Alla inlägg av Christel Söderholm

Allt började med sommaruni

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. I början gick det långsamt och idén med sommaruniverksamhet fick nationell spridning först under 1950-talet. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar.

Sommaruniversiteten ligger till grund för det som utvecklades till öppna högskolan och senare öppna universitet. Öppna universitetet vid Åbo Akademi har samarbete med Vasa och Hangö sommaruniversitet samt med Öppna högskolan på Åland, som har sitt ursprung i Ålands sommaruniversitet.

 

Vasa sommaruniversitet grundades år 1960. Samarbetet med Åbo Akademi inleddes redan i slutet av 1960-talet. Vasa sommaruniversitet var den första läroanstalten i Österbotten som erbjöd högskoleutbildning. Blogginlägg 22.5.2014: Vasa sommaruniversitet – undervisning året om

 

 

Fredrik Åberg från Hangö sommaruni

 

Hangö sommaruniversitet grundades 1966 för att höja den regionala bildningsnivån och samtidigt fungera som Åbo Akademis sommartermin. Artikel i Meddelanden vid Åbo Akademi 6/2002

En speciell livsstil växte fram under sommarmånaderna i Hangö där såväl kursdeltagare som lärare levde pensionatliv. Artikel om Hangö sommaruni (Tidskriften Skärgård 2/2015)

Mirjam Schauman från Högskolan på Åland

 

 

 

 

 

 

 

Ålands sommaruniversitet startade sin verksamhet den 1.6.1969. Samarbetet mellan sommaruniversitetet och Åbo Akademi inleddes redan vid starten. År 1981 antogs en landskapslag om högskoleundervisning i landskapet Åland och i praktiken sköttes sommarterminen av Ålands sommaruniversitet och kurser på höst och vår sköttes av Ålands högskola. Så småningom fusionerades sommaruniversitetet och högskolan och fick namnet Ålands högskola. Verksamheten slogs 2003 samman med Ålands yrkeshögskola för att bilda Högskolan på Åland och det är nu enheten Öppna högskolan som nu ordnar universitets- och högskolekurser samt annan vuxenutbildning för allmänheten. Blogginlägg 27.3.2014: Universitetskurser för alla vid öppna högskolan på Åland

Sommarkurser 2018 (preliminär kurslista)

Hangö sommaruni

Vasa sommaruniversitet

Högskolan på Åland/Öppna högskolan

Öppna universitetet – hur började det?

Öppna universitetsverksamheten har sina rötter i det folkbildningsideal som uppstod i slutet av 1800-talet i Storbritannien och som snabbt spred sig till Finland. Universiteten expanderade och deras mål var att föra vetenskapen till folket utanför campus. Förmedlingen av vetenskapen skedde via olika folkbildningsorganisationer. En del universitet skickade ut studenter att föreläsa på landsbygden på somrarna. Det var inte frågan om ren universitetsundervisning, men studenternas folkbildningsarbete kan karaktäriseras som den tidens öppna universitet.

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. Den fick nationell spridning först under 1950-talet, då sommaruniversitetens antal mångdubblades. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar. Sommaruniversitetens har banat vägen för dagens öppna universitet.

Margita Vainio

I slutet av 1970-talet startade diskussionen om att det även vid Åbo Akademi och i Svenskfinland borde finnas öppen universitetsverksamhet. Politikerna var då måna om att alla människor oberoende av boningsort, ålder, ekonomi eller tidigare utbildning skulle få jämlika möjligheter att studera vid universitet. 1980 fattade minister Pär Stenbäck beslut om att grunda en sådan verksamhet och UVM tilldelar Åbo Akademi pengar för att starta öppen högskoleverksamhet.

Vid Åbo Akademi var man vid samma tid beredd att ”ställa Akademins resurser även i den finlandssvenska allmänhetens tjänst”.  Man konstaterar också att en öppen universitetsverksamhet kunde ha en positiv effekt på rekryteringen till ÅA. Allt detta ledde till att det 1.8.1981 grundas en kurscentral vid ÅA och man anställde Margita Vainio som sekreterare för verksamheten. Akademiska kurser hade redan erbjudits vid arbetar- och medborgarinstitut samt vid sommaruniversiteten, men verksamheten fick nu ett lyft och utökades ytterligare.

Tina Engblom

Året därpå, dvs 1982, anställdes Tina Engblom. Utvecklingsprocessen gick vidare och ledde så småningom till en mera strukturerad och systematisk verksamhet. 1993 inleddes öppen universitetsverksamhet i Vasa.

 

 

Till en början skulle deltagarna på öpu-kurser vara minst 25 år, men under 1990-talet öppnades kurserna även för ungdomar utan arbete och studieplats.

Årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet

Rina Blomqvist har under de tre senaste åren avlagt nätbaserade kurser i historia och konstvetenskap, båda ämnena med goda vitsord. Hennes studiemotivation har varit hög och hennes stora intresse för nämnda ämnen har varit uppenbart.

En lärare beskriver henne såhär: ”Rina var speciellt duktig och kunde utmärkt väl tillämpa kunskapen hon tog till sig och utnyttja den som grund för olika kritiska diskussioner”.

Rina kommer att motta sitt diplom i januari och vi kommer att presentera henne närmare i bloggen efter det.

CLLsius – nyhetsbrev för livslångt lärande 3-2017

Nyhetsbrev 3/2017 (27.9.2017)

Torbjörn Sandéns ledare

Betydelsefull i Finland

Artiklar

Håkan Hemberg – årets ÖPU-lärare
Interaktivitet och digitala verktyg i undervisningen
Livslång vägledning i fokus
Språkcenterlärare med i digipedagogiskt utvecklingsprojekt

Aktuella utbildningar

Arbetshandledare och organisationskonsulter ger praktisk hjälp
Bli smart på klimat och Östersjön
Programmering i skolan – vad, hur och varför?

Håkan Hemberg – årets ÖPU-lärare – skriver ett blogginlägg

I sedvanlig ordning önskar jag först och främst tacka CLL (Centret för livslångt lärande) och Öppna Universitetet för att jag sedan vårterminen 2013 haft möjligheten att undervisa i grundkurserna (25 sp) inom offentlig förvaltning. Samarbetet med ämnet offentlig förvaltning vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi, i Åbo, har löpt smidigt och varit en förutsättning för att min undervisning, främst via inlärningsplattformen Moodle, kunnat hålla en god nivå. Jag vill också rikta ett tack till de kursdeltagare som deltagit i kurserna och flitigt utfört dem samt visat på stort intresse för ämnet offentlig förvaltning. Tack vare att kursdeltagarna har haft varierande bakgrund och erfarenhet har speciellt texterna i reflektionsinläggen bidragit till en bredare syn på det teoretiska innehållet i kurserna. Eftersom förändringar inom det offentliga ständigt är aktuella har det varit lätt att finna diskussionsteman. Det har även varit lärorikt att följa med nyhetsrapporteringen, vilken alltid utgör ett givande och nödvändigt komplement till innehållet i undervisningen.

Flexibilitet omtyckt för vuxenstuderande

Att bli utnämnd till årets ÖPU-lärare är en ärofylld och trevlig överraskning som motiverar inför kommande undervisning och till vidareutveckling av kursernas innehåll. De digitala möjligheterna ökar i snabb takt och bör också utnyttjas. Det har bevisligen varit omtyckt att kurserna haft en viss flexibilitet. För att så många som möjligt skall kunna ta del av kurserna är det för det första viktigt att man kan studera de tider under arbets-/studieveckan som bäst passar en och för det andra bör det finnas en dialog mellan lärare och kursdeltagare, ifall det blir problem med ”deadlines” för uppgifter som skall inlämnas. Som småbarnsförälder har jag förståelse för att personer i olika livs- och arbetssituationer kan råka ut för problem med ”deadlines” även om man planerat studierna och sin tidsanvändning väl och i sådana fall skall problemen gå att lösa tillsammans med läraren.

Kunskap om offentlig förvaltning nyttigt och nödvändigt

Ämnet offentlig förvaltning handlar förenklat om hur politiska beslut bereds, verkställs och uppföljs. Omkring den offentliga förvaltningen ligger flertalet andra ämnen så som bl.a. statskunskap, juridik och ekonomi. Kunskapen kring offentlig förvaltning är nyttig och nödvändig på de flesta arbetsplatser främst inom den statliga och kommunala sektorn, men även inom den privata samt den tredje sektorn. Vi kommer alla i kontakt med statliga och kommunala organisationer i vårt arbete och privat – så det är alltid fördelaktigt att förstå hur förvaltningen fungerar. Kunskapen kan vara en direkt maktfördel som t.ex. kan bidra till att arbetet löper smidigare eller att man som privatperson lättare kan sköta sina ärenden vid kommunen eller statliga instanser. Är man politiskt aktiv är kunskapen om hur förvaltningen fungerar en verklig tillgång i arbetet mot de politiskt ställda målen.

Vägen till offentlig förvaltning

Min egen väg till ämnet offentlig förvaltning inleddes efter min egen studietid (1999-2003), då jag först utbildade mig till lantmäteriingenjör (YH) vid dåvarande Svenska Yrkeshögskolan, numera Novia, och år 2003 började arbeta på dåvarande Arbetskrafts- och näringslivscentralen, i folkmun ”TE-centralen”, som inspektör och senare år 2007 på Lantmäteriverket som förrättningsingenjör. Eftersom arbetsplatserna där jag arbetat innehållit relativt mycket byråkratiskt tjänstemannaarbete och jag funderade på vidareutbildning föll valet på att jag vid sidan av arbetet studerade till, och år 2011 blev utexaminerad politices magister i offentlig förvaltning. Nyttan av att kombinera kunskapen från studierna med arbetslivet och vice versa var stor. Mitt val föll på offentlig förvaltning eftersom jag ansåg ämnet vara direkt nyttigt i arbetslivet som statlig tjänsteman och för att intresset för ämnet nog redan fanns där. I samband med att jag började undervisa i offentlig förvaltning påbörjades även doktorstudier i offentlig förvaltning. Under de ca 15 år som jag nu arbetat som tjänsteman inom staten har kraven på mätbar effektivitet ökat markant. Mitt intresseområde inom forskningen är hur man bör effektivisera verksamheten inom den statliga offentliga förvaltningen så att speciellt den etiska nivån på arbetet och tjänsterna för medborgarna håller en fortsatt hög kvalitet, eller att den t.o.m. förbättras, men till en lägre kostnad. En höjning av kostnadseffektiviteten har länge varit aktuell inom all statlig och kommunal förvaltning och trycket på lägre kostnader är nu väldigt högt. Kostnadseffektivitet kan dock inte pressas fram av arbetstagarna, utan bör skapas genom väl övervägda och ledda förändringar i arbetsmetoderna i nära samarbete med arbetstagarna och i mån av möjlighet med hjälp av ny teknik.

Förkovran är givande och deltagande i allmänbildande kurser vid CLL och Öppna Universitetet är utbildning som oftast upplevs rolig och inspirerande – inte som ett måste. Ett citat av vår gode vän filosofen Platon (427 – 347 f.Kr) lyder: ”Kunskap är näring för själen” och det är även min förhoppning att deltagandet i en kurs i offentlig förvaltning vid ÖPU skall ge mersmak för strävan efter ännu mera kunskap.

Med hopp om fortsatt utveckling!

Håkan Hemberg, PM, doktorand och timlärare i offentlig förvaltning

Vad betyder arbetsmoral och skitjobb för dig?

Vilka roller spelar arbete i mänskligt liv och i samhället? Finns det skitjobb? På vilka sätt identifierar vi oss med våra jobb? Vad betyder arbetsmoral? Det här är några frågor som kom upp under nätkursen ”Arbete som jobb och arbete som självförverkligande – om arbetets roller och mening” som jag höll under våren. Kursen var spännande att hålla, eftersom jag varken hade gått på en nätkurs eller hållit en sådan förut. Men Moodle visade sig vara lättare att begripa sig på än jag befarade (och dessutom fick jag bra hjälp från CLL), och jag kunde kasta mig in i innehållsfrågorna istället. Framför allt hölls kursen igång genom engagerade studenter som var nyfikna och fördomsfria.

Diskussioner kring meningsfullt arbete, fritid och fria val

Det jag hade ville med kursen var att deltagarna skulle läsa texter om arbete från olika tanketraditioner och discipliner och samtidigt bli sporrade att tillsammans fundera över hur vårt samhälle ser ut och hur arbetslivets förändringar och strukturer, för att inte tala om ideal om hur vi ska leva, påverkar vår vardag i stort och smått. Betoningen på kursen låg på diskussion, och min förhoppning var att kursen inte bara skulle vara en akademisk genomgång av olika sätt att diskutera arbete som förekommit inom filosofi och samhällsvetenskaper, utan också att diskussionen skulle vara personlig och samhällelig. Jag vet att det kan vara svårt att diskutera personligt med människor man inte känner. Och för mig själv krävdes det en ständig rannsakan om lärarrollen: hur neutral ska jag hålla mig? Därför blev jag väldigt glad och imponerad över att studenterna vågade dryfta personliga exempel och gå i lyhörd dialog med varandras prövande tankar. Det gällde exempelvis vad som kan ses som meningsfullt arbete, vilken roll fritid har i våra liv och om jobb egentligen ska ses som ett fritt val.

Arbete och jobb berör alla

Själv tror jag att det är väldigt viktigt att påminna sig om att arbete inte är något vi huvudsakligen diskuterar på ett abstrakt och tillbakalutat sätt, genom att slunga ut opersonliga debattinlägg där vi framlägger hur det är och hur det borde vara. Arbete och jobb berör oss alla. Våra liv är intrasslade, saker står på spel, vi har alla olika (arbets-)erfarenheter, olika drömmar. Diskussionen om arbete – inte bara på kursen – är ofta sårbar för att den får oss att ta ställning till vår egen syn på rättvisa, solidaritet, rättigheter och fördelning av resurser. Med andra ord: mycket grundläggande saker som vi ofta är oeniga om.

Arbete som självförverkligande eller försörjning

Skam, rädsla, misslyckanden och uppoffringar. Det är känslor som är baksidan av ett arbetsliv som präglas av hård takt, krav på flexibilitet och personlig profilering. Det är som att frågan ”vem är du?” etsas fast i de dominerande sätten att tänka på arbete, där arbete framför allt betraktas som ett sätt att uttrycka sig själv och hitta fram till det som du är bra på, din alldeles egna talang och nisch. Samtidigt handlar arbete för de allra, allra flesta om att försörja sig själv (och kanske en familj). För många är det inte direkt drömjobbet som hägrar, utan uppgiften är att hitta ett jobb som betalar månadshyran eller amorteringar på lånet. På kursen närmade vi oss arbete ur båda de här synvinklarna – arbete som hopp om meningsfulla sysselsättningar och självförverkligande å ena sidan, och försörjning å andra sidan. Vi försökte också titta på hur de här olika sidorna av arbete hänger ihop, bland annat genom att fundera på hur det blivit allt vanligare att förutsätta att vi ska ”älska” våra jobb; fast vi kanske i själva verket hankar oss fram på ett vikariat eller praktikplats blir det för många nästan ett krav att visa upp hängivenhet och en positiv anda. En utmaning i dylika diskussioner på kursen var att smidigt gå från individens behov och situation till strukturer och mönster – för att ge båda erkännande.

Att förstå och beskriva ett samhälle som snurrar kring lönearbete

Flera av samtalen som utspelade sig i diskussionstrådarna handlade om att utvärdera sådant som idag ofta tas som ”självklarheter” gällande arbete. Sådant som att arbete betraktas som livets självklara nav och att allt arbete är bra. Genom att diskutera förändringar, motstridigheter och skevheter har vi tittat på arbete som ideal, som konkret arbetsplats, som krav och som ideologi. Kort sagt har vi försökt att gemensamt förstå och beskriva ett samhälle som snurrar kring lönearbete. En kurs om arbetets roller kan, hoppades jag, i bästa fall göra att kursens diskussioner lämnar spår hos deltagarna så att de börjar fundera över utgångspunkten och perspektiven i diskussioner om arbete och jobb som förekommer i olika medier och runt kaffebord och ölstop.

Mari Lindman

filosof, frilansjournalist och -skribent

CLLsius – Nyhetsbrev om livslångt lärande 1-2017

 

 

Nyhetsbrevet på webben (utskick 7.3.2017)

Du kan läsa om

  • Alere – svensk och finsk yrkeshögskoleutbildning under samma tak
  • Data Science i AVOT-projektet (öppna universitetet)
  • Från Vasa ut i världen – med språkstudier i bagaget
  • Hälsoteknologin svarar på nya behov i samhället (öppna universitetet)
  • Tutorlärare – nya resurser i grundskolorna
  • Video förbättrar inlärningen – viktigt att uppdatera lärarnas kunskaper
  • Bandade föreläsningar 2017:
    – Tvåspråkiga lösningar – hot eller möjlighet?
    – Medietanken 2017

Cirkulär ekonomi

Förra veckan samlades ett stort sällskap i Åbo för seminariet ”Advanced Bioresources and Smart Bioproducts”.

Vi fick ta del av synpunkter på hur vi i Finland, Norden och världen fiffigast kan använda en del av de rikedomar jorden ger oss. Här hos oss tänker vi oftast först på skogen som bioresurs, men vi kan dra nytta av vilken (överbliven) biomassa som helst; cellulosa, slaktrester, reningsverkens slam. Senaste jul samlade t ex Neste in skinkspad från allmänheten för utvinning av diesel (http://www.kinkkutemppu.fi/). Allt kan ses som en tillgång och användas till något nytt.

Det här tänket utgör grunden i  den s.k. bioekonomin som i sin tur är en del av den cirkulära ekonomin, Finland strävar till att bli ett av världens ledande länder inom cirkulär ekonomi till år 2025. Cirkulär ekonomi innebär att vi inte tillåter resurser att bli avfall utan håller dem i omlopp (se t ex www.cradlenet.se/cirkular-ekonomi ). Vi designar smart, återanvänder, reparerar, återvinner. Vi använder med samvete.

Hållbarhetsfrågorna är troligen de viktigaste frågorna vi har att handskas med globalt just nu. Öppna universitetet erbjuder varje termin kurser inom temat hållbarhet och vi utvecklar just nu flera nya nätkurser! Det handlar om Nordiska aspekter av hållbar utveckling, om kemikalierna i din vardag och om den ekologiska hållbarheten med planetära gränser och fotavtryck.

Håll koll på http://www.abo.fi/student/miljok och kom med, alla behövs på den här resan!

Johanna Fredenberg, planerare