Nirupam Smart är utnämnd till årets vuxenstuderande vid Öppna universitetet. Nirupam är en 31-årig energisk och målmedveten man, född i Indien men numera bosatt i Finland.

Intresset för utbildning och studier går som en röd tråd genom Nirupams liv. Båda hans föräldrar är eller har varit lärare i Indien, hans storebror har följt föräldrarnas spår och för Nirupam själv är utbildning en viktig del av livet. Föräldrarnas anställningar vid Adventistorganisationen gjorde att familjen flyttade ofta. Nirupam säger att flyttandet har påverkat hans förmåga till anpassning och även hans sätt att lära sig har påverkats tack vare de olika lärarnas utbildningsstil. I Indien pratas 22 officiella språk. Finland och Indien skiljer sig från varandra på många olika sätt, berättar Nirupam. Folkmängden är ett, i Indien bor det 1,2 miljarder människor, utbildningssystemet ett annat. Lärarna är mera auktoritära i Indien jämfört med finländska lärare som fungerar mer stödjande. Finländare har, enligt Nirupam, så många fler möjligheter än indier både till utbildning och till arbete och han berättar att han varje dag tänker på hur bra han har det här i Finland.

Nirupams väg till Finland inleddes när han studerade vid Spicer Adventist University i Indien och fick syn på ett informationsanslag om möjligheten att studera jordbruk i Finland. Med storebrors stöd ansökte Nirupam om att bli antagen till elevutbyte. Det lyckades och han inledde sina studier vid Lannäslunds skola i Jakobstad hösten 2006. Studierna gick på engelska och Nirupam lärde sig mycket om jordbruk och djurhållning samtidigt som han började intressera sig för det finländska utbildningssystemet och hur studiesamarbetet mellan studerande och lärare skiljde sig från det indiska systemet.

Efter studierna vid Lannäslund återvände Nirupam till Indien där han arbetade för en organisation och åkte runt till organisationens skolor och berättade om hur utbildning kan hjälpa unga att komma framåt i livet. Han arbetade några år för organisationen och arbetet innebar också vistelse i Finland. Nirupam blev alltmer intresserad av språken i Finland och ville gärna lära sig både svenska och finska för att lära känna och kunna umgås med finländare. Småningom slutade Nirupam arbetet i organisationen och sökte efter lämpliga utbildningar. Valet föll på Evangeliska Folkhögskolan (EFÖ) i Vasa där han gick på musiklinjen. Nirupam säger att EFÖ var ett ypperligt val för honom, han lärde känna många nya människor från olika kulturer och lärde sig massor.

Efter EFÖ fortsatte han till Kronoby folkhögskola där han studerade svenska läsåret 2011-2012. Han hade bestämt sig för att studera flitigt och målet var att lära sig svenska på ett år vilket fick både läraren och vänner att höja ögonbrynen innan de märkte vilken motivation Nirupam hade inför studierna. Under höstterminen pratade han fortfarande engelska men i årsskiftet 2011-2012 bestämde han sig för att endast prata svenska i fortsättningen. I början kändes det svårt men i mars-april blev det lättare. Han sökte till Åbo Akademi för att studera allmän pedagogik, men hans språkkunskaper räckte ännu inte till. Nirupam fick mycket stöd och uppmuntran av sin ”finländska familj”, som också gav honom idén att ta kurser vid öppna universitetet och söka till Åbo Akademi igen nästa år. Efter att ha avlagt de första 10 studiepoängen blev han jättemotiverad att studera vidare. Nu öppnades en ny värld för honom, akademiska studier inom ett område som verkligen intresserade honom, nämligen pedagogiken.

När året i Kronoby var avklarat bestämde sig Nirupam för att lära sig finska och igen var målet att lära sig språket under ett års tid. Han återvände till EFÖ för att studera finska och berättar att han där hade nöjet att ha en mycket bra lärare som enligt honom var en sann förebild som lärare. Nirupam berättar att han genom att mycket intensivt studera finsk grammatik och finska ord lärde sig att förstå språket på en mycket kort tid. Våren 2013 sökte han igen till Åbo Akademi och den här gången blev han antagen till utbildningen i allmän pedagogik. Han bestämde sig ändå för att skjuta fram studiestarten för att ytterligare förkovra sig i finska språket och gick hösten 2013 en tre månaders kurs på Vaasan aikuiskoulutuskeskus (VAKK). Efter studierna på VAKK arbetade han ett halvt år på lunchrestaurangen Vegana och hade då stor nytta av sina kunskaper i både finska och svenska.

Parallellt med studierna på VAKK och arbetet på Vegana studerade han aktivt på öppna universitetet.Eftersom han arbetade dagtid passade det honom perfekt att studierna var förlagda till kvällar och helger. Nirupam säger att öppna universitetet och de studier inom pedagogik som han avlagt har varit mycket intressanta och lärorika. Han har berättat om möjligheterna att studera vid ÖPU till andra utlänningar och säger sig ha lyckats få minst en vän att börja studera vid ÖPU. När han inledde sina studier vid Åbo Akademi hösten 2014 fick han tack vare sina studier vid öppna universitetet genast börja ta andra årets kurser! Han kombinerar nu studierna i pedagogik vid ÅA med språkbadsstudier vid Vasa universitet.

FRAMTIDEN
Nirupams mål är att hitta ett arbete där han
kan jobba med och för utlänningar i Finland.
Han anser att det idag är alltför få utlänningar
som arbetar med dessa frågor och att han
som utlänning kan ha lättare till gemensam
förståelse. En annan sak, som Nirupam gärna
skulle göra om möjlighet bjuds, är att åka till
Indien och hjälpa till med att utveckla
utbildningssystemet och samhället där.

Men just nu koncentrerar sig Nirupam på att
studera och få sin examen 🙂

Eftersom det var rätt länge sedan jag senast deltog, anmälde jag mig förväntansfullt till ”Verkkoja kokemassa” seminariet som brukar bjuda på lite av varje. Både det senaste inom IT och pedagogik och gamla godingar. Förutom glädjen att få träffa kolleger från grannuniversitetet Turun yliopisto fick jag också en hel del inspiration. Allt som presenterades var inte lika intressant med det fanns en del pärlor som jag vill fördjupa mig i.

Det öppna universitetet erbjuder en ett stort utbud av nätkurser och enligt den senaste inofficiella statistiken utgör nätkurserna 22 % av hela det totala utbudet av våra öppna universitetskurser. Därför var det inte så konstigt att ett av de verktyg som fick mitt hjärta att klappa lite fortare var Moodlerooms. Moodlerooms är en vidareutveckling av inlärningsplattformen Moodle. Av just de orsaker jag själv funderat över har Blackboard, skaparen av Moodlerooms, utvecklat ett bättre gränssnitt (d.v.s. kurserna ser snyggare ut) och smidigare funktioner för lärare och studerande. Ledordet är enkelhet och därför har lärarna möjlighet att själva välja bort de funktioner de inte behöver på sin Moodlekurs. De studerande har större möjligheter till individuellt lärande via olika lösningar kring bl.a. feedback och motivationshöjande funktioner. Ska jag vara ärlig tycker jag Moodlerooms verkar ha allt det Moodle saknar…

Därför var jag först lite blasé när en av programpunkterna var en presentation av hur de jobbar med Moodle på Helsingfors universitet. Satt mentalt med korsade armar och tänkte att här finns väl inget att hämta. Men tvärtom, jag fick en massa bra tips som jag kommer att tillämpa på en kurs i affärsjuridik där jag fungerar som pedagogisk och teknisk mentor för läraren. Moodle har en uppsjö av olika tekniska finesser och det är kanske just det som gör att du som lärare och planerare inte orkar sätta dig in dem alla.

Ett verktyg som nästan fick mig att bli kund i en konkurrerande bank var Pivo. Pivo har utvecklats för Andelsbanken och med hjälp av den kan du på ett helt nytt sätt följa med din privata ekonomi. Det är helt enkelt en intelligent plånbok som håller koll på dig och dina finanser. Kolla videon! Själv var jag helt såld.

Exemplet med Pivo, den intelligenta plånboken visar på den stora ökningen och behovet av mobila lösningar. Där känner jag att universiteten släpar efter medan den privata sektorn dundrar förbi. Enligt den statistik som Mirja-Marja Mikkilä-Erdmann från Tammerfors universitet presenterade, i samband med sin presentation kring e-böcker och inlärning, är det endast användningen av mobila apparater som stadigt ökar. Medan användningen av t.ex. TV och fasta datorer antingen sjunker eller hålls oförändrad.

En programpunkt var möjligheten att producera korta videofilmer under seminariet och ladda upp dem på Flowbox. Det vinnande bidraget eller egentligen bidragen var
”Tarja och Riitta verkkoja kokemassa”, ”Tarinoita verkosta, osa 1” och ”Tarinoita verkosta, osa 2”. Samtliga videosnuttar finns samlade några veckor framåt innan de plockas bort.

Dagen inleddes med Dan Peters presentation kring Selfies och hur vi rör oss från att se studerande som konsumenter till producenter. Dan frågade hur många av oss som ser studerande som konsumenter (consumers) och hur många som producenter (creators) eller kanske medskapare är ett bättre val. Det visade sig, till Dans förvåning att största delen av oss i salen valde det första alternativet.

Till min egen förskräckelse insåg jag att det är just så även jag ser på våra studerande. Att de i huvudsak konsumerar de material vi serverar dem och sedan producerar olika övningsuppgifter men att de inte är aktivt med och skapar kurserna i den utsträckning som kunde vara möjligt. Videofilmerna som skapades under seminariet fick mig att fundera på om vi kunde ta in något liknande i våra nätkurser och hur vi kunde få våra studerande att bli mer medskapande på våra utbildningar.

Det är Nirupam Smart och Anna von Weissenberg som får utmärkelsen.

Nirupam Smart har utsetts med motiveringen: ”Nirupam har upptäckt öppna universitetets unika möjligheter, d.v.s. att utan särskild behörighet kunna avlägga akademiska kurser kvällar och veckoslut. Han har målmedvetet avlagt kurser inom öppna universitetet med sikte på att bli antagen för magisterstudier.  Han är nu antagen till examensstudier vid Åbo Akademi och kan räkna sig tillgodo de kurser han avlagt. Vi önskar honom lycka till! ”

Anna von Weissenberg har utsetts med motiveringen: ”Anna har studerat på distans och avlagt ett stort antal nätkurser på kort tid. Vi uppfattar henne som ett gott exempel på en självstyrd studerande. Hon har uppvisat stor självdisciplin och god studieplanering av sina målinriktade studier. Vi önskar henne lycka till med sina fortsatta studier?”

ÖPU gratulerar!

I slutet av 1980-talet startade min första kurs vid det öppna universitetet.

Tio år tidigare hade jag utexaminerats som klasslärare från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi – efter tre års studier var jag behörig lärare, men akademiskt sett hade jag inte ens en kandidatexamen. Som verksam klasslärare deltog jag kontinuerligt (och gärna!) i olika fortbildningar runtom i Finland. Det var kurser i bildkonst, musik och andra skolämnen, i socialt samspel, i utvecklandet av undervisningsmetoder, i skolförvaltning. Det var roligt och utvecklande, men… Någonstans fanns lusten att på riktigt förkovra sig, inte bara skrapa på ytan. Sådär utan desto djupare insikter i någondera ämnet närde jag en dröm om att studera filosofi eller nationalekonomi. I slutet av 1980-talet fanns grundkurser i båda ämnena tillgängliga vid öppna universitetet via Vasa sommaruni. Jag valde filosofi.

Efter den första föreläsningen var jag mest förbryllad och omtumlad. Jag fattade ingenting alls av filosofin – men ämnet var, kanske p.g.a. lärarens framställning, på något vis ändå lockande, så jag fortsatte. Och fortsatte. Grundstudierna blev ämnesstudier och senare fördjupade studier, nya ämnen som sociologi och teologi kom till. Vi studiekamrater kämpade i olika konstellationer med kurslitteratur och uppsatser, vi samlades till smågruppsmöten och samarbetade på många olika plan. ÖPU-kursandet var då i början, som jag minns det, livslångt lärande i begreppets bästa mening – det var folkbildning. Det hände (men det var mera sällan) att någon deltagare hade ett konkret mål i sikte; att meritera sig för ett arbete eller skaffa en ny behörighet. Mest studerade vi för nöjet att dyka i nya vatten.

För knappt tio år sedan var jag för första gången själv lärare i en kurs vid det öppna universitetet. Jag hade bytt arbetsplats från den kommunala skolan till universitetet. Med stor ödmjukhet och på darriga ben mötte jag mina första ÖPU-studerande i min första kurs som lärare i pedagogik. Vilken studieiver som präglade dem då och präglar dem än i dag! Nyfikenheten, bildningslusten och viljan att vidga de egna gränserna är likadana nu som förr, även om skälen till att vuxna söker sig till ÖPU-studier delvis har förändrats. Tre kategorier studerande ser jag: de målinriktade som medvetet meriterar sig, de studienyfikna som bildar sig – och så kategorin studerande som är mer eller mindre tvingade att fortbilda sig. Det livslånga lärandet har en annan konnotation i dag än på 1980-talet – från att varit en tillgång har fortbildandet i vissa fall blivit ett tvång. Oberoende av skälen till att delta i en ÖPU-kurs i pedagogik brukar kontentan av en brokig deltagarskara dock alltid vara en synnerligen smaklig soppa. Unga och äldre, representerande olika yrkesområden och med olika slag och grader av utbildning i bagaget, bidrar med erfarenheter och infallsvinklar till de teman som kurserna behandlar. Alla lär sig något – och läraren kanske mest.

Länge leve folkbildningen för alla! Länge leve ÖPU!

Rita Nordström-Lytz, ÖPU-lärare i pedagogik

Öpu Team, Vasa på studiebesök i Umeå 4-5.9. 2014

Nyöppning och invigning av infocentret vid Umeå universitet 4.9. och vi kom mitt i vimlet! Full aktivitet såväl inomhus som utomhus i det vackra sensommarvädret . Nya, gamla studerande, personal och andra nyfikna fanns på plats.
Det var ”InSpark” (vårt gulis) av nya studenter.

Bild från v: Christina Loo, Tina Selänniemi, Terese Ahlström, Kerstin Kullbäck, Peder Tjäderborg och Pernilla Rauma bakom kameran

Enhetschefen för studentcentrum, Peder Tjäderborg, berättade ”vi i ledningen började fundera varför inga studerande hittade oss, varför de sa att det var så svårt att få information och så vidare. Vi ansåg ju själva att vi hade placerat oss så nåbara som möjligt” Vi ordnade möten på möten för att sondera tankar och funderingar om hur detta kunde se ut. Personalen var involverad och vi var ense om att vi önskade fånga upp studenterna där de befinner sig.

Han berättar vidare, ”ett infocenter ville vi skapa för nya som vill ha studievägledning, för ”äldre” studerande med sina frågor om studier, för IT frågor och för stöd i studierna och hälsovårdare eller kurator. Allt på samma ställe. Det var vår vision”. Deras övertygelse är att detta skapar synergieffekter mellan personalen och mellan studenterna, de vill skapa trygghet och möten. Eldsjälarna bakom universitetets infocenter tror även att detta kommer att gagna studietakten för studerande. ”De kommer att känna sig trygga i sina studier. Vi kommer att kunna fånga upp deras frågor i tid för att hjälpa dem vidare i små och större frågor. Vi kommer dessutom att få personal som är kompetenta på sina respektive områden och som snabbt kan agera så att man kommer framåt.”, säger Peder.

Disken ni ser på bilden kommer alltid att vara bemannad under arbetstid. Fler personal vid olika tidpunkter då man vet att studerande behöver mera stöd. Personalen skall hitta
information snabbt och veta vem de kan skicka studenten vidare till och var den sitter.
Det finns lösa datorer där studerande själva kan sitta en stund och söka information och sittgrupper där de kan fundera tillsammans.
Allt detta är samlat i det stråk där studerande går och där de finns.

På bilden några av infodiskens personal som värmer upp inför ”vardagen” när den riktiga aktiviteten kommer igång.

Entusiasmen smittade av sig på oss nyfikna, frågvisa ”ÖPU- systrar” och vi vände oss till studenttutorer som hjälpte andra frågvisa vidare. Hur man såg dem? Ja- det var inte svårt …
Peder summerar: ”vi är till för våra studerande
och personalen är till för varandra –
med det på näthinna och i tankar så
når vi resultat”.

Under våren 2014 förärades PeD Rita Nordström-Lytz titeln ”Årets ÖPU-lärare” vid Åbo Akademi. Många grund- och vuxenstuderande har kommit i kontakt med Rita eftersom hon undervisar inom pedagogik både dagtid på PF i Vasa och kvällstid inom ÖPU i Vasa och Åbo samt hos samarbetsparter på olika orter i Svenskfinland. Jag har ställt några frågor till henne för att lite bättre kunna beskriva vem hon är och hur hon jobbar.

Vem är Rita Nordström-Lytz? Hon är utbildad klasslärare år 1976, utexaminerades som PeM 2002 och disputerade i pedagogik hösten 2013. Hon har arbetat som klasslärare – och periodvis även som skolföreståndare/rektor i Vanda och Närpes mellan åren 1979-2004. Fr.o.m. 2004 har hon varit anställd vid PF i Vasa, först som doktorand och senare som universitetslärare. Och vid sidan av jobbet vid PF har hon hållit kurser inom den allmänna pedagogiken på många orter.

Jag undrar vad en så aktiv person gör på sin fritid. Rita beskriver sig själv som en riktig ”kulturtant” som läser böcker, går på konserter, teatrar och konstutställningar. Dock har körsången och det att läsa böcker bara för att hon har lust fått stå tillbaka under de senaste åren. Hon älskar också utomhusliv i olika former och under alla årstider. Detta bidrar till att ladda batterierna och hon säger själv att det är de studerande som ger henne det lilla extra, som gör att hon orkar med allt. Studerandena har både livs- och arbetserfarenhet och de har mer eller mindre frivilligt anmält sig till pedagogikkurserna och är därmed mer motiverade. De delar med sig av sina egna erfarenheter till gruppen och deras olika bakgrund (yrkes- och studieinriktning) berikar allas lärande. Studerande lär av varandra och ÖPU-kurser ger därför läraren mycket i retur. Rita tycker också det är en fördel att hon som ÖPU-lärare kommer undan de flesta administrativa uppgifter som annars hör till undervisningen.

Utnämningen av Rita baseras på utmärkta omdömen från utvärderingarna och åratal med goda resultat. Själv beskriver hon sina kurser som traditionella när det gäller upplägget. Men det som skiljer en ÖPU-kurs från en kurs för grundstuderande är att ÖPU-studerande har bredare erfarenhet från sina arbetsliv – och det drar Rita nytta av i sin undervisning. Exempelvis: en doktor i kemi, en hälsovårdare, en filosofistuderande, några ingenjörer, en sjöman, en butiksanställd, en konstnär, några ekonomer, en jurist, en nybliven student, några företagare, en teolog. Tillsammans processar de pedagogiska frågeställningar och teorier –och de vet aldrig i förväg var de kommer att landa. Processen i sig är berikande och under lektionerna diskuteras det utgående från pedagogiska teorier, artiklar och pedagogisk-filosofiska frågeställningar.

Skrivet av utbildningplanerare Pernilla Rauma

På bilden: Rita Nordström-Lytz och Pernilla Rauma

På Svenska gården fanns allmän information om bland annat Åbo Akademi, Resurscentret, Centret för livslångt lärande och alumniverksamheten.

På bilden: Maria Johansson

Öppna universitetets kursprogram intresserade många! Här hittar du alla kurser 2014-15.

Fr.o.m. måndag 18.8 kan du anmäla dig till de kurser vi själva erbjuder!

På bilden: Katarina Drugg och Christel Söderholm

Öppna universitetets personal från Vasa och Åbo träffades i Korpoström under två planerings- och inspirationsdagar 2-3.6 för att diskutera bl.a. vår blogg, CLL:s kärnbudskap och vår marknadsföringsplan.

Vad tycker ni om vår blogg? Det är en utmaning att skriva relevanta inlägg. Kanske vi behöver fler gästbloggare i framtiden?

Kom gärna med önskemål om vad ni vill läsa i bloggen!

Vi bekantade oss med ett nytt verktyg ”Mobie Zine” som vi har gjort vår nya läsårskatalog i. Verktyget gör att katalogen är tillgänglig förutom via webben, också på pekplattor och i smarttelefoner.

Vi hade underbart väder och miljön gjorde att vi trivdes extra bra.

Välkomna att bekanta er med kursutbudet för läsåret 2014-15!

Foton: Katarina Humina och Kerstin Kullbäck.

Klicka på bilderna för högre upplösning.