I Budapest finns det ett universitet, Central European University (CEU), med 1400 studenter och 370 anställda från mer än 130 länder. Universitetet grundades 1991 efter den dåvarande regimens fall. Man erbjuder masters- och doktorsutbildning i samhällsvetenskap, humaniora, juridik, förvaltning och socialpolitik, och litar på att “human fallibility can be counterbalanced by the critical discussion of ideas and that this critical spirit can be sustained best in societies where citizens have the freedom to scrutinize competing theories and openly evaluate and change government policies.” (https://www.ceu.edu/about.) Fri akademisk verksamhet, fri forskning, fria tankar enligt strikt vetenskapliga principer karaktäriserar CEU.
Ungern är som bekant under sin nuvarande regim inte ett land där frihet och fritt tänkande lovordas. Fritt tänkande, även om det är vetenskapligt, upplevs nämligen som en fara och utgör en risk för att ledningens beslut inte applåderas och implementeras i sin fulla utsträckning. Därför har den ungerska regeringen beslutat lägga ner CEU.
Detta är inte första gången universitet hotas i Europa. Det är inte heller första gången det fria tänkandet kringskärs. Men varje gång det har skett har själva handlingen att begränsa den fria vetenskapen varit ett symtom på att någonting är ruttet i samhället och följden har varje gång varit katastrofal. Nu följer hela västvärldens universitet CEU:s kamp för sin existens. Även i Brysselkorridorerna behandlas ärendet. Framstående forskare uttalar sig enskilt i skrivelser och som en av många i petitioner och upprop som sänds direkt till Ungerns ledning. Men hittills har effekten varit av noll och intet värde.
Det är inte många decennier sedan senast. Europa kämpar fortfarande med följderna av både Nazi-Tysklands och Balkankrigets mörker. Fortfarande är det mycket sällan de verkligt stora vetenskapliga upptäckterna görs i Europa. Styrda universitet är idéfattiga universitet.
För hundra år sedan mitt under ett inbördeskrig beslöt ett trettiotal välsituerade industrimän att i Åbo inrätta ett svenskt universitet genom att grunda och donera tillräckliga medel till Stiftelsen för Åbo Akademi. Hittills har Åbo Akademi klarat sig väl som universitet i Finland. Akademins ledning har varit medveten som de olika vändningar rikspolitiken har utformats efter. Den har varit aktiv med att föra fram Akademins betydelse för landet och dess ekonomi och styrt universitetet med klokskap och fast hand. Visserligen har även de mest radikala politiska idéer kunnat föras fram hos oss, men de har så småningom jämnats ut av en sund allmänpolitik både inom och utanför Akademin.
Det är ingen självklarhet att Akademin kan bli hundra år. CEU är ett relevant och skrämmande exempel. Vi kan visa vår sympati för det ungerska universitetet och dess kamp för sitt fortbestånd samtidigt som vi förbereder oss för att fira våra hundra år. Nu har vi kommit till detaljplaneringsstadiet. Under sommaren 2017 sätter marknadsföringen av vårt jubileum igång på allvar. Den som vill sprida information om sin enhets bidrag under år 2018 bör inom maj månad 2017 komma in med detaljerade uppgifter till Johan.Berg@abo.fi eller mig. Jag tackar nu för allt det goda samarbete som flera av våra enheter visat och önskar alla en vederkvickande sommar.
Ulrika Wolf-Knuts