Det är Nirupam Smart och Anna von Weissenberg som får utmärkelsen.

Nirupam Smart har utsetts med motiveringen: ”Nirupam har upptäckt öppna universitetets unika möjligheter, d.v.s. att utan särskild behörighet kunna avlägga akademiska kurser kvällar och veckoslut. Han har målmedvetet avlagt kurser inom öppna universitetet med sikte på att bli antagen för magisterstudier.  Han är nu antagen till examensstudier vid Åbo Akademi och kan räkna sig tillgodo de kurser han avlagt. Vi önskar honom lycka till! ”

Anna von Weissenberg har utsetts med motiveringen: ”Anna har studerat på distans och avlagt ett stort antal nätkurser på kort tid. Vi uppfattar henne som ett gott exempel på en självstyrd studerande. Hon har uppvisat stor självdisciplin och god studieplanering av sina målinriktade studier. Vi önskar henne lycka till med sina fortsatta studier?”

ÖPU gratulerar!

I slutet av 1980-talet startade min första kurs vid det öppna universitetet.

Tio år tidigare hade jag utexaminerats som klasslärare från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi – efter tre års studier var jag behörig lärare, men akademiskt sett hade jag inte ens en kandidatexamen. Som verksam klasslärare deltog jag kontinuerligt (och gärna!) i olika fortbildningar runtom i Finland. Det var kurser i bildkonst, musik och andra skolämnen, i socialt samspel, i utvecklandet av undervisningsmetoder, i skolförvaltning. Det var roligt och utvecklande, men… Någonstans fanns lusten att på riktigt förkovra sig, inte bara skrapa på ytan. Sådär utan desto djupare insikter i någondera ämnet närde jag en dröm om att studera filosofi eller nationalekonomi. I slutet av 1980-talet fanns grundkurser i båda ämnena tillgängliga vid öppna universitetet via Vasa sommaruni. Jag valde filosofi.

Efter den första föreläsningen var jag mest förbryllad och omtumlad. Jag fattade ingenting alls av filosofin – men ämnet var, kanske p.g.a. lärarens framställning, på något vis ändå lockande, så jag fortsatte. Och fortsatte. Grundstudierna blev ämnesstudier och senare fördjupade studier, nya ämnen som sociologi och teologi kom till. Vi studiekamrater kämpade i olika konstellationer med kurslitteratur och uppsatser, vi samlades till smågruppsmöten och samarbetade på många olika plan. ÖPU-kursandet var då i början, som jag minns det, livslångt lärande i begreppets bästa mening – det var folkbildning. Det hände (men det var mera sällan) att någon deltagare hade ett konkret mål i sikte; att meritera sig för ett arbete eller skaffa en ny behörighet. Mest studerade vi för nöjet att dyka i nya vatten.

För knappt tio år sedan var jag för första gången själv lärare i en kurs vid det öppna universitetet. Jag hade bytt arbetsplats från den kommunala skolan till universitetet. Med stor ödmjukhet och på darriga ben mötte jag mina första ÖPU-studerande i min första kurs som lärare i pedagogik. Vilken studieiver som präglade dem då och präglar dem än i dag! Nyfikenheten, bildningslusten och viljan att vidga de egna gränserna är likadana nu som förr, även om skälen till att vuxna söker sig till ÖPU-studier delvis har förändrats. Tre kategorier studerande ser jag: de målinriktade som medvetet meriterar sig, de studienyfikna som bildar sig – och så kategorin studerande som är mer eller mindre tvingade att fortbilda sig. Det livslånga lärandet har en annan konnotation i dag än på 1980-talet – från att varit en tillgång har fortbildandet i vissa fall blivit ett tvång. Oberoende av skälen till att delta i en ÖPU-kurs i pedagogik brukar kontentan av en brokig deltagarskara dock alltid vara en synnerligen smaklig soppa. Unga och äldre, representerande olika yrkesområden och med olika slag och grader av utbildning i bagaget, bidrar med erfarenheter och infallsvinklar till de teman som kurserna behandlar. Alla lär sig något – och läraren kanske mest.

Länge leve folkbildningen för alla! Länge leve ÖPU!

Rita Nordström-Lytz, ÖPU-lärare i pedagogik

Öpu Team, Vasa på studiebesök i Umeå 4-5.9. 2014

Nyöppning och invigning av infocentret vid Umeå universitet 4.9. och vi kom mitt i vimlet! Full aktivitet såväl inomhus som utomhus i det vackra sensommarvädret . Nya, gamla studerande, personal och andra nyfikna fanns på plats.
Det var ”InSpark” (vårt gulis) av nya studenter.

Bild från v: Christina Loo, Tina Selänniemi, Terese Ahlström, Kerstin Kullbäck, Peder Tjäderborg och Pernilla Rauma bakom kameran

Enhetschefen för studentcentrum, Peder Tjäderborg, berättade ”vi i ledningen började fundera varför inga studerande hittade oss, varför de sa att det var så svårt att få information och så vidare. Vi ansåg ju själva att vi hade placerat oss så nåbara som möjligt” Vi ordnade möten på möten för att sondera tankar och funderingar om hur detta kunde se ut. Personalen var involverad och vi var ense om att vi önskade fånga upp studenterna där de befinner sig.

Han berättar vidare, ”ett infocenter ville vi skapa för nya som vill ha studievägledning, för ”äldre” studerande med sina frågor om studier, för IT frågor och för stöd i studierna och hälsovårdare eller kurator. Allt på samma ställe. Det var vår vision”. Deras övertygelse är att detta skapar synergieffekter mellan personalen och mellan studenterna, de vill skapa trygghet och möten. Eldsjälarna bakom universitetets infocenter tror även att detta kommer att gagna studietakten för studerande. ”De kommer att känna sig trygga i sina studier. Vi kommer att kunna fånga upp deras frågor i tid för att hjälpa dem vidare i små och större frågor. Vi kommer dessutom att få personal som är kompetenta på sina respektive områden och som snabbt kan agera så att man kommer framåt.”, säger Peder.

Disken ni ser på bilden kommer alltid att vara bemannad under arbetstid. Fler personal vid olika tidpunkter då man vet att studerande behöver mera stöd. Personalen skall hitta
information snabbt och veta vem de kan skicka studenten vidare till och var den sitter.
Det finns lösa datorer där studerande själva kan sitta en stund och söka information och sittgrupper där de kan fundera tillsammans.
Allt detta är samlat i det stråk där studerande går och där de finns.

På bilden några av infodiskens personal som värmer upp inför ”vardagen” när den riktiga aktiviteten kommer igång.

Entusiasmen smittade av sig på oss nyfikna, frågvisa ”ÖPU- systrar” och vi vände oss till studenttutorer som hjälpte andra frågvisa vidare. Hur man såg dem? Ja- det var inte svårt …
Peder summerar: ”vi är till för våra studerande
och personalen är till för varandra –
med det på näthinna och i tankar så
når vi resultat”.

Under våren 2014 förärades PeD Rita Nordström-Lytz titeln ”Årets ÖPU-lärare” vid Åbo Akademi. Många grund- och vuxenstuderande har kommit i kontakt med Rita eftersom hon undervisar inom pedagogik både dagtid på PF i Vasa och kvällstid inom ÖPU i Vasa och Åbo samt hos samarbetsparter på olika orter i Svenskfinland. Jag har ställt några frågor till henne för att lite bättre kunna beskriva vem hon är och hur hon jobbar.

Vem är Rita Nordström-Lytz? Hon är utbildad klasslärare år 1976, utexaminerades som PeM 2002 och disputerade i pedagogik hösten 2013. Hon har arbetat som klasslärare – och periodvis även som skolföreståndare/rektor i Vanda och Närpes mellan åren 1979-2004. Fr.o.m. 2004 har hon varit anställd vid PF i Vasa, först som doktorand och senare som universitetslärare. Och vid sidan av jobbet vid PF har hon hållit kurser inom den allmänna pedagogiken på många orter.

Jag undrar vad en så aktiv person gör på sin fritid. Rita beskriver sig själv som en riktig ”kulturtant” som läser böcker, går på konserter, teatrar och konstutställningar. Dock har körsången och det att läsa böcker bara för att hon har lust fått stå tillbaka under de senaste åren. Hon älskar också utomhusliv i olika former och under alla årstider. Detta bidrar till att ladda batterierna och hon säger själv att det är de studerande som ger henne det lilla extra, som gör att hon orkar med allt. Studerandena har både livs- och arbetserfarenhet och de har mer eller mindre frivilligt anmält sig till pedagogikkurserna och är därmed mer motiverade. De delar med sig av sina egna erfarenheter till gruppen och deras olika bakgrund (yrkes- och studieinriktning) berikar allas lärande. Studerande lär av varandra och ÖPU-kurser ger därför läraren mycket i retur. Rita tycker också det är en fördel att hon som ÖPU-lärare kommer undan de flesta administrativa uppgifter som annars hör till undervisningen.

Utnämningen av Rita baseras på utmärkta omdömen från utvärderingarna och åratal med goda resultat. Själv beskriver hon sina kurser som traditionella när det gäller upplägget. Men det som skiljer en ÖPU-kurs från en kurs för grundstuderande är att ÖPU-studerande har bredare erfarenhet från sina arbetsliv – och det drar Rita nytta av i sin undervisning. Exempelvis: en doktor i kemi, en hälsovårdare, en filosofistuderande, några ingenjörer, en sjöman, en butiksanställd, en konstnär, några ekonomer, en jurist, en nybliven student, några företagare, en teolog. Tillsammans processar de pedagogiska frågeställningar och teorier –och de vet aldrig i förväg var de kommer att landa. Processen i sig är berikande och under lektionerna diskuteras det utgående från pedagogiska teorier, artiklar och pedagogisk-filosofiska frågeställningar.

Skrivet av utbildningplanerare Pernilla Rauma

På bilden: Rita Nordström-Lytz och Pernilla Rauma

På Svenska gården fanns allmän information om bland annat Åbo Akademi, Resurscentret, Centret för livslångt lärande och alumniverksamheten.

På bilden: Maria Johansson

Öppna universitetets kursprogram intresserade många! Här hittar du alla kurser 2014-15.

Fr.o.m. måndag 18.8 kan du anmäla dig till de kurser vi själva erbjuder!

På bilden: Katarina Drugg och Christel Söderholm

Öppna universitetets personal från Vasa och Åbo träffades i Korpoström under två planerings- och inspirationsdagar 2-3.6 för att diskutera bl.a. vår blogg, CLL:s kärnbudskap och vår marknadsföringsplan.

Vad tycker ni om vår blogg? Det är en utmaning att skriva relevanta inlägg. Kanske vi behöver fler gästbloggare i framtiden?

Kom gärna med önskemål om vad ni vill läsa i bloggen!

Vi bekantade oss med ett nytt verktyg ”Mobie Zine” som vi har gjort vår nya läsårskatalog i. Verktyget gör att katalogen är tillgänglig förutom via webben, också på pekplattor och i smarttelefoner.

Vi hade underbart väder och miljön gjorde att vi trivdes extra bra.

Välkomna att bekanta er med kursutbudet för läsåret 2014-15!

Foton: Katarina Humina och Kerstin Kullbäck.

Klicka på bilderna för högre upplösning.

Öppna universitetet deltog i Peda-forumdagarna 2014 som i år ordnades i Villmanstrand.

Närmare 250 planerare, lärare, forskare och andra sakkunniga från landets universitet samlades för att diskutera utmaningarna kring: internationell utbildning och mångkulturalitet, internationalisering av undervisningen, den akademiska världsmedborgaren och universiteten i en föränderlig värld.

Konkurrensen är hård och ökar hela tiden. På vilket sätt kan universiteten locka de bästa studerande och lärare? Kvalitet i handledning, undervisning och forskning är A och O.

Anföranden och temasessionerna under dagarna lyfte främst fram olika aspekter av internationalisering såväl bland studerande som på universitetsnivå.

Då Maria Sparv tog studenten i medlet av 1990-talet ville hon snabbt ut i arbetslivet. Långa, akademiska studier lockade inte. Hon valde att bli studentmerkonom och efter ett förflutet inom både restaurang- och kontorsbranschen landade Maria år 2007 på fackförbundet Jyty som organisationsombudsman. Där arbetar hon främst med allmän medlemsrådgivning och stöd till medlemsföreningar.

Under årens lopp har en tanke formats, ett behov att få lära något nytt har vuxit fram hos Maria. Hon har i flera års tid hållit ögonen öppna och tagit del av kursutbudet inom Öppna universitetet (ÖPU). År 2012 påbörjade hon studier i sociologi men var tvungen att avbryta eftersom studierna inte gick ihop med jobbet. Inför detta läsår fick hon syn på ämnet arbetsplatspsykologi. Datumen för närstudietillfällena fanns redan utsatta och Maria kunde i god tid pricka in dem i sin kalender. Hon gav även sociologin en andra chans. I arbetsplatspsykologi har det ordnats närstudiedagar ungefär en gång i månaden medan kurserna i sociologi är helt nätbaserade. Maria upplever att nätkurserna kräver mer självdisciplin än de kurser där det ordnas närstudietillfällen.

Området var helt nytt för henne. I början avskräckte den vetenskapliga vokabulären. Nu då hon skrivit många inlämningsarbeten och deltagit flitigt i gruppdiskussioner både på nätet och i klassrummet känner hon att en viss vana har infunnit sig. Att hon har lång arbetserfarenhet att relatera till har underlättat. Maria säger att det är viktigt att våga uttrycka sig på sitt eget sätt. Att det har uppskattas kan man utläsa av hennes studieresultat.

För Maria som jobbar heltid kan det ibland vara knepigt att få studier och arbetsliv att gå ihop, men hon menar att med god förhandsplanering går det bra att kombinera. I och med att Maria har direkt nytta av studierna i sitt jobb får hon också vika några arbetstimmar per vecka åt studierna. Hon upplever att studierna även stärkt henne i yrkesrollen.

Läsåret går mot sitt slut och Maria har lyckats avlägga 30 studiepoäng och berättar entusiastiskt om sina framtidsplaner. Eftersom Maria gillar utmaningar funderar hon på att skaffa sig en kandidatexamen med statskunskap eller offentlig förvaltning som huvudämne via ÖPU-leden. Maria menar att man måste ha en drivkraft, vara motiverad att studera. Sedan är god planering A och O för att man ska lyckas. För henne har ÖPU-studierna inneburit en ypperlig möjlighet att vid sidan om jobbet få lära något nytt och förhoppningsvis i framtiden även få en examen.

Som kuriositet kan nämnas att Marias mamma började studera vid Öppna universitetet då Maria var 13 år. I höstas då Maria inledde sina studier var hennes egen dotter 13 år.

Skrivet av Pia Nordin