Jag har lärt mig mycket från ateister – både från de stora i den ateistiska traditionen som Marx, Feurbach och Nietzsche och från nutida ateistiska tänkare. Samtidigt sägs idag en hel del i ateismens namn som inte gör dessa giganter rättvisa, och jag tänkte därför komma med några vänliga råd i hopp om att höja nivån på diskussionen.
- Tro inte att du vet vad religion är. Religion är ett hopplöst begrepp. Det finns inget sätt att definiera det så att det innefattar det vi vill att det skall innefatta och utesluter det som vi vill att det skall utesluta. Orsaken är enkel. De fenomen vi kallar religioner är så komplexa och mångfacetterade, så olika och så inblandade i allt annat som finns att det är omöjligt att dra vettiga gränser. Det innebär att alltid när man uttalar sig om hur ”religion” är, vad det leder till och vilka konsekvenser det får så pratar man nonsens. Religiösa föreställningar, bruk, tankesätt och vanor, leder till en massa saker och det finns inget vettigt sätt att generalisera dem.
- Tro inte att du vet vad kristendom är. Vanligtvis bygger vi ju vår föreställning om vad kristendomen handlar om på våra egna erfarenheter, och för ateister är dessa erfarenheter är dessa oftast negativa. Jag beklagar. Men i ärlighetens namn måste vi ju konstatera att den där konfirmandprästen eller ungdomsledaren som betedde sig som en komplett idiot när du var fjorton knappast kan anses vara representativ för hela kristendomen med dess 2000-åriga historia och globala omfattning. Med andra ord, om du vill diskutera kristendomen (och du är välkommen att göra det) så innebär det att du måste lära dig tillräckligt mycket om vad kristendomen egentligen handlar om för att någon skall vara intresserad av vad du har att säga. Tyvärr är detta ganska tidskrävande.
- Bete dig inte som en religiös fanatiker. Religiösa fanatiker är extremt jobbiga, men fanatiker finns det av många olika slag. Essensen i fanatismen är att man tror sig ha hittat en ”silver bullit”-lösning på alla världens problem. Ibland bygger fanatismen på ett svar som i sig är bra och till och med viktigt, (se feminism, peak oil, EU-kritik etc.), men det blir galenskap när man börjar tro att allting i världen hänger ihop med denna fråga. Detsamma gäller förstås ateism, vilket kan vara lite ironiskt.
- Gör inte grova generaliseringar. Ateister tycker inte om när man antyder ett samband mellan Stalins grymheter och ateismen. Det är förståeligt. Men samma princip borde gälla när man diskuterar grymheter som utövats i någon religions namn. Även om historikerna idag betraktar korstågen och inkvisitionen som betydligt mera komplexa fenomen än de populära myterna kring dem finns de få kristna som uppfattar att de är förenliga med kristen tro. Och om man ändå vill argumentera utgående från dem måste man också nämna att kyrkan vid ungefär samma tid grundade de första universiteten och skötte om sjuk- och fattigvården i hela Europa.
- Acceptera att det finns saker du inte vet något om. Under flera tusen år har många av mänsklighetens största tänkare arbetat med frågor om religion. Jag accepterar att du inte alls är intresserad av vad de funderat på, men det kunde ändå vara en bra idé att inse att om det skulle finnas enkla, självklara lösningar på problem som hur kyrkan och staten ska relateras, hur vi skall förstå döden, hur man skall läsa Bibeln osv., så skulle någon ha kommit på dem för länge sedan. Tro inte att ditt ateistiska perspektiv löser alla dessa problem en gång för alla.
