En av vår tids mest omhuldade dogmer, åtmintone på internet, är den om att religion alltid leder till våld. Påståendet går inte att underbygga med fakta – sedan det moderna religionsbegreppet uppkom på 1600-talet har bara en bråkdel av alla väpnade konflikter haft en religiös dimension, och före det går det inte att urskilja ”religiösa” motiveringar till våld från andra motiv, som personliga eller etniska strävanden efter makt och rikedom.
Ändå finns de många som ser denna dogm som en grundläggande insikt och dessa fick vatten på kvarn av att den norske massmördaren Anders Behring Breiviks kallar sig kristen. Se där – också kristendomen inspiererar trots allt tal om kärlek och fred till obegripliga våldsdåd.
I det kompendium på 1500 sidor som medierna har valt att kalla för manifest samlar Breivik en hel del religiösa texter av olika slag, så det är lätt att se var han hittat sin inspiration. När det gäller Breiviks kristendom skulle jag urskilja tre huvudkällor: Amerikansk högerkristendom, ultrakonservativ katolicism och evangelikal anti-islamsk retorik. Att Breivik inte reflekterar kring hur olika dessa källor är, och hur svåra de är att kombinera visar att kristen tro inte verkar engagera honom på djupet. Orsaken till att kristendomen alls kommer upp verkar vara dels att han påverkats av serbiska extremister, men framför allt att han vill skapa en pan-europeisk nationalism och det finns få andra gemensamma nämnare för alla europeiska länder än just kristendomen.
Men trots att Breivik kopierar in texter från alla dessa olika källor är det tämligen klart att hans egen ”kristedom” är väldigt annorlunda än alla dessa källor. Han gör skillnad på ”religiösa kristna” som har en personlig relation med Jesus och verkligen tror på Gud och ”kulturella kristna” dit han själv räknar sig och som mycket väl kan vara ateister bara man erkänner kristendomens kulturella inflytande på de europeiska länderna.
Det är inte svårt att säga var denna ide om kristendom hör hemma: nämligen just i det liberala och mångkulutrella nordiska samhälle som han så föraktar och vill bekämpa. Breiviks kristendom är så långt från fundamentalism eller bibeltro man kan komma. Han må vara politiskt konservativ men rent religiöst sett är han en tvättäkta liberal. Hans kristendom kräver ingen personlig tro eller avgörande beslut. Man får tro som man vill, alla är välkomna.
Den som vill hitta ”förklaringar” till hur en människa kan göra det Breivik gjorde har många trådar att nysta i: främlingsfientlig populism, facebook, World of Warcraft, tv-serien Dexter och en rad andra fenomen och företeelser som format personen Breivik. Till denna lista kunde man alltså lägga till nordisk liberal kristendom.
Men en viktigare poäng är antagligen att Breivik verka ha nästan ingen verklig erfarenhet av religion, varken kristendom eller Islam. På äkta liberalt manéer fick han ingen religiös uppfostran utan ”valde själv” som femtonåring att ”bli kristen”. Skulle han ha haft någon som helst erfarenhet av hur den kristna kyrkan formar sina medlemmar att se på våld och på människors värde skulle han åtminstone aldrig hittat på att kalla sig själv kristendomens försvarare.
Färsk brittisk forskning visar också att aktiva kyrkobesökande ungdomar tenderar ha en mera positiv syn på medlemmar av andra religioner, inkl. Islam än sekulära ungdomar.
Tänk om det är den liberala sekularismen som är farlig?
