Lotta Sundell har jobbat som språkbadslärare i Vasa sedan 1992 och har alltså en hel del erfarenhet om hur det är att vara språkbadslärare. De senaste tio åren har hon arbetat i Länsimetsän koulu då skolan började med svenskt språkbad år 2013. Hon har fungerat främst som klasslärare inom årskurserna 1-3, men undervisar också i ämnet musik i andra språkbadsklasser. I detta blogginlägg fokuserar vi på språklig planering i årskurserna 1-3.
Hur får du eleverna att använda svenska så mycket som möjligt?
”Jag försöker vara lyhörd, skynda långsamt och målmedvetet ’lirka fram’ svenskan på ett roligt sätt. Det ska alltså kännas bra och belönande att använda svenska. Vardagsfraser, temahelheter, sånger och lekar och sånglekar (gärna med koppling till en temahelhet) och många upprepningar är lätta att utgå ifrån. Bilder eller andra konkretiserande hjälpmedel är oftast till stor hjälp.
Att ställa frågor på ett sådant sätt att eleverna har möjligheter att uttrycka sig på svenska är en viktig konst som man lär sig snabbt. I början räcker det att svara med ett ord, men ju längre eleven kommit i sin språkliga utveckling, desto mer kan man kräva. Jag helt enkelt höjer ribban vartefter eleven är färdig för det. Ofta kommer det helt spontant, ibland med en liten extra ’puff’, uppmuntran.
Har jag elever som inte vill/kan uttrycka sig alls på svenska är det extra viktigt att ha ett gott spelöga. Jag förbjuder inte eleverna att använda finska under lektionerna, speciellt inte i de lägre årskurserna. Ibland är det till och med bra om eleverna får förklara och reflektera över saker med varandra på sitt modersmål. Men jag vill ändå alltid försiktigt uppmuntra och sporra att åtminstone våga försöka göra det på svenska till exempel genom att bjuda på stödord eller stödfrågor. Då kan det vara lättare för den osäkra eleven att komma igång i en mindre grupp. Ibland kan det också hända att någon elev har lättare att uttrycka sig skriftligt.
Med tiden blir svenskan allt starkare i hela gruppen och behovet för eleverna att använda finskan minskar. Beröm och belöningar påskyndar ett önskat beteende, så jag brukar använda en hel del så kallade ’morötter’ för att få eleverna att försöka litet extra. Med min nuvarande grupp har ’Gladoli’ (en glad figur på magnettavlan som vill vara med bara om den förstår vad vi säger ) tydligt motiverat till att använda mera svenska i klassen. Då vi samlat ihop tillräckligt många Gladolin-dagar, ska vi göra något riktigt roligt tillsammans. Ju mera svenska jag hör i klassen, desto bättre brukar också arbetsron i klassen bli så det är belönande också för mig själv! ”
Ställer du krav på elevernas språkanvändning?
”Självklart önskar jag att barnen ska börja använda svenska så fort som möjligt, men jag försöker i början vara litet försiktig med att ställa för stora krav för tidigt, speciellt på ettan. Det finns så mycket andra krav i skolan också än de språkliga! Varje grupp och individ är olika, också språkligt. En del elever kommer igång med svenskan direkt, för andra kan det ta en längre tid, vilket kan bero på många olika saker.
Det allra viktigaste för all inlärning och för en god start i skolan är att varje elev känner sig trygg. Varje gång jag får en ny grupp, gör jag klart för dem att fast Lotta talar bara svenska, förstår hon också finska – åtminstone litet. Men samtidigt, ifall jag ger för mycket plats för finskan, påverkar det i längden också hela klassens språkliga utveckling, så helt utan språkliga krav kan man inte vara.
Det är alltså viktigt att ha klara men realistiska språkliga mål.”
Vilka språkliga aspekter betonar du i din undervisning?
”För mig är det viktigaste att eleven vågar använda språket, svara och uttrycka sig på svenska. Om eleven svarar språkligt lite ’ditåt’ accepterar jag det som rätt svar men upprepar ordet rätt med en normal och vänlig svarskommentar utan att göra det till en markerad ’korrigering’. Jag tycker det är viktigt att eleven får en rätt modell och ofta vill eleven själv få en liten bekräftelse att vi är på rätt spår! Det kan handla om till exempel ordböjningar och ordföljder.
I skrift skiljer jag på diktamen (rättskrivning) och friskrivning. I friskrivning är jag ännu på ettan försiktig att börja rätta till allt för noga, kanske jag rättar till endast de högfrekventa orden. Det beror väldigt mycket på eleven hur mycket jag rättar. Först börjar vi lägga mera uppmärksamhet på högfrekventa ord och de temaspecifika orden och uttrycken. På tvåan skriver vi ju korta meningar och det blir lättare då grunden är klar.
Märker jag att något, exempelvis skrivning, är lätt för en elev, kan jag börja kräva lite mer. Men om skrivandet är utmanande, kräver jag endast det nödvändigaste. Det går inte att ställa precis samma krav på alla, eftersom det alltid finns en hel del variation av styrkor och utmaningar inom grupperna.
Efter pandemin har allt fler elever visat sig ha en del utmaningar som kanske inte var lika allmänna som före pandemin. Speciellt har jag lagt märke till att de auditiva utmaningarna, förmågan att urskilja och uppfatta vissa ljud och uttal, har ökat bland de yngre eleverna. Det kan vara svårare att förstå tal, vilket säkert påverkar också övrig inlärning. Problemet blir synligare/tydligare senast då barn börjar skriva. Det som funkade före pandemin kanske inte funkar nu efter pandemin och det gäller att vara lyhörd och anpassa undervisningen enligt det.
Med hjälp av sånger och olika ramsor kan eleverna ’helt i misstag’ öva sitt öra och sitt uttal. På musiktimmarna är det lätt att sätta in litet extra övning i att lyssna och uppfatta nya ljud för att sedan använda dem i ord och uttryck som behövs i till exempel klassens tema. Med ettor och tvåor och till och med treor (både med mina egna och med de andras) känns det också naturligt att sjunga sånger som passar in i klassens tema och där ord och uttryck kan övas in på ett litet annorlunda sätt.”
”Det går inte att ställa precis samma krav på alla, eftersom det alltid finns en hel del variation av styrkor och utmaningar inom grupperna.” -Lotta Sundell
Hur planerar du din undervisning så att den utvecklar elevernas språkfärdigheter i svenska?
”Jag vet vart vi är på väg, tar reda på startläget och planerar sedan den bästa och mest intressanta rutten att komma fram. Det är viktigt att få in varierande moment och arbetssätt i undervisningen så att alla elever får öva sig att använda svenska mycket och så mångsidigt som möjligt. Återkommande rutiner skapar trygghet, men samtidigt är det också viktigt att vänja sig i olika arbetssätt så att också de känns bekanta och trygga. Att låta barnen samarbeta i par eller i grupp är ett effektivt sätt att få använda svenska, men de olika arbetssätten måste övas in (gärna så tidigt som möjligt) och uppgifterna måste vara väl planerade!
Ofta börjar jag min planering med att skissa upp en tankekarta, för att vara säker på att jag får in allt i den kommande sekvensen – både gällande temainnehåll och språkliga mål. Jag försöker få in språkstimulerande aktiviteter och uppgifter där det finns möjligheter för individualisering. Oftast utgår jag från temahelheten och planerar in arbetssätt som aktiverar alla språkområden så som lyssna, tala, läsa och skriva i så många moment som möjligt. Ibland gör jag tvärtom, utgår från språket och funderar på vilket tema som skulle utveckla just något specifikt i språket!
Trots att jag nu lyft fram tema-arbete så starkt, är det viktigt att också ha tillgång till en fungerande läsebok med olika stödmaterial. De senaste åren har vi följt en bokserie som barnen älskar! En läsmotiverande bok och trygga rutiner är ändå a och o för de minsta eleverna som ska lära sig både att läsa och skriva samtidigt som de lär sig ett nytt språk!”
Hurdan språklig feedback ger du till eleverna?
”Muntlig feedback är väl den vanligaste, men gemensam reflektion är nog effektivast! Självvärdering över sitt arbete kan man också börja öva på redan från ettan. I mån av möjlighet går jag igenom vissa saker i lugn och ro med varje elev skilt, men ibland kan det vara svårt att hitta den tiden! I praktiken blir det mera ’vid behov’, vilket är väldigt synd. Jag försöker istället skriva något uppbyggande t.ex. i elevernas skrivhäften, men på grund av tidsbrist blir inte det heller så ofta som jag själv önskade. Eleverna övas också att ge uppbyggande feedback åt varandra och det är ju bra, fast också det behöver övas! ”
Hur får du fram att eleverna förstått instruktionerna/innehållet på svenska?
”Jag vet att eleverna har förstått instruktionerna när de följer dem. Jag brukar också fråga om eleverna har något att fråga. Det har de ofta, senast då de sätter igång med arbetet och allmänhet är barnen väldigt ivriga att sätta igång genast! Många elever har svårt att ta in gemensamma instruktioner och trenden tycker jag har ökat. Kanske barnen varit mera hemma under pandemin och blivit därför vana vid mer individuell handledning där? Att strukturera och synliggöra instruktionerna kort på tavlan fungerar för det mesta bra för de små eleverna. Ibland behövs det dock en liten puff och uppmuntran att läsa uppgiftsbeskrivningen en gång till och så fortsätter det nästan av sig själv.”
Vilka typer av uppgifter/övningar enligt dig lämpar sig bäst för att utveckla svenskan hos eleverna?
”Jag tycker att eleverna utvecklas bäst i svenskan när de får göra något där språket verkligen behövs, när de är motiverade. Ett gott exempel på detta är samarbetsövningar där eleverna ska fundera på lösningarna tillsammans och får känslan av att de faktiskt behöver svenska. Förstås ska vi inte glömma bort att det också finns elever som lär sig bäst då de får göra och fundera själv, i sin egen takt. Enligt mig, lär sig eleverna minst när läraren står framför klassen och berättar och instruerar alla samtidigt, men mest då de själva upptäcker och frågar.”
Hur kan man som praktikant i en språkbadsklass veta vilken språklig nivå eleverna i en viss årskurs borde vara på?
”Under den första praktikveckan lönar det sig verkligen att observera eleverna så mycket som möjligt! Genom att vara en närvarande studerande får du en bra bild om vad eleverna redan kan och vad de inte kan. Prata med eleverna! Sedan finns färdiga tabeller på vad eleverna borde kunna, eller på vilken nivå de borde ligga i de olika årskurserna, men som jag tog fram i början av den här intervjun, finns det stora variationer i språkfärdigheter och både mellan och inom grupperna.”
”Jag tycker att bilden i Pitkänen och Auramos nya handbok (2022) sammanfattar mina tankar bra: det ska kännas tryggt och trevligt för att det ska fungera.”
Hälsningar till blivande språkbadslärare eller andra verksamma språkbadslärare ute på fältet: Vad finns det att uppmärksamma när det gäller språklig planering i språkbad?
”Tyck om barnen – du är viktig för dem! Förbered dig väl och uttryck dig tydligt. Var beredd på att förklara begrepp på olika sätt, speciellt när det gäller mer abstrakta ord. På så sätt flyter undervisningen bra!”
Text: Riikka Paloluoma och Lotta Sundell
Foto: Riikka Paloluoma
Bild: Pitkänen & Auramo (2022). Avaimia toimivaan kielikylpyopetukseen – Matkalla monikieliseksi sankariksi.