Världen förändras och de framtida kompetenserna utmanar oss i skolan. Ungefär så inleder Aija Rinkinen, undervisningsråd vid Utbildningsstyrelsen sitt blogginlägg Utvecklingsnätverk i spetsen för förändring http://www.oph.fi/aktuellt/blogg/101/0/utvecklingsnatverk_i_spetsen_for_forandring

Hösten 2014 bildades ett nationellt utvecklingsnätverk (kehittämiskouluverkosto) inom den grundläggande utbildningen och Vasa övningsskola är en av de deltagande skolorna. Syftet med nätverket är bland annat att med hjälp av innovativ och fördomsfri försöks – och utvecklingsverksamhet förnya skolans verksamhetskultur och pedagogik.

Samarbete är centralt inom utvecklingsnätverket. De medverkande skolorna bildar regionala nätverk kring olika större teman. I svenskfinland har vi i mars 2015 bildat fem finlandssvenska nätverk. Vasa övningsskola är med i nätverket Elevens lärande – Nya undervisningsmetoder i nya lärmiljöer tillsammans med Karis Svenska Högstadium (Raseborg) och Sursik skola (Pedersöre). Som kontaktperson fungerar rektor Håkan Storbacka från Sursik. Vi har som mål och syfte att finna och pröva nya angreppssätt, metoder och modeller för helhetsbaserat arbete med mångvetenskapliga lärområden.

Nätverksarbetet utgår från deltagarskolornas interna projekt med målet att dela goda modeller. Vi kommer att mötas fysiskt vid gemensamma möten och ge lärarna möjligheter till benchmarking. Nätverket kommer också att arbeta virtuellt.

Vi har redan förankrade planer i vår 7-9 enhet som innebär att under läsåret 2015-2016 pilotera teman enligt intentionerna med helhetsbaserad undervisning. För att lyckas får vi tänka till gällande den existerade verksamhetskulturen. Vi börjar med att schemalägga teman och tiden bidrar varje läroämne i varje årskurs med:

– Åk 7 arbetar period 2 under 3 lektioner i veckan (sammanlagt 21 lektioner) med sina teman

– Åk 8 period 3 och Åk 9 period 4

Med de mångsidiga kompetenserna i fokus och med hjälp av läroämnena planeras temahelheter där vi utgår från den förändrade verksamhetskulturen och utmanas tänka på en förändrad lärar- och elevroll. Då vi utvecklar arbetsmetoderna skall vi fundera kring bl.a. spelifiering (gamification, pelillisyys) som är ett nytt begrepp i vår läroplan.

Varför just spelifiering? Därför att vi behöver kunna utnyttja den lärandepotential som döljer sig i spelens värld. Vi känner till att de är motiverande, fängslande och belönande. Vår strävan är att ”IRL-lärande” skall vara lika lockande, utmanande och fängslande som spellärandet. Varje elev skall känna sig utmanad, fängslad och kunna nå nya nivåer.

De fyra övriga finlandssvenska nätverken:

Helhetsskapande undervisning och mångsidiga lärområden(åk 7-9)

Borgå, Grankulla, Vanda, kontaktperson Marielle Mutka, Helsinge skola

Nya undervisningsmetoder i nya lärmiljöer (åk 0-9)

Borgå, Vanda, Helsingfors, kontaktperson Niklas Läckström, Vårberga skola Borgå

Emot – svenskspråkiga e-läromedel för alla

Borgå, Helsingfors, Grankulla, Vanda, Pedersöre, Raseborg, kontaktperson Berndt-Johan Lindström, Vanda

Utveckling av verksamhetskultur (1-6)

Borgå, Grankulla, Raseborg, kontaktperson Anders Rosenqvist, Granhultsskolan

Då LP2016 står och bankar på skolans dörr är jag  glad att vi har så många lärare som känner sig inspirerade och utmanade! Och som Pippi sa ”det har vi aldrig provat på så det klarar vi säkert!”

På väg mot en gemensam energistrategi för alla utbildningsstadier i Vasa

Vasas energikluster börjar vara ett känt begrepp i den lokala vuxenvärlden, men hur står det till med våra barn och unga? Hur många vet vad en frekvensomriktare är och var(för) de tillverkas? Och vem borde veta det?

För att garantera en positiv och mångsidig utveckling inom energiområdet också på sikt finns sedan ett knappt år en grupp som utformar riktlinjer för en strategi för energiutbildning och kunnande för barn och unga i Vasa. Gruppen leds av Kristina Knookala och har representanter från alla utbildningsstadier från dagvård till universitet.

Ett antal undergrupper har suttit i brainstorming och gett mångsidigt och idéspäckat underlag för strategin, som kommer att ta form under våren 2015. Ett första utkast bereds av en fempersoners grupp ledd av Miia Äkkinen och där undertecknad representerar grundskola/gymnasium och Vasa övningsskola.

En modell för ekonomiskt kunnande för grundskolans elever, som Vasa har erfarenhet av, är projektet Företagsbyn. En dröm är att bygga upp en motsvarighet för energikunnande, som kunde alternera med företagsamhet i en mera bestående form.

Målet med strategin är att ENERGI skulle vara ett genomsyrande temaområde inom all utbildning i Vasa. Strategin skall uttrycka samförstånd om vad barn och unga bör känna till och hur lärare och utbildningsenheter får resurser att förverkliga strategin, i form av information, kunskap, kontakter och material, inte minst i form av digitala resurser.

I strategin, som uppgörs i samarbetet med företagsvärlden, formuleras riktlinjer, modeller och exempel för motivation och engagemang, kopplingar ämnesvis till läroplaner och kursfordringar, klubbverksamhet, möjligheter till studiebesök och givetvis lärarfortbildning.

Vasa stad har tidigare samverkat för en gemensam grundskolstrategi för IKT i skolan. Energistrategiarbetet följer samma modell, men nu i utvidgad form för alla skolformer.

Gun Jakobsson

European School Head´s Association ESHA håller konferens vartannat år i olika delar av Europa. 2014 stod Kroatien som värd och konferensen hölls i Dubrovnik sista veckan i oktober. Temat för årets konferens var Bringing leadership together. Av konferensens drygt 400 deltagare kom 83 från Finland. Av tradition har ESHA-konferensen haft stort deltagande från Finland. Från övningsskolorna deltog sex rektorer. Vi höll en egen ”efterkonferens” 30.10, där vi diskuterade konferensens behållning och andra aktuella övningsskolteman.

SURE-FIRE:s ordförande Riikka Lindroos tredje från vänster i första raden. Vasa övningsskolas rektorstrojka uppe till höger.

För oss finländare var det en verklig fjäder i hatten att Pasi Sahlberg var konferensens huvudtalare i samband med öppningsceremonierna. Pasi är för tillfället gästande professor vid Harvard University’s Graduate School of Education in Cambridge. Han upprätthåller en egen portal på www.pasisahlberg.com där kampen mot ”the GERM” tydliggörs och alternativa vägar skissas upp, ett resonemang som också är bekant från hans bok Finnish Lessons. Den utkommer i en reviderad upplaga i januari 2015. Studentlitteratur har gett ut den i svensk språkdräkt: Lärdomar från den finska skolan.

”Alla vill förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv” Leo Tolstoy

Professor Pero Lucins keynote: Leadership in smart specialization, fokuserade på nätverkande med betoning dels på samarbete mellan lärarutbildning och skola, dels på framtidens kompetenser i ett litet annat perspektiv, nämligen framtidens jobb. För samhällets välfärd, sysselsättning och produktivitet måste vi ta väl vara på den mängd av intellektuellt, socialt och kreativt kapital som finns bland människorna. Vi måste lära av varandra och komma bort från den oförmåga att dela som präglar många samfund idag.
Kreativitet och kommunikation är grunden för meningsfullt samarbete och en förutsättning skapandet av nödvändiga nätverk. En bra metod för att åstadkomma detta är att fokusera på styrkor och minska den tid vi sätter på svagheter.

Lucin avslutade med en talande bild från savannen: oberoende om du är en gasell eller ett lejon: då solen går upp får du lov att springa, för att överleva. Förutsättningarna må vara olika, men i många avseenden har vi skäl att fokusera mera på våra starka egenskaper!

Keynote-speaker professor Vedrana Spajics tema var Improving school leadership through inclusive participation. Hennes credo kan sammanfattas I ett ord: SKOLKULTUR, som ju är ett högst aktuellt tema I vår pågående läroplansprocess. Hon fokuserade framför allt på betydelsen av delaktighet, inte bara beträffande lärare och övrig skolpersonal, utan också föräldrar och givetvis elever. Hon berörde också problemområden som uppstår och hur de kan hanteras, till en del utgående från forskning inom Kroatien, vilket inte kändes helt aktuellt och relevant för vår del, men intressant och informativt om hur en ung stat, där politiska och ekonomiska förändringar ger helt egna förutsättningar för skolutveckling.

Professor Toby Salt från England stod för konferensens mest uppskakande keynote. Hans rubrik: Hitting the target, but missing the point gav en mångsidig bild av de enorma problem som det brittiska samhället har att kämpa med visavi barns och ungas rätt till adekvat utbildning och hur man gång på gång fokuserar på nya mål utan att egentligen lyckas definiera själva problemen. Beträffande tillgången på lärare, framför allt utbildade, för att inte säga väl utbildade lärare är också globalt ett stort problem idag. Kvaliteten hos lärarna har större inflytande på elevernas studieframgång än storleken på klasserna är bara ett av många PISA-analysresultat som Toby Salt lade fram i sin argumentation för god lärarutbildning.

Bland ett 20-tal olika workshops byggda runt två teman: Distributed leadership och Leadership in practice, var en av de mest uppskattade estniske Toomas Kruusimägi under rubriken School leadership and 21st century skills. Han presenterade olika aspekter av ledarskap och framför allt modeller som kongruerar väl med de kompetenser som betonas inom utbildning för framtiden. Hans eget Tallinns English College och dess ledningsmodell fick tjäna som gott exempel.

Biserka Matic Rosko ledde en workshop om betydelsen av skolledarens motivationshöjande arbete bland lärarna. Hennes ledstjärna var att skolledarskap inte är bara en position eller en titel utan framför allt handling och gott exempel. MEN tillade hon: framgångsrika skolor bygger på väl motiverade lärare. Det är lärarna som skall göra jobbet! Hon refererade en del till de senaste TALIS-resultaten som visar tydligt att lärare behöver bli sedda, uppleva uppmuntran och uppskattning.

En intressant workshop leddes av nederländaren Huub Friedericks som inledde med att låta deltagarna dela sina mest omvälvande upplevelser vid mötet med en främmande kultur. Temat för workshoppen var internationalism och Away at home, en tolkningsbar rubrik.

Att satsa på internationalism i skolsamfundet har fördelar på många nivåer. På mikronivån handlar det om enskilda elever och de fördelar de uppnår beträffande språkkunskaper, personlig utveckling och kulturell medvetenhet. På mezzo-nivå kan man framhålla fördelarna för skolsamfundet. Skolan får en egen profil som gör den attraktiv. På makronivå innebär satsning på internationalism fördelar för hela det sociala sammanhanget: våra samfund blir allt mer multikulturella vilket kräver större global förståelse och interkulturell kommunikationsförmåga. Att bygga detta redan i skolan skapar förutsättning för generellt välmående i samfundet. Friedericks ledde en diskussion om hur skolledare med varierad profil är rustade att leda verksamheten i skolan mot en tydligare internationell profil, utgående från Quinns modell.

Gordana Jugo gav många konkreta tips och hjälpmedel för planering och utveckling av ”e-mogna” skolor. Utgående från sina erfarenheter med CARNet (inom Croatian Academic Research) som satsar på utvecklandet av digitala lärmiljöer lokalt klassificerade hon skolornas beredskap enligt en vägkarta med ursprung i Irland. Denna e-learning road map kan användas som ett verktyg vid planeringen Indien egna kommunen eller skolan. Tecken på e-mognad kan granskas utgående från förekomsten av en positiv attityd, existerande strategi, läroplan som markerar det pedagogiska mervärdet med digital teknik, professionsutveckling bland personalen, e-kulturen såsom hemsidans utseende och funktion och givetvis den ICT-resurs och infrastruktur som finns tillgänglig.

Margareth de Wit från Nederländerna ledde workshopen Leading the dynamics och presenterad en bred undersökning av effektiviteten hos skolledare. I sitt resonemang använde hon en tälttiden för att illustrera ledarskap.

Tältduken lyfts av fem pelare som representerar ledarens styrkor. Ju högre pelare, desto mera rymd i tältet! Hon betonade också att det ingalunda handlar om att ersätta svaga ledare. Generellt vet vi att det inte är fruktbart att påpeka personliga brister. Betydligt mera effektivt är att bygga på de personliga styrkorna. Den stora utmaningen är att identifiera effektiva ledarstilar, vilket den intressanta undersökningen strävat till. De bästa skolledarna kan enligt undersökningen karakteriseras som ”Expert, Principled and Visionary”. Hela artikeln kan läsas på ESHA konferensens hemsida!

Ett alltid uppskattat inslag i ESHA:s konferenser är skolbesöken. Från ett flertal olika skolor sammanfattades intrycken enligt följande: verksamhetskulturen präglas ofta av arkitekturen som gör historiens vingslag väldigt närvarande samt en varm atmosfär. Ny teknologi i skolorna var ganska osynlig. Språkkunskaper betonades starkt, vilket är lätt att förstå i ett land baserat fyra grundpelare: turism, turism, turism och turism! Uppföljning av elevernas studier upp till tredje stadiet och vidare betonades också, vilket också Finland kunde utveckla, i egenskap av ett litet land, beroende av välutbildat folk.

Den som vill låta sig inspireras av engagerade föreläsare och många nya tankar kan bekanta sig med materialet på: http://eshaconferencedubrovnik.com/workshop-materials

Gun Jakobsson, i väntan på transferskjutsen som aldrig kom…

Finland står inför en ny kompetensinriktad läroplan som tas i bruk hösten 2016. Värdegrunden, synen på lärande och skolans verksamhetsmiljö utvecklas. En av de kompetenser den nya läroplanen lyfter fram är Digital kompetens. I Utkastet till grunderna för den grundläggande utbildningen 19.9.2014 sägs bland annat att: ”Eleverna ska under den grundläggande utbildningen få använda informations- och kommunikationsteknik även i internationell kommunikation. De lär sig att uppfatta dess betydelse, möjligheter och risker i en global värld”.

Skolans digitala utvecklingsarbete sker bland annat inom våra lärmiljöprojekt. Inom projektet Pekplattens Pedagogiska Potential ”PPP” har målet varit att granska, upptäcka och sprida de lärandepotentialer som ny innovativ digital teknik kan innebära för undervisning och didaktisk utveckling i skola, lärarutbildning, forskning och fortbildning.
http://dididi.fi/delprojekt/pekplattans-pedagogiska-potential/

I den film som producerades i projektets slutskede berättar lärare om sina pedagogiska erfarenheter.
http://www.youtube.com/watch?v=wPW57aWR-EU&feature=player_embedded

Dagens elever är diginativer, digitalt infödda, dvs. de växer upp i en tid då datorer och internet är en del av den digisfär barnen växer upp i. Därför skall det i skolan vara naturligt att utnyttja dessa hjälpmedel som stöd för lärandet. De traditionella läroböckerna räcker inte till i en kompetensinriktad skola. I vår skola används digital teknik av olika slag, bland annat utnyttjas många fria nätbaserade tjänster. Vi har kunnat konstatera att skolans formella lärande och vardagens informella lärande möts på de digitala arenorna och det är en motiverande faktor.

Då det kommit frågor om skolans bloggar vill jag föra fram några synpunkter på speciellt dem. Många klasser använder bloggar för olika ändamål. På Utbildningsstyrelsens hemsidor har Vasa övningsskola publicerat en sida som heter Bloggar i skolan.
http://www.vasa.abo.fi/users/asundste/bloggiskolan/33-Bloggar_i_skolan/index.html#/25

På sidan beskrivs olika bloggar och visas exempel på våra egna bloggar. De flesta av våra bloggar är öppna men ändå inte lätta att hitta för utomstående. Våra lärare är också finkänsliga gällande det material som publiceras. Det vi skriver och publicerar är lika viktigt som det vi säger när vi möts. Då eleverna bloggar upplever de att de publicerar och skriver för riktiga mottagare dvs. kompisar, föräldrar och även författare. I flera av bloggarna skall eleverna kommentera varandras texter och lära sig få synpunkter av andra. Det är således skolans uppgift att fostra eleverna till bland annat god netikett.

Elza Dunkels, docent vid Umeå universitet, tankar kring bloggandet tar fasta på de pedagogiska vinsterna. Hon menar att de är så stora att de inte får hindras av en obefogad oro, lika lite som barns umgänge på en lekplats får hindras av oro för olyckor som kan inträffa. I stället handlar säkerhet på nätet om två viktiga saker: att barnen har någon de kan vända sig till och att man håller igång ett samtal om frågorna. Det gäller alltså att skapa ett samtalsklimat som gör att unga känner förtroende för vuxna när det gäller att förhålla sig kritiskt till och reflektera över det som finns på nätet. Det förtroendefulla, ständigt pågående etiska samtalet är den säkraste metoden.
http://netnanny.wordpress.com/2013/09/12/foraldrarna-ar-radda-nar-klassen-bloggar/

I den nyutgivna (4.11.14) rapporten EU Kids Online som forskat i barns internetanvänding, säkerhet och risker med internet i 25 länder  visar att Finland hör till de länder där barn över lag har en god och säker nätvana. I denna undersökning understryker den finländska forskaren Annikka Suoninen betydelsen av fostran och tar avstånd från förbudskulturer. Bekanta dig gärna med de intressanta resultaten. I rapporten finns även pedagogiskt stödmaterial.
www.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/ParticipatingCountries/Finland.aspx

Dan Åkerlund som disputerade vid Åbo Akademi för drygt ett år sedan har också han i sin avhandling Elever syns på nätet – Multimodala texter och autentiska mottagare forskat i bland annat bloggande.
http://aakerlund.org/doc/%C3%85kerlund_(2013)_Elever_syns_p%C3%A5_n%C3%A4tet_-_doktorsavhandling_%C3%85bo_Akademi.pdf

Vid Vasa övningsskola fortsätter vi att utveckla den pedagogiska användningen av teknologin i skolan för att stöda eleverna att hitta sina egna styrkor och med hjälp av lärandet bygga en framtid. Vårt utvecklingsarbete kan ni följa med via vårt utvecklingsprojekt ”DiDiDi för alla” http://dididi.fi/

Vi borde se skolan mindre som ett ställe där det arrangeras undervisning och mera som platsen som möjliggör lärande. Så säger filosofen Lauri Järvilehto som skrivit boken Hauskan oppimisen vallankumous. Motivation är ett centralt begrepp, lärande skall vara lustfyllt. Många pedagoger är inne på samma linje. Pasi Sahlberg, just nu gästprofessor i Harvard, talar om passion och kreativitet, att finna och att utveckla dem.

Just nu genomgår skolvärlden en förnyelseprocess, då nya läroplaner utformas. Under hösten fastställs den nationella grunden och därmed kan det lokala läroplansarbetet sätta igång på allvar. De nya läroplanerna tas i bruk hösten 2016 för förskolan och grundskolan, för gymnasiets del möjligen först 2017.
Utbildningsstyrelsen vill se skolan som en lärande organisation där verksamhetskulturen kännetecknas av välbefinnande och en trygg vardag, kommunikation och mångsidiga arbetssätt, kulturell mångfald och språkmedvetenhet, delaktighet och demokrati, ansvar för miljön och en hållbar framtid samt jämställdhet och likvärdighet.

Kompetensområden som förväntas genomsyra allt skolarbete formuleras i samma termer som skolans verksamhetskultur: eleverna lär genom att uppleva och utmanas att tänka och reflektera över det egna lärandet, att hantera vardagen, att delta och påverka och utveckla en hållbar livsstil. Digital kompetens, kulturell och kommunikativ kompetens, multimodalitet samt arbetslivskompetens och entreprenörskap kompletterar listan av framtida kompetenser.

I Vasa skrivs den lokala läroplanen i samverkan mellan den kommunala skolan och Vasa övningsskola. Den nationella processen, som startade redan 2012 har involverat intressegrupper och medborgare bredare än tidigare och önskan är att detta fortsätter på det lokala planet. Allas röst skall höras. I maj riktades en enkät till stadens invånare med möjlighet att kommentera de mest grundläggande frågorna i läroplanen, om värdegrunden, synen på lärande, framtidens kompetenser och skolans verksamhetskultur. Enkäten besvarades av drygt 300 personer varav 70 % vårdnadshavare, 15 % blivande vårdnadshavare och 15 % skolpersonal.

I enkäten ombads vasaborna reflektera över värdegrunden och delge sin syn på skolans uppdrag. Frågorna berörde vad som är viktigt för barnets individuella och sociala utveckling samt hur hemmen i samverkan med skolan kan stöda utvecklandet av önskade kompetenser.

Nästan hälften av de svarande lyfte fram glädje i lärandet som den viktigaste faktorn för barns individuella utveckling. Trygghet och uppmuntran ansågs också viktiga. För den sociala utvecklingen betonades strakt växelverkan med andra, men också välmående, delaktighet och vänskap.

Frågor i anslutning till samhällsutvecklingen gav klara besked om att respekt för andra är en central faktor, men parallellt med detta också självkännedom och öppenhet för olikhet för att främja mångfald. Något förvånande var att den egna kulturidentiteten inte ansågs som speciellt viktig och inte heller teoretiskt kunnande.

Hur skolan kan stöda utvecklandet av en hållbar livsstil rådde det mera delade meningar om, dock så att positivt tänkande lyftes fram av många, liksom uppfinningsrikedom. Kunnande runt ekologi och konsumtion betonades också. Ekonomisk kunskap och samhällsengagemang sågs inte som avgörande.

Viktigast för barnets egen framtid ansågs tron på den egna förmågan vara. Också sociala färdigheter och förmåga att hantera vardagen betonades. Hemmet kan stöda skolans verksamhet framför allt i att hantera motgångar och ställa upp mål samt öva uthållighet och problemlösningsförmåga.

Arbetsfördelningen mellan hem och skola var rätt tydlig. Hemmens viktigaste uppgift är främjandet av barnets självkännedom och skolans uppgift att utveckla samarbetsförmågan. Sunda levnadsvanor ankommer mer på hemmet, liksom utvecklandet av empati medan skolan får stå för kreativitet och kritiskt tänkande.

I den sista frågan om framtidens kompetenser ansåg hälften av de svarande att förmågan att ta hand om sig själv och hantera vardagen är allra viktigast. Självständigt tänkande och förmåga att ständigt lära sig nya saker kom på klar andra plats. Följande val var olika aspekter av kommunikativ förmåga och delaktighet. Sist på prioritetslistan finner vi IKT-kompetens, arbetslivskompetens och kulturell kompetens.

Resultatet av enkäten, tillsammans med annat material från olika intressegrupper samt lokala planer och strategier, kommer att användas i formandet av läroplanerna för skolorna i Vasa.

Gun Jakobsson

Första helgen i oktober deltog lärarna i historia vid Vasa övningsskola i det av Svenska litteratursällskapet och Förbundet för lärarna i historia och samhällslära r.f. anordnade seminariet– Kanon i konkurrens. Syftet med seminariet var att samla lärare i historia i grundskolan och gymnasiet från hela Svenskfinland för att diskutera huruvida det existerar eller finns behov av ett finskt historiekanon, samt vad som kunde och borde göras för att öka intresset för ämnet historia. Det är ett faktum att humanistiska ämnen överlag idag har mycket svårt att fylla antagningskvoterna vid landets universitet och att antalet skribenter i humanistiskt inriktade realämnen har minskat kraftigt i hela landet under de senaste åren.

Seminariet hölls i Ständerhuset i Helsingfors under två dagar. Båda dagarna inleddes av seminariets keynotes, Fil. Dr. Claus Haas från Aarhus universitet och docent Niklas Amnert från Linnéuniversitetet. Claus Haas föreläste om dansk historiekanon och vi kunde konstatera att undervisningen i historia i Danmark utgår från dansk historia, till skillnad från undervisningen i historia i Finland där fokus ligger på allmäneuropeisk historia. I Danmark har debatten mycket handlat om huruvida den danska historieundervisningen är för nationalistisk i ett mångkulturellt samhälle. Niklas Amnert fokuserade på temat historisk kunskap i sitt föredrag. Han har forskat i hur vi uppfattar historisk kunskap och vad detta egentligen är, vilket var mycket intressant med tanke på kommande nya läroplaner i både grundskolan och gymnasiet.

Undertecknad, som också har ingått i den arbetsgrupp som har planerat seminariet, föreläste tillsammans med lektor Petter Wallenius om var tyngdpunkterna ligger i den finländska undervisningen i historia utgående från nugällande och kommande LP. Professor Henrik Meinander kommenterade och ledde diskussionen efteråt och Fil.dr. Derek Fewster vid Helsingfors universitet fortsatte på samma tema i en mycket intressant föreläsning med rubriken Kanon i historieundervisningen – fossil nationalism i stagnerat vatten? Vi kunde konstatera att det finns en skillnad i historiesynen på svenskt och finskt håll i Finland, vilket inte alltid är helt oproblematiskt. Övriga programpunkter på seminariet var workshoppar, paneldiskussion, samt föreläsning om den genushistoriska utmaningen i historieundervisningen.

Det är mycket viktigt och av stor relevans att ämneslärare i historia har möjlighet att med jämna mellanrum träffas och diskutera och framförallt problematisera innehållet i historieundervisningen. Dylika seminarier hjälper oss att kritiskt reflektera över vår egen undervisning, vårt undervisningsämne, samt vår roll som lärare. En kritiskt tänkande lärare stöder också denna viktiga kompetens hos eleverna. Därför ser vi med stor förväntan fram emot del två i detta seminarium som redan är under planering vid SLS.

Johanna Bonäs

Joe Moretti – lärare, musiker, IKT-guru och allmänt trevlig kille – besökte Vasa 19-20.9.2014. Han föreläste om hur man kan använda iPadens mångsidiga egenskaper i undervisningen för ett hundratal lärare, studerande och andra intresserade som samlats i Dramasalen i Stadsbiblioteket.

Joe påstår att man i klassrummet klarar sig långt med tre av de över en miljon som finns på Appstore; Explain Everything, Showbie och Book Creator. Han visade smidiga arbetssätt med de tre apparna där vi i publiken fick agera elever och han var vår lärare.

Explain Everything kallar Joe för en “whiteboard killer”, alltså en app som kan ersätta skrivtavlan i ett klassrum. Man kan skriva och rita i appen och om iPaden är kopplad till en projektor syns allt man skriver och ritar där. Joe menade att det kan vara skönt för nervösa elever att inte behöva stå framför klassen och presentera sitt arbete eller lösa en uppgift.

Man kan importera presentationer, filmer och bilder i Explain Everything och spela in kommentarer till dem. Det hela kan sedan sparas som en film i kamerarullen och därifrån delas på olika sätt. Man kan alltså låta eleverna att spela in presentationer, göra filmer av sina gamla power point-presentationer eller göra instruktionsfilmer i appen.

Showbie är en app som gör det väldigt enkelt för läraren att dela ut och samla in digitalt material från eleverna. Uppgifter som eleverna lämnar in kan läraren ge skriftliga omdömen men också spela in muntliga kommentarer, vilket förstås underlättar lärarens arbete. Appen är lättanvänd och har tillräckligt med funktioner utan att bli krånglig.

Book Creator är en app som gör det verkligen enkelt att kombinera text, bild, ljud och video i en e-bok. De färdiga e-böckerna kan öppnas och läsas i iBooks.

Joe visade med all önsvärd tydlighet att god användning av iPad i skolan inte handlar om att hitta rätt appar för allt, utan om att hitta arbetssätt och uppgifter som berikar undervisningen. Det handlar inte om att göra “samma men på iPad”, utan om att förändra och omdefiniera arbetsuppgifterna så att de bli djupare, rikare och elevaktiverande.

I juni fick jag delta i European Schoolnets workshop ”Teacher Education for the Future Classroom” tillsammans med rektorskollegorna från de finska övningsskolorna. Tillfället hölls i European Schoolnets utrymmen i Bryssel . Upplägget byggde på det utvecklingsarbete som hittills gjorts inom iTEC-projektet (Innovative Technologies for Engaging Classrooms). I projektet som pågår 2010-2014 är 14 undervisningsministerier runt om i Europa involverade, bland dem Finland. Strävan är att involvera lärare, politiker och pedagogisk expertis för att introducera innovativa lärandepraktiker i skolornas förändrade verksamhetskulturer (http://itec.eun.org/web/guest/home).

Inom iTEC-projektet har man utarbetat två digitala verktyg Eduvista och Edukata som vi fick bekanta oss med. Man kallar dem ”Toolkit”, men det är egentligen frågan om arbetsmetoder , som skall hjälpa skolledare och lärare att utveckla en verksamhetskultur som stöder innovativ undervisning och lärande praktiker.

Eduvista (http://eduvista.eun.org) är ett Toolkit som även benämns ” Future Classroom Toolkit” och vill stöda skolan i dess använding av IKT. Edukata (http://edukata.fi) är ett forskningsbaserat Toolkit som utarbetats i Finland på Aaltouniversitetet. I Edukata utgår arbetsmetoden från ett scenarium eller en berättelse och designen utmynnar i lärande aktiviteter (Learning Activities, LA). På Edukatas hemsida finns en kort introduktionsfilm som beskriver metoden.

Jag uppmanar lärarna att bekanta sig med ”Toolkiten” på deras hemsidor. De kan fungera som inspiration då den pågående läroplansprocessen LP 2016 nu skall processas i skolan. Orsaken till att jag är nyfikenhet på verkygen är deras eventuella pedagogiska potential då man menar att de uppmuntrar till ämnesöverskridande samarbete lärare och elever emellan. Vi behöver digitala samplaneringsverkstyg som kan hjälpa lärarna att uppfylla den nya läroplanens intentioner gällande ämnesintegrerat projektarbete.

Då man inom iTEC-projektet poängterar lärarutbildningens roll (ITE, initial teacher education) utgör övningsskolorna en kritisk aktör där de handledande lärarna har en nyckelposition. Därför behöver vi vara medvetna om projektets mål och intentioner. Det är vi som handleder framtidens lärare som i sin tur ska skapa de framtida lärmiljöerna!

Hoppas du blev nyfiken!

Du behöver inte åka till Bryssel ifall du vill lära dig mera om Toolkiten. Under E-norssis höstseminarium i Uleåborg 11-12.9.2014 är temat ”Muuttuvat oppimisympäristöt ja opetussuunnitelma – Förändrade verksamhetskulturer och läroplanen”. Övningsskolornas lärare och personal har möjlighet att delta i seminariet iTEC 2010-2014; School in progress som hålls 10.9. Även Enorssi-seminariets första dag fokuserar på iTEC. Man kan bekanta sig med programmen på E-norssis hemsida (http://www.enorssi.fi/).

Elisabet Backlund-Kärjenmäki

Framtidens lärarutbildning var temat för den konferens som ordnades av Osaka Kyoiku University 28.6.2014 i Universitetets centrumcampus i stadsdelen Tennoji. OKU:s rektor eller president Sumio Kuribayashi öppnade konferensen med ett hundratal deltagare, internt från universitetets lärarutbildning och andra universitet i Osaka och lokala skoladministratörer.

Värdar för konferensen var en grupp professorer och skoladministratörer knutna till OKU som för ett år sedan fått i uppdrag av Japans undervisningsministerium att, som en av fem grupper, ”spana” i världen efter trender och tendenser i lärarutbildning. Konferensen hölls som avslutning på gruppens uppdrag.

OKU-gruppen valde att under vintern besöka OECD i Paris, också därför att Japan för första gången deltagit i TALIS. Som andra mål för spaningsresan valdes Vasa, Åbo Akademi och Vasa övningsskola. VÖS har ju sedan 2007 ett kontinuerligt samarbete med OKU och sedan några år finns också ett formaliserat ÅA-OKU-samarbete.

Professor Yoshinobu Shima som ledde delegationen till Vasa  har också tidigare bekantat sig med Vasas lärarutbildning, varför han valde att fördjupa bekantskapen för hela gruppen. Under besöket i Vasa i februari träffade gruppen ett flertal personer inom PF,  bland andra Michael Uljens, Gunilla Eklund och Lotta Forsman.

Gruppens tredagarsbesök i Vasa utmynnade i den inbjudan som förde mig till Osaka i juni. Jag ombads som en av tre key note speakers att tala om utmaningar i finsk lärarutbildning, där jag fokuserade på läroplansarbete och digitalisering i skolan.

De två andra talarna var Yoshihiro Tatsuta från Kobe Gaikun University, som också bedriver lärarutbildning och OECD:s representant från Paris Tadakazu Miki. Tatsutas anförande var rubricerat Key Competencies for Teachers as Lifelong Learners. Miki presenterade Japans Talis-undersökningsresultat med korta kommentarer också om Finland.  Talis-resultaten publicerades 25.6.2014.(http://www.minedu.fi/OPM/Tiedotteet/2014/06/talis.html?lang=sv).

Föreläsningarna följdes av en paneldebatt som också behandlade frågor ställda av publiken under förmiddagen. I panelen ingick också ett par av de lokala skoladministratörerna. Diskussionen var livlig och arrangörerna var mycket nöjda.

Resan till Osaka omfattade också en eftermiddag med ett hundratal lärarstuderande där också studerande som besökt Finland presenterade sina intryck i ord och bild, vid sidan av min presentation av finsk skola och lärarutbildning och mitt ressällskaps presentation av Tove Jansson 100 år.

En dag var också vikt för skolbesök – skolorna var alltså i full gång. Vi besökte hela raden av så kallade associerade skolor till OKU, vilka motsvarar övningsskolor. Allt från förskola till gymnasium. I lågstadiet hittade vi bland annat en klass där ”lesson studies” höll på: en grupp lärare från grannskolor som tillsammans observerade lektioner för att sedan diskutera i fortbildningssyfte. I högstadiet var vi bland annat med på en lektion i engelska, där eleverna presenterade projekt. Gymnasierektor Akihide Mine ingick också i ministeriegruppen som besökte Vasa, så han var speciellt angelägen att få visa upp sin skola. Vi träffade också som avslutning ett auditorium fullt av gymnasister och deras lärare, med ett lätt modifierat program från dagen förut.

Det skulle vara värdefullt för ÅA och PF att också sända studerande till OKU för kortare eller längre sejourer. Språket är givetvis en liten komplikation, men i Osaka finns ju också internationella skolor som kanske kunde vara en öppning. Undervisningen i japanska skolor kan nog med våra ögon tolkas som mycket traditionell, men också många inslag som är aktuella hos oss förekommer, som uteskola.  En viktig sak att minnas för resenärer till Japan är den vänlighet och hjälpsamhet man möts av också i forma av gåvor – så fyll kappsäcken med gåvor till dina värdar!

Gun Jakobsson