Kategori: Digital Kompetens

Här finns alla inlägg om digital kompetens.

Publicerat

Mediaverkstaden

MINIBLOGG

Vi är mitt uppe i Mediaverkstadens tredje modul – Skapa film för och i undervisningen. Modulen inleddes med två workshopar med Simon Staffans, ReThink NMS. Modulen innehåller dessa tillfällen:

  • Skapa film
  • Popularisering av magisteravhandlingar
  • Filmproduktion i undervisningen
  • Olika typer av film i undervisningen
  • Filmeditering
  • Programmering
  • Animering

I den här modulen fokuserar vi på att ge verktyg för hur man kan implementera formativa arbetssätt i undervisningen. Lärarna har också fått med sig konkreta verktyg som berör filmproduktion och manusskapande. 

Här ser ni ett exempel på hur man kan tänka vid ljussättning av en filmproduktion. 

Publicerat

Mediaverkstaden

MINIBLOGG

Mediaverkstadens andra modul har precis avslutats. Utbildningens övergripande målsättning är att stöda en jämlik utveckling så att varje barn har möjlighet att visa sitt kunnande på ett mångsidigt sätt med stöd av multimodala skapandeprocesser. Den andra modulen har bestått av ett smörgåsbord av valbara utbildningstillfällen kring Kreativa arbetssätt med bild och ljud:

  • Grafiskt tänk i undervisningen & CC vid skapandet av digitalt material
  • Fotografering & bildhantering
  • Digitala affischer & planscher
  • Ljudinspelning som synliggörande av lärprocesser
  • Poddar i undervisningen

Det har varit stort fokus på länken mellan läroplan och mediaproduktion och vi har vid varje tillfälle gått igenom konkreta uppgifter utgående från olika lokala läroplaner. Här nedan ser ni en bild på upplägget av ett tillfälle. (Klicka på bilden för att göra den större)

Publicerat

Mini-inlägg från Digipep

Skall ni starta det nya läsåret med en gemensam diskussion om digitalisering och nylitteracitet?

Fortbildningen Digipep för lärare inom grundläggande utbildningen hade som mål att öka lärares baskompetens i digital pedagogik och genom det stöda elevers jämlika tillgång till undervisning av hög kvalitet där man utnyttjar digitala lösningar som ger mervärde för lärande och elevens individuella lärstig.

Som ett resultat från denna fortbildningshelhet har vi satt samman ett materialpaket som kan användas för att diskutera vilka digitala verktyg som skall användas och vem som ansvara för de olika delarna av digitaliseringen.

Materialpaketet består av ett filmklipp som riktar sig till ledningsgruppen eller rektorn som leder diskussionen och ett pdf-dokument med länkar och bilder som kan används som underlag för diskussioner.  Materialpaketet innehåller en lärarprogression, digi-bingo och sorteringsövningar.

Digipep har finansierats av Utbildningsstyrelsen.

 

Publicerat

Framtiden för tutorlärarverksamheten

Text av John Henriksson, Utbildningsplanerare & doktorand. Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och yrkeshögskolan Novia.

 

Tutorlärarverksamheten är nu inne på sitt femte år och tiden för statsunderstödd tutorlärarverksamhet verkar ha nått till vägs ände. Vad har vi lärt oss under dessa år och hur tänker vi framöver?

Under de senaste snart fem åren har jag haft förmånen att följa tutorlärarverksamhetens uppkomst och utveckling på ett ganska nära men ändå utomstående perspektiv inom ramarna för mitt arbete på CLL.

I denna text kommer jag att sammanfatta reflektioner och lärdomar från dessa år utgående från mina roller som utbildare och koordinator av tutorlärare samt utgående från de kartläggningar som gjorts rörande verksamheten under de senaste åren.

 

 

Inledningsvis kan vi backa tillbaka till hösten 2016 och lanseringen av programmet Den nya grundskolan som en del av dåvarande regerings spetsprojekt. Detta var första gången många av oss kom i kontakt med begreppet tutorlärare och i dokumentet förklarades verksamheten enligt följande:

”MED TUTORLÄRARE AVSES EN LÄRARE SOM STYR ANDRA LÄRARE ATT UTNYTTJA DIGITALISERINGEN PÅ ETT ÄNDAMÅLSENLIGT SÄTT. TUTORLÄRARNA STÖDER DEN NYA PEDAGOGIKEN OCH FRÄMJAR UNDERVISNINGENS DIGITALISERING.”

(Undervisnings- och kulturministeriet, 2016, s. 6)

Mycket på basis av ovanstående citat skapade vi på CLL stommen för en kommande utbildning för tutorlärare, som vi senare kom att förfina under totalt tre omgångar.

I första omgången utbildades ca 90 tutorlärare på fyra orter och flera av dem deltog även i följande uppföljande utbildningar under påföljande år.

 

 

Kommunerna har haft möjlighet att anhålla om statsunderstöd för tutorlärarverksamhet och utbildning på årsbasis under åren 2017-2019 med en målsättning att det ska finnas en tutorlärare på varje grundskola (Utbildningsstyrelsen, 2020).

Riktigt så väl har det inte lyckats på finlandssvenskt håll. Flera tutorlärare fördelar sitt uppdrag på flera skolor men vissa kommuner har lagt till en större andel egna medel för att täcka upp behovet av fler tutorlärare och har på så sätt nått målet.

 

Hösten 2017 utlystes även medel för anordnandet av koordineringsverksamhet gällande tutorlärarverksamheten och på finlandssvenskt håll beviljades fem projekt för ändamålet. Våren 2019 upprepades utlysningen och i samma veva slogs två finlandssvenska koordineringsprojekt ihop för att bilda en större helhet.

Det totala antalet koordineringsprojekt kom att bli det nuvarande fyra inom Svenskfinland och tillsammans bildar vi det vi kallar tutorlärarnätverket.

 

I skrivande stund har ingen extern finansiering utlysts för kommande läsår (2021–22) och tutorlärarverksamheten lever i ovisshet i många kommuner. Användningstiden för de tidigare erhållna bidragen har förlängts men är till stor del redan använda under årets verksamhet.

Koordineringsprojekten är också förlängda men kommer också att leva i samma ovisshet inom kort. Av denna orsak är det viktigt att vi reflekterar över vad vi lärt oss under dessa år och att vi hittar vägar framöver där vi kan fortsätta den utveckling som redan startats.

 

 

VAD GÖR DÅ EN TUTORLÄRARE?

Denna fråga har jag försökt besvara mången gång i många olika sammanhang och så gott som alltid gjort magplask. Orsaken är att det finns uppskattningsvis ett hundratal tutorlärare i Svenskfinland och varje tutorlärare har satt sin egen prägel på uppdraget och arbetar på det sätt som fungerar bäst för tutorläraren själv och i den kontext tutorläraren befinner sig. Det finns således otaliga sätt att beskriva vad en tutorlärare gör i praktiken.

På uppdrag av Utbildningsstyrelsen genomförde Pedagogiska forskningsinstitutet vid Jyväskylä universitet en kartläggning av tutorlärarverksamheten (Pennanen et.al, 2021). Kartläggningen är gjord under perioden januari 2019 till maj 2021. De redogör grundligt för hur tutorlärarverksamheten kan härledas till olika former av strukturerad lärarledd skolutvecklingsverksamhet sedan 1980-talet och framåt.

Kunnig-programmet och gruppmentorskap är två nationella kopplingar som kan nämnas men verksamheter som påminner om tutorlärarverksamhet har även skett lokalt i flera kommuner innan 2016. Tutorlärarbegreppet må vara relativt nytt men verksamheten bygger alltså på tidigare satsningar.

 

 

Vi kan dock identifiera vissa gemensamma faktorer för tutorlärarverksamheten. I medeltal har tutorlärare haft 2,5 åvt (årsveckotimmar) nedsatt undervisningsskyldighet för uppdraget (Pennanen et.al, 2021) vilket motsvarar våra erfarenheter från tutorlärare i Svenskfinland. I Svenskfinland har det tänkts olika gällande nedsättningen av undervisningsskyldighet och spannet sträcker sig från ca 0,5 åvt till 4 åvt för uppdraget mellan kommuner.

Vissa tutorlärare kan alltså i praktiken låsa en dag i veckan till uppdraget medan andra använder håltimmar eller eftermiddagstid. Skolvisa tutorlärare har i medeltal haft 27 lärare inom sitt kollegium att handleda medan ambulerande tutorlärare har haft 88 kolleger (Pennanen et.al, 2021). Skillnaden är stor men till den sistnämnda kategorin räknas även tutorlärare som har arbetat utifrån modellen där tutorläraruppdraget inte är begränsat till den egna skolan och där tutorlärarna i kommunen ses som en gemensam resurs.

Skolan beställer i denna modell ett stöd från en tutorkoordinator inom kommunen och får då stöd av en eller flera av tutorlärarna inom kommunen. Ibland kan det vara den ”egna” tutorläraren men det kan även vara en tutorlärare från grannskolan beroende på tutorlärarnas individuella specialkompetens.

 

 

Från början låg uppdragets fokus ganska rotat i den digitala utvecklingen i de flesta kommuner. Tutorlärarna skapade digitala lärstigar, IT-strategier och implementerade användningen av teknik, appar och lärplattformer i skolornas undervisning. Implementeringen av LP2014 har varit en ständigt närvarande del av uppdraget och ett stort fokus har lagts på att utveckla verksamhetskulturen i skolan.

Till uppdraget har också hört att utveckla tutorlärarens egna professionella kompetens och utöver tutorlärarutbildningar har tutorlärare deltagit i flera andra fortbildningar under åren. En klar trend under de senaste åren är att uppdraget har breddats från sin initiella fokus på digitaliseringen. I början lades mycket energi på problemlösning gällande tekniken och mjukvaran, men alltefter problemen börjat vara lösta har uppdragets karaktär styrts mot utveckling av nya pedagogiska idéer och försök.

En annan del av uppdraget som växt under åren är ett större fokus på nätverkande men mer om detta lite senare i texten.

Tutorlärarens främsta uppdrag är att stöda personalen i kollegiet genom olika metoder. Vanligtvis görs detta genom personlig handledning, intern fortbildning, metoder för kollegialt lärande eller kompanjonundervisning. I praktiken har tutorlärarna valt ganska olika metoder på basis av vad som fungerar i skolans strukturer och vad som fungerar för den enskilda tutorläraren.

En klar utmaning har varit att strukturera arbetet för att tutorläraren ska kunna stöda alla kolleger, detta gäller särskilt de ambulerande tutorlärarna. Även Pennanen et.al. (2021) lyfter fram denna oro om jämlik tillgång till tutorlärare och tiden för uppdraget sägs vara en faktor.

 

 

HUR HAR TUTORLÄRARVERKSAMHETEN MOTTAGITS OCH VILKA RESULTAT KAN VI SE?

Fram till detta år har vi haft relativt sparsam data kring resultaten av tutorlärarverksamheten och koordineringen har byggts upp mycket på basis av tutorlärarnas, ledarnas och våra egna erfarenheter.

Under det senaste året har dock ett flertal kartläggningar färdigställts som långt bekräftar våra erfarenheter och ger oss en grund framöver. Här näst ska jag försöka redogöra för delar av dessa kopplat till våra egna erfarenheter.

En oro som fanns vid starten av verksamheten var att tutorlärare skulle mottas med skepsis i det egna kollegiet och att kolleger skulle vara avundsjuka på den nedsättning i undervisningsskyldighet som uppdraget innebar.

Denna oro besannades inte och följande citat från en lärare i grundskolan summerar ganska väl den inställning jag har hört av lärare gällande mottagandet av tutorlärare:

”ÄNTLIGEN FINNS DET NÅGON SOM HAR TID ATT GÖRA DET SOM VI ALLA BORDE.”

– Lärare i grundskolan

 

 

Man har sett tutorläraren som en resurs, en kollega som har som uppdrag att stöda en själv i nya satsningar och nya utmaningar. Även Pennanen et.al (2021) fann att verksamheten hade mottagits mestadels positivt av såväl lärarkollegiers som ur utbildningsanordnarens perspektiv. Möjligheten att skräddarsy uppdraget för den lokala kontexten och de lokala behoven har setts som en stor styrka.

Vi såg tidigt vikten av samarbetet mellan rektorn och tutorläraren. Rektorn ansvarar för den pedagogiska verksamheten och därmed utvecklingsverksamheten. Vissa motsättningar fanns det där tutorlärare arbetade enligt målsättningar ställda på kommunal nivå som inte låg i paritet med skolans interna utvecklingsområden men över lag har vi sett många goda exempel på det nya delade pedagogiska ledarskapet.

Rent strukturellt har tutorlärare blivit en beständig del i skolans och kommunens ledningsstrukturer i flera kommuner.

Lärarna som handletts av tutorlärarna ansåg överlag att den egna kompetensen hade ökat (90% instämde). Förbättringarna sågs även ha blivit bestående (86% instämde) och verksamhetskulturen hade förbättrats (77% instämde).

Intressant nog ansåg tutorlärarna själv i samma kartläggning att resultaten var ännu bättre (99%, 93% , 90%) men denna diskrepans kan härledas till att tutorlärare haft utmaningar i att nå alla lärare jämlikt. (Pennanen et.al, 2021)

 

 

Den förändringskompetens som lärarkåren visade vid övergången till distansundervisning våren 2020 (då coronavirus pandemin bröt ut) är ett konkret resultat av tutorlärarverksamheten. Uppdragets fokus i de flesta kommuner, var från start den digitala utvecklingen. Visst fanns det utmaningar men jag vågar lova att övergången skulle ha varit mycket mer utmanande utan tutorlärarnas långa grundarbete under åren innan.

Detta bekräftas i rapporten av Vuorio et.al (2021) där tutorlärarverksamheten nämns ha haft en synnerligen viktig roll i att befästa olika satsningar på digital kompetens och att detta har haft en stark koppling till nationell jämlikhet i och med verksamhetens goda utbredning inom landet. Klart är även att tutorlärarna i många kommuner gjorde ett stort arbete med långa dagar under själva distanstiden där de omformade sin egen undervisning och stödde eleverna men även handledde kollegerna vid sidan om.

DigiKilta projektet i Tammerfors kartlade nationellt tutorlärarnas egna tankar om verksamheten under distanstiden och lyfter fram att lärdomar gjordes främst gällande delning av goda modeller och skapandet av gemensamma strukturer eller strategier inom kollegier (Honkonen et.al, 2020).

Ur ett lärarfortbildarperspektiv har vi även sett att tutorlärarna har fungerat som katalyter för många olika satsningar i kommunerna under de senaste åren. Tutorlärarna arbetar med och känner sina kolleger och har förmågan att tipsa rätt person att delta i rätt fortbildning samt att efterfråga stöd där sådant saknas.

Därutöver ser vi att flera utvecklingsprojekt i kommunerna drivs av engagerade tutorlärare på basis av den kompetens de erhållit under de senaste åren.

 

 

NÄTVERKANDE TUTORLÄRARE

Redan från start har tutorlärarna uttryckt ett stort behov av att få diskutera tillsammans i olika konstellationer och utbyta erfarenheter med kollegor med samma uppgift. Inom utbildningarna kom detta att bli en allt viktigare del av innehållet. Vi bör komma ihåg att detta gäng lärare alla har valt eller valts till uppdraget specifikt för att man är utvecklingsorienterad och synnerligen kompetent.

Den enorma kollektiva kompetens och  utvecklingsdriv  som finns inom gruppen tutorlärare nationellt är mycket imponerande. Nätverkandet kom även att bli en allt större del av själva uppdraget redan på målnivå i medelutlysningarna från Utbildningsstyrelsen (Pennanen et.al, 2021).

Koordineringsprojekten kom att bli viktiga kuggar för att möjliggöra denna interaktion i form av gemensamma träffar både regionalt och nationellt. De nu fyra koordineringsprojekten har arrangerat gemensamma nätverksträffar där den största varit TutorDay, som har arrangerats två gånger.

Koordineringsprojekten har sina egna digitala nätverkskanaler för tutorlärarna i regionen men för Svenskfinland som helhet fungerar webbsidan tutorlarare.fi som den gemensamma materialbanken. Därtill finns grupper på Facebook specifikt för tutorlärare samt gruppen Undervisningstips i Svenskfinland, som är öppen för alla lärare, men som administreras av tutorlärarnätverket.

Tutorlärarna har under åren lärt känna varandra och skapat nya kontakter över skol- och kommungränserna och därmed sina egna nätverk. Det här ser jag personligen som ett synnerligen viktigt resultat av verksamheten.

 

 

Tutorlärarrollen kan vara en ensam roll i det egna kollegiet där du förväntas vara den som har svaren på en massa knepiga frågor, ofta utanför ditt egentliga expertisområde.

Tutorlärarna har haft ett enormt stöd i varandra genom att ha kunnat bolla utmaningar och dela med sig av goda modeller med varandra. Detta var särskilt tydligt vid ingångsskedet till distansundervisningen våren 2020.

Vi har även sett en intern koordinering av tutorlärarverksamheten byggas upp inom flera kommuner. I dessa fall är det en pedagogisk koordinator, en IT-pedagog eller en projektledare som har fått uppdraget. Framför allt ser vi att de kommuner som har haft en IT-pedagog har utvecklat rollen från att tidigare själv leda interna fortbildningar och lösa problem i skolorna till att nu i stället koordinera tutorlärarverksamheten i kommunen och därmed kunna lägga sin tid på mer kommunövergripande strukturella frågor.

I de fall detta lyckats bäst har vi kunnat se en större jämlikhet som resultat inom kommunen gällande utvecklingsfrågor.

 

 

VERKSAMHETENS UTMANINGAR

Finansieringen och verksamhetens fortsättning har varit ett stort orosmoment under hela verksamhetens gång (Pennanen et.al, 2021). Själv har jag hört tutorlärare utrycka en oro för att dra igång väldigt stora processer på grund av oron att verksamheten skärs ner i framtiden och att tiden för processen då försvinner.

Nu när verksamheten avvecklas i vissa kommuner finns det en rädsla att kollegerna kommer att förvänta sig samma stöd fortsättningsvis av den tidigare tutorläraren trots att tid för detta arbete inte längre finns. Som nämndes tidigare har tillgången till tutorlärare inte varit jämlik och speciellt tutorlärare som fördelar sin tid mellan olika skolor har haft utmaningar i att prioritera rätt och känna sig tillräckliga.

Schemaläggning och struktur för arbetet har också varit utmanande. Ska tutorlärarens timmar vara fastslagna i schemat så att alla vet när kollegan har tid för uppdraget och kan kolla att uppdraget inte flyter över tidsramarna? Eller, ska timmarna sitta löst från schemat och tutorläraren bokas in när hen råkar ha tid?

Detta har lösts på olika sätt i olika skolor och kommuner. Ett vinnande koncept för de kommuner med flera tutorlärare har varit att sträva efter att alla tutorlärare håller timmarna för uppdraget samma tid och samma dag för att göra planeringsmöten mellan tutorlärarna möjliga.

I kartläggningen av Pennanen et.al (2021) kan man se en nedåtgående trend i mängden ansökningar om medel för tutorlärarverksamhet, framför allt från de mindre kommunerna. Samma trend har vi även sett inom de egna nätverken.

En potentiell orsak till detta är den administrationsbörda som en ansökan innebär och de resurser som administrationen av projektmedlen kräver. De summor som kunde sökas för verksamheten för de mindre kommunerna har varit förhållandevis små och värdet av dessa i förhållande till arbetet som de kräver kan ha gjort att ansökan blivit ogjord.

 

 

HUR GÅR VI VIDARE?

Denna fråga är på mångas läppar nu. Fakta är att finansieringen verkar vara slut och kommunerna kan behöva prioritera mellan en bibehållen tutorlärarverksamhet och kanske en ökad resurs för skolkuratorer, skolcoacher eller speciallärare som en följd av pandemin. Detta är ingen lätt ekvation och jag har full förståelse för de kommuner som är tvungna att prioritera annat.

Jag har även hört uttryckas att utvecklingen kring det digitala är mättad, att distanstiden bidrog till ökad digital kompetens och att tutorlärarverksamheten av denna orsak inte längre är nödvändig. Jag förstår även det argumentet. De två senaste åren har också varit tunga för lärarkåren och det har funnits tecken på en utvecklings- och projekttrötthet. Jag har också har full förståelse för dessa argument.

Enligt Pennanen et.al (2021) bedömer majoriteten av utbildningsanordnarna att verksamheten minskas eller avlutas när understöden är använda. En tredjedel av anordnarna bedömer att verksamheten fortsätter i sin nuvarande form.

Jag ser personligen ett orosmoment med tanke på jämlikheten;  att vissa lärare förlorar stödet av tutorlärare medan andra inte gör det. Här näst kommer jag trots allt detta att försöka argumentera för hur och varför verksamheten eller element av den kunde leva vidare.

 

 

Gällande behovet för verksamheten och huruvida vi har landat efter det digitala skuttet, kan Linda Mannilas kartläggning över lärarnas digitala kompetens i Svenskfinland och rapporten som publicerades under vårterminen 2021 (Mannila, 2021) lyftas upp.

I denna kartläggning poängteras ett fortsatt behov för kompetensutveckling bland lärare inom teman programmering, produktion av multimedia och digitaliseringens samhällspåverkan. Vidare rekommenderar Mannila att den digitala kompetensen följs upp kontinuerligt även på lokal nivå. Tutorlärare nämns i flera fall i kartläggningen ofta kopplat till utvecklingsverksamheten.

Vidare publicerades även utvecklingsprogrammet Nylitteracitet under vårterminen 2021 som ett samarbete mellan Utbildningsstyrelsen och Nationella audiovisuella institutet. Programmet innehåller en stor mängd kunskapsbeskrivningar gällande elevers digitala kompetens och av egen erfarenhet behöver lärare handledning i att ta till sig av materialet och utveckla sin undervisning.

Slutligen kommer heller inte den tekniska utvecklingen att stanna upp efter pandemin och ny teknik ställer nya krav på undervisningen även framöver.

Tutorlärarverksamheten är som sagt bred och tangerar i nuläget många teman i skolutveckling utöver digitaliseringen och modellen kan således sys om till att fokusera på andra teman. Strukturen gällande ersättning och verksamhet, nätverken och kompetensen finns redan och verksamheten har mottagits bra och konstaterats leda till goda resultat.

 

 

En styrka i verksamheten har varit att den är lärarledd och grundad i lärarrollen samt att den är kontextuell. Stöd ges där det behövs av en kollega som är i liknande situation som din egen. Det finns likheter med modellen gruppmentorskap för nyutbildade lärare, som är aktuell på olika håll som bäst. Tutorlärarverksamheten nämns inte i Gun Oker-Bloms kartläggning över den svenskspråkiga utbildningen i Finland men däremot lyfts en utmaning fram i att det behövs kompetensutveckling som ordnas på arbetsplatsen samt handledning (Oker-Blom, 2021, s 91) vilket kan tolkas hänga samman med tutorlärarverksamheten.

Pennanen et.al (2021) konstaterar även att tutorlärarverksamheten har visat sig vara kostnadseffektiv i förhållande till resultaten vi ser, dels jämfört med tidigare nationella satsningar och utlysningar men även i förhållande till traditionell fortbildning i och med minskade vikariekostnader.

Ett exempel på hur tutorlärarmodellen kan omformas till andra målsättningar hittar vi på Åland. En ny läroplan trädde i kraft hösten 2020 och i arbetet med denna skapades en tutorlärarverksamhet med målsättning att stöda implementeringen av läroplanen. Mia Skog, utbildningsplanerare vid CLL och undertecknad hade del i utbildningen av dessa tutorlärare.

Landskapsregeringen hade tagit modell av tutorlärarverksamheten från fastlandet men omformat den för att stöda andra målsättningar. Verksamheten inleddes hösten 2020 och det kommer att bli intressant att följa med hur den utvecklas.

 

 

Gällande finansieringen av framtida tutorlärarverksamhet föreslår Pennanen et.al (2021) att statsstöd kunde vara en finansieringsmodell även i framtiden men påpekar att tidsintervallet mellan ansökningarna har upplevts som för kort och lyfter upp tanken om att ansökningar kunde administreras av de regionala koordinerande nätverken i samarbete med kommunerna.

På detta sätt kunde man minska administrationsbördan i de mindre kommunerna. Som ett alternativ sägs att kommunerna själva skulle finansiera verksamheten men även Pennanen et.al. nämner ekonomiska utmaningar i kommunerna som en oro. En annan fördel med statsunderstödd verksamhet nämns vara det naturliga mandat som verksamheten erhåller i och med den starka kopplingen till Utbildningsstyrelsen som understöden i sig innebär.

På ett nationellt plan skulle tutorlärarrollen kunna skrivas in i det kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet för undervisningspersonal (UKTA) och enligt Pennanen et.al (2021) skulle detta ge en större möjlighet för kommuner att strukturera arbetet lokalt.

Den nuvarande bilagan som verksamheten baseras på är grundad i statsunderstödsverksamheten och behöver uppdateras för att kunna användas i fortsättningen. På lokala plan är tutorlärarverksamheten redan stadigt förankrad i olika skolutvecklingsstrategier, t.ex. gällande implementering av digitala lärstigar.

 

 

Hösten 2021 kommer vi som det ser ut för tillfället att ha mycket tutorlärarverksamhet i några kommuner, mindre omfattande verksamhet i några andra och ingen verksamhet i de återstående kommunerna.

En del av verksamheten kommer säkerligen att leva vidare även i de kommuner som väljer att avsluta själva tutorlärarverksamheten. Sådana verksamheter kan tänkas vara elevagenter, arbetsgrupper kring digitala lärstigar, interna fortbildningar och nätverk i viss mån.

En oro är dock att den koordinering av skolutvecklingen som tutorlärarna har stått för riskerar att försvinna och slutligen hamnar ansvaret på rektorernas redan alltför fulla bord och kalendrar. De koordinerande projekten fortsätter i många fall även under nästa läsår och kan till en del stöda med koordineringen men även dessa ser ut att avslutas senast våren 2022. Jag kanske är optimist men jag har en förhoppning på att även om vi kommer att se en period utan statsunderstödd tutorlärarverksamhet kommer vi på sikt att återkomma till modellen men kanske med aningen andra målsättningar.

Behovet finns, strukturen finns, kompetensen finns, nätverken finns, verksamheten är kostnadseffektiv, fungerande och ser ut att leda till resultat på bred front. Detta är trots allt riktigt bra utgångspunkter för en framtida verksamhet.

 

 

Honkonen, K., Tanhua-Piiroinen, E. & Viteli, J. (2020): Etäopetuksen opit tutoreilta – selvitys koronakevään vaikutuksista opetukseeen tutoropettajan silmin. DigiKilta-hankeen selvityksiä. Suomen eOppiomiskeskus RY & Tampere Research Center for Information and Media (TRIM-keskus).

Mannila, L. (2021): Digital kompetens i Svenskfinland – nulägesanalys och goda modeller. Svenska kulturfonden.

Oker-Blom, G. (2021): Den svenskpråkiga utbildningen i Finland: särdrag, utmaningar, utvecklingsbehov och förslag till åtgärder. Undervisnings- och kulturminiseriets publikationer 2021:9. 

Pennanen, M., Taajamo, M., Risku, M., Rautapuro, J. & Häkkinen, P. (2021): Tutkimus perusopetuksen tutoropettajatoiminnasta ja sen vaikutuksista. Utbildningsstyrelsen. Raportit ja selvitykset 2021:7. 

Undervisnings- och kulturministeriet 2016: Programmet Den nya grundskolan – Elevinriktning, kompetenta lärare och en verksamhetskultur som präglas av samhörighet. Lanserad 9.9 2016. 

Utbildningsstyrelsen (2020): Fakta express – Tutorlärarverksamheten i den grundläggande utbildningen i Finland 2017-2019. ISBN: 978-952-13-6733-5

Utbildningsstyrelsen & Nationella audiovisuella institutet (2021): Utvecklingsprogrammet Nylitteracitet. 

Vuorio, J., Ranta, M., Koskinen, K., Nevalainen-Sumkin, T., Helminen, J. & Miettunen, A. (2021): Etäopetuksen tilannekuva koronapandemiassa vuonna 2020. Utbildningsstyrelsen. Raportit ja selvitykset 2021:4. 

 

Originaltexten är publicerad på www.tutorlarare.fi

Publicerat

DigiPep – digitalt självförtroende inom småbarnspedagogiken

– Fortbildning som närstudier eller distans – vad har vi lärt oss?

Under 2019-2020 ordnade Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia fortbildningen DigiPep- digitalt självförtroende inom småbarnspedagogiken.

 

Målsättningen var att stöda personalen inom småbarnspedagogik och förskola att utveckla sin digitala kompetens och sitt digitala självförtroende.

Fortbildningen ordnades på två orter, Vasa och Helsingfors, och dessutom ordnades en tredje fortbildningsomgång helt och hållet på distans. Distansomgången var särskilt omtyckt eftersom den uppfattades som tillgänglig oberoende av ort eller vikariestopp. Mera insikter om detta längre ner i detta inlägg.

 

 

Några exempel på teman i fortbildningen är:

      • skapande av digitalt material (böcker, film och musik)
      • datalogiskt tänkande genom analog programmering
      • multilitteracitet
      • digital vardagskompetens
      • digital pedagogisk dokumentation

 

Fortbildningen fokuserade även på vårdnadshavarnas delaktighet i verksamheten och hur digitala verktyg kan fungera som hjälpmedel i detta.

Materialet från våra fortbildningstillfällen hittar ni här

 

 

Vilka lärdomar har vi fått av att ordna fortbildning helt och hållet på distans?

Vi som utbildat har lärt oss mycket under distansversionen av DigiPep. Utmaningen med att arrangera fortbildningen helt och hållet på distans var att omforma arbetssätten på ett sådant vis att innehållet fortfarande finns kvar och förmedlas, att bibehålla möjligheten till individuellt stöd för deltagarna samt möjliggöra arbete i mindre grupper.

Närstudierna bestod av 6 heldagar men omformades till 13 distansträffar á 90 min plus möjlighet till individuell handledning efter träffarna.

Därtill ingick eget arbete mellan träffarna, som oftast handlade om att testa nya digitala metoder eller verktyg i verksamheten och som dokumenterades individuellt.

Orsaken till att fortbildningstillfällena på distans var endast 90  minuter långa var att vi tidigt insåg att en hel dag bakom datorn blir för tungt och vi valde i stället att begränsa och tydligare precisera innehållet.

 

 

Plattformen för distansstudierna var mötesverktyget Zoom, som används inom Åbo Akademi.

 

 

Träffarna följde för det mesta ungefär samma agenda:

      1. Välkommen och praktisk information kring fortbildningen samt återblick till träffen innan (15 min)
      2. Presentation och demonstration av dagens innehåll. (30 min)
      3. Deltagarna arbetar i breakout rooms eller tillsammans beroende på tema och gruppstorlek (25 min)
      4. Kommentarer, problemlösning, tankar om praktiskt nytta och användning i verksamheten (10 min)
      5. Summering, ny uppgift inför nästa träff (10 min)
      6. Utbildarna stannar kvar i Zoomrummet och handleder individuellt tills inga frågor återstår.

 

 

Några praktiska saker vi kan dela med oss av gällande att arrangera fortbildning och undervisning online är följande:

Fördelar med två utbildare

Vi insåg tidigt nyttan i att vara två utbildare på plats även på distans. Knappast är vi ensamma om att tänka oDen ena ansvarar för innehållet medan den andra stöder deltagarna vid tekniska problem och håller koll på frågor och kommunikation i chatten.Vi använde oss av bland annat av Mentimeter och Padlet för gemensam dokumentation och där är det speciellt nyttigt om den ena utbildaren förklarar stegen i ord och den andra lägger de aktuella länkarna i chatten, skriver stegvisa instruktioner samt svarar på frågor om något inte fungerar som det ska. Därtill ger två utbildare mer möjligheter när det kommer till att dela upp gruppen i breakout rooms där vi kan t.ex. anpassa utgående från nivå eller behov i vardera rum.

Fortbildningens innehåll

Gällande innehållet hade vi i närstudieversionen satsat på att erbjuda ett varierande smörgåsbord där alla kan välja vad de behöver och vill ta del av. Detta var möjligt i och med att det fanns tid för diskussioner där deltagarna kunde se på helheten och tillsammans diskutera fram vad som lämpar sig för just deras verksamhet. När vi ställdes inför utmaningen att undervisa på distans insåg vi snabbt  att vi behöver fokusera på innehållet med tanke på att vi ville minska på tiden vi lägger på demonstrationer så att alla orkar ta del av allt. Tur nog kunde vi välja sådant som de två tidigare närstudiegrupperna hade uppskattat och hittat mervärde i och därför hade vi en ganska god tanke om vad vi kunde prioritera.

Mera tankar om tekniska lösningar för distansfortbildningar kan du läsa om här

 

 

Mervärde i fortbildning på distans?

Vid den avslutande träffen gav vi utrymme för utvärdering och diskussion kring formatet distansstudier. Det vi kan konstatera i efterhand är att det finns klara positiva aspekter med distansstudier som till exempel tid och tillgång lyftes upp många gånger.

Det är lättare att lösgöra sig för kortare fortbildningstillfällen en gång i veckan än för heldagar utanför enheten som innebär vikarier och resor. Därtill hade vi lyckats hitta en sådan tidpunkt då många barn på enheterna vilade eller gick ut vilket gjorde det praktiskt lättare att lösgöra en från personalen under den tiden.

 

 

I utvärderingen framkom även att det uppskattades att få träffa deltagare från hela Svenskfinland. Det fokuserade innehållet uppskattades också samt möjligheten att diskutera och anpassa innehållet till den egna verksamheten.

 

 

I några fall deltog flera deltagare tillsammans bakom samma dator. Detta ser vi som fördelaktigt i och med att de som sitter tillsammans kan stänga ner mikrofonen en stund och diskutera med varandra medan de experimenterar, något som inte är möjligt på samma sätt under närstudier.

Flera gånger under fortbildningstillfällen på distans såg vi också deltagare rycka en förbigående kollega i ärmen och visa på det som görs och diskutera med kollegan, som inte deltar i fortbildningen.

 

”Alla mynt har dock två sidor och vi ser även negativa aspekter med distansformatet”

 

 

Den största skillnaden ser säkert vi som utbildare i och med att vi inte kan stöda fortbildningsdeltagare individuellt på samma sätt. Under närstudier kan fortbildaren lättare ge konkret handledning där det behövs samt se exakt i vilket skede deltagaren befinner sig.

På distans får vi förlita oss på muntlig kommunikation och problemlösningsprocessen tar längre tid. Det krävs mer kunskap om det direkta innehållet av oss som utbildare för att veta var t.ex. en app bråkar när vi inte kan följa med i stegen som ledde till problemet.

Interaktionen kan även vara utmanande. Strukturerade gruppdiskussioner fungerar bra i breakout rooms men de oorganiserade, spontana diskussionerna deltagarna emellan nästan helt och hållet uteblir.

Vi saknade mellansnacket och de gemensamma kaffepauserna. Här ser vi ett behov att kunna utveckla vår verksamhet för att främja även denna sorts interaktion på distans.

 

Så, vad är då bättre – närstudier eller distansstudier?

 

 

Jämlik tillgång till fortbildning versus fördjupade, reflekternade diskussioner? Vår slutsats efter denna fortbildningshelhet, och all annan verksamhet under året, anser vi att bägge behövs.

Vi ser utmaningar i att ordna många framtida fortbildningar helt och hållet på distans. Vi behöver fortsättningsvis lära känna varandra, vi behöver skaka en hand och vi behöver kaffestunder. Vi ser samtidigt möjligheter i att ordna fortbildningar i någon hybridvariant.

Vi behöver ge alla större möjlighet att delta, oberoende av ort eller möjlighet till vikariearrangemang. Betyder då detta att all framtida fortbildning ordnas i form av någon typ av hybridundervisning, att t.ex. interaktiva fortbildningsdagar ordnas som närstudier medan en del input ges som webbinarier eller någon mix av de båda? Det återstår att se!

 

 

Ett stort tack till alla er deltagare som deltog, både på plats och på distans! Detta har varit en av de lärorikaste fortbildningarna – åtminstone för fortbildarna – och förhoppningsvis har vi kunnat ge er tankar och modeller för en vidareutveckling av verksamheten.

Anna Wulff (anna.wulff@abo.fi)

John Henriksson (john.henriksson@abo.fi)

Publicerat

Mot framtiden

” Eleverna ska få färdigheter att utvärdera och förändra både sina egna, skolans och samhällets förfaringssätt och verksamhetsstrukturer så att de bidrar till att bygga en hållbar framtid.” (Utbildningsstyrelsen, 2014, s. 24)

Klicka på bilden för att ta dig till Mot Framtidens webbplats.

 

Den finländska läroplanen för den grundläggande utbildningen har under internationella konferenser lyfts fram som ett mönsterexempel på hur lärandet kring de olika dimensionerna av hållbar utveckling kan vävas in i styrdokumenten.

I läroplanstexten kan hållbar utveckling hittas i beskrivningen av de mångsidiga kompetenserna men även i lärandemålen och i bedömningskriterierna i de olika läroämnena.

För den enskilda läraren kan undervisningen om och för hållbarhet ändå kännas utmanande.  Hur konkretiserar jag detta tillsammans med eleverna?

 

 

Har du funderat på hur du kan få in hållbar utveckling i undervisningen?

 

 

Syftet med fortbildningshelheten Mot framtiden var just att stöda lärarna i arbetet kring implementeringen av de olika delarna av hållbar utveckling i undervisningen.

Vi är tacksamma över finansieringen som vi från Utbildningsstyrelsen har fått för att kunna genomföra helheten. Centrala frågor som vi har utgått ifrån inom fortbildningen var bl.a;

 

  • Hur öka elevens delaktighet i arbetet kring de olika delområdena inom hållbar utveckling?
  • Hur öka förståelsen av centrala begrepp såsom kretslopp och klimatförändring?
  • Hur kan arbete för hållbar utveckling integreras i olika läroämnen?
  • Hur skapa och upprätthålla ett positivt synsätt mot framtiden?

 

 

Resiliens och progression är centrala begrepp i fortbildningen – att möta och bemöta förändringar.

 

 

Två viktiga ledstänger inom helheten var begreppen resiliens och progression. Resiliens handlar om att enskilt och tillsammans kunna möta och bemöta förändringar och utmaningar och att kunna se och skapa nya möjligheter.

Utan samplanering över årskurs- och stadiegränserna finns en risk att eleverna går miste om centrala delområden av hållbar utveckling för att kanske i stället upprepade gånger få höra om behovet att man källsorterar sopor och släcker onödig belysning.

Inom fortbildningshelheten var tanken att de tre delområdena inom hållbar utveckling – den ekologiska, den ekonomiska och den sociala delen – skulle lyftas fram på lika villkor.

 

 

Under de senaste åren har det glädjande nog skapats mycket stödmaterial kring de tre delområdena inom hållbar utveckling för lärare på olika stadier. För läraren gäller det att vara kritiskt medveten och leta fram stödmaterial som kunskaps- och innehållsmässigt är på rätt nivå för eleverna.

Tyvärr medför tidsbristen att lärare har svårt att hinna leta sig fram i utbudet. Lärarna efterlyste också exempel på konkreta aktiviteter som kan modifieras för flera läroämnen och för elever på olika åldersnivå.

För att underlätta lärarens vardag har vi inom fortbildningshelheten skapat en digital materialbank där lärare dels kan hitta stödmaterial för sitt eget ämneskunnande och dels tips på elevaktiverande uppgifter för eleverna.

Till materialbanken

 

 

Mer info om de globala målen för hållbar utveckling hittar du på Utrikesministeriets sidor (klicka på bilden).

 

Fortbildningshelheten Mot framtiden genomfördes under åren 2019 – 2020  tillsammans med lärare som undervisar i årskurserna 1 – 9 i kommunerna Pedersöre och Vörå. I fortbildningen ingick fyra närstudietillfällen med mellanuppgifter per ort.

Under våren 2020 medförde pandemisituationen att de återstående närstudietillfällena omvandlades till distanstillfällen. Dessa tillfällen flyttades också fram till hösten 2020. Här nedan några av deltagarnas kommentarer efter fortbildningen:

  • ”En mycket intressant fortbildning med ett viktigt tema som behöver lyftas fram i skolorna för att skapa ett hållbart tankesätt.”
  • ”Det är mycket som man inte tänkt att hör till hållbar utveckling. Synen på hållbarhet har breddats.”
  • ”Tagit till mig och fått en bättre bild av vad allt hållbar utveckling egentligen innebär. Har fått en bredare förståelse för begreppet och på vilka sätt det syns i undervisningen, som man kanske inte alltid tänkt på.”
  • ”Vi har justerat vissa ämnesövergripande temahelheter på högstadiet för att få in mera mål.”
  • ”Använder mig av lekar och tips jag fått.”

 

Från CLL:s sida tar vi med oss erfarenheterna från fortbildningshelheten. Arbetet kring hållbar utveckling fortsätter nu bl.a. genom fortbildningshelheten Stigar.

 

 

Publicerat

Virtuell tutordag

 

 

Virtuell tutordag 22.10 2020

Ett drygt fyrtiotal tutorlärare från hela Svenskfinland samlades för den årliga Tutorday den 22 oktober. I år arrangerades dagen i digitalt format, som mycket annat denna höst.

Tutorday arrangeras gemensamt av de fyra tutorkoordinatorsprojekten i Svenskfinland och verksamheten finansieras av Utbildningsstyrelsen. CLL medverkar som samarbetspart inom projektet Bothnia Tutors 2.0 som koordinerar och stöder tutorverksamheten i regionen Kristinestad – Vörå.

 

 

Dagen bestod av ett tvådelat webbinarium med Jens Berg, som driver kommunikationsbyrån Montem.

Den första delen riktade in sig på ungas medievanor utgående från en undersökning gjord av Jens Berg själv och Sami Kallinen år 2019, för Tankesmedjan Agenda. Hela rapporten hittas under följande länk: www.agenda.fi/Rapport/journalist-sa-nar-du-den-unga-publiken/

Berg konstaterade att unga är framtidsintresserade, optimistiska och lösningsorienterade i större grad än resten av befolkningen samt intresserade av globala frågor framom lokala.

Därtill synliggjordes att sociala medier är den primära källan för nyheter, för en majoritet av de unga, och därmed tar de del av fler nyheter från globala källor.

 

 

I de efterföljande diskussionerna diskuterades bland annat hur lärare kan arbeta mot en djupare förståelse av nyhetshändelser, det vill säga att nyheter inte bara en rubrik på Facebook. Betydelsen av arbete med källkritik över lag, poängterades starkt av tutorlärarna.

Bergs andra webbinariedel gick under rubriken ”Trenderna som formar vårt samhälle”. Trenderna som framhölls var digitalisering, demografiförändring och klimatförändring.

En fråga som uppstod är hur stort ett fenomen bör vara för att kunna kallas en trend. Är LP-skivornas återkomst en ny trend eller snarare en motreaktion mot den riktiga trenden av strömmad musik?

 

 

På den mer konkreta sidan lyfte Berg fram att delningsekonomi är mer naturligt för de unga, att arbetsmarknaden är alltmer global samt att det sociala klimatet i medier sker i allt hårdare ton.

För dig som vill läsa mer om trender rekommenderar Berg att du bekantar dig med Sitras material, som hittas under följande länk: Sitra.fi/megatrender

 

 

Dagens sista del bestod av gruppdiskussioner där tutorlärare blandades i mindre grupper över regiongränserna. Tutorläraruppdraget efter coronavirus pandemin diskuterades i alla grupper. Många tutorlärares uppdrag har hittills varit att stöda personalens digitala kompetens.

Det konstaterades att personalen i många skolor nu tagit ett riktigt ”digiskutt” i och med de utmaningar lärarna ställdes inför under våren 2020.

Samtidigt konstaterades det att de styrdokument man haft i form av IT-strategier eller digitala lärstigar har visat sig vara föråldrade och behöver revideras efter våren. Ett flertal tutorlärare har redan börjat arbeta med detta.

Trots en klar önskan om att få träffas fysiskt, så konstaterades det under den gemensamma avslutningen att årets Tutorday varit lyckad. Tutorlärarna höll fram att det är viktigt att vi fortsätter dela goda modeller åt varandra inom lärarkåren.

 

 

Hanna Lönnfors avslutade dagen med följande dikt till tutorlärarna:

 

Hyllningen till tutorerna

När corona utan att frågas

in i våra liv i år tåga

Har det fått oss att kämpa på med lite sparlåga,

men alla har vi gjort enligt vår bästa förmåga.

Det här har fört med sig frågor om det ena och det andra,

som gjort att vi mer än nånsin behöver varandra.

Det är inte fel att över axeln lite på varandra titta,

för att tillsammans nya lösningar och arbetssätt hitta.

Oj om det möjligheten att träffa varandra fanns,

just nu är det bara webben och distans.

Tur att denna möjlighet finns ändå,

att träffas över nätet och varandra nå.

Tutorerna en väldigt viktig roll i år haft,

vi önskar er alla mycket ork och kraft.

Det är på sin plats att er hylla,

ni många svängar i skolvardagen förgylla.

(skriven 22.10.2020 av Hanna Lönnfors)

 

Från tutorkoordinatorernas sida rikar vi ett stort tack till alla som deltog i Tutorday 2020 och bidrog med sina inlägg och goda tankar.

Därtill riktar vi ett stort tack till Jens Berg för sitt stora bidrag och för en omtyckt och nödvändig inspiration i vardagen.

Ett sista tack riktas till planeringsgruppen för dagen och vi ser hoppfullt framåt mot nya tutordagar!

Kolla gärna in projektets Instagramkonto för att se glimtar ur verksamheten!

 

 

Publicerat

Bothnia Learning Hub

Projektet var ett av statens spetsprojekt för utvecklandet av lärarutbildningen. Projektet finansierades av Undervisnings- och kulturministeriet och pågick från hösten 2017 till slutet av 2019. Projektet ägdes av Åbo Akademi och samarbetade med sex kommuner i regionen.

 

 

Verksamheten har skett som en samskapande process på tre nivåer och tillsammans med lärare, lärarutbildare och lärarstuderande. Det sammanlagda antalet involverade personer är ungefär 300 stycken.

Slutprodukten är tre koncept för utvecklande av lärarutbildning. Koncepten inklusive stödmaterial hittas på www.bothnialearninghub.fi.

 

Samskapande verksamhet

Nätverket som skapats inom projektet har visat sig vara en ovärderlig resurs. Tanken bakom Bothnia Learning Hub härstammar delvis också från kommunerna i regionen och kommunerna har varit delaktiga i såväl planering som verksamhet.

Den återkommande verksamheten har bland annat bestått av reguljära digicirklar. Representanter för våra fadderskolor i kommunerna samlades tillsammans med lärarutbildare, lärarstuderande och projektpersonal för att i en trygg och tillåtande miljö diskutera erfarenheter och påverka projektets verksamhet.

Därtill arrangerades Gilla & Dela reguljärt inom lärarutbildningen som ett forum för delning av goda modeller inom lärarutbildningen.

 

Kursverksamhet

Under projektets gång utvecklades en allmändidaktisk och en ämnesdidaktisk kurs i en mer samskapande anda. Studerande fick uppdrag från fadderskolorna och de förväntades bereda material och hitta potentiella lösningar som de sedan presenterade  för både fadderskolan samt öppet inför de övriga studerandegrupperna och övriga intresserade.

Uppdragen kom att kretsa mycket kring skolans digitala ekosystem men med fokus på pedagogiska tillämpningar.

Rollen var ny för studerandena som annars är vana vid att fungera som praktikant eller auskultant och verksamheten visade sig ge samtliga involverade mer insyn i varandras verksamhet.

 

Experimentell verksamhet

Teknikutvecklingen har varit ett huvudtema under projektets gång. Det har därför arrangerats workshops och skolbesök för att tillsammans fundera på vad som kommer runt hörnet i teknikutvecklingen.

Skolklasser har besökt Experience Lab i Vasa för att arbeta med virtuell och förstärkt realitet, den humanoida roboten Pepper har besökt skolklasser och intresserade lärare, rektorer, lärarstuderande och lärarutbildare har träffats i Experience Lab för att bekanta sig med ny teknik och fundera på framtiden för digital pedagogik.

Medietanken 2019 fungerade som projektets slutseminarium och samlade ca 100 deltagare för en dag bestående av föreläsningar och dialoggrupper.

 

 

Poddar och filmer som skapats under projektets gång hittas på dessa kanaler:

                  

Vi på CLL som medverkat i projektet kan konstatera att Bothnia Learning Hub har gett många ringar på vattnet. I projektets planeringsskede skämtades det om en målsättning om att ”sätta Österbotten på den pedagogiska kartan”.

Skämt må det kanske ha varit men i viss bemärkelse är detta en målsättning vi ser faktiskt har realiserats. Vi vill rikta ett stort tack till alla samarbetsparter, finansiärer och alla er som varit med och samskapat!

 

 

Publicerat

Programmering och making

Projektet har fått finansiering via Utbildningsstyrelsen (UBS) och projektet var en fortsättning på projektet  Programmera mera och ProgPrep 2.0.

 

 

Målet med fortbildningshelheten ”Programmering och making i skolan 3.0” var att under 2019 ge lärare modeller för att använda programmering som lärandeverktyg inom olika läroämnen, från modersmål, gymnastik, slöjd till matematik.

Under fortbildningen fick lärarna påbörja planeringen av en gemensam programmeringslärstig för sin skola/kommun, detta för att garantera att alla elever får en läroplansmässig undervisning med tydlig progression.

Deltagare i fortbildningskurserna har varit från småbarnspedagoger till gymnasielärare.

 

 

Fortbildningen har ordnats runt om i hela Svenskfinland, närmare bestämt i Pedersöre, Vörå, Smedsby, Närpes, Åbo, Pargas, Esbo och Helsingfors.

 

 

Finslipning av programmeringsplan i Karamalmens skola

Sonja Henriksén, lärare vid Karamalmens skola har tagit del av två av projektets fortbildningar som ordnats i Esbo. Men det är inte de första programmeringskursen som hon har avlagt. För några år sedan tog hon även del av en webbaserad programmeringskurs.

 

I Sonjas  klassrum surrar det av aktivitet. Elever som programmerar, ljud av robotar, elmotorer och Scratch-spel som ljuder.

 

Eleverna har tillvalsämnet Karatech, varje måndag. Det är ett mycket eftertraktat tillvalsämne bland eleverna i åk 5 och 6. De tjugo eleverna jobbar ivrigt med olika projekt; Lego programmering, Mbot, Sphero och Scratch är på agendan.

 

 

Skolan har bara några uppsättningar av de olika robotarna så det gäller att samsas och jobba turvis med de olika projekten.

– Vi har en egen programmeringslärstig, berättar Sonja. Lärstigen har uppdaterats under fjolårets fortbildningar. Nu skall delar av lärstigen förverkligas genom att vi skall arrangera en Kodningsvecka här på skolan. Eftersom det alltid är brist på tid i, är det bättre om vi planerar och genomför tillsammans.

– Uppdateringen i Tinkercad möjliggör 3D design, där läraren kan skapa klassrum och bjuda in eleverna, gör det även möjligt att använda programmet i klassen med eleverna.

– Till slöjden har vi har möjlighet att köpa in Makey Makey (en enkel mikrokontroller), så det kommer in som ett nytt moment där eleverna både kan programmera och designa egna produkter.

 

 

Resultat och produkter

Programmeringslärstigen som används som modell inom fortbildningsprojketet består av 5 olika nivåer. Oberoende om man undervisar elever i förskolan eller gymnasiet skall dessa 5 olika nivåer ingå.

Delar av programmeringslärstig

    1. Problemlösning– På en för eleven lämplig nivå och frihetsgrad, eleve  löser problem, ensamma, i par eller som grupp
    2. Elevagenter- Intresserade elever erhåller skolning för att underlätta ibruktagande av ny teknik i klasserna, målet är att elever skall handleda andra elever.
    3. Programmeringsspråk– Från analog programmering, via Scratch Jr och  Scratch 3.0 till textbaserat språk tex Python.
    4. Robotik– Robotiken börjar med enkla färdiga robotar utan sensorer som t ex rör sig (Beebot) dessa använder ej blockprogrammering. Progressionen fortsätter med robotar som styrs med blockprogrammering och har flera olika outputs (bl a ljus, ljus, rörelse). Sedan kommer robotar med flera sensorer dvs inputs (avstånd, ljus, ljud) och flera olika  outputs (motorer, ljus och ljud) via blockprogrammering eller annat lämpligt språk.
    5. Design av programmerbar produkt.  Eleven designar egna lösningar på vardagliga problem (smarta hem, alarmsystem, artbots) med olika mekaniska konstruktioner, olika inputs och outputs dvs eleven designar en prototyp.

 

 

 

Denna feedback har kommit från deltagarna:

  • ”Vi kommer att dela med oss av infon till kollegerna, och inspirera dem. Mycket som man kan använda sig av, även utan extra kostnader!”
  • ”Jag tar med mig mycket inspiration och motivation att jobba vidare med detta.”
  • ”Materialet har varit jättebra och jag är ivrig på att försöka få ”rädda” och motivera ointresserade kolleger. Nu känns programmering inte som något jobbigt utan som en naturlig del av undervisningen.”

Blev du nyfiken? Här hittar du nyttigt material som sammanställts under fortbildningen!

 

Publicerat

Hej världen!

Vår blogg ser nu dagens ljus! Här kommer vi att fylla på med resultat, forskning och relevant material från våra projekt och fortbildningar. Tanken är att göra vår verksamhet mera öppen och transparent. Här kommer du att kunna ta del av tankar och reflektioner från såväl föreläsare som deltagare. Vem vet, kanske du blir inspirerad eller lär dig någonting nytt!

Denna blogg kan läsas som den är (i kronologisk ordning) men det är också möjligt att sortera inläggen enligt temaområde eller projekt om du letar någonting särskilt.

Finns det frågor går det givetvis att höra av sig så besvarar vi dem snarast möjligt!

Mvh.

Stefan, projektsekreterare