Den designa(n)de generationen

Postat den 16 maj, 2012 av phagman

Jag har design upp i halsen. Eller snarare tal om design. Eller, om vi skall vara ärliga, tal i media om design. Mycket beror förstås på designhuvudstadsåret i Helsingfors, men även annars verkar design ha fått en orimligt stor betydelse i vår kultur. Missförstå mig inte, i en parallell verklighet sysslar jag själv med design, jag får något varmt i hjärtat när jag ser en välkernad rubrik eller ett vardagligt verktyg där något verkligen har haft en idé. Jag hade gitarriffet till Manic Street Preachers A Design for Life som ringsignal på den tiden när man kunde programmera egna ringsignaler.

Jag bekymrar mig inte så mycket för professionella designers som gör sitt jobb. Det besvärliga är hur design har blivit ett slags symbol för livet som helhet, som bland annat tar sig uttryck i att var och varannan när en dröm om att byta jobb och gå en kurs i grafisk design, och att alla är amatördesigners. Att kunna göra något snyggt har blivit ett mått på ett väl levt liv.

Hur kommer det sig att idén om design har fått denna upplyfta plats i vår kultur? Det finns förstås flera orsaker, inte minst hur datorerna gjort vissa typer av design till något som var och en kan syssla med. För krävdes det en rad distinkta yrkesgrupper med olika expertis och kunskap för att till exempel trycka en bok. Idag har vi alla dessa verktyg i våra datorer. Men det finns mera djupgående orsaker.

Jag tror det har att göra med designens intressanta position mellan konst, kommunikation och marknadsföring. Designen tillfredställer våra behov av mening och gemenskap, samtidigt som den går att leva på. Eller omvänt: det är ett riktigt jobb som är estetiskt och socialt tillfredsställande. Det finns inte många andra sådana sysslor i vår tid som är tillgängliga för merparten av oss.

Det förklarar varför design för många är ett drömjobb. Det förklarar inte varför även resten av oss, i min generation åtminstone, använder design som något slags ramverk för våra liv: som Kierkegaardska esteter designar vi inte bara våra hem och våra garderober (eller drömmer om det), utan våra karriärer, våra familjer, våra kroppar. Är inte facebook det ultimata designverktyget, där vi kan skapa en bild av våra liv för oss själva och våra vänner som utstrålar kompetens, kreativitet och glädje, eller vilka värden vi nu upphöjer i våra liv?

Handlar det om avsaknad av något annat som håller ihop våra liv, det som förr var religionen, sedan blev den moderna tron på staten och vetenskapen? I det postmoderna tillståndet blir designen den sammanhållande idé som håller ihop våra liv. Eller handlar det om att design som syssla är något av en anomali i vår värld – det sista hantverkaryrket som inte reducerats till ämne för folkloristiska undersökningar?

Vilka är då riskerna med designen som livsåskådning? Precis som design kan (miss)brukas för att sälja undermåliga produkter är det designande livet sårbart för kommersiella krafter som gärna säljer produkter som vill ge oss illusionen av att vara kreativa och originella. Precis som design kan urarta till att bli estetik på funktionalitetens bekostnad kan det designade livet lätt bli ytligt snyggt i stället för djupt vackert.

Publicerad i Vasabladet 13.5.2012
Publicerat i kolumner | Lämna en kommentar

The poverty of modern psychology

Postat den 15 maj, 2012 av phagman

Having finished what could be called Thomas psychology (questions 6 to 17 of the Ia IIae) one can only wonder at how we got from this extremely detailed analysis of the way the human souls functions, how decisions are made and in what sense acta are volontary or involontary to the early modern notion that the soul consists of ”reason” and perhaps some emotions. Thomas analyses how circumstances, will, enjoyment, intention, choice, councel consent, and use take place with regard to an act.

I realize that a lot of things happened between Thomas and Kant, but what this makes clear is the motivation for the modern (or late medieval) construction of the boogeyman called ”scolasticism”. Of course this understanding of the human being is extremely complex and thus difficult to work with, but I can’t say that it is metaphysical (in the ”swedish” sense) or that it gets lost in pointless details. Of course parts of it is problematic, mainly I think the notion of the ”irrational animals” as a stable ”other” used for comparison in all the above mentioned cases.

Publicerat i Summa theologica | Lämna en kommentar

Douglas Harink: Paul among the Postliberals. Pauline Theology Beyond Christendom and Modernity.

Postat den 9 maj, 2012 av phagman

Oh, the joy of learning something new! Our academic system doesn’t really encourage contact between the different disciplines, and my Greek sucks, so my knowledge of current NT-exegetics is really limited. So a book like this is wonderful – it presents the ”New Perspective on Paul”, roughly, by showing the way Paulinian theology aligns with Hauerwas and Yoder.

This means that, as someone fairly well acquited with the latter two (though Yoder’s engagement with Judaism is something I haven’t gotten around to looking at yet) this is an discussion on their work that does not feel like something one has already read better in the original.

The presentation of the ”new” (well, new for me) reading of Paul (i.e. Luther was wrong) was very good, and of course this reading will fit very well with both Yoder and Hauerwas. I do not agree 100% with Harink’s reading of Hauerwas (I do not think that Hauerwas would claim that the chruch should act today the same way Paul instructe the church to do then, which seem to be the idea here: i.e. a ”isolationist strategy”.), but the connections are illuminating none the less.

I haven’t read N.T.Wright much (either) but the strong and detailed criticism of his reading of Paul was a bit surprising to me – i.e. surprising tha he would have suche a vulgar supersessionist reading of Paul – I’m curious if Wright has reacted to criticism of this typ in his later production (this book is from 2003).

We need more books like this, that bring togethere ethcis and dogmatics with biblical studies.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

289

Postat den 6 maj, 2012 av phagman

”Herren vår Gud är en konung i makt och i ära.”

Det här är en av mina favoritpsalmer, för mig evigt kopplad till His Master’s Noise skiva från 90-talet. Texten är ganska platt (det är Topelius översättning, hans psalmer är alla ganska platta), men fungerar i sitt sammanhang, oftast som lovpsalm. Andra versen måste få mången mera oövertygad gudstjänstdeltagare att tänka ”Nån måtta får det väl vara…”:

Pris vare Herren som allting så härligt bereder,

som oss har skapat och skådar i nåd till oss neder,

som i all nöd

skänker oss välfärd och bröd

och sitt beskydd kring oss breder.

Det här är varken ”framgångsteologi” eller något slags kryptiskt kontrafaktuellt argument. Den här versen ter sig absurd bara om man utgår från att ”välfärd” är något som kan definieras objektivt. Versen måste förstås utgående från kyrkans egen förståelse av hur livet är när Herren allting ”härligt” bereder.

Kristen välfärd ser inte sällan ut som lidande eller meningslöshet ur världens perspektiv. Att tillbe den kristna Guden som Herre och Konung innebär just ett sådant omdefinierande av vad ett lyckat liv innebär.

Publicerat i Psalmer | Lämna en kommentar

Om kristen motstand

Postat den 30 april, 2012 av phagman

Den norska översättningen av min bok är klar, officiellt släpps den av Lutherforlag på fredag, men man kan beställa den redan nu. Det ska bli väldigt spännande att se vilket mottagande den får i Norge, som jag känner till betydligt sämre än Finland och Sverige. Förhoppningsvis hittar den fram till en läsekrets som får ut något av den. Presentationen på norska lyder såhär:

Kristen tro får naturligvis følger for hvordan man lever, men når får den politiske konsekvenser? Mange advarer mot å blande kjernen i det kristne budskapet med et politisk engasjement. Men er det ikke slik at kristendommen er mest sann mot sitt innerste vesen når den blir noe mer enn kun omsorg for enkeltindividers frelse og vender seg ut mot hele Guds skaperverk? Finnes det en genuin kristen måte å gjøre motstand på, som skiller seg fra sekulære alternativ? I Om kristen motstand tar Patrik Hagman utgangspunkt i den tidlige kirkens motstand mot det romerske imperiet for å tegne et bilde av kristen motstand i vår tid. Gjennom konkrete eksempler viser han at kristent disippelskap har en sprengkraft som også er aktuell i møte med store, globale utfordringer som miljøvern og sosial rettferdighet.

Publicerat i Om Kristet Motstånd | Lämna en kommentar

Jacob Taubes: The Political Theology of Paul

Postat den 24 april, 2012 av phagman

This is one of those books one should treasure. Not so much for its particular subject, which is interesting in itself, but because this is one of those books that had to ”happen”.

It is based on recordings from Taubes final lecture series, held in 1987 when he was dying from cancer. They were delivered during four days in a week, the day off in the middle he spent in intensive care. He held them without anything like a manuscript, and originally they were to deal with something else, but when he realised he was dying he chose to speak about what he had been thinking about for several decades, that is, Paus letter to the Romans.

Obviously, not all of this is original or unique: the basic notion that ”Luther was wrong” is by now fairly well established. And to read Romans as an attack on Rome might be to overstate the case. But fascinating for me is the way he traces a jewish tradition of reading Paul (e.g. Spinoza, Freud) and the way he uses his own jewish tradition to read Paul as a jew concerned with jewish matters.

Of course this is a key text to understand recent developments in the mostly atheist interest in Paul (Zizek, Agamben etc.), and as such really helpful. It is also a joy to read, it is a very ”oral” text, edited only for clarity, it is in parts very funny. I also found his engagement, both personally and intellectually, with Carl Schmitt extremely interesting.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Barnaoffer

Postat den 18 april, 2012 av phagman

På alla barn som föds på ÅUCS i Åbo görs ett rutinmässigt gentest. Föräldrarna till de barn som visar sig ha en gen som ökar risken för Typ 1 diabetes inbjuds att delta i ett forskningsprojekt kring orsakerna till diabetes. Om man väljer att gå med i projektet innebär det att man tar ett blodprov på barnet var tredje månad fram till två års ålder, därefter en gång i halvåret fram till sexton års ålder. Över 8500 barn har hittills deltagit i forskningsprojektet, av dem har ca 110 utvecklat diabetes.

Inga barn tycker om att bli ”pickade”, men de flesta av oss anser antagligen att detta lilla lidande är värt det för den goda sakens skull. Forskningen kan ju till och med komma barnet till nytta i framtiden, ifall det visar sig att barnet utvecklar diabetes.

Mitt syfte här är nu inte att kritisera denna forskning på något vis (vi gick själv med i projektet, eftersom vår son hade genen, men hoppade av lättja när det blev för opraktiskt att åka in till Åbo på blodproven dagtid). Men det jag vill peka på är hur vi tänker här: Vi vuxna väljer att utsätta våra barn för ett (ur barnets synpunkt) ganska jobbigt lidande, av orsaker som barnet när det är litet på inget sätt kan förstå. Orsaken är att vi som en självklarhet litar på den medicinska vetenskapen när den säger oss att detta är värdefullt, till och med nödvändigt.

Jag ser ingen större orsak att ifrågasätta detta heller, men det skulle inte vara svårt att tänka sig en kultur som tänker annorlunda. Till exempel kunde man tänka sig en kultur där medicinisk vetenskap inte har den ställning den har i vår kultur, där ”läkare” mera arbetar utgående från sin egen erfarenhet än från vetenskapliga resultat. Eller en kultur där tanken på att uppoffra sig för det gemensamma goda inte har samma status som i vår. Vi skulle uppfatta den första kulturen som primitiv, den andra som egoistisk.

I sådana kulturer skulle dock forskning av det här slaget kunna uppfattas som barbarisk, grym, till och med sadistisk. Hur kan de där människorna plåga sina barn på det viset? Eftersom de i sin kultur inte skulle ha verktygen att förstå varför vi uppfattar att det är värt att utsätta våra barn för något sådant, kan man väl tänka sig att de skulle försöka göra allt vad de kan för att sätta stopp för detta galna barnaplågeri.

Poängen är denna. I vår västerländska kultur befinner vi oss precis i denna situation i förhållande till de kulturer som praktiserar omskärelse av småpojkar. Vi har inga möjligheter att förstå motiven bakom denna handling, vi förstår inte vad de som försvarar vanan säger när de försöker förklara varför detta är viktigt för dem. Möjligen kan vi se något av den betydelse tillhörighet till en folkgrupp har för dem, men vi kan på inget sätt förstå hur en sådan tillhörighet kan sättas över individens ”fysiska integritet” i denna fråga.

Nej, min poäng är att inte tala för något slags ”kulturrelativism”. Min poäng är att vår liberala kultur gör oss kroniskt blinda för våra egna ”självklara förutsättningar” (som prof. Tage Kurtén kallar dem) och därför får allt svårare att skilja på när vi upprörs av något på grund av brister i oss själva eller på grund av brister i de andra (kvinnlig omskärelse är ett exempel på det senare). Att kunna göra sådana avgöranden är en nödvändig praktisk färdighet i vår globaliserade värld, men det är en förmåga som är närmast omöjlig att lära sig om man likt liberalismen utgår från att man kan bedöma kulturer ”objektivt”.

Publicerat i Vasabladet 18.4.2012
Publicerat i kolumner | 2 kommentar

Intervju i Kyrkans Tidnings web-tv.

Postat den 16 april, 2012 av phagman

En ganska intetsägande intervju med mig finns i Kyrkans tidnings web-tv. (Att prata i tv är svårt – man måste uttrycka sig så kortfattat. Den morgonen detta filmats hade jag just kommit med Stockholm med färjan och var sedvanligt outvilad). Åtminstone framgår min skepsis mot ”målsättningstänkandet” som blivit så tongivande idag. Intervjun börjar ca 11 minuter in i programmet.

Publicerat i Om Kristet Motstånd | Lämna en kommentar

Henri de Lubac: Corpus Mysticum. The Eucharist and the Church in the Middle Ages.

Postat den 13 april, 2012 av phagman

One of the joys of academic life is that one has the possibility to seek out and read ”root texts”, books that have had major influence on a particular discussion. Upon finding such a text (it is not always clear which texts have this function) one feels that one finally gets the fuller picture of a problem. It is very satisfying.

Corpus Mysticum is such a text, it has had treamendous influence on the today’s discussion of the relationship between the Eucharist and the Church, to a large degree through the way Michel de Certeau uses it in The Mystic Fable. Lubac’s book does not draw out the implications of this study himself, and that is probably the reason that it is so suggestive, it just opens up a different persepctive and allows the reader to explore.

That said, those that are looking for a systematic discussion might well be disappointed or confused by the text. This is in a sense a very technical study, de Lubac traces the changes in language used regarding the Eucharist and the Church through countless more or less well known theologians throughout the Middle Ages, and at times it can be difficult to keep in mind what is the point of this excercise.

But the main point is clear enough: due to the focus on the question if the Eucharist is to be understood as symbolical or as real presence, the earlier central emphasis of the Eucharist as that whichs ”makes the Church” is largely lost. The focus moves from talking about the Eucharist as an event, an action to focusing on the ontological status of the elements. de Lubac is very careful in descirbing this development as problematic, but the sense is clear enough. John Milbank spells out the consequences more clearly in Being Reconciled (Milbanks best work IMO) – a loss of the church as a clear body of people with particular characteristics, a more passive laity and a more powerful hierarchy, and a extremely misguided discussion about the Eucharist around the time of the reformation where all alternatives are essentially more or less bad ways of coping with this loss.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Can we do something to be happy? – on merit

Postat den 12 april, 2012 av phagman

This I find interesting. Thomas discusses ”Whether Any Good Works Are Necessary That Man May Receive Happiness from God?” (Q5, 7). Since Happiness is the ultimate goal of all human beings, this is more or less the reformation question of whether good works are required for salvation. But there are subtle but important differences. Specifically, it is perfectly clear for Thomas that humans cannot acquire perfect happiness by works alone. This would be nonsensical, since perfect happiness is in a sense God.

But according to Thomas divine wisdom has decided that what is needed for happiness must be aquired through works. Of course, God could create the ”rectitude of will”, the right ordering of our desires, that is necessary for happiness in humans directly, but that is not the way God wants it to be. He wants us to work on ordering our desires ourselves (of course not by ourselves, this is the work of the Church). This work is called merit, the work we do on ourselves in order to direct our desires towards God. Unless we want to see God, his granting that to us will not be what makes us happy.

Now, I am no expert on this, and I am sure Thomas will have more to say about this later on, but it seems to be a huge difference between this notion of merit, and the notion of merit that the reformers condemn, although I still think there is a basic difference between this understanding of Christian life and e.g. Luther’s. And of course, Luther is wrong.

Publicerat i Summa theologica | Lämna en kommentar