”Vi håller oss till verkligheten”
Hjeresen skriver:
När det gäller ”verkligheten” har den moderna människan gjort en fin uppfinning. Hon har satt gränspålarna på ”verklighetens” område på rullskridskor, så att gränserna efter behag kan flyttas fram och tillbaka.
Få tror mera på att endast det fysiska är att räkna med, man erkänner själsliga fenomen, även om vi har svårt att bedöma deras natur och betydelse. Men den fråga Hjeresen egentligen vill diskutera är frågon om ondskan och det goda – äger de någon slags egen existens?
Psykologiseringen av vårt samhälle har ju lett till att många faktiskt tror att ondska som sådant inte existerar. Det handlar inte bara om att vi tenderar härleda onda handlingar till omständigheter, t.ex. i barndomen (se diskussionen kring Breivik och liknande typer), utan det sätt som vetenskapen har utmönstrat själva begreppet ondska.
Man talar om det ”icke-ändamålsenliga” eller ”skadliga” för att slippa fälla värdeomdömen. Och ändå är i varje fall tillämpad psykologi och psykiatri alltid ”värderande”. Man har en bestämd uppfattning om ont och gott. När man underlåter sig att uttala den, är det därför att oppositionen mot själva det ondas begrepp ligger bakom.
På samma sätt kan man förneka det godas realitet, som man ofta hävdar är inget annat än maskerad egoism.
”Vi håller oss till verkligheten” säger moderna människor. Men i sin misstrogenhet hamnar de i en underlig overklig verklighet. De upplever uppenbart en del som tyder på att tillvaron rymmer väldiga motsättningar. Men skickligt skriver de ner allt detta väldiga i ena eller andra riktningen med en anmärkning om att ”det är inget annat än…” Och därmed gör de hela tillvaron trivial och banal.
Utgångspunkten för denna excercis är antagandet att verkligheten begränsar sig till människans verklighet, verkligheten sådan hon upplever den. Det som man då mer eller mindre medvetet utesluter är tanken på att det kan finnas en Gud som bestämmer vad som är verkligt även bortom det vi upplever. Den verklighet som vi skapar kring våra upplevelser tolkar Hjeresen som ett reservat, en önskevärklighet där människan kan vara ”fri” utan än Gud som gör anspråk på henne. Syftet med att formlulera dogmen ”Jag håller mig till verkligheten” är att utesluta något så att Gud inte kommer med.
