Nirupam Smart är utnämnd till årets vuxenstuderande vid Öppna universitetet. Nirupam är en 31-årig energisk och målmedveten man, född i Indien men numera bosatt i Finland.

Intresset för utbildning och studier går som en röd tråd genom Nirupams liv. Båda hans föräldrar är eller har varit lärare i Indien, hans storebror har följt föräldrarnas spår och för Nirupam själv är utbildning en viktig del av livet. Föräldrarnas anställningar vid Adventistorganisationen gjorde att familjen flyttade ofta. Nirupam säger att flyttandet har påverkat hans förmåga till anpassning och även hans sätt att lära sig har påverkats tack vare de olika lärarnas utbildningsstil. I Indien pratas 22 officiella språk. Finland och Indien skiljer sig från varandra på många olika sätt, berättar Nirupam. Folkmängden är ett, i Indien bor det 1,2 miljarder människor, utbildningssystemet ett annat. Lärarna är mera auktoritära i Indien jämfört med finländska lärare som fungerar mer stödjande. Finländare har, enligt Nirupam, så många fler möjligheter än indier både till utbildning och till arbete och han berättar att han varje dag tänker på hur bra han har det här i Finland.

Nirupams väg till Finland inleddes när han studerade vid Spicer Adventist University i Indien och fick syn på ett informationsanslag om möjligheten att studera jordbruk i Finland. Med storebrors stöd ansökte Nirupam om att bli antagen till elevutbyte. Det lyckades och han inledde sina studier vid Lannäslunds skola i Jakobstad hösten 2006. Studierna gick på engelska och Nirupam lärde sig mycket om jordbruk och djurhållning samtidigt som han började intressera sig för det finländska utbildningssystemet och hur studiesamarbetet mellan studerande och lärare skiljde sig från det indiska systemet.

Efter studierna vid Lannäslund återvände Nirupam till Indien där han arbetade för en organisation och åkte runt till organisationens skolor och berättade om hur utbildning kan hjälpa unga att komma framåt i livet. Han arbetade några år för organisationen och arbetet innebar också vistelse i Finland. Nirupam blev alltmer intresserad av språken i Finland och ville gärna lära sig både svenska och finska för att lära känna och kunna umgås med finländare. Småningom slutade Nirupam arbetet i organisationen och sökte efter lämpliga utbildningar. Valet föll på Evangeliska Folkhögskolan (EFÖ) i Vasa där han gick på musiklinjen. Nirupam säger att EFÖ var ett ypperligt val för honom, han lärde känna många nya människor från olika kulturer och lärde sig massor.

Efter EFÖ fortsatte han till Kronoby folkhögskola där han studerade svenska läsåret 2011-2012. Han hade bestämt sig för att studera flitigt och målet var att lära sig svenska på ett år vilket fick både läraren och vänner att höja ögonbrynen innan de märkte vilken motivation Nirupam hade inför studierna. Under höstterminen pratade han fortfarande engelska men i årsskiftet 2011-2012 bestämde han sig för att endast prata svenska i fortsättningen. I början kändes det svårt men i mars-april blev det lättare. Han sökte till Åbo Akademi för att studera allmän pedagogik, men hans språkkunskaper räckte ännu inte till. Nirupam fick mycket stöd och uppmuntran av sin ”finländska familj”, som också gav honom idén att ta kurser vid öppna universitetet och söka till Åbo Akademi igen nästa år. Efter att ha avlagt de första 10 studiepoängen blev han jättemotiverad att studera vidare. Nu öppnades en ny värld för honom, akademiska studier inom ett område som verkligen intresserade honom, nämligen pedagogiken.

När året i Kronoby var avklarat bestämde sig Nirupam för att lära sig finska och igen var målet att lära sig språket under ett års tid. Han återvände till EFÖ för att studera finska och berättar att han där hade nöjet att ha en mycket bra lärare som enligt honom var en sann förebild som lärare. Nirupam berättar att han genom att mycket intensivt studera finsk grammatik och finska ord lärde sig att förstå språket på en mycket kort tid. Våren 2013 sökte han igen till Åbo Akademi och den här gången blev han antagen till utbildningen i allmän pedagogik. Han bestämde sig ändå för att skjuta fram studiestarten för att ytterligare förkovra sig i finska språket och gick hösten 2013 en tre månaders kurs på Vaasan aikuiskoulutuskeskus (VAKK). Efter studierna på VAKK arbetade han ett halvt år på lunchrestaurangen Vegana och hade då stor nytta av sina kunskaper i både finska och svenska.

Parallellt med studierna på VAKK och arbetet på Vegana studerade han aktivt på öppna universitetet.Eftersom han arbetade dagtid passade det honom perfekt att studierna var förlagda till kvällar och helger. Nirupam säger att öppna universitetet och de studier inom pedagogik som han avlagt har varit mycket intressanta och lärorika. Han har berättat om möjligheterna att studera vid ÖPU till andra utlänningar och säger sig ha lyckats få minst en vän att börja studera vid ÖPU. När han inledde sina studier vid Åbo Akademi hösten 2014 fick han tack vare sina studier vid öppna universitetet genast börja ta andra årets kurser! Han kombinerar nu studierna i pedagogik vid ÅA med språkbadsstudier vid Vasa universitet.

FRAMTIDEN
Nirupams mål är att hitta ett arbete där han
kan jobba med och för utlänningar i Finland.
Han anser att det idag är alltför få utlänningar
som arbetar med dessa frågor och att han
som utlänning kan ha lättare till gemensam
förståelse. En annan sak, som Nirupam gärna
skulle göra om möjlighet bjuds, är att åka till
Indien och hjälpa till med att utveckla
utbildningssystemet och samhället där.

Men just nu koncentrerar sig Nirupam på att
studera och få sin examen 🙂

I slutet av 1980-talet startade min första kurs vid det öppna universitetet.

Tio år tidigare hade jag utexaminerats som klasslärare från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi – efter tre års studier var jag behörig lärare, men akademiskt sett hade jag inte ens en kandidatexamen. Som verksam klasslärare deltog jag kontinuerligt (och gärna!) i olika fortbildningar runtom i Finland. Det var kurser i bildkonst, musik och andra skolämnen, i socialt samspel, i utvecklandet av undervisningsmetoder, i skolförvaltning. Det var roligt och utvecklande, men… Någonstans fanns lusten att på riktigt förkovra sig, inte bara skrapa på ytan. Sådär utan desto djupare insikter i någondera ämnet närde jag en dröm om att studera filosofi eller nationalekonomi. I slutet av 1980-talet fanns grundkurser i båda ämnena tillgängliga vid öppna universitetet via Vasa sommaruni. Jag valde filosofi.

Efter den första föreläsningen var jag mest förbryllad och omtumlad. Jag fattade ingenting alls av filosofin – men ämnet var, kanske p.g.a. lärarens framställning, på något vis ändå lockande, så jag fortsatte. Och fortsatte. Grundstudierna blev ämnesstudier och senare fördjupade studier, nya ämnen som sociologi och teologi kom till. Vi studiekamrater kämpade i olika konstellationer med kurslitteratur och uppsatser, vi samlades till smågruppsmöten och samarbetade på många olika plan. ÖPU-kursandet var då i början, som jag minns det, livslångt lärande i begreppets bästa mening – det var folkbildning. Det hände (men det var mera sällan) att någon deltagare hade ett konkret mål i sikte; att meritera sig för ett arbete eller skaffa en ny behörighet. Mest studerade vi för nöjet att dyka i nya vatten.

För knappt tio år sedan var jag för första gången själv lärare i en kurs vid det öppna universitetet. Jag hade bytt arbetsplats från den kommunala skolan till universitetet. Med stor ödmjukhet och på darriga ben mötte jag mina första ÖPU-studerande i min första kurs som lärare i pedagogik. Vilken studieiver som präglade dem då och präglar dem än i dag! Nyfikenheten, bildningslusten och viljan att vidga de egna gränserna är likadana nu som förr, även om skälen till att vuxna söker sig till ÖPU-studier delvis har förändrats. Tre kategorier studerande ser jag: de målinriktade som medvetet meriterar sig, de studienyfikna som bildar sig – och så kategorin studerande som är mer eller mindre tvingade att fortbilda sig. Det livslånga lärandet har en annan konnotation i dag än på 1980-talet – från att varit en tillgång har fortbildandet i vissa fall blivit ett tvång. Oberoende av skälen till att delta i en ÖPU-kurs i pedagogik brukar kontentan av en brokig deltagarskara dock alltid vara en synnerligen smaklig soppa. Unga och äldre, representerande olika yrkesområden och med olika slag och grader av utbildning i bagaget, bidrar med erfarenheter och infallsvinklar till de teman som kurserna behandlar. Alla lär sig något – och läraren kanske mest.

Länge leve folkbildningen för alla! Länge leve ÖPU!

Rita Nordström-Lytz, ÖPU-lärare i pedagogik

Öpu Team, Vasa på studiebesök i Umeå 4-5.9. 2014

Nyöppning och invigning av infocentret vid Umeå universitet 4.9. och vi kom mitt i vimlet! Full aktivitet såväl inomhus som utomhus i det vackra sensommarvädret . Nya, gamla studerande, personal och andra nyfikna fanns på plats.
Det var ”InSpark” (vårt gulis) av nya studenter.

Bild från v: Christina Loo, Tina Selänniemi, Terese Ahlström, Kerstin Kullbäck, Peder Tjäderborg och Pernilla Rauma bakom kameran

Enhetschefen för studentcentrum, Peder Tjäderborg, berättade ”vi i ledningen började fundera varför inga studerande hittade oss, varför de sa att det var så svårt att få information och så vidare. Vi ansåg ju själva att vi hade placerat oss så nåbara som möjligt” Vi ordnade möten på möten för att sondera tankar och funderingar om hur detta kunde se ut. Personalen var involverad och vi var ense om att vi önskade fånga upp studenterna där de befinner sig.

Han berättar vidare, ”ett infocenter ville vi skapa för nya som vill ha studievägledning, för ”äldre” studerande med sina frågor om studier, för IT frågor och för stöd i studierna och hälsovårdare eller kurator. Allt på samma ställe. Det var vår vision”. Deras övertygelse är att detta skapar synergieffekter mellan personalen och mellan studenterna, de vill skapa trygghet och möten. Eldsjälarna bakom universitetets infocenter tror även att detta kommer att gagna studietakten för studerande. ”De kommer att känna sig trygga i sina studier. Vi kommer att kunna fånga upp deras frågor i tid för att hjälpa dem vidare i små och större frågor. Vi kommer dessutom att få personal som är kompetenta på sina respektive områden och som snabbt kan agera så att man kommer framåt.”, säger Peder.

Disken ni ser på bilden kommer alltid att vara bemannad under arbetstid. Fler personal vid olika tidpunkter då man vet att studerande behöver mera stöd. Personalen skall hitta
information snabbt och veta vem de kan skicka studenten vidare till och var den sitter.
Det finns lösa datorer där studerande själva kan sitta en stund och söka information och sittgrupper där de kan fundera tillsammans.
Allt detta är samlat i det stråk där studerande går och där de finns.

På bilden några av infodiskens personal som värmer upp inför ”vardagen” när den riktiga aktiviteten kommer igång.

Entusiasmen smittade av sig på oss nyfikna, frågvisa ”ÖPU- systrar” och vi vände oss till studenttutorer som hjälpte andra frågvisa vidare. Hur man såg dem? Ja- det var inte svårt …
Peder summerar: ”vi är till för våra studerande
och personalen är till för varandra –
med det på näthinna och i tankar så
når vi resultat”.

Under våren 2014 förärades PeD Rita Nordström-Lytz titeln ”Årets ÖPU-lärare” vid Åbo Akademi. Många grund- och vuxenstuderande har kommit i kontakt med Rita eftersom hon undervisar inom pedagogik både dagtid på PF i Vasa och kvällstid inom ÖPU i Vasa och Åbo samt hos samarbetsparter på olika orter i Svenskfinland. Jag har ställt några frågor till henne för att lite bättre kunna beskriva vem hon är och hur hon jobbar.

Vem är Rita Nordström-Lytz? Hon är utbildad klasslärare år 1976, utexaminerades som PeM 2002 och disputerade i pedagogik hösten 2013. Hon har arbetat som klasslärare – och periodvis även som skolföreståndare/rektor i Vanda och Närpes mellan åren 1979-2004. Fr.o.m. 2004 har hon varit anställd vid PF i Vasa, först som doktorand och senare som universitetslärare. Och vid sidan av jobbet vid PF har hon hållit kurser inom den allmänna pedagogiken på många orter.

Jag undrar vad en så aktiv person gör på sin fritid. Rita beskriver sig själv som en riktig ”kulturtant” som läser böcker, går på konserter, teatrar och konstutställningar. Dock har körsången och det att läsa böcker bara för att hon har lust fått stå tillbaka under de senaste åren. Hon älskar också utomhusliv i olika former och under alla årstider. Detta bidrar till att ladda batterierna och hon säger själv att det är de studerande som ger henne det lilla extra, som gör att hon orkar med allt. Studerandena har både livs- och arbetserfarenhet och de har mer eller mindre frivilligt anmält sig till pedagogikkurserna och är därmed mer motiverade. De delar med sig av sina egna erfarenheter till gruppen och deras olika bakgrund (yrkes- och studieinriktning) berikar allas lärande. Studerande lär av varandra och ÖPU-kurser ger därför läraren mycket i retur. Rita tycker också det är en fördel att hon som ÖPU-lärare kommer undan de flesta administrativa uppgifter som annars hör till undervisningen.

Utnämningen av Rita baseras på utmärkta omdömen från utvärderingarna och åratal med goda resultat. Själv beskriver hon sina kurser som traditionella när det gäller upplägget. Men det som skiljer en ÖPU-kurs från en kurs för grundstuderande är att ÖPU-studerande har bredare erfarenhet från sina arbetsliv – och det drar Rita nytta av i sin undervisning. Exempelvis: en doktor i kemi, en hälsovårdare, en filosofistuderande, några ingenjörer, en sjöman, en butiksanställd, en konstnär, några ekonomer, en jurist, en nybliven student, några företagare, en teolog. Tillsammans processar de pedagogiska frågeställningar och teorier –och de vet aldrig i förväg var de kommer att landa. Processen i sig är berikande och under lektionerna diskuteras det utgående från pedagogiska teorier, artiklar och pedagogisk-filosofiska frågeställningar.

Skrivet av utbildningplanerare Pernilla Rauma

På bilden: Rita Nordström-Lytz och Pernilla Rauma

Då Maria Sparv tog studenten i medlet av 1990-talet ville hon snabbt ut i arbetslivet. Långa, akademiska studier lockade inte. Hon valde att bli studentmerkonom och efter ett förflutet inom både restaurang- och kontorsbranschen landade Maria år 2007 på fackförbundet Jyty som organisationsombudsman. Där arbetar hon främst med allmän medlemsrådgivning och stöd till medlemsföreningar.

Under årens lopp har en tanke formats, ett behov att få lära något nytt har vuxit fram hos Maria. Hon har i flera års tid hållit ögonen öppna och tagit del av kursutbudet inom Öppna universitetet (ÖPU). År 2012 påbörjade hon studier i sociologi men var tvungen att avbryta eftersom studierna inte gick ihop med jobbet. Inför detta läsår fick hon syn på ämnet arbetsplatspsykologi. Datumen för närstudietillfällena fanns redan utsatta och Maria kunde i god tid pricka in dem i sin kalender. Hon gav även sociologin en andra chans. I arbetsplatspsykologi har det ordnats närstudiedagar ungefär en gång i månaden medan kurserna i sociologi är helt nätbaserade. Maria upplever att nätkurserna kräver mer självdisciplin än de kurser där det ordnas närstudietillfällen.

Området var helt nytt för henne. I början avskräckte den vetenskapliga vokabulären. Nu då hon skrivit många inlämningsarbeten och deltagit flitigt i gruppdiskussioner både på nätet och i klassrummet känner hon att en viss vana har infunnit sig. Att hon har lång arbetserfarenhet att relatera till har underlättat. Maria säger att det är viktigt att våga uttrycka sig på sitt eget sätt. Att det har uppskattas kan man utläsa av hennes studieresultat.

För Maria som jobbar heltid kan det ibland vara knepigt att få studier och arbetsliv att gå ihop, men hon menar att med god förhandsplanering går det bra att kombinera. I och med att Maria har direkt nytta av studierna i sitt jobb får hon också vika några arbetstimmar per vecka åt studierna. Hon upplever att studierna även stärkt henne i yrkesrollen.

Läsåret går mot sitt slut och Maria har lyckats avlägga 30 studiepoäng och berättar entusiastiskt om sina framtidsplaner. Eftersom Maria gillar utmaningar funderar hon på att skaffa sig en kandidatexamen med statskunskap eller offentlig förvaltning som huvudämne via ÖPU-leden. Maria menar att man måste ha en drivkraft, vara motiverad att studera. Sedan är god planering A och O för att man ska lyckas. För henne har ÖPU-studierna inneburit en ypperlig möjlighet att vid sidan om jobbet få lära något nytt och förhoppningsvis i framtiden även få en examen.

Som kuriositet kan nämnas att Marias mamma började studera vid Öppna universitetet då Maria var 13 år. I höstas då Maria inledde sina studier var hennes egen dotter 13 år.

Skrivet av Pia Nordin

Onsdagen den 11.9 hade vi på öppna universitetet i Vasa bjudit in Theresa Gull, som blev vald till årets vuxenstuderande, till oss för att vi skulle få överräcka hennes diplom och gåva samt för trevlig samvaro.

Theresa är utbildad trädgårdsmästare och hortonom och har jobbat många år som bland annat odlingsrådgivare och växtinspektör, men utvecklade en svår allergi och var tvungen att sluta. Hon blev sjukskriven och detta ledde till att Theresa sökte sig till skolbänken igen.

Vi minns väl den dagen Theresa kom upp till oss på öppna universitetet och ville ansöka om plats som extra studerande och också hörde sig för om studier inom öppna universitetet. Vi kan konstatera att det föll väl ut. Hela 105 studiepoäng på ett läsår har Theresa avlagt, varav över hälften inom öppna universitetet. I vanliga fall rekommenderar vi inte vuxenstuderande att läsa så mycket, men Theresa hade möjlighet att också studera dagtid. Samtidigt var hon väldigt ivrig och motiverad att studera. ”Jag var så entusiastisk och energisk att jag anmälde mig till allt jag kunde” berättar Theresa för oss. Hon säger också att hon alltid drömt om att studera vid universitet. Nu har Theresas dröm blivit uppfylld. Hon har blivit antagen till examensstudier vid Åbo Akademi och eftersom hon redan klarat av många kurser och kan räkna dem tillgodo i sin examen påbörjar hon kandidatavhandlingen redan nu i höst.

Det var intressant att diskutera och höra hur Theresa, som vuxenstuderande uppfattat studierna inom öppna universitetet. Roligt var det att höra att Theresa tycker att föreläsarna inom öppna universitetet är inspirerande och kunniga och att kursutbudet är väldigt brett. Vi försöker ju hitta föreläsare som har den behövliga teoretiska bakgrunden, men som också kan förankra den teoretiska kunskapen i praktiken. Det är förmodligen det som är öpu-lärarnas styrka att de flesta av dem har ett annat heltidsjobb och föreläser på öppna universitetet vid sidan om, på sin fritid.

Theresa poängterade också att hon märkt att många inte känner till möjligheterna inom öppna universitetet. Där har vi säkert en utmaning att jobba vidare med. Hur skall vi få fler vuxenstuderande att få upp ögonen för öppna universitetet? Det är ännu många som inte vet att det inte ställs några krav på den studerandes grundutbildning utan – Öppna universitetet är verkligen öppet för alla!