriskt språkbad. Foto: Sanna Pakarinen.

Språkbadselevskapet har gemensamma drag i de båda programmen. Överlag visar min doktorsavhandling att de medverkande språkbadseleverna är intresserade av språk och språkinlärning och trivs i språkbad. De avvikande dragen berör användningen av och förhållandet till språkbadsspråket. För elever som går i svenskt språkbad har språkbadsspråket betydelse på individnivå, och svenskan används utanför skolan i viss mån exempelvis i samband med hobbyer eller resor men även med svenskspråkiga släktingar. En del av eleverna i iriskt språkbad talar språkbadsspråket också i hemmet medan iriska endast är ett skolspråk för en del av eleverna. De medverkande eleverna i alla årskurser på Irland visar förståelse för bevarandet av det hotade iriska språket. Eleverna i svenskt språkbad däremot lyfter inte fram aspekter såsom svenskans roll i Finland i sina utsagor. Resultaten framhäver de olika samhälleliga utgångspunkterna som de två språkbadsprogrammen har.

Om processen

Att skriva en doktorsavhandling var en väldigt lärorik men samtidigt utmanande process. Det mest givande var att få undersöka ett intressant tema och genomföra materialinsamlingar i skolor med språkbad. Under skolbesöken har jag fått uppleva hur språken behandlas och diskuteras i två skolkontexter. Det har också varit givande att som forskare få se vardagen i språkbad och få prata med skolpersonalen och språkbadseleverna. Framför allt har det varit oerhört lärorikt att få besöka skolor med språkbad på Irland eftersom det har gett mig en ny insyn och en bättre förståelse för skolsystemet och språkbadet här i Finland.

Överlag är jag väldigt nöjd med avhandlingsprocessen. I efterhand inser jag att jag kunde ha lagt mer vikt på att utvecklas som skribent. Mina skrivvanor var inte de bästa under avhandlingsarbetet vilket blev tydligt under de stunder skrivandet gick trögt. Men lyckligtvis kunde jag då vända mig till mina handledare för att få guidning. Ibland hjälpte det att bara få diskutera en del av avhandlingen med handledarna och sedan kom man igång igen med skrivandet. Efter disputationen har jag försökt lära mig nya arbetssätt genom att läsa skrivhandböcker och att delta i utbildningar. Jag önskar att jag hade förstått att göra detta redan tidigare.

Om man är intresserad av att börja doktorera skulle mitt första, och ganska självklara, tips vara att välja ett tema som faktiskt intresserar dig och som du orkar jobba med i flera år. Mitt andra tips är att utöver diskussion om avhandlingstemat eller avhandlingstexten försöka ta vara på all den expertis som handledarna har för att själv kunna utvecklas som forskare. Det finns mycket tyst kunskap som inte behandlas i forskarutbildningen. Det sista tipset gäller utlandsvistelser. Även en kort vistelse vid ett utländskt universitet ger dig en möjlighet att ta del av forskningspraktiker i en annan miljö, ge perspektiv på egen studie och skapa viktiga kontakter med tanke på framtiden. Jag anser att mina materialinsamlingsresor till Irland och en tre månaders forskarvistelse vid Dublin City University har varit bland de bästa och produktiva stunderna under hela avhandlingsprocessen. Universitet och stiftelser i Finland har en mycket positiv syn på mobilitet, och det finns många sätt att finansiera utlandsvistelsen. Jag lyckades få finansiering från hemuniversitetet, dvs. Jyväskylä universitet, men jag känner också doktorandkolleger som finansierat vistelsen med hjälp av stipendier.

På bilden syns St Patrick’s Campus, Dublin City University.

Campas Phádraig / St Patrick’s Campus, Dublin City University. Foto: Sanna Pakarinen.

Om framtidsplanerna

För tillfället arbetar jag som projektforskare vid Åbo Akademi i Vasa och som timlärare vid Jyväskylä universitet. Det har varit trevligt att arbeta inom andra projekt efter disputationen och att få mer undervisnings- och koordineringserfarenhet. I mina framtidsplaner ingår ett eget språkbadsprojekt som i viss mån anknyter till teman i doktorsavhandlingen. Det skulle vara intressant att följa upp de medverkande språkbadseleverna och intervjua dem på nytt efter språkbadets slut eller att inkludera språkbadslärarnas perspektiv på språken i skolmiljöer. Ett projekt innebär naturligtvis ett stipendium eller en anställning vid ett universitet. Mitt drömprojekt skulle vara att få tillbringa minst ett läsår vid ett utländskt universitet där jag kan utvecklas som forskare och får genomföra en studie i språkbadsmiljön där.

En bild på Sanna Pakarinen.

Sanna Pakarinen. Foto Janne Rentola / Svenska litteratursällskapet i Finland.

 

Lahtis – en nykomling bland språkbadsorterna i Finland

Det tidiga fullständiga språkbadet i svenska i Finland har hittills etablerats främst på tvåspråkiga orter längs kusten, och under senare år har det inte varit särskilt vanligt att språkbadsprogram startats på nya orter. En pionjär i detta sammanhang är dock en av de nyare svenska språköarna i Finland, Lahtis, där det från och med hösten 2020 finns en officiell svensk språkbadsstig från småbarnspedagogiken till slutet av den grundläggande utbildningen. En av initiativtagarna till den svenska språkbadsstigen och tidigare också till den Svenska skolan i Lahtis är Karin Ihalainen, som fungerar som rektor vid den Svenska skolan:

  • Det började egentligen med olika språkbadsprojekt som Utbildningsstyrelsen och Kultur- och undervisningsministeriet finansierade. Det fanns redan en språkbadsgrupp på det svenska daghemmet, och då barnen från språkbadsgruppen sedan fortsatte sin skolgång i den Svenska skolan så ville vi genom språkbadsprojekten stöda dessa elever. Då vi sedan ansökte om finansiering för det femte projektet så var önskemålet från finansiärens sida att detta projekt skulle göra språkbadet stadigvarande, säger Ihalainen.

Svenska och svenskt språkbad är alltså i sig är inget nytt i Lahtis. Den Svenska skolan i Lahtis grundades år 2006 och har i dag ungefär 130 elever, varav största delen kommer från tvåspråkiga hem, och den svenska språkbadsgruppen på daghemmet har funnits ända sedan år 2007. Men det är först nu som dessa barn har möjlighet att fortsätta i språkbad genom hela den grundläggande utbildningen.

  • Barn som skidar på gymnastiklektion.

    Språkbadseleverna har gymnastiklektion på gården vid Svenska skolan. Foto: Carolin Steiner.

Bild på islyktor.

Vinterns iskonst. Foto: Carolin Steiner.

Eftersom Lahtis inte är en tvåspråkig ort och det därmed inte finns stöd för svenskan i miljön så som skulle vara önskvärt på språkbadsorter, så har man fått tänka i lite nya banor gällande de praktiska undervisningsarrangemangen. Språkbadsundervisningen är därför ett samarbete mellan flera olika skolor:

  • För att få så mycket stöd som möjligt för svenskan under de första skolåren så går språkbadseleverna förskolan och årskurs 1–2 i Svenska skolan i Lahtis, fastän de administrativt hör till den finskspråkiga skolan Lotilan koulu. För årskurserna 3–6 flyttar de sedan över fysiskt till Lotilan koulu och årskurserna 7–9 går de i Tiirismaan koulu, även om samarbete sker med den svenskspråkiga grundläggande utbildningen genom hela skolstigen, säger Ihalainen.

Målet är att minst 10 och högst 12 barn ska tas in till språkbadet årligen, och de 12 första förskolebarnen inledde alltså sin språkbadsstig i höstas. Därför finns språkbadselever ännu endast vid den Svenska skolan och en stor del av verksamheten är ännu under planering, till exempel pågår läroplansarbetet för tillfället.

Den första språkbadsförskolegruppen med 11 barn på bilden.

Den första språkbadsförskolegruppen i Lahtis. Foto: Carolin Steiner.

Två barn som läser.

Böcker är viktiga. Foto: Carolin Steiner.

En kvist med bokstäver hängande.

Bokstavskvisten. Foto: Carolin Steiner.

Bild på böcker som de läst under året.

Många svenskspråkiga böcker har de hunnit läsa under året. Foto: Carolin Steiner.

Även om förutsättningarna för ett framgångsrikt språkbad nu finns i Lahtis så har starten också medfört utmaningar. Ett bakslag blev att det i nuläget är osäkert om någon ny  språkbads-förskolegrupp kommer att kunna starta i höst:

  • I Lahtis finns språkbad också i engelska, och eleverna kunde nu i vår ansöka både till det svenska och engelska språkbadet. Vi hade redan en tillräckligt stor grupp för det svenska språkbadet, men så fick några av dessa elever plats i det engelska språkbadet via reservplatser, och plötsligt var den svenska språkbadsgruppen för liten för att få tillstånd att starta. Vi hade önskat att det skulle gå att ordna en kompletterande ansökningsomgång eftersom intresserade senare hört av sig till oss, men som det ser ut kommer ingen sådan att kunna ordnas. I skrivande stund har dock några föräldrar aktiverat sig på nätet och försöker få till stånd en spåkbadsförskolegrupp till hösten, men hur det slutar vet vi inte ännu, säger Ihalainen.

Även om det förstås är tråkigt med motgångar genast i början så ser Ihalainen ändå positivt på framtiden:

  • Jag tycker det är en fin sak att det i Lahtis, som traditionellt sett inte varit någon central punkt för det svenska i Finland, finns både svenskspråkig skola och daghem, och nu dessutom svenskt språkbad. Den gemensamma viljan är nog att det ska lyckas och att vi ska komma igång med det här.

Vartefter språkbadet i Lahtis utökas till högre årskurser så kommer det också att behövas fler lärare:

  • Vi håller på tillfället på och rekryterar en ny lärare och fler kommer att behövas i framtiden. Så vi hoppas att språkbadskunniga lärare hittar hit, hälsar Ihalainen.

 

Karin Ihalainen intervjuades och texten skrevs av Annika Peltoniemi, språkbadskoordinator vid Åbo Akademi. Bilderna är tagna av språkbadsförskolegruppens lärare, Carolin Steiner.

********************************************************************************

Mer om det svenska språkbadet och den Svenska skolan i Lahtis hittas via följande länkar:

 

Virtuella fortbildningsdagar för språkbadslärare läsåret 2020–2021

I de två senaste blogginläggen var temat grundexamensutbildning inom språkbad och några studerande berättade om sina erfarenheter av studierna. För att upprätthålla och uppdatera sitt kunnande är också fortbildning för verksamma lärare viktigt. I samband med att språkbadsutbildningen och -forskningen hösten 2017 flyttade över från Vasa universitet till Åbo Akademi så blev det ett uppehåll inom språkbadsfortbildningen, men nu då den nya grundexamensutbildningen är igång håller vi på och återupptar också fortbildningen igen.

Det första steget mot detta var Språkbadslärardagarna, som efter flera års uppehåll arrangerades virtuellt av Centret för livslångt lärande (CLL) och Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier (FPV) vid Åbo Akademi den 30.9–1.10.2021. Programmet sändes från Academill i Vasa (även om några presentatörer höll sina presentationer från andra orter/länder), och CLL stod för de praktiska och tekniska arrangemangen.

Bild av då dekanus Fritjof Sahlström öppnar evenemanget med en välkomsthälsning och hela sändningsteamet jobbar fokuserat.

Dekanus Fritjof Sahlström öppnar evenemanget med en välkomsthälsning och hela teamet från CLL jobbar fokuserat med sändningen. Foto: John Henriksson.

Under de två dagarna fick deltagarna ta del av många intressanta presentationer, föreläsningar och workshops. Inbjudna huvudtalare var denna gång universitetslektor Kamilla György Ullholm från Stockholms universitet som föreläste om hur man kan stimulera barn till ett glädjefyllt lärande i skolan på ett andraspråk, samt professor Julia Festman från Pädagogische Hochschule Tirol i Österrike som föreläste om känslor i flerspråkig utbildning. Därtill kunde deltagarna bland sju olika workshops välja några som de deltog i.

Språkbadskoordinator Annika Peltoniemi och professor i språkbad och flerspråkighet Siv Björklund säger några avslutande ord medan utbildningsplanerare Jessica Smulter assisterar

Språkbadskoordinator Annika Peltoniemi och professor i språkbad och flerspråkighet Siv Björklund säger några avslutande ord medan utbildningsplanerare Jessica Smulter assisterar. Foto: Sofia Mickelsson.

Intresset för språkbadslärardagarna var stort med ca 90 deltagare, trots att evenemanget ordnades digitalt. Feedbacken i slutet av evenemanget visade också att det finns en önskan om att evenemanget ska få en fortsättning, så tanken är att det framöver ska bli ett med jämna mellanrum återkommande evenemang.

Under detta läsår har FPV också inlett ett samarbete med nätverket Svenska nu kring språkbadsfortbildning, och som ett resultat av detta arrangerades två virtuella fortbildningsdagar inom språkbad 25–26.3.2021. Svenska nu och programkoordinator Liisa Suomela samt pedagogisk beredare Oona Mertoniemi fungerade som värdar för dagarna och programmet sändes från deras studio på Hanaholmen i Esbo. Föreläsarna från Åbo Akademi höll sina presentationer från sina hem i Österbotten.

Bild av skärmen innan webbinariet inletts.

Nedräkning inför programstart. Foto: Annika Peltoniemi.

Båda dagarna inleddes med presentationer av programkoordinator Liisa Suomela, som berättade om det program och material som Svenska nu erbjuder, och språkbadskoordinator Annika Peltoniemi, som berättade om språkbadet vid Åbo Akademi. Sedan följde föreläsningar och workshops av inbjudna föreläsare.

Den första dagen riktade sig primärt till lärare inom den grundläggande utbildningen, och huvudtalare denna dag var doktorand Camilla Rosvall som föreläste om skrivpedagogisk forskning ur ett språkbadsperspektiv, samt projektforskare FD Sanna Pakarinen som utgående från sin doktorsavhandling berättade om språkbadselevskap och språkliga landskap i svenskt och iriskt språkbad inom den grundläggande utbildningen. Mer om Sannas och Camillas avhandlingsprojekt kommer ni att få läsa här på bloggen senare.

Doktorand Camilla Rosvall håller presentation. Foto: Annika Peltoniemi.

Under den andra dagen låg fokus på småbarnspedagogik, förskola och nybörjarundervisning. Då fick vi först ta del av doktorand Sofie Tjärus studie om högläsning i en språkbadsförskolegrupp. En artikel om denna studie har nyligen publicerats i tidskriften ”Barn – Forskning om barn og barndom i Norden”, som finns tillgänglig här. Sen följde en presentation av och workshop om material på temat känslor avsett för småbarnspedagogik, förskola och nybörjarundervisning av universitetslärare Maria Kvist och studenterna Jennifer Häll och Anna-Pia Storfors, som båda studerar till lärare inom småbarnspedagogik med inriktning språkbad. Materialet baserade sig på barnprogrammet Bärtil, och materialet har de jobbat med i en kurs inom studierna som ett samarbete med Svenska yle. Materialet kommer senare att publiceras och finnas fritt tillgängligt i resursbanken Språkresurs.

Universitetslärare Maria Kvist samt studerandena Jennifer Häll och Anna-Pia Storfors håller presentation. Foto: Annika Peltoniemi.

Universitetslärare Maria Kvist samt studerandena Jennifer Häll och Anna-Pia Storfors håller presentation. Foto: Annika Peltoniemi.

Man kunde välja om man deltog i endast en av fortbildningsdagarna eller båda, och evenemanget lockade ungefär 40 deltagare per dag. Presentationerna gav upphov till många nya tankar, idéer och intressanta diskussioner. Då deltagarna i slutet av dagarna fick svara på frågan ”Vad tar du med dig från denna fortbildningsdag” via menti.com, så var några exempel på svar:

  • Tips för skrivprocessen
  • språkets status höjs när det syns på flera ställen runt om i skolan
  • härligt material från sidan svenska nu
  • högläsningens betydelse och hur viktig den är
  • material på temat känslor
  • konkreta tips”.

Från arrangörshåll är vi glada att vi kunnat erbjuda dessa två fortbildningstillfällen detta läsår, även om allting ordnats virtuellt. Vid båda evenemangen steg vikten av att få träffas och utbyta erfarenheter fram, och förhoppningsvis blir det snart möjligt att också träffas fysiskt och föra diskussioner i verkliga livet.

Nu är inga fler fortbildningsevenemang inom språkbad inplanderade detta läsår, men vår förhoppning är att kunna ordna längre fortbildningskurser från och med hösten. Mer info om kommande fortbildningar arrangerade av Åbo Akademi uppdateras på webbplatsen abo.fi/sprakbad och i CLL:s kanaler, och mer information om olika fortbildningar och program som Svenska nu ordnar hittar ni här.

Annika Peltoniemi, språkbadskoordinator Åbo Akademi

Vardagen som språkbadslärarstuderande

Jag heter Salla Rudnäs, 21 år och kommer från Jakobstad. Jag studerar nu tredje året till språkbadsklasslärare vid Åbo Akademi i Vasa. Mitt modersmål är finska men jag är helt tvåspråkig. Jag har själv gått i en språkbadsskola i lågstadiet och språkbadat på svenska men i högstadiet, gymnasiet och universitetet har jag studerat helt på svenska. Jag har alltså själv goda erfarenheter av språkbadsundervisning och jag har alltid varit intresserad av läraryrket så dessa är orsakerna till att jag valde att studera till språkbadslärare.

ÅA som campus är väldigt trevligt och ligger vid vattnet. Det erbjuds många utrymmen där man kan studera och en god studielunch för ett förmånligt pris. I början tappade jag ofta bort mig i ÅA:s korridorer men man lär sig nog efter ett tag (även om jag fortfarande går vilse där ibland). I vanliga fall erbjuder de olika studentföreningarna evenemang som man kan delta i vid sidan om studierna och det är ett utmärkt sätt att spendera tid med sina klasskompisar eller möta andra studerande.

Språkbadsstuderande iklädda halare på stan.

Salla Rudnäs (längst till vänster) ute på stan tillsammans med studiekamrater på studieevenemang.

Språkbadslärarutbildningen är en mångsidig utbildning som innehåller kurser i olika skolämnen, pedagogik och forskning samt olika språkrelaterade kurser. Min favoritkurs hittills har varit gymnastikkursen där vi själva deltog i olika idrottsgrenar och samtidigt reflekterade över vad man ska tänka på som lärare i gymnastik. Ämneskurserna ger en överblick över de olika skolämnena som undervisas i grundskolan och under praktikperioderna får man möjligheten att konkretisera det som man har lärt sig och prova på att undervisa på riktigt. Trots den stora mängden teoretisk kunskap finns det alltid saker som man endast kan lära sig när man själv ser situationen på nära håll. Praktikperioderna är väldigt lärorika eftersom man faktiskt får se hur allt fungerar i praktiken och hur vardagen i skolan ser ut. Det är alltid lite nervöst för mig att åka på praktik och hålla egna lektioner men samtidigt roligt att se hur jag är som lärare.

Före coronatiden hade vi all undervisning vid campuset. Ibland hade vi föreläsningar där över hundra personer kunde delta samtidigt medan vissa lektioner endast var med vår egen klass. Nu har vi snart i ett år haft all undervisning på distans. Vi har fortfarande föreläsningar och lektioner via Zoom men det är ju annorlunda att sitta hemma i stället för att åka till campuset. Vi har också mycket inlämningsuppgifter som ska göras på egen hand. Fördelarna är att man har mycket egen tid och kan befinna sig i princip var som helst men man måste ha mycket mer självkontroll och planera sin egen tid under distansstudierna för att få studierna att framskrida.

Språkbadsstuderande utanför ingången till Academill.

Språkbadslärarstuderande utanför ingången till Åbo Academis campus i Vasa, Academill.

Det som är roligt med att studera är att man lätt får nya vänner. Vi är nio på vår klass som studerar tredje året till språkbadslärare. Ingen i vår klass kände någon av de andra i början så vi började alla umgås med varandra. Vi har hittat på mycket på fritiden med hela klassen som julfester och Alias-kvällar men nu under coronatiden är alla mer utspridda för att de flesta befinner sig på sina hemorter. Vi träffas ändå ibland via Zoom och vi har en Whatsapp-grupp där vi skickar meddelanden nästan dagligen. Förhoppningsvis kan vi snart umgås som vanligt igen!

Julfirande med klassen.

Språkbadslärarstuderande firar julfest.

Om du har kommentarer eller frågor om utbildningsprogrammet går det bra att lämna en kommentar i kommentarsfältet!

Salla Rudnäs

********************************************************************************

Ansökan till utbildningslinjen för klasslärare med inriktning språkbad är öppen 17-31.3.2021 via studieinfo.fi.

Mer information om utbildningsprogrammet finns också på Åbo Akadademis webbplats.

Mer om studerandes erfarenheter av studierna kan läsas via följande länkar:

(Aikuis)Opiskelijana Åbo Akademissa

Hei! Olen Anna, 32-vuotias kahden lapsen äiti Vaasasta. Aloitin syksyllä varhaiskasvatuksen opinnot kielikylpylinjalla. Olen äidinkieleltäni suomenkielinen, mutta olen työskennellyt ruotsiksi monta vuotta, joten sen perusteella uskaltauduin lähteä opiskelemaan toisella kotimaisella kielellä. Haaveilin nuorempana kielikylpyopettajan ammatista, mutta koska motivaatio opiskeluun lukiossa oli matala, en koskaan uskonut pääseväni korkeakouluun opiskelemaan. Luin itselleni lähihoitajan ammatin ja olin pitkään tyytyväinen työhöni päiväkodissa lastenhoitajana. Vuodet työelämässä antoivat minulle uutta motivaatiota ja uskoa itseeni ja varsinkin opiskelupaikan sijainti kotikaupungissa oli merkki minulle lähteä tavoittelemaan haavettani, joka oli vähän muuttanut muotoaan. Päiväkoti on ihana työpaikka ja kun opintojen myötä saan paljon tietoutta lisää, on minun ihana taas palata työelämään uusien taitojen kanssa. Kielikylpy kiinnostaa minua kovasti ja se on lapsille loistava mahdollisuus omaksua toinen kieli ja minä haluan olla siinä heitä auttamassa. Seuraava teksti on minun Asevelikylässä-nimisestä blogistani ja sain kunnian jakaa sen tänne Åbo Akademin blogiin.

Anna Suvilaakso

Viisi vuotta kotiäitiyttä putkeen toi mukanaan pienoisen identiteettikriisin ja silloin oli aikaa pohdiskella, mitä elämältään haluaisi, kunhan paluu erilaiseen arkeen koittaisi. Olin vain aika hukassa. En välttämättä halunnut palata takaisin työhöni lastenhoitajana, koska olisi tuntunut hassulta viedä oma jälkikasvu päiväkotiin ja mennä itse toisaalle hoitamaan muiden lapsia. Olin kuitenkin menossa takaisin virkaani, kunnes ystävieni kannustuksesta asiat selkenivät juuri korkeakoulujen hakuajan alkaessa. Minä koittaisin seurata pitkäaikaista haavettani ja hakea kielikylpy-varhaiskasvatuksen opettajaksi. Tämän haaveen olin haudannut silloin, kun Vaasan Yliopistossa ei ollut enää mahdollista opiskella ruotsin kieltä.. Nyt se kuitenkin on mahdollista Åbo Akademissa Vaasan kampuksella ja sinne minä sitten päädyin hakemaan.

Havtornen och ett halarmärke

#ÅAkärlek ja meidän ihana Academill meren rannassa

Korona-kevät aiheutti hakuprosesseihin hieman erilaisia järjestelyitä, mutta yhtä kaikki, minä pääsin! Olo oli silloin mitä mahtavin ja olen edelleen joka päivä yhtä onnellinen uskalluksestani. Aloitin opinnot syksyllä 2020 ja onneksi edes muutaman kuukauden ajan saatiin olla paikan päällä yliopistolla, että paikat ja opiskelukaverit tulivat edes jollain lailla tutuiksi. Kerkesimme opiskella lähiopetuksessa sen verran, että opiskeluun tuli rutiinia ja ryhmätyöt ja uudet oppimisalustat tulivat tutuiksi. Osa luennoista oli jo silloin Zoomin kautta, joten tuli opeteltua senkin käyttö, ennen kuin jäimme istumaan koteihimme.

Anna Suvilaakso matkalla yliopistolle pyörällä.

Ensimmäinen yliopistopäivä oli jännittävä.

Olen kova jännittämään ja uusiin tilanteisiin meno on ihan hirveätä. Suurin pelkoni oli, etten löydä ketään tekemään ryhmätöitä kanssani tai jos olenkin ainut täysin suomenkielinen tai ainut aikuisopiskelija, joka ei koskaan osallistu mihinkään haalarihommiin. Olen parikymppisenä juhlinut menemään näidenkin vuosien edestä, joten en edes osaa kaivata riemukasta opiskeluelämää, joka tällä hetkellä ei kyllä ole kenellekään edes mahdollista. Tämä on mielestäni harmillinen asia heidän kannaltaan, jotka ovat muuttaneet Vaasaan opintojen perässä, eivätkä tunne paikkakunnalta ketään.. Minun pelkoni osoittautui kuitenkin turhaksi, sillä ryhmässäni oli kaksi naista, joiden kanssa opiskeluelämän aloittaminen ja jakaminen on ollut ihanaa!

Kaikki kurssit käydään ruotsin kielellä ja tehtävän palautetaan myöskin ruotsiksi. Opettajat eivät kuitenkaan ainakaan näin alussa ole paneutuneet kielioppivirheisiin, vaan oikeat asiat esittämällä saattaa saada hyvänkin numeron, vaikka kielioppi ei täydellistä olisikaan. Tällä hetkellä minulla on menossa ruotsin kurssi, jossa opiskelemme kielioppia. Vaikka olen motivoitunut opettelemaan kieliopin nyt, helppoa se ei ole, koska viimeisestä tällaisesta kurssista on jo 14 vuotta aikaa.. Luennoilla pärjään hyvin ja tekstien lukeminen sujuu jo hyvin. Tieteellisten tekstien lukeminen oli alussa hankalaa, mutta se olisi ollut sitä myös suomeksi. Kun lukee paljon tekstiä ruotsiksi, kieli kehittyy vähän väkisinkin ja siihen tulee rutiini.

Anna Suvilaakso yliopistolla.

Aloitimme opinnot syksyllä lähiopetuksessa, se oli ihanaa!

Tälläkin hetkellä opiskelen kotona, kohta alkaakin luento. Minun päiväni kuluvat samalla lailla ja kunhan noudatan rutiineja, minun on helppo saada työt tehtyä. Jos lipsun niistä, saattaa koko päivä mennä haaskeelle. Olin lukiossa hyvin laiska ja huono opiskelija enkä juuri kiinnostunut mistään. Se oli myös yksi asia, joka minua hirvitti opintojen aloituksessa. Saisinko palautettua tehtävät ajoissa/luettua tentteihin hyvissä ajoin vai olisinko taas se saamaton lukiolainen. Noh, en ole. Välissä on monta vuotta ja motivaatio on ihan erilainen, kuin 15 vuotta sitten. Mieheni mainitsi kyllä tämän seikan minulle, mutta se täytyi vaan kokea itse. Kun asioita ei siirrä eteenpäin, vaan tekee ne hyvissä ajoin, jää sitten aikaa enemmän, eikä tarvitse opiskella iltaisin.

Yliopistolla painotettiin heti alusta, miten kannattaa opiskella ”virka-aikaan”. Lukujärjestys saattaa olla harhaanjohtava, kun päivässä voi olla vain yksi luento. Tehtävien määrä ei kuitenkaan näy lukujärjestyksessä, vaan ne täytyy lisätä sinne itse. On hyvä suunnitella etukäteen, missä välissä tekee minkäkin tehtävän ja merkitsee deadlinet esille, niin mikään ei jää palauttamatta. Kuten jo mainitsin, minua auttaa rutiinit. Mieheni vie lapset aamulla päiväkotiin ja minä saan aloittaa päiväni rauhassa. Aloitan aamuni pienellä joogahetkellä, koska jokapäiväinen koneen ääressä istuminen ei tee hyvää niskalleni. Sen jälkeen syön aamupalan, jonka jälkeen avaan koneen. Jos ei ole luentoja heti aamusta, saatan neuloa hetken. Luennon jälkeen pidän aina pienen paussin, jonka jälkeen voin aloittaa kirjalliset hommat. Lounastauko on joka päivä kello 12:sta maissa. Minun täytyy syödä säännöllisesti, muuten ei ajatus kulje. Joka päivä ei ole luentoja, mutta aina on jotain tehtävää. Kirjoitan aina tietyn ajan, jonka jälkeen pidän pienen paussin ja sitten jatkan.

Etäopiskelua keittiössä sekä luentoneule

Etäopiskelua keittiössä sekä luentoneule.

Päiväni kuluvat näin ja tämä etäopiskelu on sopinut minulle yllättävän hyvin. Saan samalla valmisteltua päivän ruokaa tai hoidettua viikkosiivouksen alta pois, jos ei ole kauheasti kouluhommia. Useimpina päivinä saan haettua lapset kolmen maissa kotiin. Haen heidät kävellen, jotta saisin pienen happihyppelyn ennen kuin hulina alkaa. 🙂 Tenttipäivät lähestyvät taas ja varasin juuri kirjastosta itselleni tenttikirjat. Tentitkin ovat tällä hetkellä suurimmaksi osaksi kotitenttejä, mikä sopii minulle varsin hyvin. Kotona olo poistaa suurimman osan jännityksestä ja voin nousta välillä vaikka seisomaan, ajatuskin kulkee hieman paremmin, kun vähän liikkuu. Vaikka tämä etäopiskelu onkin sujunut omalta osaltani hyvin, toivoisin silti pääseväni takaisin lähiopetukseen, koska luentoihin osallistuminen paikan päällä antaa paljon enemmän, kuin pelkästään tietokoneen välityksellä. Ehkä jossain vaiheessa tilanne normalisoituu ja pääsemme taas nauttimaan ÅA:n ihanasta ympäristöstä.

Jos jäi jotain kysyttävää opiskelustani, laita ihmeessä viestiä. 🙂

Kevätterveisin

Anna

********************************************************************************

Haku kielikyvlyn varhaiskasvatusopettajan koulutusohjelmaan on auki 17.-31.3.2021 osoitteessa opintopolku.fi.

Lisätietoja ohjelmasta löytyy myös Åbo Akademin verkkosivuilta.

Lisää opiskelijoiden kokemuksia ohjelmasta voi lukea seuraavien linkkien kautta: