Marianne Tanttinen

Marianne Tanttinen har utsetts till årets vuxenstuderande 2019 vid Åbo Akademis öppna universitet. Motiveringen till utmärkelsen är att Marianne har studerat flitigt under flera års tid vid Öppna universitetet. Hon har visat en imponerande bredd i sitt val av ämnen då hon avlagt kurser i konstvetenskap, filosofi, genusvetenskap, historia, religionsvetenskap, sociologi och teologi – och dessutom med höga vitsord.

Marianne uppvisar studieglädje, är nyfiken och ivrig att diskutera, hon är aktiv på kurserna och tar fördomsfritt till sig nya tekniska hjälpmedel. Marianne Tanttinen är född 1946 och bor i Träskända, hon är pensionär och jobbade tidigare inom mediebranschen.

Vi gratulerar henne och önskar lycka till med fortsatta studier. Åbo Akademis öppna universitet utser varje år ”årets vuxenstuderande” bland sina studerande.

Vill du också studera vid Öppna universitetet? Anmälningen till vårens kurser är öppen, kolla in kursutbudet på: abo.fi/opu

Varmt tack till Öppna högskolan på Åland för en fin 50-årsfest ,
det var roligt att få fira tillsammans med vår långvariga samarbetspart!

Enhetschef Bo Nygård och Rainer Juslin

Jubilarerna på rad

Vi uppskattar den otvungna och personliga dialogen med er och ser fram emot
ett fortsatt öppet samarbete -lycka till i framtiden!

Mirre Schauman och Öpuplanerarna Johanna och Christina

Öpus gåva, skålen och buketten

Johanna, Katarina och Emil

Christina, Katarina, Johanna och Emil

Nyhetsbrev innehåller intressanta artiklar, bl.a. om

• Pilgrimsvandrarna hämtade svarsgåva från Trondheim till Åbo
• Hållbarhetsfrågor i fokus vid Centret för livslångt lärande
• Redan trött av arbetandet? Fäst uppmärksamhet vid återhämtningen
• Lär känna din plast och hantera den rätt

Nancy Pettersson

Årets ÖPU-lärare 2019, mera stolt kan jag inte bli! Jag är glad att det arbete jag gjort sedan 2001 vid Åbo Akademis Öppna universitet uppskattas och jag har utan tvekan utvecklats under åren i mitt sätt att hjälpa studerande framåt i sina studier.

Mitt mål som ÖPU-lärare och handledare på kurserna inom ämnet informationsvetenskap är att stöda och uppmuntra de studerande, för det är inte alltid enkelt att vara vuxenstuderande. Motivationen är hög men man studerar oftast vid sidan av sitt arbete, familj och allt från glädje till sorg ryms med under de tre år studierna tar. Jag vill också att kurserna skall vara uppbyggda så att de är givande och intressanta för alla, det betyder t.ex. omväxlande övningar under kursens gång. På så sätt har de studerande alla chanser att utvidga sin kunskap sig på bästa sätt. Ett ambitiöst mål kan tyckas, men alla har vi ett mål. Jag vill ge alla en chans att studera ämnet, som ger en bra grund att stå på i vårt digitala, informationsspäckade och ständigt uppkopplad samhälle… på gott och ont.

Ämnet informationsvetenskap kan man studera via ÖPU till en omfattning av 60 sp och de flesta är ute efter just 60 sp. En del vill jobba inom biblioteksvärlden, andra inom den privata sektorn och en tredje studerar ämnet av rent och skärt intresse för allmänbildningens skull. Sedan finns det också enskilda kurser som under årens lopp väckt extra mycket intresse. En sådan kurs är Informationssökning, som lockar andra än de som vill läsa ämnet till en omfattning av 60 sp. Ämnet är väldigt allmänbildande med tanke på det samhälle som vi lever i idag.

Det är med glädje jag fortsätter mitt arbete med att försöka ge tydliga instruktioner till kursdeltagarna, beakta vuxenstuderandes livspussel, ge konstruktiv feedback och vara lättillgänglig.

Tack!

Planerare Nancy Pettersson, årets ÖPU-lärare 2019

Utbildningsplanerare Nancy Pettersson har valts till årets Öpu-lärare vid Åbo Akademis Öppna universitet. Pettersson, som har jobbat vid Öppna universitetet i 18 år, valdes med motiveringen att hon är en energisk och glad lärare. Hon är lätt att ta kontakt med och beaktar flexibelt vuxenstuderandes livssituation i studierna. Utnämningen bygger på respons som kommit in via kursresponsen på Öppna universitetets kurser.

Se en kortfilm på överräckningen.

En karriär fylld av skratt, upptåg och glädje inom fortbildningen tar nu slut.

Trappan i Kosmorama

Den som tog de branta, dammiga trapporna upp till Kurscentralen och Kosmorama på 1990-talet kunde mötas av en grupp anställda som under personalmötena utförde talkoarbete kring kursbroschyrer – någon vek broschyrerna, någon kuverterade och någon annan klistrade. En av dem var Pian Åkerlund. På den tiden pryddes anslagstavlan i kafferummet av små lakoniska tidningsutsagor om fiskbilen, berättar hon:

– Det stod ”Fiskbilen kör i dag”, ”På torsdag kör inte fiskbilen”, ”I morgon kör fiskbilen igen” och så vidare. Det var den inredningsdetaljen som gjorde att jag efter ett första besök tänkte att här vill jag jobba, skrattar Åkerlund.

Så blev det också. Sedan hon först anställdes för att utarbeta en familjeterapeututbildning 1989 har Kurscentralen, och det som sedermera blev Fortbildningscentralen och numera Centret för livslångt lärande, varit Åkerlunds arbetsplats. Minnena från åren i Kosmorama är många, och goda.

– Atmosfären på den  tiden var mycket familjär och demokratisk. Personalmötena inleddes med en runda där alla berättade vad de hade på gång, vi var väl underrättade om varandras framgångar och tillkortakommanden. Vid lunch gick vi i samlad tropp till Skatteverkets matsal, minns Åkerlund.

En dator – rena rama trolleriet!

Arbetet skilde sig på många sätt från dagens arbetsmiljö. På Kurscentralen satt fyra personer i samma arbetsrum och delade på en dator.

– Att få bekanta sig med en dator var något enastående, kom man åt att skriva på den kunde man sväva ut i versaler, bold, färg och gud vet vad, det var rena rama trolleriet! skrattar hon.

Ofta skrev Pian Åkerlund ändå brev för hand. Hon har sparat gamla brev till potentiella lärare där den enkla frågan ”Vill du undervisa?” kunde utfyllas till en hel A4 med inslag om världens gång och senaste nytt. Faxen var också flitigt i bruk, speciellt i korrespondens med rikssvenska gästföreläsare. Faxnumret uppgavs alltid under telefonnumret och Åkerlund kan fortfarande höra den speciella signalen när hon av misstag ringde till en fax. Till kurserna vid Öppna universitetet anmälde man sig via personligt besök eller per telefon. På den första anmälningsdagen ringlade en lång kö utanför dörren redan före klockan 8 på morgonen, minns Åkerlund.

Pian Åkerlund

Kavla upp ärmarna och rycka in där det behövs

Initialt anställdes Pian Åkerlund för ett enda projekt, att planera en familjeterapeututbildning. Efter att ha fött sin andra son fick hon i uppdrag att utveckla ämnet psykologi inom Öppna universitetet. Ganska snart började hon även arrangera fortbildningskurser, som introducerade nya psykologiska teman, många gånger med experter från Sverige. Hon var också involverad inom temaområdet Organisationsutveckling och ledarskap och har bidragit med föreläsningar inom såväl projektverksamheten som kurser vid Öppna universitetet. Det intensiva arbetet med ledarskapsseminariet Kompetens pågick i många år med flera hundratal deltagare. Arbets- och rollfördelningen var inte så tydlig de första åren men det fanns en otrolig solidaritet och energi i arbetsgruppen.

– Jag har från och till dessutom ”ärvt” planering av andra ämnen än psykologi vid Öppna universitetet. Många gånger har det gällt att kavla upp ärmarna och rycka in där det behövts. Men det har känts viktigt att också upprätthålla lärarrollen och själv undervisa, säger Åkerlund.

Av de egna fortbildningskurserna kommer Åkerlund speciellt ihåg kursen ”Kvinnopsykologi/Kvinnor och depression” med en erfaren och inspirerande kursledare från Sverige.

– Fortfarande vittnar flera av de deltagarna om att det är den bästa kurs de någonsin deltagit i, och jag har förstått att en grupp deltagare än i denna dag samlas i en litteraturcirkel. Det kan vi kalla livslångt lärande!

Förändringar i takt med tiden

Inom undervisningen upplever Åkerlund att den största förändringen har skett i och med utvecklingen av nätkurser. Numera erbjuds introduktionskursen i psykologi varje år med en stor mängd deltagare från hela landet.

– Grundkursen i psykologi var faktiskt den första kurs som var helt och hållet nätbaserad vid Öppna universitetet vid Åbo Akademi. Kanske jag inte ännu då var övertygad om nätkursernas förträfflighet, utan mera utgick från ett praktiskt behov, funderar Åkerlund.

Undervisningsinslagen har gått från telefonföreläsning och telefonhandledning, flerform, Lotus Learning Space, Blackboard, Moodle, Adobe Connect till inslag med Zoom.

– Flerform, det låter som något från apoteket, men konceptet var mycket meningsfullt med tutorer som tillsammans med deltagarna träffades i smågrupper kring ett givet material, skrattar Åkerlund.

Inom ämnet psykologi ser Pian Åkerlund tekniken som den största möjliggöraren till kunskapsutveckling. Hon minns när hon undervisade i utvecklingspsykologi på 1990-talet och videofilmningen började förmedla en helt annan syn på den tidiga utvecklingen, det tidiga samspelet mellan föräldrar och barn och den viktiga anknytningen. Revolutionerande har även alla nya metoder för hjärnavbildningar som gett information om olika representationer i hjärnan varit. Åkerlund betonar också att psykologin idag är mer gränsöverskridande med många andra ämnen.

Skratten, upptågen, glädjen

Utöver arbetet förde tiden på arbetsplatsen med sig många skratt. Festerna som arrangerades på 1990-talet framstår i backspegeln i ett upphöjt skimmer. Åkerlund minns speciellt skratten, upptågen, glädjen och festdukningarna.

– Vi hade många fina fester, till exempel en vårfest på Gadolinia med en magnifik buffé, uppträdanden av dansteatern Eri och Klockrikegruppen och Agneta Stark som diskuterade kvinnor och ekonomi. Eller Domus inflyttningsfest, en skulpterad isbar på den -20-gradiga balkongen och en bejublad revy där ”Elisabet Rehn” och ”Martti Ahtisaari” tävlade om applåderna. Och vid +25 grader på Nordiskt Forum, seminarierna som lockade så många kvinnor att vi måste flytta ut på Domus innergård, de avslutades sedan med en fullsatt ”hattfest”, berättar Åkerlund.

Också framöver hoppas Pian Åkerlund på många skratt och glada upptåg – gärna tillsammans med barn och barnbarn. På frågan om vad hon ser fram emot att göra som pensionär svarar hon glatt:

– Jag ska dansa mera! Och umgås med mitt barnbarn. Jag vill också tillbringa mer tid med vänner och släktingar som inte bor här i Åbo, pensionärsrabatten må ju användas! Och så får jag koncentrera mig på skönlitteratur nu när jag mer kan avstå från facklitteraturen.

Maria Holmberg

Kurt Långkvist

Han har avtjänat tre livstidsdomar vid Åbo Akademi, som han själv skämtsamt uttrycker det. Och alla som känner Kurt Långkvist vet att skämten och skrattet ligger nära till hands för honom. 36 år vid Akademin har det blivit, när han till våren avslutar sin anställning som utbildningsplanerare och lärare i rättsvetenskap vid Centret för livslångt lärande för att bli pensionär. Men någon traditionell pensionärstillvaro kommer han inte att avnjuta – åtminstone inte till en början.

– Jag inleder min ledighet på en fredag, men påföljande måndag startar en ny nätkurs i rättsvetenskap som jag är lärare på vid Öppna universitetet, förklarar Långkvist.

Det roliga med arbetet

Som lärare har Långkvist också trivts bäst under alla sina år Åbo Akademi. Undervisningen ligger nära hans hjärta, och han har föreläst på uppskattningsvis 300 kurser genom åren. Genom åren har han sett utvecklingen gå framåt på många sätt, bland annat har andelen nätbaserade kurser ökat för hans del från 0 till 70-80%. Fördelen med studier online är att kurserna når fler, och att alla kan ta del av ämnen som intresserar, oavsett boningsort eller livssituation i övrigt. Sina bästa minnen har han ändå från föreläsningskurserna, där han ofta avslutar  föreläsningarna med en vits i sann Peter Snagg-anda. Även tentamenssvar kan vara underhållande, konstaterar Långkvist.

– Genom åren har jag stött på både det ena och det andra som har framkallat ett gapskratt. I ett svar rekommenderades att anlita ”lantmejeribyrån” vid styckning av en lägenhet. Som svar på en annan fråga uppmanade någon till läsning av kurslitteraturen. ”För närmare information, se kurslitteraturen” stod det, skrattar Långkvist.

Få upp ögonen för det roliga med att studera

För studenterna har klimatet blivit allt vassare med åren, upplever Långkvist. Takten är hård och pressen på studenterna är högre än den var under 1970-80-talet, vilket har påverkat möjligheten att ta in information hos de yngre årskullarna. Läsförståelsen är inte som på 1980-talet, nu när studierna ska gå undan och många kurser ska avläggas på kortare tid. Som lärare poängterar Långkvist vikten av att inte stressa studenterna, de ska också få upp ögonen för det intressanta och roliga med att studera. På Centret för livslångt lärande, eller det som hette Fortbildningscentralen (FC) när Långkvist inledde sin anställning vid arbetsplatsen 1994, har det också hunnits med en hel del roligheter genom tiderna.

– FC hade t.ex. en gång i tiden ett eget band och festerna var kända tack vare en fantasirik skara anställda som ville festa ordentligt och långt in på nätterna.

Numera säger sig Långkvist inte orka med fester i samma utsträckning, och hans hobbyn är också av det lugnare slaget. I hemmet finns ett stort antal böcker, LP-skivor och en frimärkssamling. För den nyblivna pensionären och samlaren återstår att försöka minska på samlingarna, men också att få tid att sätta sig ner och plöja igenom de böcker som ännu är olästa. Dessutom avser han att inte längre gå efter klockan utan skaffa sig nya rutiner. Sitt stora intresse för amerikansk politik ser han också all anledning att trappa upp ytterligare som pensionär, och president Trump ger honom goda möjligheter till detta.

Som ett avsnitt av Robinson

Arbetslivet har bjudit på många utmaningar, och inom rättsvetenskaperna har Långkvist ständigt tvingats uppdatera sina kunskaper. Till de största förändringarna inom ämnet räknar Långkvist Finlands EU-medlemskap 1995, den ökade betoningen på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt miljörättens allt viktigare roll inom lagstiftningen. I och med att lagstiftningen ändras hela tiden kan man inte stagnera som lärare eller utbildningsplanerare i rättsvetenskap. Till sin efterträdare och till andra nyanställda har han egentligen bara ett enda råd, nämligen att inte lyssna till andras råd.

– Man kan – och ska – givetvis fråga, men det bästa är ändå att följa sin egen röst, säger Långkvist.

Som nyanställd upplevde Långkvist att varje ny arbetsdag var som ett avsnitt av dokusåpan Expedition Robinson; ständigt nya utmaningar och spännande arbetsuppgifter att ta itu med. För en arbetsmyra är det lätt hänt att dyka djupt ner i arbetet, men han vill också påminna om att man aldrig får tillbaka en förbrukad dag.

– Det sägs att det inte finns någon som ångrar att de inte jobbade mer när de ligger på sin dödsbädd, och det ligger nog något i det, säger han.

Det Kurt Långkvist säger sig komma att sakna mest med arbetslivet är kollegorna. Som tur är fortsätter arbetet med de nätbaserade kurserna ännu ett tag, och han har för avsikt att titta in på arbetsplatsen också framöver och ”sabotera” arbetsdagen för de tidigare arbetskamraterna.

Maria Holmberg

Vi ser det som en förmån att varje år kunna träffa våra kolleger från andra öppna universitet och yrkeshögskolor och vi brukar därför alltid delta. Årets dagar var lyckade till sitt innehåll med en mera avslappnad stil än tidigare och som helhet överträffade dagarna våra förväntningar. Framför allt präglades stämningen av förtroende och optimism för ÖPU.

Jukka Lerkkanen och Stig Blomqvist

Petri Haltia ansvarade även i år för UKM:s taltur och hade många intressanta nyheter och påminnelser om vad som är på gång.
Jukka Lerkkanens och Stig Blomqvists gemensamma dialog var meningsfull och informativ och gav en bild av vad som är gemensamt för öppna universiteten och öppna yrkeshögskolorna, alltifrån ekonomi till samarbete.

Riitta Viitala

Under den första dagen stod Riitta Viitala, som pratade under rubriken Henkilöstöjohtaminen muutoksessa, för en uppskattad punkt i programmet. Hon betonade uppföljningen av personalens prestationer samt ledarens ansvar. Viitala lyckades även koppla tematiken till ÖPU-nivå och konstaterade att förändringarna inom utbildningssektorn ställer en hel del nya krav på ÖPU-personalen. Viitala pratade om arbetsplatsernas och organisationernas elasticitet ökar. Organisationernas processer och strukturer är i ständig förändring. Personalens flexibilitet maximeras och de fysiska arbetsplatsernas antal minskar. Mycket av arbetet sker på distans med varierande digitala lösningar. Hon påpekade vidare att det är viktigt att man som arbetstagare känner att man behärskar sina arbetsuppgifter och är medveten om sin egen kompetens. Det är av stor betydelse att förmännen har förtroende för de anställda och ger dem ansvar. Det är också viktigt att alla på en arbetsplats är socialt delaktig i arbetsgemenskapen och att var och en får vara sig själv på jobbet.

Det folkloristiska och kulturhistoriska inslaget om Aaveiden Vaasa var en skickligt upplagd föreläsning och en mera lättsam avrundning och åsnebrygga till kvällsprogrammet.

Ahti Nyman

Under den andra dagen var lektor Ahti Nyman en bra påminnelse om att alla gurun inte behöver vara stöpta i samma form. Han bjöd på ljuvliga reflektioner kring det faktum att man lär sig på olika sätt och på olika platser och att inlärningsstoffets tillgänglighet oberoende av tid och plats verkligen är något att ta fasta på. Hans egen inkörsport till studierna var radioprogram och det gav en nödvändig påminnelse om att inlärning sker överallt inte bara i fysiska eller virtuella klassrum.

Miia Lammi

Miia Lammi från Muotoilukeskus Muova pratade om Palvelumuoto (servicedesign). Föreläsningen gav inspiration och mod. Hon uppmanade oss att ta itu med de problem som finns och sluta gnälla! Även dåliga idéer kan leda till utveckling och vi måste därför våga testa och även tillåta misslyckanden, men analysera dem när de inträffar. Det är alltid bra att fundera på processerna både internt och ur kundens perspektiv. Vi konstaterade att hennes metod kunde vi använda för att bl a analysera vår webb.

Mikael Jungner

Mikael Jungner var en värdig avslutare på de två dagarna och överraskade genom att tala fritt och  koherent.  Han kåserade om den än så länge dominerande arbetskulturen som favoriserar kunniga, flitiga och lydiga anställda. Vi är inne i en övergång till en alltmer komplex värld med arbeten som ställer helt andra krav på anställda. I den snabbt föränderliga världen bör man vara proaktiv, passionerad och kreativ. Han sade att arbetslivet inte behöver examina utan kompetenser. Hans idéer om förändringar i arbetslivet och om vilka olika krav dessa ställer på arbetstagarna var tankeväckande. Han bekräftade att vi går mot ett förändrat arbetslandskap där det krävs helt andra färdigheter (förmåga att reagera snabbt, att vara sin egen chef osv) men samtidigt tog han fram att vi fortsättningsvis kommer att ha organisationer och uppdrag som kräver noggrannhet och kanske också en viss långsamhet. Arbetsmarknadens brytningsskede medför många möjligheter för ÖPU då nya behov och målgrupper skapas, t ex arbetsrelaterade utbildningar för ”high-users”-målgrupper som behöver komplettera kompetensen inför varje byte av jobb.

Till höger Majlen Saarinen med kolleger från Vasa, Uleåborg, Rovaniemi, Jyväskylä och Åbo

Dagarnas behållning, förutom själva innehållet i programmet, var att träffa kolleger från andra högskolor och att uppleva att vi alla är delar i ett stort nationellt nätverk där alla är stolta över det vi åstadkommer. Det var också roligt att se att alla öppna universitet är ivriga att arbeta med TRY projektet. Projektet upplevs som viktigt och påverkar många aspekter av ÖPU-uppdraget.

Det var också positivt att det konstaterades att behovet av kontinuerligt lärande ökar, i synnerhet efterfrågan på nätstudier, som ger flexibiliteten att studera 24/7 oberoende av plats. Det finns också ett ökande behov av tematiska, målgruppsinriktade och tvärvetenskapliga studiehelheter. De öppna universiteten måste framöver arbeta för att bredda sitt kursutbud ämnesmässigt och även utöka studiemöjligheterna så att flexibiliteten ökar.

Samarbete och nätverkande mellan olika utbildningsaktörer på olika stadier ökar och är önskvärt. Representanter från olika öppna högskolor är också i regel mycket positivt inställda till samarbete. Den positiva sidan av detta är att varierande kursutbud och studerandeservice kompletterar varandra och hjälper olika målgrupper att lyckas. En negativ tanke kunde vara att det leder till bromsande konkurrens mellan olika utbildningsaktörer.

Rent allmänt tyckte vi att det var ett välkomponerat program med intressanta talare. Att fara iväg på ett par dagar och samtidigt har förmånen att umgås med egna kolleger under resan är också bra för gemenskapen, bara tågresorna är ju guld värda.

Katarina Humina och Carina Gräsbeck

Vi som deltog var Pian Åkerlund, Carina Gräsbeck, Kata Humina, Mikaela Edman, Johanna Fredenberg, Annette Hartvik, Christina Teirfolk, Christina Loo, Pernilla Rauma, Christel Söderholm, Camilla Lundström och Majlen Saarinen.

Bilder: Katarina Humina, Christel Söderholm, Sari Manninen; VY