Under åren 2008–2013 har Finlands näringsliv ökat sina investeringar utomlands från 82 mrd € till 118 mrd €, motsvarande investeringar till Finland har ökat betydligt långsammare, från 60 mrd € till 73 mrd €. Gapet mellan utgående och inkommande investeringar har vuxit med 23 mrd €, pengar som borde ha investerats i företag i Finland och i nya arbetsplatser. Finland har stora svårigheter med att förnya sin näringsstruktur, trots betydande satsningar på start-up-verksamhet och forskning i universiteten.
Exportindustrin utgör ryggraden i all ekonomisk verksamhet och är därmed källan till vår välfärd. Den stöder en hel vegetation av underleverantörer och serviceföretag. Statistiken uppvisar ett skrämmande förhållande i bruttonationalprodukten, exportindustrins andel har sjunkit under 20 %, mot att normalt ligga mellan 24–28 %, medan den offentliga sektorns kostnadsandel stigit till 58 %. Roten till Finlands stagnerade ekonomi ligger i denna disharmoni. Kommun-, SOTE- och pensionsreformen är nödvändiga åtgärder på sikt, men just nu behöver vi prioritera initiativ som snabbt vänder investeringsströmmarna tillbaka till Finland, detta gäller såväl företagens som privata sparares investeringar. För detta krävs att näringslivet görs attraktivt, läs lönsamt, samtidigt som volymen växer.
I Finland finns det ca 700 start-up-företag, vilka till stora delar baserar sig på idéer som studerande vid universiteten genererat. I företagen finns ett otal embryon till en strukturell omvandling av näringslivet. Start-ups och små tillväxtföretag stöter ofta på en anställningströskel, kostnaderna för extra personer är höga i relation till omsättningen. Varje anställning måste lyckas, alla har en nyckelposition. Finland borde ta exempel från Estland, där man förhåller sig mer pragmatiskt till småföretagens behov av att snabbt få fotfäste på sin marknadsnisch – mindre byråkrati och reglering kring stödfinansieringen, enklare anställningsvillkor.
Ett säkrare sätt att ge ”boost” åt lovande start-ups är att locka redan etablerade företag av alla storleksordningar att söka förnyelse i sitt eget produktsortiment genom uppköp eller bildandet av dotterbolag. Därmed blir personalfrågan mindre kritisk och marknadsföringen kan ske via kända kontaktnätverk. Det var så Nokia blev till, man slutade med elkablar och WC-papper, köpte upp Mobira och koncentrerade sig i slutändan bara på mobilteknologin.
Antalet doktorsavhandlingar per år rör sig kring 1600. En stor del av forskningen bakom doktorstiteln har en klar koppling till samhällets behov. Det kan gälla allt från IT och bioteknik till sociala medier och religionsdiversitet. Enligt UKM omsätter universiteten 1,3 mrd € årligen i sin forskning. Somliga projekt görs i samarbete med näringslivet, men en betydande del ligger på gränsen mellan grund- och tillämpad forskning och finansieras av Finlands Akademi, olika fonder eller universiteten själva. Resultaten från exempelvis satsningarna på bioteknologi kunde ge Finland en ledande ställning inom framställningen av syntetiska läkemedel, vävnadsvänliga implantmaterial, diagnosmetoder, etc. I dagens läge grundar forskarna egna små företag, som så småningom köps upp av de utländska jättarna.
Om Finland satsar stora summor på intressanta nya forskningsområden, bör vi ha en industriell infrastruktur som säkrar landets företrädesrätt till resultaten. Något som Rådet för strategisk forskning vid Finlands Akademi bör fundera på.
Finland skrev under den sk. Bolognadeklarationen 1999. Meningen var att införa en kandidat- och magisterexamen efter anglo-amerikanskt mönster. Konflikten mellan universitet och yrkeshögskolor löstes med den sk. tvåpelar- eller dualmodellen. Detta satte genast en broms på ett av huvudmålen för Bologna, mobiliteten. Det är dags att omfatta deklarationen i sin helhet och slopa dualmodellen. Yrkeshögskolan blir högskola, vars examen berättigar till magisterstudier vid ett universitet. Högskoleexamen i sig förblir en fullvärdig yrkesexamen. Detta skulle göra hela högskolesystemet mer flexibelt och erbjuda unga studenter alternativa vägar till en framtidskarriär. Systemet skulle också öka trycket på universiteten att göra de egna kandidatprogrammen mer attraktiva och allmänbildande.
Jag tackar för tiden som kansler vid Åbo Akademi och önskar min efterträdare Ulrika Wolf-Knuts lycka till.
Jarl-Thure Eriksson