Etikett: CLL

Publicerat

Plats för fler! Kön och normer i skola och småbarnspedagogik

 

Fortbildningsprojektet Plats för fler! Kön och normer i skola och småbarnspedagogik har haft som målsättning att stöda pedagoger i Svenskfinland att integrera jämställdhets- och sexualfostran i småbarnspedagogiken och skolans lägre klasser. Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Ekvalita har genomfört projektet i samarbete. Utbildningsstyrelsen finansierade projektet, som pågick 1.6.2020-31.12.2021.

Fortbildningens målgrupp har varit personal inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen och de lägre årsklasserna (1-6) i skolan. Idén till projektet föddes ur avsaknaden av stöd och konkret material för att främja jämställdhet och jämlikhet i de lägre klasserna och inom småbarnspedagogiken. Under fortbildningen fick deltagarna redskap för att kunna lyfta in jämställdhets- och jämlikhetsaspekter i sin verksamhet på ett planmässigt och målinriktat sätt.

Inom projektet har vi skapat material som fungerar som inspiration och stöder personal i småbarnspedagogik och skola att lägga grunden för ett målmedvetet, systematiskt arbete kring jämställdhet och jämlikhet. Materialet består dels av utbildningsvideor, dels av arbetsblad som tagits fram tillsammans med deltagarna under fortbildningens gång.

Malin Gustavsson (jämlikhetsexpert, Ekvalita) och Mia Heikkilä (biträdande professor, Åbo Akademi) har fungerat som utbildare i fortbildningsprojektet. Deltagarna har fått kunskap och verktyg som stöder dem att utveckla en mer inkluderande verksamhet, med särskilt fokus på kön och sexualitet. Malin Gustavsson har under hela fortbildningen utbildat, handlett och stöttat deltagarna i deras processer.

Vi uppmuntrade deltagarna att delta tillsammans med minst en annan från sin enhet eller skola, för att de skulle kunna stöda varandra att utföra uppgifterna och förankra sitt nya kunnande i kollegiet och verksamheten. Fortbildningen har samlat deltagare från 12 kommuner i Svenskfinland.

Fortbildningshelheten har bestått av fem moduler, som byggt på varandra.

Hela fortbildningen har utgått från ett normkritiskt perspektiv och det har varit centralt att ge deltagarna kunskap om normer och makt i verksamheten. Fortbildningen har omfattat interaktiva föreläsningar, gruppdiskussioner, handledning, materialproduktion och egna uppgifter som utgått ifrån behoven och situationen i deltagarnas egen arbetsvardag. Fortbildningstillfällena har arrangerats i Zoom. Vi har använt Padlet som plattform för att dela både vårt eget och deltagarnas material. Deltagarna har där kunnat dela med sig åt varandra hur de framskrider i sina processer.

Plats för fler Padlet

Modul 1: Hur skapar vi plats för fler i verksamheten?

Deltagarna fick en introduktion i tematiken då fortbildningshelheten inleddes med den första modulen, ett startwebbinarium i januari 2021. Genom Malin Gustavssons och Mia Heikkiläs föreläsningar vid startwebbinariet fick deltagarna ta del av grundläggande kunskap om jämställdhet och jämlikhet med fokus på kön, sexualitet och normer.

Följande korta videor är klipp från startwebbinariet som hölls på Zoom. De centrala utgångspunkterna, såsom normer, heteronorm och normkritisk och normutmanande pedagogik, presenteras närmare i videoklippen.

Normer
I den här videon berättar Mia Heikkilä om normer och förklarar, med hjälp av vardagliga exempel, hur normer påverkar samhället, skolan och oss alla. Vidare förklarar hon varför det som pedagog är bra att reflektera kring normer.

Hur skapas normer?
I den här videon berättar Mia Heikkilä hur normer skapas i skolans och daghemmets vardag. Dessutom förklarar hon hur vi värderar normer och olika sätt att vara och dess konsekvenser.

Heteronormen
I den här videon berättar Malin Gustavsson om vad som menas med heteronormen och diskuterar även dess konsekvenser. Dessutom reflekterar hon hur heteronormen syns och återskapas i skolan och daghemmet och uppmuntrar pedagoger att fundera på hur de kan vidga normer kring kön och sexualitet.

Normkritisk pedagogik
Mia Heikkilä och Malin Gustavsson berättar om normutmanande/normkritisk pedagogik och hur detta perspektiv kan tillämpas i skolans/daghemmets vardag. Hon pratar även om hur man kollegialt kan arbeta med normkritisk pedagogik.

Modul 2: Hur sparkar vi igång eller stärker ytterligare vårt jämlikhetsarbete?

Under fortbildningens andra del, som bestått av webbaserade träffar och verksamhetsförankrade uppgifter, har deltagarna fått stöd i att ta fram en jämställdhets- och likabehandlingsplan, eller att utveckla verksamhetens befintliga plan. Jämställdhets- eller likabehandlingsplanen (eller motsvarande) fungerar som ett konkret verktyg i vardagen, där den skapar en röd tråd i arbetet för både personal, föräldrar och elever.

Denna modul har stött deltagarna att göra kartläggningar för att skapa nulägesanalyser och därmed identifiera eventuella utvecklingsbehov i verksamheten gällande jämställdhets- och sexualfostran. Utgående från dessa nulägesanalyser tog deltagarna fram olika åtgärder för att stöda en mer jämställd och jämlik verksamhet. En del av dessa kartläggningar har vi utvecklat till arbetsblad som kan stöda andra i liknande processer.

Arbetsblad
Att skapa och genomföra en jämställdhetslektion för elever i åk 1-4
Enkät för kunskapskoll bland pedagogerna eller personalen

Kartläggning av material i småbarnspedagogiken: inspiration för hur du kan undersöka jämställdheten i verksamhetens olika material

Modul 3: Hur gör vi jämlikhet i verksamheten?

Åtgärderna som skrivits in i enhetens eller skolans jämställdhets- eller jämlikhetsplan genomfördes under modul 3. Deltagarna fick stöd och handledning i att specificera åtgärderna och genomföra dem i verksamheten. Även här varvades webbaserade träffar med deltagarnas eget utvecklingsarbete, under handledning av Malin Gustavsson. På grund av pandemisituationen gavs handledning i Zoom i stället för på plats i verksamheten.

Arbetsblad:
Diskussion om jämställdhets- och jämlikhetsarbete i personalen
Att skapa en checklista för jämställdhet och jämlikhet i vardagen
Att öka kunskapen bland kolleger

Modul 4: Jämlikhetsambassadör med fokus på kön och sexualitet

I projektet har vi speciellt satsat på att erbjuda stöd och inspiration åt de som ska leda och driva utvecklingsarbetet i sina kollegier och i verksamheten. Fortbildningen för jämlikhetsambassadörer arrangerades i två omgångar, både på våren och på hösten 2021. Mellan de gemensamma webbinarierna tog deltagarna del av filmade föreläsningar för hur de ska bygga upp, leda och driva jämställdhets- och jämlikhetsarbete i småbarnspedagogiken eller i skolan.

Deltagarna utformade egna mål och strategier för sitt arbete, och fick handledning i sina processer via e-post.

Arbetsblad:
Att lägga upp eller uppdatera en strategi för jämställdhets- och jämlikhetsarbetet

Videospellista:
Plats för fler! – Jämlikhetsambassadör med fokus på kön och sexualitet – att leda och driva arbete i verksamheten

De 11 filmade föreläsningarna med Malin Gustavsson användes under fortbildningen för ambassadörer. Föreläsningarna stöder utarbetande av en strategi för jämställdhets och jämlikhetsarbete. Malin introducerar ambassadörskap som koncept, presenterar närmare hur en kan skapa en karta för arbetet och de fyra viktiga delarna i ledarskapet, vilka motstånd en kan stöta på i arbetet, vilka metoder en kan identifiera eller välja mellan i arbetet samt hur jämställdhets- och diskrimineringslagen kan användas som ett verktyg i arbetet. Föreläsningarna kan användas skilt för sig och under varje video finns målgruppsrekommendationer.

Modul 5: Att skapa material – hur kan vi skapa ett material av våra erfarenheter av förändringsarbete?

Fortbildningen avslutades med ett webbinarium 9.12.2021. Där delade fortbildningens deltagare med sig av sina arbetsprocesser och insikter, och presenterade material som de tagit fram under projektet. Webbinariet var öppet också för andra än fortbildningens ordinarie deltagare. Deltagarna fick en digital verktygslåda med goda idéer och konkreta exempel på jämställdhets- och jämlikhetsarbete i småbarnspedagogik och skola.

Materialet som har tagits fram inom projektet finns samlat här:

Den pågående pandemin, och allt vad den medfört i form av bland annat restriktioner, karantäner och personalbrist på fältet, har självfallet även påverkat denna fortbildning, både gällande praktiskt genomförande och deltagarnas möjligheter att delta och utföra uppgifter. Fortbildningen har ständigt behövt anpassas efter det rådande pandemiläget. Vi är imponerade av att så många orkade driva arbetet framåt på sina enheter och i sina skolor. Deltagarna har uppskattat att få modeller och konkreta verktyg som de har nytta av i sitt arbete. Fortbildningen har också gett deltagarna möjlighet att få stöd av andra som står inför liknande frågor i sin verksamhet. De har kunnat diskutera och ställa frågor kring saker som tidigare kan ha varit svåra att hitta lösningar på. Under fortbildningstillfällena, och genom handledningen som Malin Gustavsson gett, har deltagarna fått stöd och uppmuntran i sitt arbete att främja jämställdhet och jämlikhet.

 

Fortbildningen har finansierats av Utbildningsstyrelsen.

Publicerat

Material för att komma igång med elevagentsverksamhet 

Elevagenter – vad är det och hur fungerar det? Klicka på bilden för svar! Här finns ett material för dig som funderar på att starta upp elevagentverksamhet i skolan eller letar inspiration kring arbetet med elevdelaktighet. 

Materialet består av en allmän video som introducerar temat samt tre konkreta exempel från Svenskfinland. Via ikonerna hittar du också stödmaterial i form av t.ex. presentationer, innehållsförslag och färdiga mallar. Stort tack till alla som har varit med och bidragit till detta material!  

Arbetet är ett resultat av samarbete mellan de regionala tutorlärarnätverken och finansieras av Utbildningsstyrelsen.  

Publicerat

Musicera mera

Kan man ta in en liten orkester i ett daghem med målsättningen att utveckla småbarnspedagogiken musikaliskt? 

Ja, det kan man – och efter ett års pilotverksamhet kan vi nu rapportera om flera goda erfarenheter, så som ökad kunskap om och intresse för musik hos barnen, att pedagogerna började se nya sidor hos barnen genom musikverksamheten och att den allmänna tröskeln för att spela och sjunga tillsammans sänktes.  

Hösten 2020 inleddes piloteringen av Musicera mera i två barngrupper på Alma daghem i Jakobstad.  

Trots det utmanande läget och restriktionerna som Covid-19 förde med sig lyckades vi i stort sett genomföra verksamheten enligt planerna och på plats på daghemmet som vi hade tänkt oss. Med ett genomfört pilotprojekt i bagaget kan vi med tillförsikt blicka framåt och vara nöjda med resultatet.  

 

 

Målsättningen med Musicera mera är att ge barn inom småbarnspedagogik förutsättningar att utveckla sin musikaliska kompetens, att uppleva glädjen i att sjunga, att få möjlighet att känna gemenskapen i att framföra musik tillsammans med andra och samtidigt att lära sig om olika instrument, att genom texterna tillägna sig fakta om månaderna och årstiderna och stärka sitt språk.  

De olika sångerna är olika till sin stämning vilket kan användas som utgångspunkt för att diskutera vilka känslor sångerna väcker och göra barnen medvetna om sitt känslomässiga register.

På ett allmännare plan är målet att ge barnen tillgång till musikens värld och att skapa en ingång till eget musicerande vilket kan ha betydelse för resten av livet. I målsättningen ingår även att inspirera småbarnspedagogerna till nya kreativa verksamhetsformer. 

 

      • Vad? Pilotering av  Musicera mera- daghem och orkester i samspel. 
      • För vem? Barn och pedagoger inom småbarnspedagogik och förskola 
      • När? Hösten 2020-våren 2021 
      • Hur? Pedagogerna har hållit musikstunder med barnen utgående från musikens grundelement och deltagit i inspirationsstunder med Johanna Still. 12 besök på daghemmet från CLL och FPV, orkesterbesök från Wava-institutet. 
      • Var? På Alma daghem i Jakobstad 

 

Musikstunder har hållits av pedagogerna och barnen har på ett naturligt och inspirerande sätt jobbat med musikens grundelement; dynamik, klangfärg, tonhöjd, rytm, puls och tempo.

Barnen har målat till musik och till sångerna har även skapats olika typer av koreografier, promenadkoreografi, rörelse till musik samt danskoreografi. De har även skrivit egna texter till bekanta melodier.  

Barnen har använt de egentillverkade rytminstrumenten under musikstunderna och tillsammans med orkestern under orkesterbesöken.

Under musikstunderna och tillsammans med orkestern har barnen bland annat sjungit sånger från samlingen ”12 sånger om månaderna” av Klas Backman och Anna Charlotta Gunnarson.  Avdelningarna har fått Cd:n ”12 sånger om månaderna” så att barnen har getts möjlighet att lyssna på, sjunga och röra sig till sångerna mellan musikstunderna. 

 

 

Exempel på material att använda då man jobbar med klang och klangfärg och då man skapar  rytminstrument.

 

 

Månadens aktivitet, var en musikinspirerad aktivitet som barnen fått ta del av varje månad.  

Pedagogerna har tillverkat (rytm)instrument med barnen och barnen har fått vistas i en musikaliskt inspirerande miljö inomhus som byggdes upp i ett utrymme på daghemmet. Här fick barnen fritt utforska olika instrument, prova spela på och lyssna till hur de lät. 

 

 

En del av de instrument som barnen kunde prova på.

 

 

Orkestern bestod av tre instrumentlärare från Wava-institutet: Robin Käldström på tvärflöjt och saxofon, Anna-Kaisa Saarinen på piano och Evelina Gottberg på klarinett. De besökte daghemmet under 5 förmiddagar för att musicera tillsammans med barngrupperna. 

 

Som avslutning på Musicera mera hade vi planerat en större avslutningskonsert i samband med Skolmusik 2021, men eftersom covid-19-läget innebar begränsningar blev det istället en musikstund med orkestern på Alma daghem. 

 

 

Musikstund under ledning av Johanna Still tillsammans med orkestern från Wava-institutet.

 

 

Reflektioner kring resultat av Musicera mera 

Genom Musicera mera och våra besök har vi kunnat erbjuda meningsfull verksamhet och inspiration till daghemmet och pedagogerna har fått ett positivare förhållningssätt till användning av musik i den dagliga verksamheten.

Vi har visat på hur man med enkla medel kan prata om musik, bygga enkla rytminstrument med barnen, skapa musikinspirerade miljöer, bygga musikväggar, implementera musikterminologi, arbeta med musikens grundelement, röra sig till musik, skapa koreografier och ta in musiken på ett lekfullt sätt. 

Musiken har blivit en aktivt återkommande del av den dagliga verksamheten och fått mera plats.  

 

 

Samarbete och forskning 

Genom att inom Musicera mera samarbeta med musiker och ta in orkestern på daghemmet, har vi visat på att det går att skapa fungerande och givande samarbeten mellan olika aktörer. 

I och med att vi även beforskat verksamheten inom Musicera mera filmades både de deltagande pedagogernas musikaliska möten med barnen och barnens och pedagogernas möten med musikerna från Wava-institutet. Detta gjordes för att göra det möjligt att forska kring vad som är betydelsefullt och avgörande för att det ska kunna uppstå kreativa musikaliska möten mellan barn och mellan barn och pedagoger.

Forskningen kommer att belysa vad barn speciellt uppskattar i dessa musikaliska möten dvs. vad barnen speciellt visar intresse och musikglädje för.

Ett annat perspektiv kommer att behandla vad som behövs för att kunna stärka barns musikaliska kunnande och också vad som gör att pedagogerna vill utveckla sin musikaliska kompetens och ta in mera musikinslag i verksamheten. 

 

 

Respons från personalen: 

Efter att piloten slutförts ombads personalen att utvärdera helheten och vi intervjuade dem.  

Responsen visar att de flesta varit nöjda med projektet och att de har tagit med sig nya insikter till sin verksamhet. Tröskeln att musicera har sänkts och de upplever att de musicerar mera tillsammans med barnen.

Personalen har fått ökad kunskap om musikens grundelement, terminologi samt instrument och om användningsmöjligheter av musik i verksamheten.

Under projektets gång har barnen fått jobba i mindre grupper än normalt vilket sågs som positivt och personalen upplevde att de upptäckt nya sidor hos barnen i och med musicerandet.

 

”Jag tar mera instrument med, jag vågar röra på mig mera och göra lite annat under musikstunderna och barnen som varit med är också med på mera saker, de vågar.” 

”Barnen pratar mycket om musik, de har pratat mycket om orkestern, de tyckte det var fint.” 

”Barnen kan olika instrumentnamn och alla var jätteglada då de fick ta hem sina instrument.” 

”Allt duger. Man behöver inte vara superbra på allt, man sjunger med den röst man har och spelar med det man har.” 

”Nu vågar man sjunga fast andra vuxna kommer in, förr tog man en saga.” 

”Kan du sätta på musik, vi vill dansa- sa barnen. De vill ha rörelse. Och det blir inte bara bus, de dansar.” 

”Man har diskuterat med de andra som varit med, frågat vad de gjort och så. Man bollar och får tips” 

 

 

Pedagogerna uppfattade också att orkesterbesöken var väldig betydelsefulla för barnen. Många barn hade aldrig tidigare sett en orkester eller riktiga instrument och detta gav ytterligare en dimension till Musicera mera. 

Pedagogerna känner sig ämnesmässigt säkrare och har lättare att ta till musik i verksamheten efter inspirationsstunderna. 

 

 

Musicera mera finansierades under verksamhetsår ett av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne sr. 

 

 

Musicera mera planerades och koordinerades av utbildningsplanerare Jenny Teir och Åsa Stolpe-Dahlbäck vid Centret för livslångt lärande i samarbete med universitetslärare Johanna Still, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi. 

 

 

Musicera mera – webbsidan hittar ni här om ni vill anmäla intresse för deltagande eller följa verksamheten under år 2.

 

Här kan ni lyssna på ”12 sånger om månaderna” med Norrköpings Symfoniorkester, solist Ayla Kabaca  och barnkör. 

Publicerat

Stjärnklart 2.0 – Pedagogiskt material till barnlitteraturpaket

MINIBLOGG

Jobbar du inom småbarnspedagogiken och vill ha inspiration för hur man kan jobba med barnlitteratur för att stöda den socioemotionella kompetensen hos barn?

Inom fortbildningshelheten Stjärnklart 2.0 har vi utvecklat olika kreativa arbetssätt med barnlitteratur om känslor och social interaktion som utgångspunkt. Vi har sammanställt två litteraturpaket (1-3 år och 4-6 år) med hjälp av läsambassadörer Amanda Audas-Kass och Henrika Andersson och bibliotekspedagog Tanja Fagerholm. Materialet är en del av Stjärna 4 – Samtal om mobbning, styrkor, normer och makt.

Klicka på bilden för att komma till materialet.

Barnlitteraturpaket, STjärnklart 2.0

Litteraturpaketen har delats ut till deltagarna med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne sr.

Stjärnklart 2.0 finansieras av Utbildningsstyrelsen

Publicerat

På spåret! – en lärstig för alla

Vintern 2020 startade fortbildningen På spåret! En lärstig för alla med två stora grupper i både Vasa och Helsingfors. Deltagarna såg fram emot fortsättningen, där de skulle träffas i mindre grupper i tre parallella spår. Vi anade inte då att fortbildningshelheten skulle behöva genomföras till största delen på distans.

Då vi nu tittar i backspegeln ser vi att resan blev annorlunda än planerat, men väldigt givande och lärorik. Våra deltagare har fått inspiration och verktyg för sitt fortsatta arbete med barn i behov av stöd.

 

 

Målet med fortbildningsprojektet har varit att öka deltagarnas kunskap och kompetens både att bemöta barn i behov av stöd och att ordna verksamheten så att alla barns likvärdiga och jämlika möjligheter att lära sig säkerställs.

I fortbildningen har deltagarna fått modeller och verktyg för att kunna främja varje barns inlärning och välbefinnande och för att kunna skapa fungerande grupper och en lärmiljö som stöder varje barns individuella lärstig.

Inom fortbildningshelheten har deltagarna också fått möjlighet att utveckla samarbetsformer för att skapa en god verksamhetskultur och göra stadieövergångarna så smidiga som möjligt för barnen.

 

 

    • Vad? På spåret! En lärstig för alla är en fortbildning som har handlat om att stöda personal att ordna likvärdiga och jämlika möjligheter för alla barn att lära sig. Speciellt fokus har legat på särskilt begåvade barn, krävande barn, speciallärarens roll och vikten av samarbete.
    • För vem? Lärare, speciallärare och övrig personal inom småbarnspedagogik, förskoleundervisning och grundläggande utbildning
    • När? Hösten 2019 – hösten 2020
    • Hur? Gemensamt start- och slutseminarium, däremellan fortbildning i tre parallella spår
    • Var? Start i Helsingfors och Vasa + fortsättning på Zoom

Utbildare:

      • Eva Staffans, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Camilla Svens-Liavåg, universitetslärare, Åbo Akademi
      • Raija Regnell, psykolog och psykoterapeut
      • Sofia Kullberg, speciallärare och arbetshandledare

 

 

Gemensam start                       

Fortbildningshelheten inleddes med gemensamt startseminarium parallellt på två orter för samtliga deltagare. Startseminariet ordnades i februari i Vasa, och i mars i Helsingfors.

Tillsammans öppnade vi upp diskussionen om inkludering, barnens rätt att få det stöd de behöver och om hur vi i samarbete kan skapa goda lärmiljöer i våra verksamheter. Vi fördjupade oss också i lågaffektivt bemötande och hur denna metod kan användas i det dagliga samspelet med barnen.

I det här ordmolnet har deltagarna i Vasa sammanfattat vad de bar med sig från startseminariet till det fortsatta arbetet med barn i behov av stöd.

 

Fortbildning i tre parallella spår

Efter starten fortsatte fortbildningen i tre parallella spår. Deltagarna följde minst ett av de tre spåren. Klicka på bilderna för en inblick i de olika delarna.

 

 

 

 

Spår 1: Särskilt begåvade barn riktade sig till de som önskade få kunskap om, förstå och kunna stöda särskilt begåvade barn. Utbildare: Camilla Svens-Liavåg.

 

 

 

 

I Spår 2: Krävande barn deltog de som ville få mer kunskap och verktyg för att kunna stöda barn som har neuropsykiatriska diagnoser och socioemotionella svårigheter. Utbildare: Raija Regnell.

 

 

 

 

Spår 3: Speciallärarens roll och samarbete över stadiegränser samlade deltagare som fungerar som speciallärare och som önskade tydliggöra och stärka sin roll och uppgift. Fokus var på speciallärarens roll som handledare och på samarbete inom och över stadiegränser. Utbildare: Sofia Kullberg.

 

 

I varje spår erbjöds tre träffar à 4 timmar. Träffarna innehöll föreläsningar och gruppdiskussioner. Mellan spårträffarna reflekterade deltagarna kring frågeställningar och uppgifter kopplade till spårets innehåll. Fortbildningen i de tre spåren pågick från mars till september för Vasa-gruppen, och från april till oktober för den grupp som startat i Helsingfors.

Den digitala lärplattformen Itslearning var ett komplement till fortbildningen. Där delades information och material med deltagarna, och deltagarna kunde också där dela sina skriftliga reflektioner med utbildarna. Alla deltagare hade möjlighet att ta del av de olika spårens material, också inom de spår som de inte själva deltog i.

 

 

Framme vid slutstationen    

Avslutande seminarier ordnades gemensamt för både deltagarna i Helsingfors- och i Vasagruppen. Deltagarna samlades till gemensam reflektion om samsynen kring arbetet med barn i behov av stöd.

Under seminariet sammanfattades och presenterades de parallella spårens temainnehåll, och vi såg tillbaka på och utvärderade fortbildningen. På programmet stod föreläsning, gruppdiskussion och en paneldiskussion med utbildarna.

I den här filmen samtalar projektets utbildare om kommunikation och relationsskapande. De diskuterar bland annat den viktiga dialogen med föräldrarna och hur man i teamet kan stöda varandra att bygga goda relationer till barnen.

 

 

Omställningar på vägen

Efter fortbildningsstarten hann den allra första spårträffen i spår 1 i Vasa-gruppen hållas i Academill, men därefter ledde coronaviruspandemins framfart till att vi inte länge kunde samla våra fortbildningsgrupper till fysiska träffar.

Vi behövde tänka till och tänka om, och beslöt i samråd med utbildarna att flytta de kommande träffarna i fortbildningen till Zoom.

Det här innebar omställningar inte bara för deltagarna utan också för oss utbildare och arrangörer. Under den här våren var möten och utbildningar i Zoom ännu nytt för många.

 

 

I takt med att salar och rum avbokades sände vi ut möteslänkar och hjälpande instruktioner till grupperna. Övergången till Zoom visade sig sedan bli bestående för projektet. Vi genomförde såväl alla de kommande spårträffarna som slutseminarierna digitalt.

Enligt deltagarnas respons har det i det stora hela fungerat bra och smidigt att delta i fortbildningen på distans. En fördel med distansarrangemangen var att deltagare som var förhindrade att delta kunnat ta del av inspelat material i efterhand.

Det har också varit lättare att ordna tid för att kunna delta. Men visst finns ett mervärde i att träffas fysiskt och kunna fråga och diskutera mer fritt – det har både deltagarna och utbildarna fört fram.

 

Så här har några deltagare sagt om hur det har fungerat att delta i fortbildningen på distans:

”Detta år har jag väldigt svårt att komma bort från arbetsplatsen. Detta sätt ger mig möjlighet att vara med!”

”Över förväntan! Men visst hade det gett stort mervärde att träffas på riktigt. Tekniken fungerade jättebra alla gånger och det var betydligt lättare att ordna tid för att kunna delta.”

”Fungerat bra, men inte kan det jämföras med fysiska träffar. Många spontana frågor och diskussioner tror jag att uteblir.”

 

Reflektioner över projektets resultat

Då ett fortbildningsprojekt genomförs är en högintressant och ständigt närvarande fråga vad som händer hos deltagarna, i relation till verksamheten på fältet. Förändras lärarnas synsätt och deras sätt att arbeta under processens gång?

Kan man se direkta effekter i det vardagliga arbetet, och är i så fall förändringarna bestående? Vi har tagit del av deltagarnas respons, och vände oss även till Eva Staffans för att höra hur hennes tankar går gällande projektets resultat – om hon fäst sig vid något särskilt utifrån hur diskussionerna gått i de parallella spåren och innehållet överlag.

Eva, som är universitetslärare och forskare vid Åbo Akademi, intresserar sig i sin forskning speciellt för speciallärarens arbete. Hon har funnits med i hela projektet ända från planeringsskedet och starten fram till de allra sista reflektionerna vid slutseminariet. Tillsammans med Eva blickar vi tillbaka på fortbildningsprocessen i På spåret.

 

 

Vad har fortbildningen gett?

Eva har uppskattat att kunna följa med från början, se hur fortbildningen framskrider, lyssna till diskussionerna i grupperna och ibland också ställa frågor till deltagarna. Frågorna som deltagarna har lyft har varit olika till sin karaktär.

I början upplevde Eva att deltagarnas frågor var mer faktarelaterade, medan diskussionerna senare mera började handla om hur man ska ta sig an och jobba med olika utmaningar.

 

 

Fortbildningen har varit omfattande i tid, men det kan ha varit en fördel. Deltagarna har också haft uppgifter mellan träffarna, vilket betyder att de fått ta in, bearbeta och fundera över hur de själva gör i de grupper där de arbetar.

I någon grupp kom det fram att en del deltagare efter ett fortbildningstillfälle hade ändrat sina rutiner och gjort saker annorlunda, men det går inte att säga om tankarna lever vidare en längre tid, om förändringen blir bestående.

Det är bra att våga testa något nytt och sedan ta med sig kunskapen till andra situationer och tillämpa den där.

Överlag då det gäller fortbildning är det de mest förändringspositiva som söker sig till fortbildningen. De här deltagarna har också de bästa förutsättningarna för att tänka till och tänka om, eller så konstaterar de kanske att de redan gör ett bra jobb men vill utvecklas och göra det bättre.

 

 

En jämlik och enhetlig lärstig genom samarbete

I fortbildningen har vi velat implementera synen på barnens lärstig som enhetlig, en helhet utan större avbrott. Med tanke på det har det varit positivt att deltagare representerat lärstigens olika stadier. De har kunnat dela erfarenheter över stadiegränserna och få en förståelse för varandras tolkningar av olika begrepp eller företeelser.

Många har deltagit tillsammans med sina kolleger från samma arbetsplats eller från samma kommun.

– Där finns en styrka, då kan man tänka tillsammans, säger Eva Staffans.

Genom att exempelvis speciallärare från olika stadier inom samma kommun har träffats och diskuterat inom fortbildningen, har de blivit medvetna om varandra och kunnat utveckla samarbetsformer inom kommunen.

 

 

Synen på barnen har ändrat

Gällande synen på barnen kan vi se att något har hänt hos en del, baserat på diskussioner och reflektioner. Innehållet i fortbildningen kan för många deltagare ha inneburit en bekräftelse på deras barnsyn, medan det hos andra har skett ett skifte i synsätt. Det är naturligtvis svårt att säga hur detta sedan fallit ut eller implementerats i verksamheten i deltagarnas vardag.

– I diskussionerna i spåren har det kunnat märkas att man kan ha gått vidare från att man ser barnet som problemet till att mer se sin egen roll i sammanhanget, vilket är jätteviktigt, menar Eva Staffans.

– Våra föreläsare har på ett fint sätt lyft fram varför det är så viktigt att ha en förståelse för det här. Vi kan inte ändra på barnen, bara på oss själva.

Du kan bara ändra på ditt sätt att möta barnen, inte ändra på barnen i gruppen. Vi vuxna behöver ta ett steg tillbaka och fundera över vad vi har för del i situationen och vad vi själva kan göra. Det är mycket som beror på pedagogen och hens syn på situationen. För barnets del är det här jätteviktigt, att det inte är barnet självt som ses som en utmaning, är krävande och har svårigheter.

 

 

Kunskap ger möjligheter

Om man har mycket kunskap om utmaningarna så har man också lättare att hitta metoderna och verktygen för hur man kan möta barnens behov och stöda dem på bästa sätt. Vissa deltagare önskade mera tips och råd, men för att dessa ska fylla sin funktion behöver de kunna relateras till en bra kunskapsbas.

Barnet har rätt till utmaningar på sin nivå, och det är vår utgångspunkt som vi inte kan kringgå – oberoende om vi ska sänka eller höja ribban. Differentiering som fenomen har också stigit fram som en röd tråd i fortbildningen. Lärarens uppgift är att möta barnen på deras nivå.

– En springande punkt är att ha ett genuint intresse för andra människor och för att försöka göra det så bra som möjligt för barnen, framhåller Eva. Man behöver jobba med att skapa bra relationer och hålla i gång kommunikationen. I alla spår har föreläsarna lyft fram vikten av relationerna och kommunikationen med barnen, med föräldrarna och med kollegerna.

Enligt Eva Staffans är kunskap, förståelse, respekt för individen och ödmjukhet speciellt viktigt i sammanhanget, och det här är något vi hoppas att denna fortbildning också förmedlat till deltagarna.

 

Respons från deltagarna:

Efter att fortbildningen hade slutförts ombads deltagarna att utvärdera helheten. Deltagarnas respons visar att de flesta varit nöjda med fortbildningen, och att de har tagit med sig nya insikter till sin verksamhet. Så här har deltagare uttryckt sig i utvärderingen:

”…blev stärkt och har fått större säkerhet i hur jag bemöter och tar till tals krävande barns behov med både personal och föräldrar.”

”Jag har börjat tänka mer på vem som är ett begåvat barn. Hur olika begåvningar det finns.”

”Idéerna och mycket av det som tagits upp har jag kunnat använda i mitt arbete”

”Tänker mera medvetet på differentiering”

”Tittar på min omgivning och barnen med helt nya ögon”

”Ökad medvetenhet”

”Mindre stök i klassrummet. Bättre samarbete med kollegor”

”Överföringarna och kommunikationen över stadierna har utvecklats tack vare idéer från lärare ur andra kommuner.”

”Jag har ändrat lite på mitt eget sätt att bemöta barn och det bär frukt”

”I diskussioner med personalen, har vi bättre ”hittat”, uppmärksammat de barn som är särbegåvade.”

”det var bra att vi var två personer från min enhet som kunde diskutera föreläsningarna och materialet.”

”det har skett en positiv utveckling i mitt kunnande som jag har kunnat delge med mina arbetskollegor och barn”

”På spåret genomsyrades starkt av tanken om respekt för allas egenvärde och vikten av personligt och individuellt bemötande. Helt i enlighet med de nya läroplanerna. Känns att jag fått en bra uppdatering.”

 

 

Projektet På spåret! En lärstig för alla finansierades av Utbildningsstyrelsen.

Fortbildningshelheten planerades och koordinerades av utbildningsplanerare Linda Norrgård och Cilla Nyman vid Centret för livslångt lärande i samarbete med universitetslärare Eva Staffans, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi.

 

 

 

Publicerat

I berättelsen finns magin

MINIBLOGG

Jobbar du inom småbarnspedagogiken och vill ta upp temat vänskap med din barngrupp? Eller funderar ni i nybörjarundervisningen på frågor kring mångfald? Vi har material till er!

 

 

Inom projektet I berättelsen finns magin har vi utgående från aktuell barnlitteratur utformat två koncept med fokus på läsinspiration, berättande och ordkonst: Rally och Lyra och Limpa (skriven av Marie Norin och Emma Adbåge) och Nyckelknipan (skriven av Sanna Mander).

Med hjälp av materialet om Rally, Lyra och Limpa kan du med de yngre barnen (3–6 år) jobba kring temat vänskap.

Och med de äldre barnen (F–2) kan du arbeta med frågor kring mångfald och hur man ska bemöta varann och träna på att samarbeta trots varandras olikheter. Allt medan ni har roligt och skapar tillsammans!

 

 

I berättelsen finns magin förverkligades med stöd av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne sr och pågick under åren 2017–2020. I projektet låg fokus på läsinspiration, berättande och multimodalt lärande och genom verksamheten ville vi stöda barn till att bli goda läsare, berättare och ordkonstnärer.

Vår målgrupp var barn inom småbarnspedagogik och förskola, elever i årskurserna 1 och 2 samt de pedagoger som arbetar med dessa målgrupper.

 

 

Under projekttiden åkte vi runt med koncepten till daghem och skolor i Österbotten och arbetade själva tillsammans med barnen medan pedagogerna fick betrakta dem och verksamheten från sidan.

Nu har vi omarbetat vårt material så att du själv ska kunna arbeta med koncepten i daghemmet eller skolan utan att vi kommer på besök.

Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till författarna som gav oss tillstånd att utforma koncepten utgående från deras härliga böcker!

Läs mer om projektet Nyckelknipan här.

 

Publicerat

Mini-inlägg från Digipep

Skall ni starta det nya läsåret med en gemensam diskussion om digitalisering och nylitteracitet?

Fortbildningen Digipep för lärare inom grundläggande utbildningen hade som mål att öka lärares baskompetens i digital pedagogik och genom det stöda elevers jämlika tillgång till undervisning av hög kvalitet där man utnyttjar digitala lösningar som ger mervärde för lärande och elevens individuella lärstig.

Som ett resultat från denna fortbildningshelhet har vi satt samman ett materialpaket som kan användas för att diskutera vilka digitala verktyg som skall användas och vem som ansvara för de olika delarna av digitaliseringen.

Materialpaketet består av ett filmklipp som riktar sig till ledningsgruppen eller rektorn som leder diskussionen och ett pdf-dokument med länkar och bilder som kan används som underlag för diskussioner.  Materialpaketet innehåller en lärarprogression, digi-bingo och sorteringsövningar.

Digipep har finansierats av Utbildningsstyrelsen.

 

Publicerat

En trygg lärmiljö

Säkerhetskulturen inom bildningsväsendet har idag blivit allt mer i fokus. Och vi vet att alla barn och unga har rätt till en trygg uppväxtmiljö och även i skolmiljön är det barns och ungas rättighet att få känna sig trygga.

En trygg lärmiljö innebär fysiska, psykiska och sociala aspekter. Fysisk trygghet innebär t.ex. trivsamhet, god inomhusluft, brandsäkerhet och att man har uppdaterade räddnings- och beredskapsplaner vid olika hot. Den psykiska trygghetsaspekten innebär exempelvis att man kan kännas sig trygg och respekterad i skolan utan mobbning, trakasserier och våld. 

Social trygghet innebär att man känner delaktighet och gemenskap i sin lärmiljö. Inom projektet har man arrangerat moduler som berör samtliga trygghetsaspekter. 

Målet med fortbildningen var att även att sträva till att öka kunskapen, färdigheterna och kompetensen hos personalen inom bildningsväsendet när det gäller säkerhet, trygghet och krisberedskap. 

 

 

Fortbildningen inleddes med en modul som var obligatorisk för samtliga deltagare. Utbildningens målsättning var att stärka krisberedskap genom en ökad medvetenhet hos skolpersonal gällande de riskfaktorer och möjliga krissituationer som kan hota säkerhet och trygghet i skolmiljön. 

Att ge kunskap om sådana trygghetsskapande strukturer som i skol- och studiemiljön kan bidra till att öka trygghetskänslan och ett gott omhändertagande vid eventuella krissituationer för att hos personal, elever och studerande förebygga mental ohälsa och traumatisering. I fortbildningen har också ingått att deltagarna har uppdaterat skolans krisplaner. 

Varför behöver skolan ha krisplaner? Vad är viktigt att tänka på när det gäller själva planen för krisberedskap? Vad är det viktigaste man behöver tänka på när en kris uppstår? 

Dessa frågor behandlas i podden Krisberedskap i skolmiljön, du kan lyssna på den i länken här nedan. Medverkande är Ancha Kjerulf (utbildare), Annika Sandelin (deltagare) och  Eva Åstrand (projektledare). 

 

 

Förebyggande av nätmobbning 

I modulen förebyggande av nätmobbning, vars huvudutbildare var Tove Ajalin och Maria Lingonblad som arbetar med mobbningsförebyggande arbete vid Folkhälsan, betonades hur man i skolan kan förebygga nätmobbning bland eleverna. 

Inom modulen fick deltagarna ta del av olika perspektiv på hur man kan närma sig ämnet nätmobbning, förebyggande arbete med betoning på vuxen närvaro, hur man som vuxen kan vara närvarande och stöda barn och unga både förebyggande och vid mobbningssituationer. 

I allmänhet är klimatet på nätet, där både barn och unga kan vistas flera timmar per dag, ganska hårt och kränkningar ofta förekommande. Mobbning definieras ofta som ett avsiktligt och återkommande kränkande beteende där man gör någon illa fysiskt eller psykiskt. Handlingarna är avsiktliga och riktar sig mot en försvarslös individ.

 

 

Denna definition fungerar till en viss mån även vid mobbning som sker på nätet, men en enskild kränkning kan definieras som mobbning i det här fallet. 

På nätet kan t.ex. en enskild händelse delas av flertalet personer, och då blir händelsen återkommande. Det är viktigt att hålla i tankarna att det är de vuxnas ansvar att känna till den verklighet som barnen befinner sig i och att de vuxna också är gränssättande vid behov. 

Som vuxen är man en förebild för hur man ska agera på nätet och situationer där också vuxna beter sig kränkande på nätet är ofta förekommande. 

I denna modul, som arrangerades i sin helhet virtuellt, fick deltagarna ta del av föreläsningar angående temat i form av inspelade videon och poddar. De fick ta del av litteratur som berörde temat samt utförde en tillämpningsuppgift.

Även ett inlägg av äldre konstapel och nätpolis Robert Sandvik som gick in på polisens perspektiv på nätmobbning. (Se en video nedan). 

Feedback av deltagarna: 

      • ”Ett aktuellt och intressant ämne. Det har varit mycket lärorikt, att få ta del av föreläsningar, söka efter material och fördjupa sig i ämnet.” 
      • ”Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan ger mera tid åt att diskutera och fundera kring nätmobbning, både i kollegiet men och också tillsammans med eleverna. Att vi på skolan borde ha en konkret plan för hur vi agerar om vi får kännedom om nätmobbning är något vi måste ordna.” 

 

Video med utbildare Maria Lingonblad: 

Statistik med Tove Ajalin 

 

 

Elevvård eller barnskydd? Mångprofessionellt samarbete när oron väcks 

Inom denna modul behandlades det mångprofessionella samarbetet mellan dagvården, skolan, barnskyddet och familjeservicen. Modulen inleddes med att deltagarna funderade på vad man bör göra ifall man blir orolig för ett barn eller en ungdom i sitt arbete.

Oron riktas ofta åt två håll – vi är dels oroliga för barnet eller den unga och dels är vi oroliga för vad vi själva kan göra åt saken. Då vi känner oro bör vi utgå från vår subjektiva känsla: Vad säger min magkänsla? Hur orolig är jag? Vad händer ifall jag inte gör något?

Ofta tvekar vi och skjuter upp det hela för att inte skada relationerna till barnet/den unga och familjen. Men oron försvinner sällan ifall man väntar och knappast förbättras ens handlingsmönster, snarare tvärtom. 

Inom modulen fick deltagarna kunskap om hur barnskyddet fungerar, hur man gör en barnskyddsanmälan och vad som händer efter en barnskyddsanmälan. Man kan alltid konsultera barnskyddet om man oroar sig för ett barn och inte vet hur man ska agera. Barnskyddet ska ha ett jourtelefonnummer som man kan ringa för konsultation.  

 

 

Det senaste årtiondet har antalet anmälningar om våld, illabehandling och sexuella övergrepp mot barn ökat kraftigt. Och det finns fortfarande ett stort mörkertal. 

Det är viktigt att skapa en helhetsbild av barnets situation och vardag. Fundera ifall något har ändrat i barnets beteende eller livssituation? Visa ditt intresse genom att fråga barnet: Hur mår du? Hur har du det? Är det något som bekymrar dig? Är du ledsen över något?

Ta barnet på allvar och det är viktigt att inte ifrågasätta det som barnet berättat. Visa barnet att hen tryggt kan berätta om sina upplevelser för en vuxen.

Ifall man misstänker familjevåld eller sexuella övergrepp använder man inte orossamtal utan då bör man direkt göra en barnskyddsanmälan och polisanmälan.  

 

 

Att leva under våld försvårar barnets såväl fysiska som psykiska utveckling oberoende av om barnet är i observatörsrollen eller om våldet är riktat direkt mot dem. Våld innebär alltid ett trauma för barnet. Vad kan då personalen inom dagvården och skolan göra då ett barn utsatts för misshandel eller våld av nåt slag?

Dagvårds- och skolpersonalens centrala uppgift är att stå för en så trygg och förutsägbar vardag som möjligt. Ett barn som upplevt något traumatisk behöver att vardagen i skolan eller dagis är som förr.

Barn behöver också få kunskap och information. Genom t.ex. sexualupplysning lär sig barnet vad som är ok och inte ok samt får en förståelse för vad hen utsatts för.  

Inom modulen fick deltagarna alltså många konkreta tips och tillvägagångssätt hur man ska göra när man har ett barn eller en ungdom som man oroar sig för. 

Modulen arrangerades som distansundervisning och utbildare var Britt-Helen Tuomela-Holti som är sakkunnig i familjearbete vid Folkhälsans förbund. 

 

Feedback av deltagarna: 

      • ”Väldigt nyttigt och bra att få uppdaterad info från kunnig föreläsare.” 
      • ”Bra tankar och tankeramar för vad som är elevvård och var, när och hur det är dags att ge ärendet vidare till barnskyddet.” 
      • ”Nu har jag mera kunskap om hur jag ska gå tillväga om jag behöver göra en oros- eller brottsanmälan.” 

 Vi tackar alla deltagare och våra finansiärer för ett givande och intressant projekt! 

 

 

 

Projektet  En trygg lärmiljö som är ett samarbete mellan centret för livslångt lärande, Chydenius och Hy+  har fokuserat på att fortbilda personal inom småbarnspedagogik och grundläggande utbildning i just säkerhet, trygghet och krisberedskap. Fortbildningen har arrangerats på tre orter: Vasa, Helsingfors och Karleby.  Fortbildningen finansierades av Utbildningsstyrelsen.

 

 

Publicerat

DigiPep – digitalt självförtroende inom småbarnspedagogiken

– Fortbildning som närstudier eller distans – vad har vi lärt oss?

Under 2019-2020 ordnade Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia fortbildningen DigiPep- digitalt självförtroende inom småbarnspedagogiken.

 

Målsättningen var att stöda personalen inom småbarnspedagogik och förskola att utveckla sin digitala kompetens och sitt digitala självförtroende.

Fortbildningen ordnades på två orter, Vasa och Helsingfors, och dessutom ordnades en tredje fortbildningsomgång helt och hållet på distans. Distansomgången var särskilt omtyckt eftersom den uppfattades som tillgänglig oberoende av ort eller vikariestopp. Mera insikter om detta längre ner i detta inlägg.

 

 

Några exempel på teman i fortbildningen är:

      • skapande av digitalt material (böcker, film och musik)
      • datalogiskt tänkande genom analog programmering
      • multilitteracitet
      • digital vardagskompetens
      • digital pedagogisk dokumentation

 

Fortbildningen fokuserade även på vårdnadshavarnas delaktighet i verksamheten och hur digitala verktyg kan fungera som hjälpmedel i detta.

Materialet från våra fortbildningstillfällen hittar ni här

 

 

Vilka lärdomar har vi fått av att ordna fortbildning helt och hållet på distans?

Vi som utbildat har lärt oss mycket under distansversionen av DigiPep. Utmaningen med att arrangera fortbildningen helt och hållet på distans var att omforma arbetssätten på ett sådant vis att innehållet fortfarande finns kvar och förmedlas, att bibehålla möjligheten till individuellt stöd för deltagarna samt möjliggöra arbete i mindre grupper.

Närstudierna bestod av 6 heldagar men omformades till 13 distansträffar á 90 min plus möjlighet till individuell handledning efter träffarna.

Därtill ingick eget arbete mellan träffarna, som oftast handlade om att testa nya digitala metoder eller verktyg i verksamheten och som dokumenterades individuellt.

Orsaken till att fortbildningstillfällena på distans var endast 90  minuter långa var att vi tidigt insåg att en hel dag bakom datorn blir för tungt och vi valde i stället att begränsa och tydligare precisera innehållet.

 

 

Plattformen för distansstudierna var mötesverktyget Zoom, som används inom Åbo Akademi.

 

 

Träffarna följde för det mesta ungefär samma agenda:

      1. Välkommen och praktisk information kring fortbildningen samt återblick till träffen innan (15 min)
      2. Presentation och demonstration av dagens innehåll. (30 min)
      3. Deltagarna arbetar i breakout rooms eller tillsammans beroende på tema och gruppstorlek (25 min)
      4. Kommentarer, problemlösning, tankar om praktiskt nytta och användning i verksamheten (10 min)
      5. Summering, ny uppgift inför nästa träff (10 min)
      6. Utbildarna stannar kvar i Zoomrummet och handleder individuellt tills inga frågor återstår.

 

 

Några praktiska saker vi kan dela med oss av gällande att arrangera fortbildning och undervisning online är följande:

Fördelar med två utbildare

Vi insåg tidigt nyttan i att vara två utbildare på plats även på distans. Knappast är vi ensamma om att tänka oDen ena ansvarar för innehållet medan den andra stöder deltagarna vid tekniska problem och håller koll på frågor och kommunikation i chatten.Vi använde oss av bland annat av Mentimeter och Padlet för gemensam dokumentation och där är det speciellt nyttigt om den ena utbildaren förklarar stegen i ord och den andra lägger de aktuella länkarna i chatten, skriver stegvisa instruktioner samt svarar på frågor om något inte fungerar som det ska. Därtill ger två utbildare mer möjligheter när det kommer till att dela upp gruppen i breakout rooms där vi kan t.ex. anpassa utgående från nivå eller behov i vardera rum.

Fortbildningens innehåll

Gällande innehållet hade vi i närstudieversionen satsat på att erbjuda ett varierande smörgåsbord där alla kan välja vad de behöver och vill ta del av. Detta var möjligt i och med att det fanns tid för diskussioner där deltagarna kunde se på helheten och tillsammans diskutera fram vad som lämpar sig för just deras verksamhet. När vi ställdes inför utmaningen att undervisa på distans insåg vi snabbt  att vi behöver fokusera på innehållet med tanke på att vi ville minska på tiden vi lägger på demonstrationer så att alla orkar ta del av allt. Tur nog kunde vi välja sådant som de två tidigare närstudiegrupperna hade uppskattat och hittat mervärde i och därför hade vi en ganska god tanke om vad vi kunde prioritera.

Mera tankar om tekniska lösningar för distansfortbildningar kan du läsa om här

 

 

Mervärde i fortbildning på distans?

Vid den avslutande träffen gav vi utrymme för utvärdering och diskussion kring formatet distansstudier. Det vi kan konstatera i efterhand är att det finns klara positiva aspekter med distansstudier som till exempel tid och tillgång lyftes upp många gånger.

Det är lättare att lösgöra sig för kortare fortbildningstillfällen en gång i veckan än för heldagar utanför enheten som innebär vikarier och resor. Därtill hade vi lyckats hitta en sådan tidpunkt då många barn på enheterna vilade eller gick ut vilket gjorde det praktiskt lättare att lösgöra en från personalen under den tiden.

 

 

I utvärderingen framkom även att det uppskattades att få träffa deltagare från hela Svenskfinland. Det fokuserade innehållet uppskattades också samt möjligheten att diskutera och anpassa innehållet till den egna verksamheten.

 

 

I några fall deltog flera deltagare tillsammans bakom samma dator. Detta ser vi som fördelaktigt i och med att de som sitter tillsammans kan stänga ner mikrofonen en stund och diskutera med varandra medan de experimenterar, något som inte är möjligt på samma sätt under närstudier.

Flera gånger under fortbildningstillfällen på distans såg vi också deltagare rycka en förbigående kollega i ärmen och visa på det som görs och diskutera med kollegan, som inte deltar i fortbildningen.

 

”Alla mynt har dock två sidor och vi ser även negativa aspekter med distansformatet”

 

 

Den största skillnaden ser säkert vi som utbildare i och med att vi inte kan stöda fortbildningsdeltagare individuellt på samma sätt. Under närstudier kan fortbildaren lättare ge konkret handledning där det behövs samt se exakt i vilket skede deltagaren befinner sig.

På distans får vi förlita oss på muntlig kommunikation och problemlösningsprocessen tar längre tid. Det krävs mer kunskap om det direkta innehållet av oss som utbildare för att veta var t.ex. en app bråkar när vi inte kan följa med i stegen som ledde till problemet.

Interaktionen kan även vara utmanande. Strukturerade gruppdiskussioner fungerar bra i breakout rooms men de oorganiserade, spontana diskussionerna deltagarna emellan nästan helt och hållet uteblir.

Vi saknade mellansnacket och de gemensamma kaffepauserna. Här ser vi ett behov att kunna utveckla vår verksamhet för att främja även denna sorts interaktion på distans.

 

Så, vad är då bättre – närstudier eller distansstudier?

 

 

Jämlik tillgång till fortbildning versus fördjupade, reflekternade diskussioner? Vår slutsats efter denna fortbildningshelhet, och all annan verksamhet under året, anser vi att bägge behövs.

Vi ser utmaningar i att ordna många framtida fortbildningar helt och hållet på distans. Vi behöver fortsättningsvis lära känna varandra, vi behöver skaka en hand och vi behöver kaffestunder. Vi ser samtidigt möjligheter i att ordna fortbildningar i någon hybridvariant.

Vi behöver ge alla större möjlighet att delta, oberoende av ort eller möjlighet till vikariearrangemang. Betyder då detta att all framtida fortbildning ordnas i form av någon typ av hybridundervisning, att t.ex. interaktiva fortbildningsdagar ordnas som närstudier medan en del input ges som webbinarier eller någon mix av de båda? Det återstår att se!

 

 

Ett stort tack till alla er deltagare som deltog, både på plats och på distans! Detta har varit en av de lärorikaste fortbildningarna – åtminstone för fortbildarna – och förhoppningsvis har vi kunnat ge er tankar och modeller för en vidareutveckling av verksamheten.

Anna Wulff (anna.wulff@abo.fi)

John Henriksson (john.henriksson@abo.fi)

Publicerat

Virtuell tutordag

 

 

Virtuell tutordag 22.10 2020

Ett drygt fyrtiotal tutorlärare från hela Svenskfinland samlades för den årliga Tutorday den 22 oktober. I år arrangerades dagen i digitalt format, som mycket annat denna höst.

Tutorday arrangeras gemensamt av de fyra tutorkoordinatorsprojekten i Svenskfinland och verksamheten finansieras av Utbildningsstyrelsen. CLL medverkar som samarbetspart inom projektet Bothnia Tutors 2.0 som koordinerar och stöder tutorverksamheten i regionen Kristinestad – Vörå.

 

 

Dagen bestod av ett tvådelat webbinarium med Jens Berg, som driver kommunikationsbyrån Montem.

Den första delen riktade in sig på ungas medievanor utgående från en undersökning gjord av Jens Berg själv och Sami Kallinen år 2019, för Tankesmedjan Agenda. Hela rapporten hittas under följande länk: www.agenda.fi/Rapport/journalist-sa-nar-du-den-unga-publiken/

Berg konstaterade att unga är framtidsintresserade, optimistiska och lösningsorienterade i större grad än resten av befolkningen samt intresserade av globala frågor framom lokala.

Därtill synliggjordes att sociala medier är den primära källan för nyheter, för en majoritet av de unga, och därmed tar de del av fler nyheter från globala källor.

 

 

I de efterföljande diskussionerna diskuterades bland annat hur lärare kan arbeta mot en djupare förståelse av nyhetshändelser, det vill säga att nyheter inte bara en rubrik på Facebook. Betydelsen av arbete med källkritik över lag, poängterades starkt av tutorlärarna.

Bergs andra webbinariedel gick under rubriken ”Trenderna som formar vårt samhälle”. Trenderna som framhölls var digitalisering, demografiförändring och klimatförändring.

En fråga som uppstod är hur stort ett fenomen bör vara för att kunna kallas en trend. Är LP-skivornas återkomst en ny trend eller snarare en motreaktion mot den riktiga trenden av strömmad musik?

 

 

På den mer konkreta sidan lyfte Berg fram att delningsekonomi är mer naturligt för de unga, att arbetsmarknaden är alltmer global samt att det sociala klimatet i medier sker i allt hårdare ton.

För dig som vill läsa mer om trender rekommenderar Berg att du bekantar dig med Sitras material, som hittas under följande länk: Sitra.fi/megatrender

 

 

Dagens sista del bestod av gruppdiskussioner där tutorlärare blandades i mindre grupper över regiongränserna. Tutorläraruppdraget efter coronavirus pandemin diskuterades i alla grupper. Många tutorlärares uppdrag har hittills varit att stöda personalens digitala kompetens.

Det konstaterades att personalen i många skolor nu tagit ett riktigt ”digiskutt” i och med de utmaningar lärarna ställdes inför under våren 2020.

Samtidigt konstaterades det att de styrdokument man haft i form av IT-strategier eller digitala lärstigar har visat sig vara föråldrade och behöver revideras efter våren. Ett flertal tutorlärare har redan börjat arbeta med detta.

Trots en klar önskan om att få träffas fysiskt, så konstaterades det under den gemensamma avslutningen att årets Tutorday varit lyckad. Tutorlärarna höll fram att det är viktigt att vi fortsätter dela goda modeller åt varandra inom lärarkåren.

 

 

Hanna Lönnfors avslutade dagen med följande dikt till tutorlärarna:

 

Hyllningen till tutorerna

När corona utan att frågas

in i våra liv i år tåga

Har det fått oss att kämpa på med lite sparlåga,

men alla har vi gjort enligt vår bästa förmåga.

Det här har fört med sig frågor om det ena och det andra,

som gjort att vi mer än nånsin behöver varandra.

Det är inte fel att över axeln lite på varandra titta,

för att tillsammans nya lösningar och arbetssätt hitta.

Oj om det möjligheten att träffa varandra fanns,

just nu är det bara webben och distans.

Tur att denna möjlighet finns ändå,

att träffas över nätet och varandra nå.

Tutorerna en väldigt viktig roll i år haft,

vi önskar er alla mycket ork och kraft.

Det är på sin plats att er hylla,

ni många svängar i skolvardagen förgylla.

(skriven 22.10.2020 av Hanna Lönnfors)

 

Från tutorkoordinatorernas sida rikar vi ett stort tack till alla som deltog i Tutorday 2020 och bidrog med sina inlägg och goda tankar.

Därtill riktar vi ett stort tack till Jens Berg för sitt stora bidrag och för en omtyckt och nödvändig inspiration i vardagen.

Ett sista tack riktas till planeringsgruppen för dagen och vi ser hoppfullt framåt mot nya tutordagar!

Kolla gärna in projektets Instagramkonto för att se glimtar ur verksamheten!