Dags för ett nytt projekt. Jag har under en längre tid allt mer fascinerats av psalmbokens psalmer, och tänkte därför börja kommentera dem, en och en, varje söndag. Jag har ingen ambition att täcka hela psalmboken, utan kommer välja en av de psalmer som sjungits i den gudstjänst jag deltagit i denna söndag, vanligtvis i Pargas kyrka. Det betyder att om jag inte skriver något en viss söndag så beror det antingen på att jag inte lyckats ta mig till kyrkan den söndagen, eller att samtliga psalmer i högmässan redan blivit kommenterade, vilket inte är så osannolikt som det låter eftersom alla präster har sina favoriter.
Dagens psalm hör definitivt till den kategorin, vi sjunger den ofta i Pargas. Och det är ok, den hör till mina absoluta favoriter också (vad som är orsak och verkan mellan de två påståendena kan man fundera på).
Halleluja, sjung om Jesus hör till kategorin kristna hymner till Kristus som konung. Det finns en vanlig kritik mot det slaget av språkbruk, som oftast är ganska naiv, men ibland politiskt kvietistisk eller till och med suspekt. Tanken är då att när man använder metaforen om konung om Gud så handlar det om att man de fakto förgudligar jordiska konungar, eller annorlunda uttryckt, man använder ett språkbruk som hyllar hierarkiska och totalitära politiska regimer och därmed låter sådana tankar påverka ”sin gudsbild”.
Det finns säkert exempel på när så är fallet, men vanligtvis är ju talet om Kristus som konung ett teologiskt tal med udden explicit riktat ”världsliga konungars” maktanspråk. Denna psalm är ett utmärkt exempel:
Halleluja! Sjung om Jesus, han är den som spiran bär.
Halleluja! Hans är makten, hans allena segern är.
Med andra ord – när vi utropar Kristus till kung innebär det att vi säger att människor som tror sig ha makt lever i en illusion, den verkliga makten finns hos Kristus. Psalmens uppgift blir då att uttrycka på vilket sätt Kristi kungadöme är överlägset alla världsliga makthavares.
Jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod
Jordens konungar uppträder som frälsare för ett folk, en stam. Det unika med Kristus är just att indelningen i olika folk och stammar nu är föråldrad, en del av ett gammalmodigt sätt att tänka som inte mera är relevant för den som följer Kristus. Därav följer detta
Ingen ensam, ingen hjälplös lämnats kvar
I Kristi rike är det inte möjligt att exkluderas på grund av att man hör till fel grupp, ras, klass, kön, etnicitet, sexuell läggning. Alla välkomnas. Det politiskt radikala i detta förbises ofta, och måste sättas i relation till att den primära indelningen av vår värld fortfarande är i olika nationer. Inom dessa stater indelas vi på alla möjliga sätt. I kyrkan är allt detta ett passerat stadium.
Platsen där detta blir synligt är vid nattvarden. Därför är det här vi ser vad det verkligen betyder att Gud är konung.
Stor din härlighet i himlen,
speglad över hav och jord;
störst när ner bland oss du stiger
och oss mättar vid ditt bord.
