Det här med att kommentera psalmer har visat sig vara en god övning – jag tänker inte förklara varför. Men det jag vill göra är att utmana er gudstjänstbesökande läsare, att göra likadant om ni har bloggar. Ett slags återerövrande av psalmboken, är ni med? Regeln är alltså bara att man väljer en av de psalmer som sjungits i den gudstjänst man deltagit i denna söndag. Länka i kommentarerna!
Psalmerna till Maria bebådelsedag uttrycker en massa protestantisk nojja (tack och lov börjar tiden vara förbi när det värsta man kunde anklaga en lutheran för var att vara ”katoliserande”), och är därför väldigt pedagogiska. Men som vanligt finns det pärlor. Sista versen av Anna-Maija Raittilas psalm i Ole Torvals översättning lyder
Och liksom Herrens moder
är Kristi kyrka ock
helt utan makt och välde
en nådens vagga dock.
Utblottad må den bli,
men när den allting saknar
skall ur dess armod stiga
en lovsångs melodi
Jag vet inte om Raittila läst Yoder (märkligare ting har skett) men det här är ju perfekt. För det första: När vi fundera på Maria Guds moder så måste vi göra den här parallellen med kyrkan som vår moder. Det kanske kan verka märkligt att be att kyrkan må bli utblottad men det är precis det som kristendomen lär oss – att när vi slutar försöka kontrollera världen (makt och välde) kommer vi till vår rätt.
Och, för det andra, formen för kyrkans alternativa sätt att verka i världen är lovsång. Det vi som kyrka gör, när vi förökser tjäna hela skapelsen är lovsång: inte ett sätt att försöka forma världen efter vår(?) vilja, utan en strävan att göra den vackrare till Guds ära.
