Jag håller på att samlar ihop ett nätverk för fortsättningen av Lähde-projektet (Öppna Dörrar) och steg ett är att vi har samlat ihop en mailinglista med folk som på ett eller annat sätt har deltagit i Lähde-projektet vid det här laget. Bland dessa hoppas vi hitta människor, som ser nyttan med arbetslivsrelevans i undervisningen, och som skulle ha tillräckligt med intresse för att dela med sig till sina kolleger av den visdom vi kan erbjuda dem.

Men att ”bomba” mailinglistan med en massa Lähde-mail kommer inte att fungera i längden. Det är helt klart att en stor del av mailen bara öppnas och glöms bort. Och ungdomar använder ju knappt alls sina mail. Så nu gäller det att hitta en plattform som fungerar som en naturlig plats för diskussioner, delning av material osv.

Facebook

Själv skulle jag helt klart föredra att öppna en grupp på Facebook. Där kan man göra allt det som behövs. Att dela dokument är kanske lite knepigt, men om man har dem på Åbo Akademis egna servrar, så går det enkelt att dela med sig länkarna på Facebook.

MEN – och detta är ett stort MEN. Facebook har många ogillare. Även om över hälften av den arbetsföra åldern (och nästan alla under 36 år) använder Facebook, finns det många som av en eller annan orsak vägrar att gå med där. Det finns de som av principskäl vägrar gå med (och det här är enda orsaken jag inte gillar av alla orsaker jag hört), det finns de som inte ser nyttan med det hela, det finns de som är rädda för att göra bort sig och det finns de som inte känner sig tekniskt tillräckligt säkra på sig själv för att gå med. Ja och många andra orsaker. Jag har inte för avsikt att tvinga någon att gå med i Facebook, så då är det bara att acceptera att detta alternativ knappast kommer att lyckas. För så god tur kan vi inte ha, att alla på vår mailinglista skulle finnas med eller gå med på att gå med i Facebook.

Blogg

Nu frågar du dig säkert – men vad är denna blogg för, om inte för att informera nätverket. Jo, denna blogg är just till för detta ändamål, MEN och detta är åter ett stort MEN. Bloggar är inte så värst interaktiva. Det går att kommentera inläggen, jo, men att någon annan skulle starta en diskussion här – det går inte. Och att dela med sig av dokument, det kan bli knepigt. Jo, åter kan vi länka från ÅA:s sidor, men det blir inte en naturlig plats för varken diskussion eller delning av material.

Wikis och Yammer

Dessa verkar vissa älska. Och varför inte, Wikis är som just det som vi egentligen behöver för att samarbeta. Men det finns åter ett stort MEN. Wikis fungerar rätt så sällan. Man börjar använda dem, men de dör ut så småningom, för att de inte är naturliga plattformer där människor skulle vistas ”naturligt”.

Yammer är ett slags internt Facebook. Jag gillar det personligen mer än de Wikis jag testat. Det känns mera intuitivt att använda, och för dem som motsätter sig Facebook, är detta ett bra alternativ. I Yammer kan man diskutera, dela med sig, länka osv smidigt. Detta är allt vad vi behöver. Förutom att Yammer har exakt samma problem som Wikis har – folk vistas inte där ”naturligt”.

Så Wikis och Yammer skulle kräva ett till konto att hålla reda på, en till webbadress att lägga till Bookmarks och en till plattform att lära sig använda.

Efter att ha resonerat mig igenom dessa plattformer, och dessutom slängt ut en desperat fråga till mina otaliga vänner på Facebook (som brukar ha svar på allt och lite till) om Yammers och Facebooks möjligheter till ”sammanslagning”, så börjar det luta mot att jag kanske ändå skulle välja att starta en Facebook-grupp och dessutom dela alla dessa diskussioner på en blogg. Men om Facebook väcker för starka känslor hos för många personer, så skulle jag snabbt övergå till Yammer.

Vad tycker ni? Jag vill absolut inte tvinga något med i Facebook, det är emot alla mina principer. Men av erfarenhet så vet jag att det skulle vara den plattformen, som med störst sannolikhet skulle kunna leva längst vidare. Sen en fråga till – de som inte är aktiva på Facebook – skulle de vara aktiva i någon annan plattform? Jag misstänker att de inte skulle vara det, faktiskt.