Om jag fick bestämma skulle denna bok användas som mall för snart sagt alla empiriskt inriktad forskning om kyrkan. Det är lite överdrivet sagt, men den gör en del saker som så många kyrkosociologiska studier inte gör – framför allt relaterar det empiriska till en solid teologisk reflektion. Men också själva tonen i beskrivningarna av det empiriska materialet som snarare andas en genuin kännedom om hur kyrkan lever och tänker än någon förment objektiv distans.
Det innebär att boken också är värdefull som inventering över vad en församling helt enkelt håller på med. Det gav mig, en teolog med nästan ingen praktisk erfarenhet från församlingsarbetet, värdefulla insikter. Det som slog mig är i hur pass hög grad olika verksamhetsformer är teologiskt genomtänkta och motiverade, även om Ideström pekar ut viktiga problem i vissa av dessa resonemang. Även om de Certeaus distinktion mellan taktik och strategi alltid tyckts mig väl grovkornig pekar Ideström på en viktig motsättning mellan sådana ”taktiska” verksamheter, där kyrkan lever ut sin grej i den situation den råkar befinna sig, och mera strategiska sammanhang där kyrkan tycks försvara en teritoriellt etablerad position.
Sen funderar jag på vilken funktion identitetsbegreppet egentligen har i avhandlingen. I praktiken är begreppet social kropp mera använt i boken och också mera klargörande. Frågan om hur denna social kropp uppstår och hur den fungerar tycks mig mera grundläggande än vad detta eventuellt säger om kyrkans identitet.
