Intervju gjord av Joakim Back under hans praktikperiod vid öppna universitetet i Vasa, april-maj 2017.

Ari Sundberg

En av mina uppgifter här vid Öppna universitetet under praktikperioden har varit att intervjua vuxenstuderande som har läst många kurser via oss. En av dessa studerande är Ari Sundberg som studerar allmän- och vuxenpedagogik vid Åbo Akademi i Vasa.

Varför studerar du vid Öpu?
Ari: Jag tycker om att lära mig nya saker och öppna universitetskurser har varit ett praktiskt sätt att studera.

Hur hittade du till ÖPU?
Ari: Första gången jag kom i kontakt med CLL var i samband med att jag inledde mina studier vid Åbo Akademi för snart 30 år sedan. Därefter har jag nu som då återkommit till kurser vid öppna uni.

Vilka ämnen har du studerat?
Ari: Jag har läst kurser i bland annat dramapedagogik, arbetsplatspsykologi, historia och vuxenpedagogik.

Varför just dessa ämnen?
Ari: De har intresserat mig och de har utgjort goda komplement till mina tidigare studier.

Hur upplever du studierna?
Ari: En av de fina sidorna med kurser vid öppna uni är att man där ofta möter deltagare med många olika livserfarenheter som de ofta gärna delar med sig av, vilket ger en intressant dimension till kurserna.

Vad önskar du av ÖPU? (Allt från kurser till praktiska arrangemang)
Ari: Personligen hoppas jag på en möjlighet att läsa vissa ämnen på ämnesstudienivå.

Finns det tillräcklig studiehandledning? Behövs något mera? (För de som är nya i ÅA huset och nya till akademiska studier)
Ari: Jag har upplevt att CLL är bra på att förmedla den information som en studerande kan behöva. Det är svårt för mig att säga vad en ny studerande kunde tänkas behöva för information, då jag själv varit med så länge. Men min erfarenhet har varit att man på CLL är snabba på att svara då man skickar e-post till dem.

Hur går studierna ihop med arbete?
Visst krävs det en extra ansträngning då man kombinerar arbete med studier, men är man intresserad av ämnet så brukar man kunna ordna saken. Det gäller att planera sin tidsanvändning i god tid.

Har du haft någon nytta av studierna i arbetslivet?
Ari: Ja. Vissa kurser har gett en direkt nytta, men oftare har det handlat om att nya kunskaper gett vidgade perspektiv och en personlig utveckling.

Vad har du för mål med studierna?
Ari: Dels hoppas jag lära mig nya saker, få nya perspektiv och nya insikter, dels är själva lärandet roligt. Att lära sig är lite som en hobby.

Mvh, Joakim Back
ÖPU

Hälsningar från Joakim

Jag studerar Allmän och vuxenpedagogik vid Åbo Akademi i Vasa för andra året. Just andra året är det meningen att vi skall ha praktik, jag valde då att praktisera på Öppna universitet vid Åbo Akademi i Vasa. Praktikperioden har sträckt sig över en 6 veckors period och nu är jag på sista veckan.
Jag valde att praktisera här på grund av att vi var på besök till Centret för Livslångt Lärande i början på våra studier, stämningen var på topp och personalen var mycket trevlig. Under praktikperioden har jag blivit väl omhändertagen och fått insyn i ÖPUs verksamhet ur en helt ny synvinkel än jag hade tidigare!

Jag har själv deltagit i några kurser som Öppna universitetet har ordnat, och via praktiken har jag fått ingående se allt arbete som går in i att planera en kurs, finna lärare osv.

Öppna universitetet är en verksamhet som hör till CLL, de har knappa 80 anställda i Vasa, Åbo och Jakobstad sammanlagt. Öppna universitetet är öppet för alla som är intresserade av att studera av eget intresse eller som vill fortbilda sig eller få ökad yrkeskompetens på sitt område. Öppen universitetsverksamhet fungerar som en slags koordinator mellan fakulteterna, enheterna och de lokala arrangörerna när det gäller kursplanering. Den andra verksamhetsformen som hör till CLL i Vasa är Lärarfortbildningen. Den innefattar allt från kundanpassad fortbildning, speciellt för lärare och kompletterande grundutbildning till mera omfattande utbildnings- och utvecklingsprojekt.

I CLLs kursverksamhet deltar årligen ca 4000 studerande!

Ha en fortsatt trevlig vår!

Mvh. Joakim Back

Öppna universitetet önskar Er en riktigt skön påskhelg!

Öpu-teamet i Vasa höll planeringseftermiddag på Tesses cafe igår, onsdag 15.2. Eftermiddagen inleddes med god lunch för att  sedan åtföljas av några timmars intensiv brainstorming. Vyn över Vassorfjärden, direkt utanför fönstret, inspirerade trots att solen ”lyste” med sin frånvaro under fotograferingstillfället.

Jag vill inleda med att tacka CLL och Öppna Universitetet som kursarrangör – och naturligtvis alla studerande som jag har haft glädjen att träffa genom åren inom ramen för mina kurser – för ett gott samarbete. Det är er förtjänst att jag fått äran att ta emot utmärkelsen ’Årets ÖPU-lärare’. Jag är ödmjukt tacksam och hedrad.

Jag är docent med inriktning psykisk hälsa under livsloppet och universitetslärare i utvecklingspsykologi vid Utbildningslinjen för socialvetenskaper vid Åbo Akademi i Vasa. Jag började undervisa inom ramen för Öppna Universitetet vid Åbo Akademi i Vasa under hösten 2009. Jag var då doktorand i folkhälsovetenskaper och pendlade mellan mina arbetsgivare Nordic School of Public Health (NHV) i Göteborg och Institutet för hälsa och välfärd (THL) i Vasa, med huvudsaklig arbetsuppgift att forska om den psykiska hälsans främjande och skyddande faktorer och insatser. Eftersom jag sedan tidigare hade en magisterexamen i utvecklingspsykologi från ÅA i Vasa var jag väldigt glad för att återupprätta kontakten och samarbetet till ÅA genom mina uppdrag som ÖPU-lärare.

Jag har sedan dess verkat som kursansvarig i flera olika kurser vid Öppna Universitetet och då främst inom ämnet Hälsokunskap, där jag även var ansvarig för att tillsammans med dåvarande examinator professor Kaj Björkqvist planera studiehelheten när den reformerades år 2013. Det har varit väldigt roligt och givande att få undervisa i mina kompetensområden kring folkhälsans determinanter och relaterad forskning, praxis och policyutveckling – och att på så sätt förhoppningsvis bidra till studerandes kunskapsbyggande inom dessa områden. Det som jag har värdesatt extra mycket när jag undervisat inom ramen för Öppna Universitetet är den bredd och den mångfald som kursgrupperna haft, sett till såväl utbildningsbakgrund som erfarenheter från arbetslivet. Detta har på många sätt berikat undervisningen och även gett mej som lärare nya perspektiv, samtidigt som det har bidragit till att jag har utvecklat mina arbetssätt.

Det som jag som universitetslärare försöker utgå ifrån i min undervisning och handledning är att se till relevans, samt till den samlade forskningsevidens som finns och att alltid lyfta dessa aspekter; Varför är detta viktigt? Och Vad vet vi egentligen om detta ämne? På samma gång som dessa frågeställningar guidar mej som undervisningsplanerare och lärare, hjälper de enligt mina erfarenheter ofta också till i motivationsarbetet och det analytiska tänkandet bland kursdeltagarna. Att på olika sätt belysa både det vi vet och det vi inte vet inom ett visst samhällsaktuellt ämnesområde ger en nyanserad bild av vår kunskap och verksamhet  – och visar framför allt på var vi ännu behöver utvecklas.

Jag trivs väldigt bra i min roll som universitetslärare och uppskattar mycket kontakten som jag får med studerande och kursdeltagare i mitt arbete. Det är genom den kontakten som jag inspireras att kontinuerligt utvecklas i mina kunskapsområden och i mina arbetssätt. Jag ser det som en stor förmån att få bidra till Öppna Universitetets verksamhet – där teori och praktisk relevans många gånger på ett naturligt och okonstlat sätt flätas samman till en givande helhet.

PhD, docent Anna Forsman har utsetts till årets Öpu-lärare och uppvaktades den 13.6.2016 av öppna universitetet med kaffe och kaka samt gåva och diplom.

Valet av årets öpu-lärare baserar sig på kursutvärderingarna där Anna har fått väldigt positiva och goda omdömen.

Motiveringen lyder: Anna Forsman har årligen haft god genomströmning på sina kurser i kombination med att hon är en engagerad och uppskattad lärare.

Vi gratulerar!

En hälsning från Nationell studievägledarkonferens i Norrköping den 25-27.5 2016

Linköpings universitet, Campus Norrköping ligger i stadskärnan intill Motala ström.

Som utbildningsplanerare vid Åbo Akademis öppna universitet har vi förmånen att träffa många vuxenstuderande som vi informerar och handleder på olika sätt: personligen, via e-post eller per telefon. Mot bakgrund av detta väcktes vår nyfikenhet för konferensen med temat hållbar studievägeldning och vi anmälde oss till denna årligen återkommande konferens som sedan 1988 alternerat mellan olika lärosäten med varierande teman runt om i Sverige. Med Linköpingsuniversitet, campus Norrköping, som värd deltog denna gång 187 studievägledare.

Konferensens första dag hade fokus på studievägledaren. Oväntat nog inleddes den av en komiker eller kroniker som han själv benämnde sig vid namn Görhan (ja, det skall vara ett ”h” med) Hällström som skickligt integrerade föreläsning och talkshow: Och annars är allt bra? Om klockan, kalendern, karriären och kroppen. Temat var stress och tidshantering han berättade att ordet stress myntades första gången 1936.

Du stressar inte för att du har ont om tid – du har ont om tid för att du stressar!

Stress är ej en känsla, stress är ingen diagnos, stress är inte att ha ont om tid och socker är den vita stressen. SÅ : lär dig ÄTA UPP stressen för en jämn blodsockerkurva, så får du energi att hantera den och kan reparera den.

Hällström var en ordvrängare av stora mått med ett rakt budskap och han fick deltagarna med sig: hans monolog påminde om Robert Brobergs ordvrängeri och scenspråket och minerna kopplades till Jonas Gardell.

Konferensens andra föreläsning handlade om breddad rekrytering och förläsare Alexandra Sjöstrand från universitets- och högskolerådet (UHR) presenterade fakta.

Utgångspunkten är att ”alla unga skall känna att de har möjlighet att plugga vidare.”

De problem man brottas med just nu är: en könsuppdelad högskola, dvs pojkar och flickor väljer olika utbildningar enligt traditionella mönster. Det är regionala skillnader bland unga som söker till högre utbildning och även könsskillnader i övergången till högskolan, utländsk bakrund och social snedrekrytering , dvs föräldrarnas utbildningsgrad påverkar vart man söker och ju högre utbildning föräldrarna har desto troligare att den unga söker till en högskola.

Är då snedrekryteringen verkligen ett problem? Det är en demokratifråga. Heterogena grupper bidrar till ökad kvalitet och studerande blir redo att möta ett samhälle med mångfald. Det är viktigt att väcka tanken på högre studier via information, marknadsföring, attitydpåverkan och genom att påverka den som kan påverka.

På vilket sätt kan man då nå potentiella studerande i slutet av gymnasietiden? Arbetsmarknadsanknytning i utbildningen är en viktig del av arbetet. Uppföljning är viktig och likaså studentambassadörer, mentorer, prova på att studera-dagar (!) och öppet hus-dagar.

Det sista föreläsningspasset denna dag hölls av författaren Lars Andergren och temat var kort och gott Hållbar vägledning -handlar både om ego och eko.

– Hållbar för den sökande (bättre underbyggda val)
– Hållbar för vägledaren (högre effektivitet och arbetstillfredsställelse)
– Hållbar för organisationen (infriande av lärosätets ambitioner)
– Hållbar för samhället (bättre beredskap för framtidens utmaningar?)

Vägledaren är både systemets förlängda arm och den sökandes advokat. Det handlar om ego och eko. Vägledning baseras inte på manualer och mantran utan på kunskaper och samtalsparternas uppfattning av sig själva, varandra och verkligheten.

 Under den andra konferensdagen var studenten i fokus och temat valmöjligheter och beslutsfattande samt stress i förhållande till dessa lyftes fram.
Maria Söderholm från den Nationella studievägledargruppen berättade om det Nationella vägledarnätverket och hur det fungerar mellan olika lärosäten, studievägledare och andra nätverk.

Dagens andra pass hölls av Åsa Kadowski, leg. läkare, specialist i psykiatri, leg. KBT-psykoterapeut, författare och handlade om att bli medveten och kunna göra egna val. Hon lyfte fram många viktiga och aktuella exempel från sina möten med unga studerande och konstaterade samtidigt att hennes sanningar inte alltid är populära i det svenska samhället; ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” som har betydelse.

• Vad gör curligsamhället med hjärnan?

Att undvika obehag eller ansträngning ökar impulsbeteenden, man blir situationsstyrd. Det missgynnar också koncentration och acceptans. Man blir sensiterad för det man inte vill känna och mår då dåligt över en längre tid. Hjärnan vill hela tiden ha lättnad eller belöning, uthålligheten tränas inte upp. När man styrs av impulser tappar man kontakten med omvärlden.

Det handlar om att lägga ribban på rätt nivå och begrunda skillnaden mellan att agera och reagera när det gäller ansvar för de egna handlingarna. ”Rättigheten att komma in på en högskola är inte detsamma som rättighet att komma ut utan ansträngning.”

Känsla av sammanhang ger hälsa. Acceptans betyder att det får kännas svårt när det är svårt. (Det betyder inte att gilla läget som svenskarna tror). Curlande från föräldrar och samhälle bidrar till att unga kan argumentera sig runt krav tills de är 20+.

Riktning framgång: att veta vart man ska och hur man tar sig dit. Den som vill genomföra något måste ha en anledning: varför, vad, hur, vad vill jag uppnå? Om målet är att enbart undvika misslyckande så blir vår uppmärksamhet låst i det som inte får ske. Detta ökar i sin tur sannolikheten för att det kommer att hända: ”- Hoppa inte i vattenpölen!”, ”- Tänk inte på en rosa elefant!”.

Följande råd gav hon till vägledarna: Lyssna kvalitativt och bekräfta kompetens (om den finns). Använd öppna frågor. Reflektera. Att sammanfatta är att lämna något tillbaka. Växla mellan kommunikationsstilar: styra, vägleda, följa. Och via färdigheterna: fråga, lyssna och informera.

Den sista föreläsningen vi deltog i handlade om studenter och beslutsfattande ur ett beteendeekonomiskt perspektiv och hölls av professor/forskare Gustav Tingshög.

Han presenterade hur vi agerar när vi står inför valmöjligheter och konstaterade att impulsivitet ökar med tiden. Det är m a o bra att fatta beslut med framförhållning så att man inte gör s.k. enkla val. Självkontroll är en muskel! Beslutströtthet/stress/utmattning leder till att vi undviker situationer där vi måste ta beslut. Allt för många valmöjligheter leder till problem och vi känner oss mindre nöjda med våra val.

Resterande föreläsningar och workshops fokuserade specifikt på det nationella samarbetet i Sverige och vi valde att avsluta här.

En glad, färgkodad konferensstab. Foto: LiU

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att frågorna och tematiken som diskuterades är bekanta och aktuella också hos oss. Begreppet ”hållbar studievägledning” ur konferensens perspektiv vill vi lägga in främst i det sociala sammanhanget, i mötet mellan människor, viljor, tankar och ambitioner. Det handlar som så många gånger tidigare om ömsesidig respekt och att bli sedd i ett sammanhang och framför allt om möjligheten att kunna ändra kursen så att mellanlandningarna ständigt för framåt mot ett förhoppningsvis medvetet utvalt mål med studierna.

Varma (+ 27°) konferenshälsningar!
Pernilla och Christina

Jag heter Fredrik Bengts och är 48 år. Gift och tvåbarnsfar. Ursprungligen av Närpesisk (Övermark) härkomst – bosatt i Rejpelt- Vörås pärla, sedan drygt två decennier tillbaka. Yrkesmässigt har jag provat lite av varje och sett tjusningen i att utvecklas. Jag brinner för samhällsfrågor. Böcker, teater och film uppskattas. Njuter av motorcyklar, deathpunk och pojkband.

Under en längre tid har jag rådbråkat mig med tanken ”vad jag vill göra när jag blir stor”. En lång tid trodde jag mig vara kapabel att måla hela världen som Anita Hegerland så klädsamt sjöng. Det konstaterades vara en övermäktig uppgift så när inspirationen (och färgen) tröt blev det dags för en tvärvändning karriärmässigt. Jag fick chansen att börja jobba som församlingsanställd, en bransch som inte var helt obekant, men så väldigt annorlunda.

Om någon skulle ha sagt åt mitt tjugoåriga jag att jag skulle delta i kyrkliga förrättningar som vaktmästare eller ha hand om de som förs till den sista vilan – då skulle jag nog ha sagt ”glöm det”. Ganska omgående förstod jag att det inte vore så dumt att ta en utbildning i just det yrket. Tack vare en förstående arbetsgivare fick jag studera via läroavtal.

Att säga tanden blev blodad är en gångbar metafor. Under samma period blev jag invald i bildningsnämnden på min hemort. Intresset för bildning och samhälle gjorde att tanken på pedagogikstudier blev mer frekvent återkommande. Jag hade också hört att det råder brist på yrkeslärare – som både har yrkeserfarenhet och pedagogisk behörighet.

Jag fick veta att man kan erhålla erforderliga studiepoäng via kurser på Öppna universitet för att kunna söka till yrkeslärarutbildningen. Jag är intresserad av att söka in till denna. En grupp jag gärna skulle arbeta med i framtiden är ungdomar med speciella behov.

Under hösten -15 inleddes så grundstudierna i vuxenpedagogik på Öppna universitetet vid Åbo Akademi. Mina förväntningar? Jag hade nog inte så stora förväntningar. Jag visste inte alls om det skulle tilltala mig eller om jag skulle känna mig som en sparv i tranedansen… Kanske det var just det att förväntningarna inte direkt var uppskruvade som det kändes så rätt. Jag insåg snabbt att jag gillade studieformen med gruppdiskussioner och det att klientelet var blandat. Vi brukade skämtsamt tala om för och – efterkrigsgenerationen, med hänvisning till deltagarnas ålder.

Det att kursdeltagarna är i olika åldrar och olika livssituationer har gett mera färg åt diskussionerna. Det kan kännas skönt och befriande att höra hur en ung person beskriver världen utan åldermannens cynism. Detta inspirerar t.o.m. gamla surgubbar. Ibland har debatten varit ljum som en försommarkväll, understundom har hela havet stormat.

Utformningen på studierna har passat undertecknad utmärkt, inte en kväll eller lördag har känts bortkastad. Föreläsarna/ lärarna har hållit hög nivå. Vissa har verkligen visat sig brinna för sitt ämne. Och det går inte att fejka – man ser glöden. Det är det som gör en lärare till något extra. Annars skulle jag inte bry mitt arma huvud med olika frågeställningar om och kring bildning som filosofer under århundraden käbblat om – på fritiden dessutom. Kanske jag i framtiden vaknar någon natt med ett ryck och kortfattat och lättbegripligt kan redogöra svaret på frågan – vad är bildning?

Summa summarum kan jag varmt rekommendera studier på öppna universitetet åt alla som inte anser sig vara fullärda.

-Fredrik Bengts-

Du kommer väl ihåg att Öpu tagit i bruk elektronisk
tentanmälan?

För att underlätta hanteringen av tentanmälningar har öppna universitetet fr.o.m. hösten 2015 tagit i bruk elektronisk tentanmälan för kurser i egen regi.

Hur anmäler man sig till tent?

Du anmäler dig via denna länk: elektronisk tentanmälningsdatabas. Länken hittar du också på Öpu webben

Viktigt att tänka på vid anmälan till tentamen!

1. Du anmäler dig senast 1 (en) vecka på förhand
2. Var noggrann då du fyller i dina uppgifter
3. Kontrollera vilka tentdatum som föreläsaren givit för kursen du vill tentera! Om du inte minns, så syns datumen efter kursens namn
4. Då du gjort din anmälan kontrollera att du fått en bekräftelse per e-post och att den är korrekt. Ifall du inte får en bekräftelse, anmäl dig på nytt.

Anna Caldén är en 34-årig glad, positiv, aktiv och politiskt engagerad kvinna som älskar livet. Det som skiljer henne från normen är att hon är fysiskt funktionshindrad sedan födseln. Anna är hemma från Munsala, men bosatt i Vasa. Till sin utbildning är hon YH-socionom och bygger nu på sin utbildning till Politices magister i socialpolitik. För tillfället skriver hon sin pro gradu-avhandling, som handlar om familjevåld. Hon gillar att studera och lära sig nya saker. Hennes motto är att man inte kan få för mycket kunskap, eftersom kunskap inte är tung att bära.

Studievägen
Anna flyttade hemifrån redan som 16-åring, dåhon började studera på Evangeliska folkhögskolan. Hon ville snabbt pröva sina vingar och bli självständig. Med tanke på sin bakgrund har Anna haft en dröm om att bli psykolog. Efter gymnasiet sökte hon till psykologutbildningen, men kom inte in. För att förbereda sig för antagningen ett nytt år, läste hon 25 sp arbetsplatspsykologi och 25 sp utvecklingspsykologi vid öppna universitetet (öpu). Hon sökte en andra och en tredje gång, men lyckades inte få en studieplats. Istället blev det en 3,5-årig socionomutbildning i Åbo.

Anna använde sig av studier på öppna universitet främst som en förberedelse för att söka in till psykologutbildningen. Det som har motiverat Anna att läsa på öppna universitetet är att hon tycker om att studera. Hon vet att det är viktigt med tanke på arbetsmöjligheterna i framtiden. Ju mera studier och kött på benen man har desto lättare är det att bli tagen på allvar på arbetsmarknaden, säger hon.

Anna tycker inte att det har varit några särskilda utmaningar med att studera på universitet och öpu. Hon ser inte sitt handikapp som ett hinder, utan som en möjlighet. Då man inte kan använda benen, får man använda det man har mellan öronen, säger hon och skrattar. Det var en orsak till att hon valde universitets-studier.

Anna har upplevt, att det är lättare att komma någon vart, som funktionshindrad om man har en universitetsexamen, men det behöver nödvändigtvis inte vara så för alla. Anna tycker att hon har fått kämpa hårt för att bli betrodd.  Det finns mycket i livet man inte kan påverka, men man kan alltid påverka sin egen inställning. Det är lättare att få fysiska arrangemang att fungera än att brottas med folks attityder och fördomar, anser Anna.

Framtiden
När studierna vid ÅA inleddes var Anna redan politiskt engagerad och blev genast tillfrågad att ställa upp i kårvalet, vilket resulterade i att hon satt i kårfullmäktige under 3-års tid. Idag är hon ordförande för Finlands Svenska Handikappförbund, vilket innebär att hon är chef och har anställda. I sitt arbete som ledare har hon haft stor nytta av den arbetsplatspsykologi, som hon läst vid öpu. Speciellt den kunskap som hon fick genom ledarskaps- och konflikthanteringskurserna har varit mycket användbar.

Anna ser ljust på framtiden och hoppas på ett drömjobb där hon har möjlighet att påverka och förändra. Hon skulle gärna syssla med politik på heltid. En annan dröm är att, i något skede, åka utomlands på praktik, till exempel till FN i New York.

Anna vill vara en förebild – ett levande bevis på att allt går bara man vill!

Skrivet av Ulrika Bergvik