Under Språkbadslärardagar i höstas höll Mirjam Kalland en workshop om stöd för barns socioemotionella utveckling i flerspråkiga barngrupper. Mirjam är professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet. Efter workshopen fick jag möjlighet att intervjua henne kring workshopens tema och hennes bakgrund, vilket du kan läsa mer om här i inlägget. I slutet av inlägget hittar du tips på nytt material för småbarspedagogiken.
Kan du berätta om din karriär och vad som lett dig till din nuvarande roll?
”Jag har ända sen jag började studera varit intresserad av forskning, och särskilt av att forska i barn och föräldraskap. I början forskade jag kanske mera i föräldraskap, men också i olika miljöer där barn växer upp så min forskning handlade om fosterhemsplacerade barn och adoptioner. I början fokuserade jag på riskfaktorer för barns utveckling och sedan började jag komma in mera på stödjande faktorer. På den vägen blev det först mentalisering i föräldraskap, hur man kan genom att intressera sig för barnens tankar och känslor utöva sitt föräldraskap på ett mer sensitivt sätt och på ett sätt som stöder barns utveckling. Förstås, sedan efter 2018 när jag blev professor i småbarnspedagogik har jag varit alltmer intresserad av att utföra min forskning i den miljön. Samtidigt vet vi ju att allt flera barn kommer allt yngre in i småbarnspedagogiken så det blir viktigare med kvaliteten och hur vi kan jobba med det.”
Under workshopen berättade Mirjam om SAGA-projektet som strävar till att stödja barns socioemotionella utveckling i 3–6 års ålder genom högläsningsstunder och mentaliserande dialoger.
Kan du berätta om SAGA-modellen?
”Man kan säga så där generellt sett att läsande är ett bra koncept, väl utforskat under många hundra år. Ju mer man läser desto mera tankar får man och desto lättare är det att utveckla en inlevelseförmåga hos sig och hitta ord för sina tankar och känslor. Det här är särskilt viktigt gällande barn. Inom SAGA-modellen poängterar vi högläsning för att man delar med sig en berättelse – någon läser och det sitter en liten grupp av barn som lyssnar. Inom SAGA-modellen har vi utvecklat dialoger som fokuserar på den inre verkligheten: tankar, känslor och motiv. Men när det gäller flerspråkiga barngrupper förstod vi ganska snabbt att vi behöver fokusera tydligare på betydelsen av ord och ta med alla de språk som finns i gruppen. Det är mycket viktigt att uppmärksamma flerspråkighet. Om ett barn inte förstår blir hen lätt uttråkad. Vi har samlat in forskningsmaterial i form av till exempel videoinspelningar gällande flerspråkiga barngrupper där vi ser tydligt hur en del barn börjar röra sig ut i periferin. De orkar inte lyssna och de börjar syssla med annat.”
Modellen kan enligt Mirjam användas också i grundskolan, men att det kan vara mer utmanande att lika flexibelt ordna läsestunder i grundskolan som i småbarnspedagogiken. Om man jobbar med ämnesöverskridande undervisning eller temahelheter kan man ta in böcker som handlar om det aktuella temat man jobbar med.
”Om man har till exempel omgivningslära eller biologi kan man läsa en berättelse som relaterar till det här till exempel genom att säga att ”Nu ska vi tala om klimatförändring idag och vi börjar med att läsa en sådan här berättelse”. Man kan sedan diskutera med barnen vilka känslor berättelsen väcker och vad de tänker om klimatförändringen. Då får man en inblick i vad barnen funderar på och är bekymrade över. Man kan nog använda denna metod i vilket ämne som helst, men det viktiga och speciella med berättelser är att de utgör en trygg plats där man kan utforska känslor och tankar, eftersom det som händer inte gäller en själv.”
Här kan du läsa mera om SAGA-modellen och bekanta dig med materialet.
Vilka särskilda utmaningar och möjligheter ser du i flerspråkiga barngrupper när det gäller socioemotionellt stöd?
”Den stora utmaningen är att faktiskt att få med alla barn. Särskilt de barn som inte alls behärskar det eller de språk som talas i gruppen kan vara dem som drar sig undan och inte kommer med i diskussionerna. Då finns ju risken att man benämner dem som blyga och tillbakadragna och att det som är deras språkliga bakgrund blir ett karaktärsdrag hos dem. Det kan sedan leda till svåra konsekvenser. Vi vet också att om ett barn känner sig ensamt när det är litet kan det ha svårigheter att få kompisar också senare. Att få kompisar är viktigt och där kan det också finnas språkliga barriärer som det lönar sig vara sensitiv mot.”
Mirjam ser flerspråkigheten i barngrupper som en rikedom. Man får möjlighet att diskutera ord och deras betydelse på olika språk och förundra sig över språkens skillnader.
Vad var den mest överraskande upptäckten du gjorde under din forskarkarriär?
”Jag måste nog säga att de här resultaten som kom av den här SAGA-forskningen var överraskande för mig själv också, för jag har också gjort andra interventionsundersökningar och det är sällan man riktigt uppnår så tydliga resultat.”
Vilka framtida projekt/intresseområden har du?
”SAGA-projektet fortsätter, men jag har också andra intressen, till exempel frågor som handlar om hur man bygger upp en hållbar verksamhetskultur inom småbarnspedagogik och skola och hur man kan främja att projekt, som SAGA , inte bara blir ett kort försök utan att de faktiskt blir en del av verksamhetskulturen. Jag måste ändå medge att jag tror att det här och forskning i föräldraskap kommer att sysselsätta mig resten av min karriär.”
Till sist vill språkbadsteamet vid ÅA tipsa om nytt material för småbarnspedagogiken. Materialet handlar inte explicit om språkbad, men kan tillämpas i språkbadsverksamheten. Här kan du bekanta dig med materialet.
Text: Emilia Kujala & Mirjam Kalland