Det nya numret av den lysande svenska tidskriften NOD är delvis ägnad åt min bok. Där finns en intervju med mig, en artikel jag skrivit, samt en recension av Elisabeth Sandlund, plus en rad andra intressanta artiklar, t.ex. en om Mandela, en om Jean Zaru (palestinsk befrielseteolog och en enda kvinnliga kyrkoledaren i regionen), och en lång introduktion till Jacques Ellul av Arne Rasmusson. Jag kan inte nog skryta på denna tidskrift, den är nästan för bra för att vara sann! (Och det säger jag nu inte för att de har get min bok så mycket uppmärksamhet, den är faktiskt helt lysande.)
I Recensionen av min bok skriver Sandlund bl.a. så här:
Provocerande och utmanande är boken. Men den lämnar mig trots detta inte med en obehaglig bismak av dåligt samvete över att jag inte har lyckats bättre på de tolv åren jag hittills haft på mig [som kristen]. Snarare känner jag hopp inför den fortsatta processen. Det beror nog till stor del på författarens sätt att resonera. Det är tydligt och spetsigt – men ändå lugnt och sakligt, dessutom med tankeväckande referenser till den kristna trons historia, som beskrivs som en ständigt pågående motståndsrörelse mot skiftande tiders förhärskande anda. Att få vara en länk i den kedjan är inte det sämsta.
Men det finaste hon skriver är när hon säger att
boken på köpet ger mig en nyckel till att bättre förstå min utvecklignsstörda dotter Ulrika och hennes naturliga och självklara förhållande till den kristna tron. Hagman skriver att ett bra sätt att träna sig i tålamod är att umgås med människor som kräver ett stort mått av den vanan, till exempel personer med förståndshandikapp. I så fall har jag sedan 28 år en alldeles speciell resurs att tillgå. Men jag tänker också at det som ibland gjort mig förtvivlad om Ulrikas liv kanske i själva verket är stora tillgångar för henne som för henne närmare Gud.
I min artikel diskuterar jag asketism som motstånd. Det är en artikel som jag skrev för flera år sedan, för en bok som aldrig blev till, och jag är glad att den äntligen blivit publicerad – jag är själv väldigt nöjd med den. Jag utgår från bl.a. Huxleys Du sköna nya värld för att diskutera asketism i vår tid.
