Einar Billing var kanske den främste arkitekten till folkkyrkan som teologisk vision om kyrkan. När man vill tänka kring kyrkans framtid i Norden idag är det därför naturligt att ta utgångspunkt i Billings tänkande, vilket är precis vad Jan Eckerdal gör i sin avhandling. Det fina med boken är dock att den inte nöjer sig med att vara en deskriptiv studie av Billings kyrkosyn, utan sätter denna syn i diskussion med nutida teologer, primärt Graham Ward och William Cavanaugh. Resultatet blir en tämligen kritisk belysning, som visar att Billings kyrkosyn hade allvarliga brister redan i sin tid, och att dessa brister bli akuta i vår tid.
Eckerdal visar alltså att de problem vi ser i dagens folkkyrkor rätt långt var latenta redan hos Billing för över 100 år sedan: fokuset på prästen/de anställda, svårigheten att förhålla sig till statsmakten och frågan om kyrkans identitet. Eckerdal sammanfattar det i en brillitant bild: Billings kyrkosyn som en ecklesiologisk ”huvudfoting” som likt småbarns självporträtt har Huvud och lemmar med ingen kropp. För den som är bekant med Cavanaugh blir slutsatsen klar – kyrkan har övertagit den sekulära berättelsen om den sociala kroppen konstruerad av Hobbes och de andra kontraktsteoretikerna.
Den viktigaste nutida rösten i Eckerdals bok är dock Graham Ward, var tanke om kyrkan som ett provisorium blir ett viktigt rättesnöre. Eckerdal kritiserar dock Ward – helt rätt i min mening – för att han blir välfigt vag när det gäller hur kyrkan ska fungera som motkultur. Här tycker jag att Hauerwas är den som för längre och ger bäst verktyg för kyrkan att tänka sitt annorlundaskap i vår tid.
Eckerdals bok är väl värd att läsas av alla som tänker kring de lutherska kyrkornas framtid idag. Det är också roligt att se att det är möjligt att skriva en så tydligt kyrkligt inriktad avhandling i Uppsala idag.
