Some Ivan Illich

Postat den 8 januari, 2013 av phagman

I have fallen seriously behind on my blogging about the books that I’ve read, so to shave some of that pile here are three short reports on books by Ivan Illich. Several people happened to recommend me reading him at the same time so I picked up three titles to get a sampling of him. You have to respect a man who thinks schools and hospitals are the worst problems of Western civilization. In the order I read them, then.

The Rivers North of the Future. The Testament of Ivan Illich as told to David Cayley. (2005)

This is another one of those books one should cherish, a book where a thinker at the end of his life tries to sum it all up. It is based on interviews made by the Canadian journalist Cayley and does a great job of bringing together the major aspects of Illich’s thought. What becomes particularly clear here is the theological focus of Illichs works, something that isn’t always that clear in his own books. Also valuable for a ”mature” look back on some of the radical themes Illich worked on in the early seventies. A real gem this one.

Deschooling Society (1971)

The early stuff, then. More of a pamphlet than a study, this is Illich trying to formulate the negative impact of the schooling system, and dream up an alternative. While he certainly has some good points, i.e. the way schools as an aid to ”development” only serves to make people in the third world desire things they cannot have, I cannot say that I am convinced. There certainly is a case to be made for schools working differently from what they did in the 60’s. Of course, I do not believe that you ”learn” much of importance in school, that part of Illich’s argument is certainly right. But I’m not sure that the things you do pick up while in school has to be as bad as Illich thinks. The book is interesting for Illichs alternative, though, which basically is a very early precursor to the way the internet works.

As the book above makes clearer, what Illich is really after is the way institutions distort truth, but that does not become very clear in this volume.

In the Vineyard of the Text. A Commentary on Hugh’s Didascalion.

And finally, the mature work. I have to say this is an extremely fascinating text, though I find it hard to really attach the importance to it Illich seems to do. Illich shows how reading fundamentally changes in the period of Hugh of St Victor, how a ”bookish” culture begins then that persists up until the end of the 20th century when ”screens” again transforms culture in a similar way. Illich suggests that by studying the change in the 12th century we can understand the transformation we are presently undergoing, but in what way remains a bit allusive. As a contribution towards the understanding of how modernity arouse this book is interesting, though, and an interesting addition to narratives that focus on philosophical changes at the time. It is also very well written, a truly engaging book to read.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Vincent J. Miller: Consuming Religion. Christian Faith and Practice in a Consumer Culture.

Postat den 13 december, 2012 av phagman

Don’t write about popular culture. That is the number one rule on writing books with longetvitity. I actually thought this book was more recent and only discovered that it was published in 2003 when Miller started discussing… Moby. And even though not even ten years has passed, that makes this book feel slightly old, not only since Moby dropped of the radar since, but more bacause a phenomomenon like Moby probably could not happen today (Those of you that does not remember, Moby rose to fame on the back of an album consisting of old gospel samples, but the thing was that every song on that album was used in commercials which gave Moby treamendous impact.)

That said, most of what Miller does, of course is still perfectly relevant. In particular I liked the solidly marxist analysis of the commodification of culture (though the part focusing on american postmodernism – again – felt a bit dated. Can this really be true, have academia moved on from types like Jameson and Baudrillard (ok not an American, but you know what I mean), in such little time, or is it just me that read the wrong books – is there a huge discussion on these guys somewhere that I do not know about?)

The main thesis of the book, however, is extremely to the point and important: That religion has a very diffucult task if it is to stay outside the capitalist system and resist being turned into yet another commodity. And though the part of Millers book that deals with potential resoursces for resistence withing Christianity offer little that is radically original, it nonetheless describes the subversive potential of practices like the eucharist well.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Jonas Ideström: Lokal kyrklig identitet. En studie av implicit ecklesiologi med exemplet Svenska kyrkan i Flemingsberg.

Postat den 22 november, 2012 av phagman

Om jag fick bestämma skulle denna bok användas som mall för snart sagt alla empiriskt inriktad forskning om kyrkan. Det är lite överdrivet sagt, men den gör en del saker som så många kyrkosociologiska studier inte gör – framför allt relaterar det empiriska till en solid teologisk reflektion. Men också själva tonen i beskrivningarna av det empiriska materialet som snarare andas en genuin kännedom om hur kyrkan lever och tänker än någon förment objektiv distans.

Det innebär att boken också är värdefull som inventering över vad en församling helt enkelt håller på med. Det gav mig, en teolog med nästan ingen praktisk erfarenhet från församlingsarbetet, värdefulla insikter. Det som slog mig är i hur pass hög grad olika verksamhetsformer är teologiskt genomtänkta och motiverade, även om Ideström pekar ut viktiga problem i vissa av dessa resonemang. Även om de Certeaus distinktion mellan taktik och strategi alltid tyckts mig väl grovkornig pekar Ideström på en viktig motsättning mellan sådana ”taktiska” verksamheter, där kyrkan lever ut sin grej i den situation den råkar befinna sig, och mera strategiska sammanhang där kyrkan tycks försvara en teritoriellt etablerad position.

Sen funderar jag på vilken funktion identitetsbegreppet egentligen har i avhandlingen. I praktiken är begreppet social kropp mera använt i boken och också mera klargörande. Frågan om hur denna social kropp uppstår och hur den fungerar tycks mig mera grundläggande än vad detta eventuellt säger om kyrkans identitet.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Ekumenik 2.0

Postat den 20 november, 2012 av phagman

En bekant till mig blev i helgen medlem i den anglikanska kyrkan, utan att sluta vara medlem i den lutherska kyrkan, där han är präst. Han är alltså nu medlem i två kristna kyrkosamfund och kan verka som präst i båda. Det som möjliggör det här är Borgåöverenskommelsen som innebär att de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum samt den anglikanska kyrkan delar nattvardsgemenskap och ämbete.

Det finns ett något mer spektakulärt exempel på ungefär samma sak. Enligt Taizékommuniteten upptogs Broder Roger i den katolska kyrkans gemenskap utan att han lämnade den reformerta kyrka han föddes in i – utan att konvertera – i och med att påven själv vid ett tillfälle gav honom nattvarden. Jag är inte säker på att katolska kyrkan helt delar den tolkningen av denna extraordinära händelse, men båda fallen pekar ut riktningen i det ekumeniska arbetet.

Thomas Merton (och Broder Roger) sa att arbete för kyrkans enhet handlar om att sträva efter att förena hela kyrkan i sig själv. Det betyder att ekumeniskt arbete handlar om att som individ och gemenskap låta sig berikas av andra kristna traditioner så mycket som möjligt, så att vi blir bilder av hur den förenade kyrkan en dag kan se ut.

Här finns en avgörande skillnad mot en äldre attityd som ofta funnits inom det ekumeniska arbetet: att utgå från att den egna traditionen ska bevaras intakt och framför allt godkännas som sådan av andra kyrkor. Men när det ekumeniska arbetet är klart kommer ingen tradition att se ut som innan.

Vad betyder det här för det ekumeniska arbetet i praktiken? Det betyder att det måste betraktas som ett stort misslyckande när någon konverterar från en kyrka till en annan. Att höra till en kyrka är som att vara gift. Att konvertera är som att begära skilsmässa. Ibland kan det finnas situationer där det är nödvändigt. Men det är alltid något som av alla parter måste uppfattas som något beklagligt, något som det gäller att göra det bästa möjliga av. Lika lite som man kan skilja sig för att man hittat någon bättre kan man konvertera för att man tycker bättre om en annan tradition.

Det vore alltså en gärning för ekumeniken om kyrkorna gick in för att göra det svårare att konvertera. Givetvis kombinerat med fortsatta strävanden att göra lösningar som Borgåöverenskommelsen möjliga. Då kanske färre skulle lämna sina kyrkor och uppblandningsprocessen skulle gå fortare, liksom min vän nu kan fortsätta att berika den lutherska kyrka han tjänar med inspiration från den anglikanska traditionen. I ett annat fall skulle han kanske lämnat den och skillnaden mellan de två kyrkorna skulle ha förstärkts genom att den lutherska kyrkan blivit en anglikanskt färgad medlem fattigare.

Dessutom: om andelen ”missnöjda” medlemmar ökade i kyrkorna skulle kanske pressen att möjliggöra lösningar som liknar Borgåöverenskommelsen öka.

Publicerat i Kyrkpressen 15.11.2012
Publicerat i kolumner | 2 kommentarer

Erik Peterson: Theological Tractates

Postat den 14 november, 2012 av phagman

I picked up this one at Bjärka-Säby, a bit surprised to find it on sale there (anyody know the reason?), since I was then reading Agamben and he engages with Peterson extensively. Besides that, the only thing I knew about Peterson was that he dissed Carl Schmitt and thus motivated him to write Political Theology II.

So, of course one has to say the obvious: Is that enough reason for me to read these writings from the twenties and thirties, that practically no one has bothered to look at since then? Well, almost. Clearly Peterson was on to something, he was doing a kind of semi-political theology well before Moltmann and that generation, and he did it in a way that resembles the kind of political theology done today more than Moltmann. The two most important essays found here: Monotheism as a Political Problem (the one that mentions Schmitt) and The Book on the Angels, are interesting and original, and the latter deals with a theme, angels, that still is very underdeveloped.

Still there are two things that makes reading these texts fruitfully difficult. Firstly, in spite of him having being critical enough of the Nazis for the friendship with Schmitt to end, there is still a Supersessionism here that is strong enough to border on the anti-semitic. It occurred to me while reading that the only theological writings I have read from this period are either short examples of pro-nazi writings, and then Bonhoeffer and Barth who was clearly esceptional. Peterson is probably quite representative here. Still, being strongly influenced by Yoder, it is hard to appreciate such a bias.

The other thing that strikes me is how desperately Peterson wants to be accepted as a catholic theologian – he converted mid-career, and the first texts in this collection are written before that. I guess in reality it was probably his status a lay theologian that was the reason that he never got a position in a catholic university, but it seems he interpreted the situation as him having to prove his worthiness as a true Roman Catholic. That gives the texts a certain sad tinge.

I would like to have a look at Petersons more scholarly writings – he clearly had a deep knowledge of patristics. Sadly, apart from the text on angels and one on Christ as Imperator, those texts are not available here.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

The Root of All Sins

Postat den 8 november, 2012 av phagman

It has been a long time since I posted anything on Thomas, though I do keep reading a questio a day. A real pearl today, I think (I-IIQ84:1):

According to some, covetousness may be understood in different ways. First, as denoting inordinate desire for riches: and thus it is a special sin. Secondly, as denoting inordinate desire for any temporal good: and thus it is a genus comprising all sins, because every sin includes an inordinate turning to a mutable good, as stated above (Question 72, Article 2). Thirdly, as denoting an inclination of a corrupt nature to desire corruptible goods inordinately: and they say that in this sense covetousness is the root of all sins, comparing it to the root of a tree, which draws its sustenance from earth, just as every sin grows out of the love of temporal things.

Now, though all this is true, it does not seem to explain the mind of the Apostle when he states that covetousness is the root of all sins. For in that passage he clearly speaks against those who, because they ”will become rich, fall into temptation, and into the snare of the devil . . . for covetousness is the root of all evils.” Hence it is evident that he is speaking of covetousness as denoting the inordinate desire for riches. Accordingly, we must say that covetousness, as denoting a special sin, is called the root of all sins, in likeness to the root of a tree, in furnishing sustenance to the whole tree. For we see that by riches man acquires the means of committing any sin whatever, and of sating his desire for any sin whatever, since money helps man to obtain all manner of temporal goods, according to Ecclesiastes 10:19: ”All things obey money”: so that in this desire for riches is the root of all sins.

Publicerat i Summa theologica | Lämna en kommentar

Giorgio Agamben: The Kingdom and the Glory. For A Theological Genealogy of Economy and Government.

Postat den 5 november, 2012 av phagman

Why do we think about politics the way we think? Agamben’s answer: Because of Christianity. Wheras theologians of old (20th century, I mean) asked ”Why do Christians worship the way the do” and answered ”Because of Roman Politics”, Agamben maintains that the relationship is more complex and the interesting aspect is the way theological debates about the Trinity and Christology has influnces worldly political theory.

I hesitate to write about what this book is about, beacuse as Agamben tend to do, that is revealed in the final few pages, murder myster style. I’d hate to give away the ending. But that much can be said that the central feature that politics has taken over from theology is that ”glory”, the manifest signs of power, are essentially used to cover up that the whole apparatus is empty at its core. Now, for theology, of course, everything depends on how this emptiness is interpreted – atheism is only one of the options and not a very interesting one. But, and one has to keep reminding oneself of this, is not what interests Agamben. If this is true for politics as well it means that government administration is more imporatant than sovereignity philosophically.

It is refreshing to read Agamben, because of the way he treats theology. He has no agenda for or against it, at least no discernable one. At no time does he sneak in some snide remarks against believers who are not smart enought to realize what this all really means, for example. We usually get that from these ateist philosphers that now find theology so interesting. Not from Agamben. This means that his reading of the theological debates about the central Christian doctrines is stimulating, even if his theological library seems to end rater abruptly at 1970, the one major weakness of the book. Especially in patristics there has been considrable development since the prewar classics he builds upon.

Agambens has continued his project with one book on the liturgical tradition and one on monastics. I’ll keep reading.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Kyrka 2030?

Postat den 31 oktober, 2012 av phagman

I den bok som jag snart har färdig behandlar jag folkkyrkans framtid. Eftersom det verkar orättvist att jämföra den vision jag beskriver med dagens läge har jag skapat en kort, lekfull, spekulation om hur folkkyrkan i de nordiska länderna skulle kunna se ut om drygt 15 år. Eftersom jag inte har någon data om detta skulle jag gärna få feedback på detta. Vad tycker ni, verkar detta som ett rimligt scenario, förutsatt att kyrkorna fortsätter som idag? (Syftet med min bok är förstås att argumentera för ett sätt att undvika detta scenario). Fantisera gärna vidare med mig!

Den nedåtgående trenden när det gäller medlemmar och därmed inkomster har fortsatt och förstärkts under det senaste decenniet. Allt fler städer och kommuner ser att kyrkan helst inte besöker skolor för att hålla andakter och liknande, eftersom mindre än hälften av barnen numera är medlemmar i kyrkan. Det innebär att en generation unga människor växer upp där bara ett fåtal har kontakt med kyrkan.

Verksamheten i kyrkorna har förändrats på flera sätt. Eftersom kyrkans inkomster har minskat tvingas man prioritera. Genom att slå ihop församlingar har man i någon mån kunnat minska på byrokratin, men ökande krav på uppföljning och dokumentation har i stort sett ätit upp denna förändring. I praktiken betyder detta att kyrkans verksamhet allt mer koncentrerats till centralorter, och många kyrkor står stängda, åtminstone under vinterhalvåret.

Personalen i kyrkan har minskat. Det har varit en tung och konfliktfylld process. Präster och vaktmästare har drabbats minst, eftersom dessa är nödvändiga för begravningsväsendet som har fått allt större betydelse i kyrkans liv. Även kyrkvigslar är populära och på många större orter har kyrkan ordnat särskilda äktenskapsenheter som avlastar församlingarna och erbjuder närmast skräddarsydda vigslar enligt brudparens önskningar. Det är en omdebatterad fråga huruvida kyrkan borde ta betalt för denna service – konkurrerade aktörer anser att kyrkan snevrider konkurrensen.

Kyrkomusiker och diakoniarbetare finns kvar i alla församlingar, men få församlingar har fler än en kantor, och även diakoniarbetet har skurits ner i större församlingar.

Kraftigast har nedskärningarna varit bland barn- och ungdomsarbetare, och dessa förekommer idag egentligen bara i större städer. På många platser har diakoner kommit att få ta över arbetet, men i praktiken har arbetet med barn och unga minskat betydligt. Eftersom församlingarna inte kunnat avskeda präster och vaktmästare i någon större utsträckning, inte heller kanslipersonal, så var denna grupp den enda som fanns kvar att ta av. Kyrkan satsade i mitten av 2010-talet stort på att skapa en nationell nätbaserad konfirmandundervisning, ”den största förändringen i kyrkans historia sedan tryckpressen” som vissa kallade den, som dels skulle möta ungdomarna i deras vardag och dels avlasta församlingarna. I början verkade det vara en framgång, men när pengarna som satsades på att sätta igång projektet tog slut och systemet blev mera statiskt minskade intresset rätt snabbt.

Gudstjänst firas fortfarande i varje församling varje söndag, men eftersom församlingarna är betydligt större innebär det att även antalet gudstjänster minskat. Kyrkan har försökt kompensera detta genom att sända olika typer av gudstjänster över nätet, och denna tjänst används flitigt främst av äldre personer. Mängden som deltar i gudstjänsten har minskat totalt sett, men den genomsnittliga mängden besökare i en gudstjänst är i stort sett oförändrad.

De församlingar som klarar sig bäst är de som finns i stora städer, med centralt belägna domkyrkor som lockar mycket folk i form av turister och konsertbesökare. Speciellt vid jul har många det som tradition att besöka någon konsert eller dansuppvisning i kyrkan.

Publicerat i work | 11 kommentarer

David Graeber: Debt. The First 5000 Years.

Postat den 11 oktober, 2012 av phagman

I can honestly not remember the last time I read a book that I learned so much new stuff from. Of course, this is beacuse my knowledge of ancient economic systems were very limited before I picked up the book, but Graber also gives treamendous food for thought about a lot of things – for me in particular about the connection between economy and Christianity.

Of course, anthopology is an academic tradition that was seemingly made in order to generate interesting examples, and there are loads of those here. But the way Graber shows how money, war, the state and slavery are connected is extremely interesting. The discussion on slavery alone is worth the admission. A slave is someone who is torn out from his or her context, and thus capable of being seen as a thing that can be bought and sold. Turns out us modern individualists, then, are slaves.

The book tries to do a lot, and some of it fails. In particular his attempt to create a general world history of debt and money based on some very simple regularites is far from convincing, but in the end not a lot hinges on this part of the argument. The fact that debt is more basic than money, coins or capital is potent enough without it.

Another striking thing is the way he shows how empty the neo-liberals talk of a free market is. It is not that a market without state involvement cannot exist – it can and has, in medival Islam – it is just that it would not look anyting like modern capitalism. For example, unless the state is there to enforce contracts, loans on interest are practically impossible.

Odd though, is that there is very little here on states in debt, and the particular meaning of that. The focus is on how debt always has been the primary way for the rich to control the rest of us. Until the next time we rebell and demand a clean slate. It has happened before, it will happen again. Soon I think.

Publicerat i Books read | Lämna en kommentar

Jan Eckerdal: Folkkyrkans kropp. Einar Billings ecklesiologi i postsekulär belysning.

Postat den 1 oktober, 2012 av phagman

Einar Billing var kanske den främste arkitekten till folkkyrkan som teologisk vision om kyrkan. När man vill tänka kring kyrkans framtid i Norden idag är det därför naturligt att ta utgångspunkt i Billings tänkande, vilket är precis vad Jan Eckerdal gör i sin avhandling. Det fina med boken är dock att den inte nöjer sig med att vara en deskriptiv studie av Billings kyrkosyn, utan sätter denna syn i diskussion med nutida teologer, primärt Graham Ward och William Cavanaugh. Resultatet blir en tämligen kritisk belysning, som visar att Billings kyrkosyn hade allvarliga brister redan i sin tid, och att dessa brister bli akuta i vår tid.

Eckerdal visar alltså att de problem vi ser i dagens folkkyrkor rätt långt var latenta redan hos Billing för över 100 år sedan: fokuset på prästen/de anställda, svårigheten att förhålla sig till statsmakten och frågan om kyrkans identitet. Eckerdal sammanfattar det i en brillitant bild: Billings kyrkosyn som en ecklesiologisk ”huvudfoting” som likt småbarns självporträtt har Huvud och lemmar med ingen kropp. För den som är bekant med Cavanaugh blir slutsatsen klar – kyrkan har övertagit den sekulära berättelsen om den sociala kroppen konstruerad av Hobbes och de andra kontraktsteoretikerna.

Den viktigaste nutida rösten i Eckerdals bok är dock Graham Ward, var tanke om kyrkan som ett provisorium blir ett viktigt rättesnöre. Eckerdal kritiserar dock Ward – helt rätt i min mening – för att han blir välfigt vag när det gäller hur kyrkan ska fungera som motkultur. Här tycker jag att Hauerwas är den som för längre och ger bäst verktyg för kyrkan att tänka sitt annorlundaskap i vår tid.

Eckerdals bok är väl värd att läsas av alla som tänker kring de lutherska kyrkornas framtid idag. Det är också roligt att se att det är möjligt att skriva en så tydligt kyrkligt inriktad avhandling i Uppsala idag.

Publicerat i Books read, work | Lämna en kommentar