Jobbar du inom småbarnspedagogiken och vill ha inspiration för hur man kan jobba med barnlitteratur för att stöda den socioemotionella kompetensen hos barn?
Inom fortbildningshelheten Stjärnklart 2.0 har vi utvecklat olika kreativa arbetssätt med barnlitteratur om känslor och social interaktion som utgångspunkt. Vi har sammanställt två litteraturpaket (1-3 år och 4-6 år) med hjälp av läsambassadörer Amanda Audas-Kass och Henrika Andersson och bibliotekspedagog Tanja Fagerholm. Materialet är en del av Stjärna 4 – Samtal om mobbning, styrkor, normer och makt.
Klicka på bilden för att komma till materialet.
Litteraturpaketen har delats ut till deltagarna med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne sr.
Stjärnklart 2.0 finansieras av Utbildningsstyrelsen
Vintern 2020 startade fortbildningen På spåret! En lärstig för alla med två stora grupper i både Vasa och Helsingfors. Deltagarna såg fram emot fortsättningen, där de skulle träffas i mindre grupper i tre parallella spår. Vi anade inte då att fortbildningshelheten skulle behöva genomföras till största delen på distans.
Då vi nu tittar i backspegeln ser vi att resan blev annorlunda än planerat, men väldigt givande och lärorik. Våra deltagare har fått inspiration och verktyg för sitt fortsatta arbete med barn i behov av stöd.
Målet med fortbildningsprojektet har varit att öka deltagarnas kunskap och kompetens både att bemöta barn i behov av stöd och att ordna verksamheten så att alla barns likvärdiga och jämlika möjligheter att lära sig säkerställs.
I fortbildningen har deltagarna fått modeller och verktyg för att kunna främja varje barns inlärning och välbefinnande och för att kunna skapa fungerande grupper och en lärmiljö som stöder varje barns individuella lärstig.
Inom fortbildningshelheten har deltagarna också fått möjlighet att utveckla samarbetsformer för att skapa en god verksamhetskultur och göra stadieövergångarna så smidiga som möjligt för barnen.
Vad?På spåret! En lärstig för alla är en fortbildning som har handlat om att stöda personal att ordna likvärdiga och jämlika möjligheter för alla barn att lära sig. Speciellt fokus har legat på särskilt begåvade barn, krävande barn, speciallärarens roll och vikten av samarbete.
För vem? Lärare, speciallärare och övrig personal inom småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning
När? Hösten 2019 – hösten 2020
Hur? Gemensamt start- och slutseminarium, däremellan fortbildning i tre parallella spår
Var? Start i Helsingfors och Vasa + fortsättning på Zoom
Utbildare:
Eva Staffans, universitetslärare, Åbo Akademi
Camilla Svens-Liavåg, universitetslärare, Åbo Akademi
Raija Regnell, psykolog och psykoterapeut
Sofia Kullberg, speciallärare och arbetshandledare
Gemensam start
Fortbildningshelheten inleddes med gemensamt startseminarium parallellt på två orter för samtliga deltagare. Startseminariet ordnades i februari i Vasa, och i mars i Helsingfors.
Tillsammans öppnade vi upp diskussionen om inkludering, barnens rätt att få det stöd de behöver och om hur vi i samarbete kan skapa goda lärmiljöer i våra verksamheter. Vi fördjupade oss också i lågaffektivt bemötande och hur denna metod kan användas i det dagliga samspelet med barnen.
I det här ordmolnet har deltagarna i Vasa sammanfattat vad de bar med sig från startseminariet till det fortsatta arbetet med barn i behov av stöd.
Fortbildning i tre parallella spår
Efter starten fortsatte fortbildningen i tre parallella spår. Deltagarna följde minst ett av de tre spåren. Klicka på bilderna för en inblick i de olika delarna.
Spår 1: Särskilt begåvade barn riktade sig till de som önskade få kunskap om, förstå och kunna stöda särskilt begåvade barn. Utbildare: Camilla Svens-Liavåg.
I Spår 2: Krävande barn deltog de som ville få mer kunskap och verktyg för att kunna stöda barn som har neuropsykiatriska diagnoser och socioemotionella svårigheter. Utbildare: Raija Regnell.
Spår 3: Speciallärarens roll och samarbete över stadiegränser samlade deltagare som fungerar som speciallärare och som önskade tydliggöra och stärka sin roll och uppgift. Fokus var på speciallärarens roll som handledare och på samarbete inom och över stadiegränser. Utbildare: Sofia Kullberg.
I varje spår erbjöds tre träffar à 4 timmar. Träffarna innehöll föreläsningar och gruppdiskussioner. Mellan spårträffarna reflekterade deltagarna kring frågeställningar och uppgifter kopplade till spårets innehåll. Fortbildningen i de tre spåren pågick från mars till september för Vasa-gruppen, och från april till oktober för den grupp som startat i Helsingfors.
Den digitala lärplattformen Itslearning var ett komplement till fortbildningen. Där delades information och material med deltagarna, och deltagarna kunde också där dela sina skriftliga reflektioner med utbildarna. Alla deltagare hade möjlighet att ta del av de olika spårens material, också inom de spår som de inte själva deltog i.
Framme vid slutstationen
Avslutande seminarier ordnades gemensamt för både deltagarna i Helsingfors- och i Vasagruppen. Deltagarna samlades till gemensam reflektion om samsynen kring arbetet med barn i behov av stöd.
Under seminariet sammanfattades och presenterades de parallella spårens temainnehåll, och vi såg tillbaka på och utvärderade fortbildningen. På programmet stod föreläsning, gruppdiskussion och en paneldiskussion med utbildarna.
I den här filmen samtalar projektets utbildare om kommunikation och relationsskapande. De diskuterar bland annat den viktiga dialogen med föräldrarna och hur man i teamet kan stöda varandra att bygga goda relationer till barnen.
Omställningar på vägen
Efter fortbildningsstarten hann den allra första spårträffen i spår 1 i Vasa-gruppen hållas i Academill, men därefter ledde coronaviruspandemins framfart till att vi inte länge kunde samla våra fortbildningsgrupper till fysiska träffar.
Vi behövde tänka till och tänka om, och beslöt i samråd med utbildarna att flytta de kommande träffarna i fortbildningen till Zoom.
Det här innebar omställningar inte bara för deltagarna utan också för oss utbildare och arrangörer. Under den här våren var möten och utbildningar i Zoom ännu nytt för många.
I takt med att salar och rum avbokades sände vi ut möteslänkar och hjälpande instruktioner till grupperna. Övergången till Zoom visade sig sedan bli bestående för projektet. Vi genomförde såväl alla de kommande spårträffarna som slutseminarierna digitalt.
Enligt deltagarnas respons har det i det stora hela fungerat bra och smidigt att delta i fortbildningen på distans. En fördel med distansarrangemangen var att deltagare som var förhindrade att delta kunnat ta del av inspelat material i efterhand.
Det har också varit lättare att ordna tid för att kunna delta. Men visst finns ett mervärde i att träffas fysiskt och kunna fråga och diskutera mer fritt – det har både deltagarna och utbildarna fört fram.
Så här har några deltagare sagt om hur det har fungerat att delta i fortbildningen på distans:
”Detta år har jag väldigt svårt att komma bort från arbetsplatsen. Detta sätt ger mig möjlighet att vara med!”
”Över förväntan! Men visst hade det gett stort mervärde att träffas på riktigt. Tekniken fungerade jättebra alla gånger och det var betydligt lättare att ordna tid för att kunna delta.”
”Fungerat bra, men inte kan det jämföras med fysiska träffar. Många spontana frågor och diskussioner tror jag att uteblir.”
Reflektioner över projektets resultat
Då ett fortbildningsprojekt genomförs är en högintressant och ständigt närvarande fråga vad som händer hos deltagarna, i relation till verksamheten på fältet. Förändras lärarnas synsätt och deras sätt att arbeta under processens gång?
Kan man se direkta effekter i det vardagliga arbetet, och är i så fall förändringarna bestående? Vi har tagit del av deltagarnas respons, och vände oss även till Eva Staffans för att höra hur hennes tankar går gällande projektets resultat – om hon fäst sig vid något särskilt utifrån hur diskussionerna gått i de parallella spåren och innehållet överlag.
Eva, som är universitetslärare och forskare vid Åbo Akademi, intresserar sig i sin forskning speciellt för speciallärarens arbete. Hon har funnits med i hela projektet ända från planeringsskedet och starten fram till de allra sista reflektionerna vid slutseminariet. Tillsammans med Eva blickar vi tillbaka på fortbildningsprocessen i På spåret.
Vad har fortbildningen gett?
Eva har uppskattat att kunna följa med från början, se hur fortbildningen framskrider, lyssna till diskussionerna i grupperna och ibland också ställa frågor till deltagarna. Frågorna som deltagarna har lyft har varit olika till sin karaktär.
I början upplevde Eva att deltagarnas frågor var mer faktarelaterade, medan diskussionerna senare mera började handla om hur man ska ta sig an och jobba med olika utmaningar.
Fortbildningen har varit omfattande i tid, men det kan ha varit en fördel. Deltagarna har också haft uppgifter mellan träffarna, vilket betyder att de fått ta in, bearbeta och fundera över hur de själva gör i de grupper där de arbetar.
I någon grupp kom det fram att en del deltagare efter ett fortbildningstillfälle hade ändrat sina rutiner och gjort saker annorlunda, men det går inte att säga om tankarna lever vidare en längre tid, om förändringen blir bestående.
Det är bra att våga testa något nytt och sedan ta med sig kunskapen till andra situationer och tillämpa den där.
Överlag då det gäller fortbildning är det de mest förändringspositiva som söker sig till fortbildningen. De här deltagarna har också de bästa förutsättningarna för att tänka till och tänka om, eller så konstaterar de kanske att de redan gör ett bra jobb men vill utvecklas och göra det bättre.
En jämlik och enhetlig lärstig genom samarbete
I fortbildningen har vi velat implementera synen på barnens lärstig som enhetlig, en helhet utan större avbrott. Med tanke på det har det varit positivt att deltagare representerat lärstigens olika stadier. De har kunnat dela erfarenheter över stadiegränserna och få en förståelse för varandras tolkningar av olika begrepp eller företeelser.
Många har deltagit tillsammans med sina kolleger från samma arbetsplats eller från samma kommun.
– Där finns en styrka, då kan man tänka tillsammans, säger Eva Staffans.
Genom att exempelvis speciallärare från olika stadier inom samma kommun har träffats och diskuterat inom fortbildningen, har de blivit medvetna om varandra och kunnat utveckla samarbetsformer inom kommunen.
Synen på barnen har ändrat
Gällande synen på barnen kan vi se att något har hänt hos en del, baserat på diskussioner och reflektioner. Innehållet i fortbildningen kan för många deltagare ha inneburit en bekräftelse på deras barnsyn, medan det hos andra har skett ett skifte i synsätt. Det är naturligtvis svårt att säga hur detta sedan fallit ut eller implementerats i verksamheten i deltagarnas vardag.
– I diskussionerna i spåren har det kunnat märkas att man kan ha gått vidare från att man ser barnet som problemet till att mer se sin egen roll i sammanhanget, vilket är jätteviktigt, menar Eva Staffans.
– Våra föreläsare har på ett fint sätt lyft fram varför det är så viktigt att ha en förståelse för det här. Vi kan inte ändra på barnen, bara på oss själva.
Du kan bara ändra på ditt sätt att möta barnen, inte ändra på barnen i gruppen. Vi vuxna behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad vi har för del i situationen och vad vi själva kan göra. Det är mycket som beror på pedagogen och hens syn på situationen. För barnets del är det här jätteviktigt, att det inte är barnet självt som ses som en utmaning, är krävande och har svårigheter.
Kunskap ger möjligheter
Om man har mycket kunskap om utmaningarna så har man också lättare att hitta metoderna och verktygen för hur man kan möta barnens behov och stöda dem på bästa sätt. Vissa deltagare önskade mera tips och råd, men för att dessa ska fylla sin funktion behöver de kunna relateras till en bra kunskapsbas.
Barnet har rätt till utmaningar på sin nivå, och det är vår utgångspunkt som vi inte kan kringgå – oberoende om vi ska sänka eller höja ribban. Differentiering som fenomen har också stigit fram som en röd tråd i fortbildningen. Lärarens uppgift är att möta barnen på deras nivå.
– En springande punkt är att ha ett genuint intresse för andra människor och för att försöka göra det så bra som möjligt för barnen, framhåller Eva. Man behöver jobba med att skapa bra relationer och hålla i gång kommunikationen. I alla spår har föreläsarna lyft fram vikten av relationerna och kommunikationen med barnen, med föräldrarna och med kollegerna.
Enligt Eva Staffans är kunskap, förståelse, respekt för individen och ödmjukhet speciellt viktigt i sammanhanget, och det här är något vi hoppas att denna fortbildning också förmedlat till deltagarna.
Respons från deltagarna:
Efter att fortbildningen hade slutförts ombads deltagarna att utvärdera helheten. Deltagarnas respons visar att de flesta varit nöjda med fortbildningen, och att de har tagit med sig nya insikter till sin verksamhet. Så här har deltagare uttryckt sig i utvärderingen:
”…blev stärkt och har fått större säkerhet i hur jag bemöter och tar till tals krävande barns behov med både personal och föräldrar.”
”Jag har börjat tänka mer på vem som är ett begåvat barn. Hur olika begåvningar det finns.”
”Idéerna och mycket av det som tagits upp har jag kunnat använda i mitt arbete”
”Tänker mera medvetet på differentiering”
”Tittar på min omgivning och barnen med helt nya ögon”
”Ökad medvetenhet”
”Mindre stök i klassrummet. Bättre samarbete med kollegor”
”Överföringarna och kommunikationen över stadierna har utvecklats tack vare idéer från lärare ur andra kommuner.”
”Jag har ändrat lite på mitt eget sätt att bemöta barn och det bär frukt”
”I diskussioner med personalen, har vi bättre ”hittat”, uppmärksammat de barn som är särbegåvade.”
”det var bra att vi var två personer från min enhet som kunde diskutera föreläsningarna och materialet.”
”det har skett en positiv utveckling i mitt kunnande som jag har kunnat delge med mina arbetskollegor och barn”
”På spåret genomsyrades starkt av tanken om respekt för allas egenvärde och vikten av personligt och individuellt bemötande. Helt i enlighet med de nya läroplanerna. Känns att jag fått en bra uppdatering.”
Projektet På spåret! En lärstig för alla finansierades av Utbildningsstyrelsen.
Fortbildningshelheten planerades och koordinerades av utbildningsplanerare Linda Norrgård och Cilla Nyman vid Centret för livslångt lärande i samarbete med universitetslärare Eva Staffans, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi.
Jobbar du inom småbarnspedagogiken och vill ta upp temat vänskap med din barngrupp? Eller funderar ni i nybörjarundervisningen på frågor kring mångfald? Vi har material till er!
Inom projektet I berättelsen finns magin har vi utgående från aktuell barnlitteratur utformat två koncept med fokus på läsinspiration, berättande och ordkonst: Rally och Lyra och Limpa (skriven av Marie Norin och Emma Adbåge) och Nyckelknipan (skriven av Sanna Mander).
Med hjälp av materialet om Rally, Lyra och Limpa kan du med de yngre barnen (3–6 år) jobba kring temat vänskap.
Och med de äldre barnen (F–2) kan du arbeta med frågor kring mångfald och hur man ska bemöta varann och träna på att samarbeta trots varandras olikheter. Allt medan ni har roligt och skapar tillsammans!
I berättelsen finns magin förverkligades med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne sr och pågick under åren 2017–2020. I projektet låg fokus på läsinspiration, berättande och multimodalt lärande och genom verksamheten ville vi stöda barn till att bli goda läsare, berättare och ordkonstnärer.
Vår målgrupp var barn inom småbarnspedagogik och förskola, elever i årskurserna 1 och 2 samt de pedagoger som arbetar med dessa målgrupper.
Under projekttiden åkte vi runt med koncepten till daghem och skolor i Österbotten och arbetade själva tillsammans med barnen medan pedagogerna fick betrakta dem och verksamheten från sidan.
Nu har vi omarbetat vårt material så att du själv ska kunna arbeta med koncepten i daghemmet eller skolan utan att vi kommer på besök.
Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till författarna som gav oss tillstånd att utforma koncepten utgående från deras härliga böcker!
– Fortbildning som närstudier eller distans – vad har vi lärt oss?
Under 2019-2020 ordnade Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia fortbildningen DigiPep- digitalt självförtroende inom småbarnspedagogiken.
Målsättningen var att stöda personalen inom småbarnspedagogik och förskola att utveckla sin digitala kompetens och sitt digitala självförtroende.
Fortbildningen ordnades på två orter, Vasa och Helsingfors, och dessutom ordnades en tredje fortbildningsomgång helt och hållet på distans. Distansomgången var särskilt omtyckt eftersom den uppfattades som tillgänglig oberoende av ort eller vikariestopp. Mera insikter om detta längre ner i detta inlägg.
Några exempel på teman i fortbildningen är:
skapande av digitalt material (böcker, film och musik)
datalogiskt tänkande genom analog programmering
multilitteracitet
digital vardagskompetens
digital pedagogisk dokumentation
Fortbildningen fokuserade även på vårdnadshavarnas delaktighet i verksamheten och hur digitala verktyg kan fungera som hjälpmedel i detta.
Vilka lärdomar har vi fått av att ordna fortbildning helt och hållet på distans?
Vi som utbildat har lärt oss mycket under distansversionen av DigiPep. Utmaningen med att arrangera fortbildningen helt och hållet på distans var att omforma arbetssätten på ett sådant vis att innehållet fortfarande finns kvar och förmedlas, att bibehålla möjligheten till individuellt stöd för deltagarna samt möjliggöra arbete i mindre grupper.
Närstudierna bestod av 6 heldagar men omformades till 13 distansträffar á 90 min plus möjlighet till individuell handledning efter träffarna.
Därtill ingick eget arbete mellan träffarna, som oftast handlade om att testa nya digitala metoder eller verktyg i verksamheten och som dokumenterades individuellt.
Orsaken till att fortbildningstillfällena på distans var endast 90 minuter långa var att vi tidigt insåg att en hel dag bakom datorn blir för tungt och vi valde i stället att begränsa och tydligare precisera innehållet.
Plattformen för distansstudierna var mötesverktyget Zoom, som används inom Åbo Akademi.
Träffarna följde för det mesta ungefär samma agenda:
Välkommen och praktisk information kring fortbildningen samt återblick till träffen innan (15 min)
Presentation och demonstration av dagens innehåll. (30 min)
Deltagarna arbetar i breakout rooms eller tillsammans beroende på tema och gruppstorlek (25 min)
Kommentarer, problemlösning, tankar om praktiskt nytta och användning i verksamheten (10 min)
Summering, ny uppgift inför nästa träff (10 min)
Utbildarna stannar kvar i Zoomrummet och handleder individuellt tills inga frågor återstår.
Några praktiska saker vi kan dela med oss av gällande att arrangera fortbildning och undervisning online är följande:
Fördelar med två utbildare
Vi insåg tidigt nyttan i att vara två utbildare på plats även på distans. Knappast är vi ensamma om att tänka oDen ena ansvarar för innehållet medan den andra stöder deltagarna vid tekniska problem och håller koll på frågor och kommunikation i chatten.Vi använde oss av bland annat av Mentimeter och Padlet för gemensam dokumentation och där är det speciellt nyttigt om den ena utbildaren förklarar stegen i ord och den andra lägger de aktuella länkarna i chatten, skriver stegvisa instruktioner samt svarar på frågor om något inte fungerar som det ska. Därtill ger två utbildare mer möjligheter när det kommer till att dela upp gruppen i breakout rooms där vi kan t.ex. anpassa utgående från nivå eller behov i vardera rum.
Fortbildningens innehåll
Gällande innehållet hade vi i närstudieversionen satsat på att erbjuda ett varierande smörgåsbord där alla kan välja vad de behöver och vill ta del av. Detta var möjligt i och med att det fanns tid för diskussioner där deltagarna kunde se på helheten och tillsammans diskutera fram vad som lämpar sig för just deras verksamhet. När vi ställdes inför utmaningen att undervisa på distans insåg vi snabbt att vi behöver fokusera på innehållet med tanke på att vi ville minska på tiden vi lägger på demonstrationer så att alla orkar ta del av allt. Tur nog kunde vi välja sådant som de två tidigare närstudiegrupperna hade uppskattat och hittat mervärde i och därför hade vi en ganska god tanke om vad vi kunde prioritera.
Vid den avslutande träffen gav vi utrymme för utvärdering och diskussion kring formatet distansstudier. Det vi kan konstatera i efterhand är att det finns klara positiva aspekter med distansstudier som till exempel tid och tillgång lyftes upp många gånger.
Det är lättare att lösgöra sig för kortare fortbildningstillfällen en gång i veckan än för heldagar utanför enheten som innebär vikarier och resor. Därtill hade vi lyckats hitta en sådan tidpunkt då många barn på enheterna vilade eller gick ut vilket gjorde det praktiskt lättare att lösgöra en från personalen under den tiden.
I utvärderingen framkom även att det uppskattades att få träffa deltagare från hela Svenskfinland. Det fokuserade innehållet uppskattades också samt möjligheten att diskutera och anpassa innehållet till den egna verksamheten.
I några fall deltog flera deltagare tillsammans bakom samma dator. Detta ser vi som fördelaktigt i och med att de som sitter tillsammans kan stänga ner mikrofonen en stund och diskutera med varandra medan de experimenterar, något som inte är möjligt på samma sätt under närstudier.
Flera gånger under fortbildningstillfällen på distans såg vi också deltagare rycka en förbigående kollega i ärmen och visa på det som görs och diskutera med kollegan, som inte deltar i fortbildningen.
”Alla mynt har dock två sidor och vi ser även negativa aspekter med distansformatet”
Den största skillnaden ser säkert vi som utbildare i och med att vi inte kan stöda fortbildningsdeltagare individuellt på samma sätt. Under närstudier kan fortbildaren lättare ge konkret handledning där det behövs samt se exakt i vilket skede deltagaren befinner sig.
På distans får vi förlita oss på muntlig kommunikation och problemlösningsprocessen tar längre tid. Det krävs mer kunskap om det direkta innehållet av oss som utbildare för att veta var t.ex. en app bråkar när vi inte kan följa med i stegen som ledde till problemet.
Interaktionen kan även vara utmanande. Strukturerade gruppdiskussioner fungerar bra i breakout rooms men de oorganiserade, spontana diskussionerna deltagarna emellan nästan helt och hållet uteblir.
Vi saknade mellansnacket och de gemensamma kaffepauserna. Här ser vi ett behov att kunna utveckla vår verksamhet för att främja även denna sorts interaktion på distans.
Så, vad är då bättre – närstudier eller distansstudier?
Jämlik tillgång till fortbildning versus fördjupade, reflekternade diskussioner? Vår slutsats efter denna fortbildningshelhet, och all annan verksamhet under året, anser vi att bägge behövs.
Vi ser utmaningar i att ordna många framtida fortbildningar helt och hållet på distans. Vi behöver fortsättningsvis lära känna varandra, vi behöver skaka en hand och vi behöver kaffestunder. Vi ser samtidigt möjligheter i att ordna fortbildningar i någon hybridvariant.
Vi behöver ge alla större möjlighet att delta, oberoende av ort eller möjlighet till vikariearrangemang. Betyder då detta att all framtida fortbildning ordnas i form av någon typ av hybridundervisning, att t.ex. interaktiva fortbildningsdagar ordnas som närstudier medan en del input ges som webbinarier eller någon mix av de båda? Det återstår att se!
Ett stort tack till alla er deltagare som deltog, både på plats och på distans! Detta har varit en av de lärorikaste fortbildningarna – åtminstone för fortbildarna – och förhoppningsvis har vi kunnat ge er tankar och modeller för en vidareutveckling av verksamheten.
Hur kan vi utveckla en barngrupp så att den blir mer empatisk och tolerant?
Hur kan vi i arbetsgemenskapen ta vara på varandras styrkor och erfarenheter och skapa en ännu bättre verksamhetskultur?
De här frågorna har varit utgångspunkten för Stjärnklart, en webbaserad fortbildningshelhet om barns känslomässiga och sociala utveckling för arbetsgemenskaper inom småbarnspedagogiken. Stjärnklart har varit ett utvecklingsprojekt som finansierats av Utbildningsstyrelsen under åren 2019–2020.
Mia Heikkilä, Mirjam Kalland och Ann-Christin Furu samtalar om hur ett socioemotionellt utvecklingsarbete kan se ut.
Att satsa på barnens känslomässiga och sociala utveckling är centralt inom småbarnspedagogiken, eftersom den socioemotionella kompetensen är så grundläggande för barnens fortsatta liv.
I Stjärnklart har vi haft som mål attge personalgrupperna kunskap, inspiration och verktyg för att stöda deras viktiga arbete inom det här området. Men för att verksamheten på ett daghem eller en förskola ska fungera är inte bara samspelet mellan barnen viktigt, lika viktigt är delaktigheten mellan barn och vuxen och samspelet vuxna emellan.
För att stärka samarbetet och direkt integrera den nya kunskapen i verksamhetskulturen har vi valt att använda kollegialt lärande som pedagogisk process i fortbildningen.
David Edfelt föreläser om lågaffektivt bemötande vid Academill.
Praktiskt har det gått till så att personalgrupperna har fått ta del av fortbildningsmaterialet via en webbaserad lärplattform. Stjärnklart-teamet har samlat experter inom området och producerat pedagogiska filmer och podcaster som behandlat barns känslomässiga och sociala utveckling ur olika synvinklar.
När alla i personalen på egen hand hade tagit del av innehållet för den aktuella modulen samlades hela gruppen för att under en timmes tid samtala om temat och se vilka anknytningspunkter man hittade till den egna verksamheten.
Samtalet skedde utgående från ett kollegialt lärandematerial som hördetill varje modul. Varje grupp var ansvarig för sin egen kollegiala process, men fick handledning av Stjärnklart-teamet såväl på plats som på distans.
Camilla Nyman, Ann-Britt Forsblom och Maria Enell delar med sig av sina praktiska erfarenheter av lågaffektivt bemötande.
Fortbildningshelheten har varit mycket populär och de 150 platserna blev snabbt fyllda.
Sammanlagt har 18 daghem runtom i Svenskfinland varit med i Stjärnklart och det som många haruppskattat är att hela arbetsgemenskapen har deltagit tillsammans och att fortbildningen sker på den egna enheten. Det blir en gemensam process där alla är engagerade och inga vikarier behöver heller anlitas.
Utgående den respons vi fått från deltagarna har deltagandet i Stjärnklart resulterat i att kunskaperna i socioemotionellt arbete har implementerats i verksamheten på daghemmen och förskolorna. Samarbetet i arbetsgemenskapen har stärkts och den kollegiala lärprocessen har även bidragit till att samtal kring värdegrunden har aktualiserats och implementeringen med den har konkretiserats.
Jennie Stoltzmann-Frankenhaeuser, Maria Stoor-Grenner och Mia Heikkilä samtalar om mobbningsförebyggande arbete.
Några citat från deltagarperspektiv:
”Fungerande koncept som gett oss nya tankesätt, mera arbetsverktyg och ett välfungerande arbetsteam”
”Stjärnklart har gett enheten en möjlighet till att få en gemensam strategi för hur vi jobbar”
”Lärorik process som gett inspiration, och ytterligare stärkt vårt team och känslan av att vi gör rätt och jobbar mot ett gemensamt mål, d.v.s. att stärka barnens socioemotionella utveckling.”
Vi är nu glada att kunna förädla erfarenheterna från Stjärnklart och det forskningsprojekt som även har varit anknutet till utvecklings- projektet och kan med hjälp av fortsatt finansiering från Utbildningsstyrelsen lansera Stjärnklart 2.0 i början av år 2021.
I Stjärnklart 2.0 behåller vi de flesta moduler från Stjärnklart, men presenterar även en helt ny modul om konflikthantering med barn. Intresset för Stjärnklart 2.0 har varit stort, men de arbetsgemenskaper som är snabba kan ännu få en plats.
Nyckelknipan utgör ett delprojekt i ”I berättelsen finns magin” och bygger på läroplanens (LP2014) mål och innehåll inom såväl modersmål och litteratur som många av läroplanens kompetensområden. Konceptet har utformats av CLL i samarbete med projekt Läspulsen vid Vasa Stadsbibliotek.
Inom projektet strävar vi bland annat till att:
ge eleverna möjlighet att öva sig i att medverka i grupp och att samarbeta, att anpassa sina egna idéer till andras och att ta ansvar enligt sin ålder.
inspirera eleverna att berätta och uttrycka sina åsikter och beskriva sina upplevelser i tal, bild och skrift.
erbjuda eleverna möjlighet att producera enkla berättelser, beskrivningar och andra texter.
uppmuntra eleven att lyssna till och själv läsa litteratur, att hitta intressant läsning och utveckla sitt läsintresse.
Projektet vill väcka barns intresse och lust för texter i olika former samt medvetenheten om hur dessa inte endast kittlar fantasin och stimulerar kreativiteten utan i förlängningen även lägger grunden till ett jämlikt och delaktigt liv.
Litteratur, ordkonst och skapande i agentförpackning
Via ordkonst, kreativt skapande och olika fantasifulla uppdrag har vi under läsåret 2019–20 fördjupat oss i Sanna Manders på rim skrivna bok tillsammans med elever i årskurs 1 och 2.
Vid våra besök i klasserna har vi under 2–3 lektioner arbetat ämnesövergripande inom modersmål och litteratur samt inom bildkonst. För att rent konkret kunna bjuda in eleverna i berättelsen har klassrummet inretts med valda delar ur boken.
Eleverna har tillsammans med oss fått vara agenter och efter väl utförda uppdrag gemensamt fått öppna den hemlighetsfulla lådan som innehåller instruktioner för vidare arbete i klassen. Efter några veckor har vi gjort återbesök i klassen och tillsammans med eleverna avslutat projektet under en lektion.
Genom den verksamhet som utvecklats vill vi konkret åskådliggöra hur man kan arbeta kreativt kring barnlitteratur. Vi riktar oss direkt till eleverna vilket innebär att när vi är på plats i klassrummet får pedagogerna ställa sig i bakgrunden och iaktta sina elever.
Målet är att de skolor som vi besökt ska få inspiration och vägledning till hur de kan närma sig, lyfta fram och arbeta med litteratur, läsning och ordkonst. Fokus i Nyckelknipan ligger följaktligen på ordkonst och skapande, men också på mångfald som är det övergripande temat i Manders bok.
Verksamheten under förstoringsglas
Konceptet går mera i detalj ut på att vi vid våra skolbesök i liten skala bygger upp fyra av de lägenheter som ingår i boken Nyckelknipans fiktiva höghus. En uppsättning av boken har köpts in och ett exemplar sänds på förhand till skolorna så att klasserna i förväg kan bekanta sig med boken.
Vi börjar med att bjuda in eleverna till agenternas lägenhet och där läsa boken högt. Under läsningens gång diskuterar vi kring bokens olika karaktärer och lägenheter och vissa svåra ord som dyker upp. Vi funderar också på mysteriet med de gula stövlarna som både inleder och avslutar boken, men vars ägare aldrig vi aldrig får se.
Efter läsning och diskussion delas eleverna in i mindre grupper på 3–4 personer och får olika agentuppdrag att utföra. Inför uppdragen pratar vi om samarbete och vad som är viktigt när man ska jobba tillsammans: att man lyssnar på varandra, att ingen ensam ska bestämma, att man ibland måste kompromissa och vad det innebär.
I djungelrummet får grupperna i uppdrag att skapa ett fantasidjur med hjälp av färgpennor, silkespapper och lim för att sedan skriva en kort berättelse om det.
Hos Godis-Harry är uppdraget att skapa kylskåpspoesi av ord på temat godis – också här gäller det att samarbeta eftersom gruppen gör en gemensam dikt.
Hos Tant Pedant behöver det skapas ordning på en samling ord som sorteras i spännande, glada och ledsna ord beroende på vart eleverna kommer överens om att orden hör.
För de ord som gruppen inte kan enas om – en del barn tycker läxor hör hemma bland glada ord medan andra tycker att de ska placeras bland de ledsna – finns ett kuvert med rubriken ”Obestämbara ord”.
Här poängteras igen att det är viktigt att man genom diskussion och i samförstånd avgör vilket ord som ska läggas vart.
Efter väl utförda agentuppdrag föräras alla grupper en nyckel som tillsammans med de andra gruppernas nycklar kan öppna en spännande låda i vilken det finns en belöning i form av en pin till varje barn.
Pinsen är försedda med bilden ”Min superkraft är ord”, designad av Sanna Mander exklusivt för projektet. I lådan finns också ett brev, från personen som är bosatt i den sista lägenheten och som är ägare till de gula stövlarna, riktat till eleverna och läraren. I brevet står det bland annat så här:
”Jag vet inte om ni kom att tänka på att boken tog slut innan jag hann berätta mera om mej själv och hur min lägenhet ser ut. Därför tänkte jag att ni skulle få fundera mera på mej, om jag bor med någon och hur ni tror att det ser ut där jag bor. Mina stövlar får ni låna för att påminna er om hur de ser ut.”
Eleverna får alltså i uppdrag att utgående från en tankekarta parvis fantisera fram vem det är som bor i den sista lägenheten i boken, planera hur den personens lägenhet ska se ut och inreda den i miniatyrformat, dvs i en pafflåda. Tankekartan används också som grund för en skrivuppgift:
”Skriv en gemensam text utgående från er tankekarta där ni berättar om mej och min lägenhet. Rita en bild till texten där åtminstone jag finns med på bilden.”
En annan uppgift för elevparen är att Packa Pattes Kappsäck. Här ska eleverna utgå från vilka (minst tre) saker deras fiktiva lägenhetsinnehavare skulle ta med sig till sitt favoritställe och klippa ut eller rita sakerna.
Då vi efter några veckor gör återbesök i klassen får grupperna redovisa sitt arbete. Vid det här besöket för vi också en värdediskussion kring mångfald, begreppen olika-lika, familjekonstellationer samt respekt. Här kan du ta del av hur klassläraren Marina Räfsbäck vid Stenbackens skola upplevt projektet.
Tutorlärare är verksamma ända från småbarnspedagogik till andra stadiet i en del kommuner. Uppdraget som tutorlärare inom småbarnspedagogiken är dock inte definierat från Utbildningsstyrelsen på motsvarande sätt som inom den grundläggande utbildningen.
Under våren och hösten 2019 arrangerade CLL en tutorlärarutbildning för lärare inom småbarnspedagogik. Intresset var stort och många önskade ta del av utbildningen.
Målet med tutorlärarverksamheten är att dessa ska kunna handleda och stöda kommunens personal att utveckla pedagogiken och verksamhetskulturen samt främja digitaliseringen på ett pedagogiskt ändamålsenligt sätt.
Innehållet i utbildningen byggdes upp kring följande teman:
Fortbildningen bestod av tre moduler och sammanlagt sex närstudiedagar. Förutom närstudiedagarna hade deltagarna eget arbete och de skuggade en tutor inom den grundläggande utbildningen.
Skuggningen upplevde många som givande eftersom den gav en bild av hur tutoruppdraget kan formas. Under hösten utförde deltagarna en kort praktik där fokus låg på handledning av personal.
De som deltog var intresserade av utvecklingsarbete inom småbarnspedagogik och förskola och ville fördjupa och bredda sitt kunnande. Tutorläraren fungerar som ett stöd och ett bollplank för personalen i kommunen.
Arbetsbilden varierar från kommun till kommun och under utbildningen processade och arbetade deltagarna fram planer och modeller för just sin verksamhet.
Många kommuner har för den grundläggande utbildningen arbetat fram IKT-strategier. Ett resultat från utbildningen var att man i kommunerna kunde vidga IKT-strategin till att omfatta även småbarnspedagogiken.
Det krävs att man finner gemensamma tider och former för samarbete för att kunna träffas över stadiegränserna och kunna arbeta fram motsvarande strategier.
Målet är att kunna länka samman strategierna så att det för barnet och eleven blir en enhetlig lärstig ända från småbarnspedagogiken. Den digitala lärstigen ger daghemmen och skolorna en tydlig ram att jobba inom, men samtidigt med mycket frihet.
I bl.a. Pedersöre och Kronoby kommuner kunde man under hösten presentera ett första utkast till gemensamma strategier med den grundläggande utbildningen.
I utvärderingar uppgav deltagarna att den största behållningen de hade av utbildningen var att processa uppdraget och uppgiften, arbeta fram en enhetlig lärstig samt nätverka och utbyta idéer och modeller tillsammans med andra.
Tutorlärarna har visat sig vara ovärderliga kollegor som kunnat hjälpa och stötta och samtidigt vara en länk i det delade ledarskapet.
Här kan du bekanta dig närmare med hur man jobbat i Kronoby och i Jakobstad;
Projektet har fått finansiering via Utbildningsstyrelsen (UBS) och projektet var en fortsättning på projektet Programmera mera och ProgPrep 2.0.
Målet med fortbildningshelheten ”Programmering och making i skolan 3.0” var att under 2019 ge lärare modeller för att använda programmering som lärandeverktyg inom olika läroämnen, från modersmål, gymnastik, slöjd till matematik.
Under fortbildningen fick lärarna påbörja planeringen av en gemensam programmeringslärstig för sin skola/kommun, detta för att garantera att alla elever får en läroplansmässig undervisning med tydlig progression.
Deltagare i fortbildningskurserna har varit från småbarnspedagoger till gymnasielärare.
Fortbildningen har ordnats runt om i hela Svenskfinland, närmare bestämt i Pedersöre, Vörå, Smedsby, Närpes, Åbo, Pargas, Esbo och Helsingfors.
Finslipning av programmeringsplan i Karamalmens skola
Sonja Henriksén, lärare vid Karamalmens skola har tagit del av två av projektets fortbildningar som ordnats i Esbo. Men det är inte de första programmeringskursen som hon har avlagt. För några år sedan tog hon även del av en webbaserad programmeringskurs.
I Sonjas klassrum surrar det av aktivitet. Elever som programmerar, ljud av robotar, elmotorer och Scratch-spel som ljuder.
Eleverna har tillvalsämnet Karatech, varje måndag. Det är ett mycket eftertraktat tillvalsämne bland eleverna i åk 5 och 6. De tjugo eleverna jobbar ivrigt med olika projekt; Lego programmering, Mbot, Sphero och Scratch är på agendan.
Skolan har bara några uppsättningar av de olika robotarna så det gäller att samsas och jobba turvis med de olika projekten.
– Vi har en egen programmeringslärstig, berättar Sonja. Lärstigen har uppdaterats under fjolårets fortbildningar. Nu skall delar av lärstigen förverkligas genom att vi skall arrangera en Kodningsvecka här på skolan. Eftersom det alltid är brist på tid i, är det bättre om vi planerar och genomför tillsammans.
– Uppdateringen i Tinkercad möjliggör 3D design, där läraren kan skapa klassrum och bjuda in eleverna, gör det även möjligt att använda programmet i klassen med eleverna.
– Till slöjden har vi har möjlighet att köpa in Makey Makey (en enkel mikrokontroller), så det kommer in som ett nytt moment där eleverna både kan programmera och designa egna produkter.
Resultat och produkter
Programmeringslärstigen som används som modell inom fortbildningsprojketet består av 5 olika nivåer. Oberoende om man undervisar elever i förskolan eller gymnasiet skall dessa 5 olika nivåer ingå.
Delar av programmeringslärstig
Problemlösning– På en för eleven lämplig nivå och frihetsgrad, eleve löser problem, ensamma, i par eller som grupp
Elevagenter- Intresserade elever erhåller skolning för att underlätta ibruktagande av ny teknik i klasserna, målet är att elever skall handleda andra elever.
Programmeringsspråk– Från analog programmering, via Scratch Jr och Scratch 3.0 till textbaserat språk tex Python.
Robotik– Robotiken börjar med enkla färdiga robotar utan sensorer som t ex rör sig (Beebot) dessa använder ej blockprogrammering. Progressionen fortsätter med robotar som styrs med blockprogrammering och har flera olika outputs (bl a ljus, ljus, rörelse). Sedan kommer robotar med flera sensorer dvs inputs (avstånd, ljus, ljud) och flera olika outputs (motorer, ljus och ljud) via blockprogrammering eller annat lämpligt språk.
Design av programmerbar produkt. Eleven designar egna lösningar på vardagliga problem (smarta hem, alarmsystem, artbots) med olika mekaniska konstruktioner, olika inputs och outputs dvs eleven designar en prototyp.
Denna feedback har kommit från deltagarna:
”Vi kommer att dela med oss av infon till kollegerna, och inspirera dem. Mycket som man kan använda sig av, även utan extra kostnader!”
”Jag tar med mig mycket inspiration och motivation att jobba vidare med detta.”
”Materialet har varit jättebra och jag är ivrig på att försöka få ”rädda” och motivera ointresserade kolleger. Nu känns programmering inte som något jobbigt utan som en naturlig del av undervisningen.”
Läropussel – vi utvecklar småbarnspedagogiken tillsammans!
– Fortbildningshelhet för att implementera planen för småbarnspedagogik och förskolans läroplan i praktiken
Målet med fortbildningen Läropussel har varit att stöda personalen inom småbarnspedagogik och förskola i den praktiska implementeringen av den nya planen för småbarnspedagogik och förskolans läroplan.
Genom seminarier och minikonferenser med olika teman utgående från planen har deltagarna fördjupat sin kunskap om bland annat barnens delaktighet, barn i behov av stöd, digital kompetens och dokumentation, lekens betydelse för barns språk- och kunskapsutveckling, samverkan och kommunikation i en lärande gemenskap samt kollegialt lärande. Under projektets gång beaktades deltagarnas behov och önskemål om teman för att fortbildningen skulle kunna stöda dem i deras aktuella utvecklingsprocesser.
Kollegialt lärande har varit en viktig del i Läropussel och utgångspunkten var att deltagarna skulle komma med som team från det egna daghemmet (ca 2-3 personer). Eftersom det kan vara utmanande att frigöra flera ur personalen att delta i fortbildning samma dag, har det också funnits möjlighet att delta enskilt från daghemmen.
Förutom seminarier och minikonferenser har deltagarna även haft möjlighet att utföra utvecklingsarbeten på sina enheter tillsammans med sitt team. Under processen har deltagarna fått handledning och stöd från erfarna handledare för att komma framåt i sina utvecklingsprocesser.
I Nyland och Åboland har Mia Heikkilä, biträdande professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi fungerat som handledare. I Österbotten och Tammerfors har Tiina Cederström, pedagogisk handledare haft motsvarande uppgift.
Handledningen har skett kontinuerligt dels på det egna daghemmet och dels via Skype. Teman som deltagarna valt att jobba med har varit pedagogisk dokumentation, barnens delaktighet, digital kompetens, utveckling av lärmiljöer och språk. Under Läropussel har totalt 23 team utfört utvecklingsarbeten och deltagit i handledningen.
Under projektets slutseminarium presenterade två daghem sina utvecklingsprocesser:
Deltagarna har fått utvärdera alla fortbildningstillfällen och deras innehåll. Läropussel har uppskattats av deltagarna på grund av de valda temaområdena för minikonferenserna och att få komma samman, träffas och diskutera med kollegor.
Utvecklingsarbetena på de egna enheterna och den tillhörande handledningen har varit ett stort stöd för att underlätta för deltagarna att jobba vidare med de teman de haft som mål att utveckla.
Genom att få input på planering, genomförande och resultat har deltagarna sporrats att systematiskt jobba vidare med sina valda teman. Deltagarna har också upplevt att det varit värdefullt att delta som team i fortbildningen, men det har i praktiken visat sig vara utmanande att lösgöra fler ur personalen att delta i fortbildning på samma dag.
Vi kan konstatera att de mest synliga och bestående resultaten har uppnåtts när flera personer från samma team eller daghem deltagit i hela fortbildningshelheten och utfört utvecklingsarbeten på sin egen enhet.
Genom att handledarna kommit ut till daghemmen har det underlättat deltagande för teamen och handledarna har kunnat fokusera på varje teams specifika utvecklingsprocess.
Reflektioner och feedback från deltagare och handledare:
En fortbildning för att stärka ledarskapet inom småbarnspedagogik och förskola
Målsättningen med fortbildningen Ledarforum har varit att stöda och stärka verksamma ledare inom småbarnspedagogik och förskola. Ledarforum har aktualiserat olika aspekter av ledarskapet, tagit upp aktuella frågeställningar samt skapat möjligheter för ledare att dela erfarenheter och lära av och med varandra. Under fortbildningen har hela gruppen och dess sakkunskap utgjort en gemensam resurs.
Innan vi inledde fortbildningen frågade vi deltagarna vad de ville ha med sig i bagaget efter den här fortbildningsprocessen – för att just dom skulle utvecklas i sin ledarroll.
Vi frågade också hurdana resultat de vill se i sin verksamhet och hurdana verktyg de behöver för att kunna organisera verksamheten och leda den mot de uppsatta målen.
Som ledare är det viktigt att lära känna sig själv och att regelbundet ta sig tid att reflektera över sitt ledarskap och framförallt över sina mål för verksamheten. Med en klar målsättning är det lättare att leda verksamheten framåt.
Det här har varit en av grundpelarna under Ledarforum och deltagarna har med hjälp av olika metoder fått reflektera över och undersöka sig själv och olika fenomen, såväl enskilt som tillsammans.
Förutom grupp- och processarbete har närstudiedagarna innehållit temaföreläsningar som utgått från deltagarnas aktuella behov. Teman som behandlades var bland annat gruppdynamik, växelverkanrelationer, utvecklingssamtal och förändringsledarskap.
Målsättningen har hela tiden varit att knyta an till ledarnas konkreta vardag och de utmaningar som finns där. Olika utmaningar har också bearbetats under så kallad casehandledning.
Deltagarna har fått lyfta fram aktuella problemsituationer som man önskat få hjälp med. Med stöd av handledaren och hela gruppen har situationen belysts med nya perspektiv och gett verktyg som stöttat ledaren att komma vidare med sin situation.
Sekretess har varit en förutsättning för att kunna prata obekymrat om olika situationer och det kom gruppen överens om genast fortbildningen inleddes.
Mellan närstudiedagarna har vi använt skuggning som arbetssätt för professionsutveckling. Deltagarna fick dela in sig i skuggningspar med syfte att stöda varandras professionella utveckling.
I skuggningen ingick besök på varandras arbetsplatser, observationer och iakttagelser samt feedback samtal för att hjälpa kollegan att reflektera och eventuellt se nya sätt att hantera olika situationer.
Deltagarna upplevde skuggningen som värdefull, men här fanns också konkreta utmaningar som gjorde att skuggningen i många fall inte genomfördes så ofta som planerat.
Personalbrist och tidsbrist har varit en utmaning som lyfts fram många gånger under fortbildningen. Ledarna inom småbarnspedagogik och förskola är pressade med krav på förverkligande av en ny småbarnspedagogik samtidigt som bristen på behörig personal och vikarier är påtaglig.
Under Ledarforum har därför en av målsättningarna varit att peppa ledarna och ge dem styrka och verktyg för att leda också i utmanande tider. – ”Ni ska växa så att ni är två meter långa och stå med fötterna på en stadig grund”, som organisationskonsult Ulla Heilä många gånger sa åt deltagarna. Det är viktigt att känna sig trygg med sin egen auktoritet som ledare.
Utvärderingar visar på att deltagarna stärks i sitt ledarskap och får en större beredskap att leda sin verksamhet och sin personal mot de uppsatta målen. Ett tydligt och starkt ledarskap behövs för att vi ska uppnå en kvalitativ småbarnspedagogik och förskoleundervisning.
I Ledarforum är utgångspunkten deltagarnas behov och aktuella situation, vilket har visat sig vara ett vinnande koncept som stöder deltagaren vidare i sitt arbete. Genom att stärka ledarskapet, stärks också verksamheten som helhet.
Vi har tidigare genomfört fortbildningen Ledarforum i Vasa, finansierat av Utbildningsstyrelsen (UBS) och Jakobstad, finansierat av Undervisnings- och kulturministeriet (UKM) åren 2018-2019. Konceptet har nu utvecklats till en modell som vi ser ger resultat.
Den egna reflektionen och det kollegiala stödet som erbjudits under Ledarforum är andra aspekter som bidragit till ett gott resultat. Deltagarna har sett fortbildningsdagarna som andningshål där man haft tid att fundera på sitt ledarskap och sin verksamhet tillsammans med andra som har samma grunduppgift. Sådana forum behövs för ledare inom alla verksamhetsområden.
