Kaj Hedman har en fin recension av min bok i dagens Vbl. Han skriver bl.a.
Då man är van med en väldigt strikt luthersk tolkning av synden och nåden är de här raderna befriande: ”Enligt kristendomen är människan innerst inne god, men någonting har gått fel. Detta något är det som kallas arvsynden. Det finns en positiv motkraft till arvsynden. Det är den kristna traditionen som teologiskt förstått är summan av de goda erfarenheter kyrkan gjort genomårhundraden av umgänge med Gud.” Det där är ganska fantastiska rader, och de ger också en kristen anledning att tänaka att det inte är upplysning och modernism som i första hand gjort vår kristna tro och kyrka mer mänsklig och omfamnande, utan att det tvärtom är urkyrkans och framför allt Jesu eget exempel, och hans både politiskt och teologiskt oerhört rättvisa och kärleksfulla lära som är grunden för det bästa vi har av kristendom idag – all fundamentalism och förvärldsligande till trots.
Spännande att läsa en så grundlig recension som denna! Du kan läsa den här.
