”Vetenskapen säger…”
Det här kapitlet är det enda i boken som jag inte tycker är så intressant, av två orsaker. Dels är modernitetens vetenskapstro ett så välkänt faktum att Hjeresen nog inte kommer med så mycket nytt: han påpekar att vetenskapen inte kan uttala sig i värdefrågor och när vetenskapsmän ändå gör det så gör de det inte som vetenskapsmän, att vetenskaplig kritik av bibelns världsbild inte berör budskapet osv.
Dels är vetenskapstron idag betydligt svagare än på 50-talet när Hjeresen skrev. De enda människor jag träffat som idag, här, verkar tro att vetenskapen skall kunna lösa alla problem förr eller senare är själv vetenskapsmän, ironiskt nog. Jag menar alltså att vanliga människor är mycket mera benägna att misstro vetenskapen, om frågan så handlar om klimatförändringar, fett, skarvar eller mobiltelefonstrålning. Dagens människor tror sig själv kunna bestämma vad som är sant, vilket givetvis är en om möjligt ännu mera problematisk hållning än övertron på vetenskapen.
