Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. I början gick det långsamt och idén med sommaruniverksamhet fick nationell spridning först under 1950-talet. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar.

Sommaruniversiteten ligger till grund för det som utvecklades till öppna högskolan och senare öppna universitet. Öppna universitetet vid Åbo Akademi har samarbete med Vasa och Hangö sommaruniversitet samt med Öppna högskolan på Åland, som har sitt ursprung i Ålands sommaruniversitet.

Vasa sommaruniversitet grundades år 1960. Samarbetet med Åbo Akademi inleddes redan i slutet av 1960-talet. Vasa sommaruniversitet var den första läroanstalten i Österbotten som erbjöd högskoleutbildning. Blogginlägg 22.5.2014: Vasa sommaruniversitet – undervisning året om

Fredrik Åberg från Hangö sommaruni

Hangö sommaruniversitet grundades 1966 för att höja den regionala bildningsnivån och samtidigt fungera som Åbo Akademis sommartermin. Artikel i Meddelanden vid Åbo Akademi 6/2002

En speciell livsstil växte fram under sommarmånaderna i Hangö där såväl kursdeltagare som lärare levde pensionatliv. Artikel om Hangö sommaruni (Tidskriften Skärgård 2/2015)

Mirjam Schauman från Högskolan på Åland

Ålands sommaruniversitet startade sin verksamhet den 1.6.1969. Samarbetet mellan sommaruniversitetet och Åbo Akademi inleddes redan vid starten. År 1981 antogs en landskapslag om högskoleundervisning i landskapet Åland och i praktiken sköttes sommarterminen av Ålands sommaruniversitet och kurser på höst och vår sköttes av Ålands högskola. Så småningom fusionerades sommaruniversitetet och högskolan och fick namnet Ålands högskola. Verksamheten slogs 2003 samman med Ålands yrkeshögskola för att bilda Högskolan på Åland och det är nu enheten Öppna högskolan som nu ordnar universitets- och högskolekurser samt annan vuxenutbildning för allmänheten. Blogginlägg 27.3.2014: Universitetskurser för alla vid öppna högskolan på Åland

Sommarkurser 2018 (preliminär kurslista)

Hangö sommaruni

Vasa sommaruniversitet

Högskolan på Åland/Öppna högskolan

Öppna universitetsverksamheten har sina rötter i det folkbildningsideal som uppstod i slutet av 1800-talet i Storbritannien och som snabbt spred sig till Finland. Universiteten expanderade och deras mål var att föra vetenskapen till folket utanför campus. Förmedlingen av vetenskapen skedde via olika folkbildningsorganisationer. En del universitet skickade ut studenter att föreläsa på landsbygden på somrarna. Det var inte frågan om ren universitetsundervisning, men studenternas folkbildningsarbete kan karaktäriseras som den tidens öppna universitet.

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. Den fick nationell spridning först under 1950-talet, då sommaruniversitetens antal mångdubblades. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar. Sommaruniversitetens har banat vägen för dagens öppna universitet.

Margita Vainio

I slutet av 1970-talet startade diskussionen om att det även vid Åbo Akademi och i Svenskfinland borde finnas öppen universitetsverksamhet. Politikerna var då måna om att alla människor oberoende av boningsort, ålder, ekonomi eller tidigare utbildning skulle få jämlika möjligheter att studera vid universitet. 1980 fattade minister Pär Stenbäck beslut om att grunda en sådan verksamhet och UVM tilldelar Åbo Akademi pengar för att starta öppen högskoleverksamhet.

Vid Åbo Akademi var man vid samma tid beredd att ”ställa Akademins resurser även i den finlandssvenska allmänhetens tjänst”.  Man konstaterar också att en öppen universitetsverksamhet kunde ha en positiv effekt på rekryteringen till ÅA. Allt detta ledde till att det 1.8.1981 grundas en kurscentral vid ÅA och man anställde Margita Vainio som sekreterare för verksamheten. Akademiska kurser hade redan erbjudits vid arbetar- och medborgarinstitut samt vid sommaruniversiteten, men verksamheten fick nu ett lyft och utökades ytterligare.

Tina Engblom

Året därpå, dvs 1982, anställdes Tina Engblom. Utvecklingsprocessen gick vidare och ledde så småningom till en mera strukturerad och systematisk verksamhet. 1993 inleddes öppen universitetsverksamhet i Vasa.

Till en början skulle deltagarna på öpu-kurser vara minst 25 år, men under 1990-talet öppnades kurserna även för ungdomar utan arbete och studieplats.