Jag läser sällan bloggar, och de flesta bloggar jag hittar fram till är inte aktiva. Ofta är då det näst senaste inlägget ett par år gammalt, därefter kommer lite nyare inlägg som handlar om att bloggaren ska ta tag i bloggen och skriva mer regelbundet. Sedan ingenting. Hur kan de undgå att se vad som kommer att hända, om jag som ovan bloggläsare kan se det? Jag gissar att bloggare läser bloggar, och att de reflekterar över vad som står där. Men kanske man ska läsa det som en förhoppning, att de tycker att det är något viktigt med bloggandet och att de gärna vill vara/bli personer som lägger ner tid på att skriva tankvärda och uppskattade blogginlägg?
Att ständigt börja på nytt kan visa på att det finns något i mitt liv jag är otillfredsställd med. Att jag måste vara, eller bli, en viss personlighet för att duga. Detta kan vara förknippat med en fördömande attityd, men det finns också ett annat sätt att ta det på. I Zen talar man om att behålla ”nybörjarens sinne”, att göra det man gör som om det är första gången. Att ständigt börja om, fri. Detta innebär bland annat att inte fastna i förutfattade meningar om det rätta sättet att göra något på, eller att förutsäga vad som kommer att hända. Att vara i det här andra, istället
Ursprunget till det här inlägget är att jag vill skriva, och att blogga kan vara ett livsnära sätt att skriva och få kommentarer. Jag har alltså en anledning att skriva mer, speciellt eftersom mitt dagboksskrivande sedan ett par månader har legat nere. Det är därför inte omöjligt att det någon gång i framtiden kommer något sporadiskt blogginlägg, om det faller sig naturligt.