Första recensionen i en svensk tidning! Sändaren har en lång recension där Magnus Nordqvist kontrasterar min syn med en svensk folkrörelsetradition där engagemang i politiska partier har setts som lika naturligt som engagemang i andra föreningar.
Ska jag ta hand om min broder? Ja, det är självklart att jag ska göra det. Det är ju vad min tro handlar om.
Att gå in i ett parti var inte något särskilt dramatiskt beslut, det var en förening som andra, till för att lösa en uppgift.
Många recensenter har tagit fasta på denna poäng i min bok – att politiskt engagemang i partier – framför allt på nationell nivå – är korumperande och därför något som kristna inte borde syssla med. Det är intressant att detta uppfattas som vara det mest provocerande i en bok där jag bland annat sågar underhållning, tv, vinprovning och både liberal och konservativ kristendom. Ett gott tecken om ni frågar mig!
En poäng här är att jag tror att våra samhällen har förändrats – något som Nordqvist också antyder. Det fanns kanske en tid när våra nordiska välfärdssamhällen hade en syn på människan och samhället som var tillräckligt likt kristendomen för att ett samarbete skulle vara naturligt. Jag tror inte så är fallet. Därför tror jag Nordqvist uppfattat mig rätt när han skriver:
Men om man i stället för en alternativ politik söker en grund för en annorlunda politik, så blir resultatet ett annat. Då kan den vara värdefull också för oss i en kristen folkrörelsetradition som söker vägar framåt i en värld bortom den svenska välfärdstatens.
