Om sann gemenskap. Att leva i en kapitalistisk hederskultur.

om-sann-gemenskapMin nya bok går nu att beställa (t.ex. här)! Den är i samma stil som Om kristet motstånd men kan givetvis läsas fristående. Här är baksidestexten:

Vi lever i en tid där information och kunskap om allt från kvantfysik till kändisskvaller finns i överflöd, men den allra viktigaste frågan verkar bortglömd: Hur skall vi leva tillsammans? Religion och politik har lämnat fältet öppet och det är i stället helt andra sätt att tänka som styr våra relationer och hur vi ser på varandra.

Här beskrivs den kapitalistiska hederskultur vi lever i och hur gemenskapen människor emellan hela tiden hotar att korrumperas av krav på effektivitet och ändamålsenlighet, hur ny teknik formar vårt sätt att se på varandra och hur vår känsla av att inte räcka till utnyttjas för obskyra syften. Men här finns också förslag på hur vi kan hitta vägar till mer ärliga och öppna relationer och finna sammanhang där våra liv blir meningsfulla.

Patrik Hagman fortsätter att söka i den kristna tradi­tionen efter levnadssätt som går att förverkliga i dag tvärt emot de kulturella och politiska makter som hotar vår existens.

Posted in Om sann gemenskap | Leave a comment

En icke-konvertering

För en stund sedan bekräftades mitt baptistiska dop av en präst i Finlands Evangelisk-lutherska kyrka. Så snart den webblankett jag nyss fyllde i behandlats blir jag medlem i Väståbolands svenska församling.

Det här är, som de som känner mig vet, resultatet av en lång process. Men jag vill vara väldigt tydlig med hur jag ser på den processen. Det handlar inte om att jag skulle fjärmats eller teologiskt börjat uppfatta min baptistiska och frikyrkliga bakgrund som problematisk eller felaktig och därför bytt till den lutherska bekännelsen.

Orsaken är på ett plan praktisk. Jag bor på en ort där det inte finns någon baptistförsamling. Under de år vi bott i Pargas har jag regelbundet deltagit i gudstjänsterna och firat nattvard i kyrkan i Pargas. Min fru hör till den lutherska kyrkan och vi lät döpa (och begrava) vår son i kyrkan i Pargas. Jag har i praktiken länge tänkt på den som ”min” församling. Rent teologiskt är allt annat absurt än att man hör till den församling där man firar nattvard regelbundet. Rent teologiskt har jag alltså hört till församlingen länge. Tanken att en blankett på webben avgör mitt församlingsmedlemskap är en typisk modern dumhet.

Det ändrar inte på det faktum att Vasa Baptistförsamling är och förblir den församling där jag växt upp och lärt mig vad kristen tro handlar om. Även om min teologi idag har lika mycket inslag från katolsk och ortodoxt håll som från den anabaptistiska traditionen (och frikyrkligheten mera allmänt) så ser jag det på ett plan som att jag nu kommer att försöka vara trogen mitt frikyrkliga arv inom den lutherska kyrkan i Finland. Givetvis inte genom att försöka förvandla församlinge i Pargas till en baptistförsamling (som om jag hade några möjligheter till det), utan helt enkelt genom att som medlem leva ut min kristna tro som jag fått i baptistförsamlingen i Vasa och inom Finlands svenska baptistsamfund.

Frågan är kanske varför det dröjt så länge. Svaret är givetvis att teologin ställt till det för mig. Även om jag älskar det sätt som gudstjänsten firas i lutherska kyrkor i Finland, och speciellt psalmboken blivit en hörnsten i mitt trosliv, måste jag i ärlighetens namn säga att specifikt luthersk teologi, vare sig i mera konservativa eller liberala former, knappast ens tar sig upp på top fem när det gäller min egna teologiska övertygelser och preferenser. Som tur är förväntas jag inte ta ställning till lag och evangelium, tro och gärningar, eller de fullständigt absurda beskrivningar av katolsk klosterliv som förekommer i den lutherska bekännelselitteraturen. Lika lite (tack och lov!) till de fördömande av ”vederdöparna” som finns där. I samband med min konfirmation i kväll läste jag den apostoliska trosbekännelsen. Niceanum hade fungerat lika väl.

Jag tänker mig att det faktiskt är rätt få medlemmar eller präster i lutherska kyrkan som personligen håller med om allt i bekännelseskrifterna. Man kan anse att detta är ett problem, dvs att bekännelseskrifterna inte alls i praktiken har den roll de förutsätts ha officiellt. För mig som teolog har det här ändå varit ett större problem än för de flesta som döpts in i den lutherska kyrkan som barn. Kanske problemet finns kvar. På sistone har ändå det absurda i att jag som formellt icke-medlem och som en som inte bidrar till kyrkans ekonomi blivit allt aktivare i församlingen. Praktiken har besegrat teorin.

Jag antar att detta val kommer att – mot min vilja – tolkas som ett ställningstagande mot baptismen för lutherdomen. Eller, ännu värre, mot de baptistiska gemenskaper som format mig och lärt mig känna igen kristendomen. Inget kunde vara längre från sanningen. Men man kan inte kontrollera hur folk tolkar.

Jag kommer fortsättningsvis vara en teolog för den kommande förenade Kristi kyrka. Jag kommer fortsättningsvis att prata om församlingsgemenskapens betydelse när jag talar till lutheraner och om nattvardens betydelse när jag talar till frikyrkliga. Men nu kommer jag också att göra det som medlem av en konkret lokal församlingsgemenskap på min hemort. Det är det avgörande.

Sist och slutligen ett mycket litet beslut, fattat efter en mycket lång period av övervägande.

Posted in Annat | 4 Comments

Ett tal

På vår blogg om min son finns mitt tal på min sons begravning i lördags. Där har jag försökt sammanfatta hur vi tänkt och levt med Joels sjukdom. Hela historien om hans sjukdom finns också där för den som är intresserad.

Posted in Annat | Leave a comment

Mera recensioner på Efter Folkkyrkan

Jag beklagar att denna blog har reducerats till enbart reklam för mina böcker, jag har helt enkelt inte möjlighet att skriva annat här för ögonblicket (och det är väldigt praktiskt att samla recensioner på en plats…).

Svensk Pastoraltidskrift har publicerat en recension av Marco Aldén samt en artikel av Kjell Petersson (del 1, del 2) där min och Jan Eckerdals böcker läses samman (en syssla som jag rekommenderar!).

Norska Vårt Land har ett helt uppslag med en recension/debattartikel (sida 1, sida 2) om min bok av Eskil Skjedal. Det lär vara responser på gång, spännande!

Posted in Efter folkkyrkan | Leave a comment

Recensioner på Efter folkkyrkan

Här är två recensioner på Efter folkkyrkan.

Den första är av Jan Eckerdal, ur Kyrkans Tidning. Beklagar den dåliga bildkvaliteten…

Jan lyfter fram ganska exakt de saker jag själv tycker är viktigast i boken, så jag har inte mycket att tillägga där.

Den andra recensionen är av Tomas Appelqvist, ur Kyrka och Folk. Man måste väl säga att den är väldigt positiv, med tanke på att recensenten verkar stå för ungefär så totalt annorlunda kyrkosyn än mig man kan tänka sig. Appelqvist skriver:

Bokens styrka är utan tvekan att flera huvudtankar hos internationella teologer i nutida teologi görs enkelt tillgängliga på svenska. Till detta kan läggas att den problematiska nutidssituationen inom folkkyrkan är skildrad på ett ärligt och delvis klargörande sätt. Ärligheten märks främst i hur tydligt den nya ekumeniken åsidosätter reformationens läroavgöranden till förmån för frikyrkliga och påveorienter­ade kyrkotraditioner. De som har ledande positioner inom folkkyrkosystemet, som ledare inom väckelserörelser eller som teologer bör läsa boken som en hjälp att få upp ögonen för handlingsmönster som ter sig extrema för de flesta kristna i världen, men som blivit vanliga i Norden på grund av vår tradition med passivt kyrkomedlemskap.

Lite svårare har jag att hålla med om att ”PH skulle troligen förespråka i stort sett samma kyrkotänkande även om han hade skrivit till pentekostala eskimåer eller romerska katoliker i Filippinerna.” Det är ett intressant påstående, för i nån mening är det förstås sant, samtidigt som jag uppfattar min bok vara väldigt starkt inriktad på den nordiska kontexten. Samtidigt är jag väl inte beredd att säga, vilket Appelqvist verkar mena, att just på grund av att vi finns på denna plats på jorden, måste vi ha en viss kyrkosyn ( i hans fall en tillbaka-till-reformationen-lutherdom). Jag måste ändå ge honom retoriska poäng för slutklämmen:

Boken ger därför ingen egentlig hjälp till dem som vill sprida Kristi kärlek i vår nordiska kontext; istället leder den, trots att syftet är det rakt motsatta, till att den läsare som önskar en bättre kyrka får hjälp att drömma sig bort från de problem som de facto råder inom folkkyrkostrukturen och därmed kanske sjunka djupare in i den andliga slummer som är det verkliga hotet mot kyrkans framtid.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

En recension till på En liten skillnad

Här är Max-Ola Nordlunds recension i Vasabladet.

Posted in En liten skillnad | 1 Comment

Recension av En liten skillnad

Fin recension på En liten skillnad i Nya Åland för en dryg vecka sedan. Fascinerande hur det är olika texter som talar till olika människor!

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Intervju om Efter folkkyrkan

Kyrkpressen har en lång intervju med mig om min nya bok – ännu längre i tidningen!

Posted in Efter folkkyrkan | 2 Comments

Kyrkans tidning skriver om Efter folkkyrkan

Ledaren i dagens upplaga av Kyrkans tidning behandlar min bok:

Huvudtesen är därför att folkkyrkornas kris är en teologisk kris. Medicinen han ordinerar, stavas teologiskt arbete. Och då räcker det inte med enbart kyrko­sociologiska och organisationsteoretiska perspektiv. Teologin måste tillbaka på banan. Äntligen!

Det är sant att detta är huvudtesen i min bok, eller annorlunda uttryckt – det jag vill visa i min bok är att kyrkan är i desperat behov av teologisk diskussion. Det blir spännande och se vad som händer!

Posted in Efter folkkyrkan | Leave a comment

En liten skillnad

På grund av någon märklig slump blev den antologi som jag och Liisa Mendelin redigerat En liten skillnad – 11 texter om kristet liv klar samma vecka som min egen bok. Jag är väldigt stolt över denna bok, den innehåller väldigt fina texter från väldigt fina människor! Utgångspunkten i boken är att försöka svara på frågan ”hur är jag kristen”, dvs att försöka få grepp om på vilket sätt kristen tro konkret tar sig uttryck i våra liv. Det visade sig vara ett väldigt, som vi akademiker säger, fruktbart grepp. Det blev jättespännande texter.

Så det här är en bok för vem som helst som funderar vad kristendom handlar om, oberoende om man själv är kristen eller inte. Jag tänker att den kunde fungera utmärkt t.ex. som diskussionsunderlag i unga vuxna-grupper i kyrkor t.ex. Skribenterna kommer från olika (mer eller mindre) kyrkliga bakgrunder och olika delar av landet.

Min egen text handlar om när min son fick sin hjärntumör och på vilket sätt min tro blev aktuell då. Det är en text som är rätt mycket personligare än sådant jag vanligen brukar skriva – annars är jag väl av åsikten att ”personligt” är lite överutnyttjat i vår kultur, men i det här sammanhanget är det kanske på sin plats. Samtidigt är det en av mina mest teologiska texter, på något märkligt vis.

Beställ boken från förlaget, eller från närmast bokhandel!

Posted in En liten skillnad | 1 Comment