Månadsarkiv: september 2014

Till folkbildningens lov – eller ode till ÖPU

I slutet av 1980-talet startade min första kurs vid det öppna universitetet.

Tio år tidigare hade jag utexaminerats som klasslärare från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi – efter tre års studier var jag behörig lärare, men akademiskt sett hade jag inte ens en kandidatexamen. Som verksam klasslärare deltog jag kontinuerligt (och gärna!) i olika fortbildningar runtom i Finland. Det var kurser i bildkonst, musik och andra skolämnen, i socialt samspel, i utvecklandet av undervisningsmetoder, i skolförvaltning. Det var roligt och utvecklande, men… Någonstans fanns lusten att på riktigt förkovra sig, inte bara skrapa på ytan. Sådär utan desto djupare insikter i någondera ämnet närde jag en dröm om att studera filosofi eller nationalekonomi. I slutet av 1980-talet fanns grundkurser i båda ämnena tillgängliga vid öppna universitetet via Vasa sommaruni. Jag valde filosofi.

Efter den första föreläsningen var jag mest förbryllad och omtumlad. Jag fattade ingenting alls av filosofin – men ämnet var, kanske p.g.a. lärarens framställning, på något vis ändå lockande, så jag fortsatte. Och fortsatte. Grundstudierna blev ämnesstudier och senare fördjupade studier, nya ämnen som sociologi och teologi kom till. Vi studiekamrater kämpade i olika konstellationer med kurslitteratur och uppsatser, vi samlades till smågruppsmöten och samarbetade på många olika plan. ÖPU-kursandet var då i början, som jag minns det, livslångt lärande i begreppets bästa mening – det var folkbildning. Det hände (men det var mera sällan) att någon deltagare hade ett konkret mål i sikte; att meritera sig för ett arbete eller skaffa en ny behörighet. Mest studerade vi för nöjet att dyka i nya vatten.

För knappt tio år sedan var jag för första gången själv lärare i en kurs vid det öppna universitetet. Jag hade bytt arbetsplats från den kommunala skolan till universitetet. Med stor ödmjukhet och på darriga ben mötte jag mina första ÖPU-studerande i min första kurs som lärare i pedagogik. Vilken studieiver som präglade dem då och präglar dem än i dag! Nyfikenheten, bildningslusten och viljan att vidga de egna gränserna är likadana nu som förr, även om skälen till att vuxna söker sig till ÖPU-studier delvis har förändrats. Tre kategorier studerande ser jag: de målinriktade som medvetet meriterar sig, de studienyfikna som bildar sig – och så kategorin studerande som är mer eller mindre tvingade att fortbilda sig. Det livslånga lärandet har en annan konnotation i dag än på 1980-talet – från att varit en tillgång har fortbildandet i vissa fall blivit ett tvång. Oberoende av skälen till att delta i en ÖPU-kurs i pedagogik brukar kontentan av en brokig deltagarskara dock alltid vara en synnerligen smaklig soppa. Unga och äldre, representerande olika yrkesområden och med olika slag och grader av utbildning i bagaget, Rita_Nordstrom-Lytzbidrar med erfarenheter och infallsvinklar till de teman som kurserna behandlar. Alla lär sig något – och läraren kanske mest.

Länge leve folkbildningen för alla! Länge leve ÖPU!

Rita Nordström-Lytz, ÖPU-lärare i pedagogik

CLLsius – Nyhetsbrev om livslång lärande

CLLsius460px

 

 

Nyhetsbrev 3-2014 publicerat.

Här finns bl.a. inlägg om

  • öpuläraren Bo Magnusson som undervisat i Geografi
  • Aggression Replacement Training – ett verktyg – inte bara för stökiga elever.
  • DiDiDi för alla! Hur ska vi kunna veta vad som fungerar digitalt om vi inte vågar pröva?
  • Läroavtalsliknande utbildning efter avslutad högskoleutbildning
  • Nytt vid Noviaenheten

Prenumerera på nyhetsbrevet.

Att undervisa i geografi – uppdrag Finland under 10 år

Bo Magnusson, FD i Geografi med naturgeografisk inriktning och universitetslektor vid Göteborgs universitet, har under tio års tid undervisat i ämnet geografi vid Åbo Akademi. Bos första tanke var ”Nä, någon gräns måste jag dra” när han blev tillfrågad om han ville undervisa vid ÅA, men till slut kom han fram till att han ville anta utmaningen. Tillsammans med sina studenter har han lärt känna nya omgivningar under geografiska exkursioner.
På bilden studenter på exkursion till Ösel, Estland, våren 2013.

Läs Bos historia:

I slutet av vårterminen 2004 fick jag ett brev via mail från Irmeli Palmberg, lektor i biologins och geografins didaktik vid Åbo Akademi. Irmeli sökte en disputerad geograf som skulle kunna vara intresserad av att komma till Vasa och undervisa i geografi vid pedagogiska fakulteten för studenter som läser på lärarutbildningen. Under höstterminen gällde det två kurser; Kulturgeografi och Våra Grannländer om vardera 3 studieveckor, under vårterminen tre kurser; Naturgeografi, Världens regionalgeografi samt Didaktiska fältövningar. Totalt rörde det sig om ca 13 studieveckor för studenterna och för läraren ca 375 arbetstimmar. Mitt första svar blev direkt avvaktande eftersom Vasa ligger förhållandevis långt bort från Högskolan Skövde där jag vid det här tillfället arbetade som universitetslektor i naturgeografi.

Från gränsdragning till ”kanske ändå”

Sommaren rullade på och snart fick jag ett nytt brev från Irmeli. Nu var det dags att bestämma sig. Jag tackade nej och skyllde på allt annat som jag normalt måste göra i min tjänst. Saken var också den att Irmeli önskade att jag skulle undervisa i hela ämnet geografi och det är ju inte så vanligt på högskole- och universitetsnivå idag, vad jag vet. Jag skulle alltså även ta de kulturgeografiska bitarna och där kände jag att mina kunskaper i dagsläget inte räckte till. Nä, någon gräns måste jag dra, tyckte jag. Samtidigt så ”kittlade” det lite i sinnet! Tänka att få undervisa i hela ämnet geografi. Kanske ändå? Jag skrev ett brev till min vän Ralf Carlsson, gymnasielärare på Åland i biologi och geografi. Ralf svarade med ett brev att det säkert inte skulle vara några problem för mig. Nu så här efteråt är jag väldigt glad för att jag tackade ja.

10 år i Akademins tjänst

Det har blivit många resor, med bil, flyg och färja. Övernattningar på gästhem och hotell. Jag har fått lära känna Finlands geografi och många entusiastiska och trevliga finlandssvenska studenter. Blivit väl emottagen av medarbetare på Centret för livslångt lärande (CLL) och fått lära känna både Vasa och Åbo med dess omgivningar under geografiska exkursioner. Distansplattformen ”Moodle” har jag naturligtvis använt mig av, och den har fungerat utmärkt som ett pedagogiskt redskap. Mötet med studenterna har varit centralt. Lördagen den 24 maj 2014 var det då dags att tacka för mig. Ett slutseminarium i geografi med studenterna på Fabriksgatan 2 under hela dagen och därmed var 10 år i Akademins tjänst över för min del. Tänk vad tiden har runnit iväg. Ännu en gång ett stort tack för att jag fick möjligheten att undervisa vid Åbo Akademi!

Bo Magnusson,
FD i Geografi med naturgeografisk inritning och universitetslektor vid Göteborgs universitet

”Vi tog vägen över vattnet”

Öpu Team, Vasa på studiebesök i Umeå 4-5.9. 2014

Nyöppning och invigning av infocentret vid Umeå universitet 4.9. och vi kom mitt i vimlet! Full aktivitet såväl inomhus som utomhus i det vackra sensommarvädret . Nya, gamla studerande, personal och andra nyfikna fanns på plats.
Det var ”InSpark” (vårt gulis) av nya studenter.

Bild från v: Christina Loo, Tina Selänniemi, Terese Ahlström, Kerstin Kullbäck, Peder Tjäderborg och Pernilla Rauma bakom kameran

Enhetschefen för studentcentrum, Peder Tjäderborg, berättade ”vi i ledningen började fundera varför inga studerande hittade oss, varför de sa att det var så svårt att få information och så vidare. Vi ansåg ju själva att vi hade placerat oss så nåbara som möjligt” Vi ordnade möten på möten för att sondera tankar och funderingar om hur detta kunde se ut. Personalen var involverad och vi var ense om att vi önskade fånga upp studenterna där de befinner sig.

Universum_Ume2Han berättar vidare, ”ett infocenter ville vi skapa för nya som vill ha studievägledning, för ”äldre” studerande med sina frågor om studier, för IT frågor och för stöd i studierna och hälsovårdare eller kurator. Allt på samma ställe. Det var vår vision”. Deras övertygelse är att detta skapar synergieffekter mellan personalen och mellan studenterna, de vill skapa trygghet och möten. Eldsjälarna bakom universitetets infocenter tror även att detta kommer att gagna studietakten för studerande. ”De kommer att känna sig trygga i sina studier. Vi kommer att kunna fånga upp deras frågor i tid för att hjälpa dem vidare i små och större frågor. Vi kommer dessutom att få personal som är kompetenta på sina respektive områden och som snabbt kan agera så att man kommer framåt.”, säger Peder.

Disken ni ser på bilden kommer alltid att vara bemannad under arbetstid. Fler personal vid olika tidpunkter då man vet att studerande behöver mera stöd. Personalen skall hitta
WP_20140904_018information snabbt och veta vem de kan skicka studenten vidare till och var den sitter.
Det finns lösa datorer där studerande själva kan sitta en stund och söka information och sittgrupper där de kan fundera tillsammans.
Allt detta är samlat i det stråk där studerande går och där de finns.

På bilden några av infodiskens personal som värmer upp inför ”vardagen” när den riktiga aktiviteten kommer igång.

 

 

 

 

 

 

Entusiasmen smittade av sig på oss nyfikna, frågvisa ”ÖPU- systrar” och vi vände oss till studenttutorer som hjälpte andra frågvisa vidare. Hur man såg dem? Ja- det var inte svårt …
Peder summerar: ”vi är till för våra studerandeWP_20140904_027
och personalen är till för varandra –
med det på näthinna och i tankar så
når vi resultat”.