Här är två recensioner på Efter folkkyrkan.
Den första är av Jan Eckerdal, ur Kyrkans Tidning. Beklagar den dåliga bildkvaliteten…
Jan lyfter fram ganska exakt de saker jag själv tycker är viktigast i boken, så jag har inte mycket att tillägga där.
Den andra recensionen är av Tomas Appelqvist, ur Kyrka och Folk. Man måste väl säga att den är väldigt positiv, med tanke på att recensenten verkar stå för ungefär så totalt annorlunda kyrkosyn än mig man kan tänka sig. Appelqvist skriver:
Bokens styrka är utan tvekan att flera huvudtankar hos internationella teologer i nutida teologi görs enkelt tillgängliga på svenska. Till detta kan läggas att den problematiska nutidssituationen inom folkkyrkan är skildrad på ett ärligt och delvis klargörande sätt. Ärligheten märks främst i hur tydligt den nya ekumeniken åsidosätter reformationens läroavgöranden till förmån för frikyrkliga och påveorienterade kyrkotraditioner. De som har ledande positioner inom folkkyrkosystemet, som ledare inom väckelserörelser eller som teologer bör läsa boken som en hjälp att få upp ögonen för handlingsmönster som ter sig extrema för de flesta kristna i världen, men som blivit vanliga i Norden på grund av vår tradition med passivt kyrkomedlemskap.
Lite svårare har jag att hålla med om att ”PH skulle troligen förespråka i stort sett samma kyrkotänkande även om han hade skrivit till pentekostala eskimåer eller romerska katoliker i Filippinerna.” Det är ett intressant påstående, för i nån mening är det förstås sant, samtidigt som jag uppfattar min bok vara väldigt starkt inriktad på den nordiska kontexten. Samtidigt är jag väl inte beredd att säga, vilket Appelqvist verkar mena, att just på grund av att vi finns på denna plats på jorden, måste vi ha en viss kyrkosyn ( i hans fall en tillbaka-till-reformationen-lutherdom). Jag måste ändå ge honom retoriska poäng för slutklämmen:
Boken ger därför ingen egentlig hjälp till dem som vill sprida Kristi kärlek i vår nordiska kontext; istället leder den, trots att syftet är det rakt motsatta, till att den läsare som önskar en bättre kyrka får hjälp att drömma sig bort från de problem som de facto råder inom folkkyrkostrukturen och därmed kanske sjunka djupare in i den andliga slummer som är det verkliga hotet mot kyrkans framtid.
