Tal under den högtidliga ceremoni som den 13 februari 2018 i Solennitetssalen, Akademihuset i Åbo, föregick publiceringen av Åbo Akademis historik i två band och vernissaget för Åbo Akademis biblioteks utställning Budskap från det förflutna. Flera nordiska universitet var representerade genom sina rektorer eller vice rektorer i en rektorsprocession. Professor Bengt Kristensson Uggla höll festtalet, statsmaktens hälsning framfördes av överdirektör Tapio Kosunen, Akademiska orkestern spelade och Elina Granlund sjöng Mozart och Sibelius beledsagad av några orkestermedlemmar.
Herrar ministrar, Ers excellens, Herr ärkebiskop, Herr hovrättspresident, ärade kanslerer och rektorer, kära idkare, gynnare och vänner av Åbo Akademi! Dear Guests!
Den 6 december 1917 antogs och erkändes Finlands självständighetsförklaring men redan den 18 juni, ett halvår tidigare, hade 35 borgare i staden Åbo undertecknat en urkund, som förklarade att Stiftelsen för Åbo Akademi grundats med uppgift att inrätta och upprätthålla ett svenskt universitet i Finland kallat Åbo Akademi. The reasons for establishing a university were partly that both Stockholm and Gothenburg fairly recently had founded institutions for higher education, partly that there was a lack of visions of the future among young people, and partly that local industry and commerce needed more educated employees, but most of all – as we would say today – there was a nostalgia for the old times, those before 1827 when the Great Fire of Åbo destroyed seventy-five percent of the town. One of the consequences of this blaze was that the Royal Academy of Åbo was moved to Helsinki. It had been founded in 1640 by the Queen of Sweden, Drottning Kristina. Meanwhile, political circumstances caused an increasing general interest in the Finnish language, which seemed to make the university in Helsinki too Finnish for Swedish-speaking young people to attend. (Interestingly enough, a corresponding way of thinking was the background for our Finnish university here in Turku, but in that case the threat was the apprehended Russification of the university in Helsinki.) Accordingly, the need for a Swedish university was apparent and the Åbo Akademi University Foundation was established. Den stiftelsen fyller fortfarande sin uppgift.
De mecenater som bildade Stiftelsen för Åbo Akademi kom ofta att donera sina egna hem till universitetet här i kvarteren kring Åbo domkyrka i samma del av staden där Drottning Kristinas Kungliga Akademi i Åbo från 1640 befunnit sig.
Akademins första kansler, friherre Rabbe Axel Wrede sammanfattade i sitt tal vid invigningen av Åbo Akademi universitetets mål på följande sätt: ”Ett villkor för den vetenskapliga forskningens framgång är att den är obetingat fri, att den ledes endast av kärlek till sanningen. En fri, djupgående och till lika om sin begränsning medveten forskning och en därpå grundad, av ideell livsuppfattning buren undervisning, se där vad vi kan vänta av akademin.”
For 90 years, from 1827 to 1917, Turku had missed its university. Consequently, one had to start from the very beginning again, by providing venues, teachers, other employees, books for the library, labs, and by recruiting students. In 1815 this building was completed for the, then, Imperial Academy, but it was seriously damaged during the Great Fire. In 1835 it was restored and ever since it has accommodated several institutions. For instance, today it holds the Court of Appeal of Turku, but throughout its existence, there has always also been a connection to the universities in town.
Akademins första konsistorium sammanträdde den 2 september 1918 och bestod av sex professorer. Övriga anställda var en handfull. Biblioteket byggdes ännu på 1960-talet i stor utsträckning med hjälp av privata donationer. Laboratorierna inrättade man så gott det gick. Det sägs att ”Laboratorierna […] var direkt […] livsfarliga. Varken avloppen eller dragskåpen fungerade. Alla analyser och synteser gjordes i makroskala med bristfällig apparatur och i en outsäglig trängsel. Med järnspett hackades hål i asfaltgolvet för att få ut avloppsvatten”. Studenter med svenska som hemspråk kom från olika håll i landet och inkvarterades ofta under mycket enkla förhållanden. Rummen var kalla trots att man eldade hela dagen (12 grader!), en soffa i någons matsal kunde vara det som erbjöds.
People often maintain that universities are bureaucratic Behemoths, unable to keep up with dynamism and changes in society. It is difficult to realize changes and those who implement them risk being regarded as enemies. At universities there is a tardy culture because, for decades, those who work there have taught and educated students in how to think critically.
Det ligger därför nära till hands att ta emot alla nya idéer, kanske främst sina kollegors och utomstående myndigheters, med en fnysning. Sedan sitter man på bakhasorna en tid, ibland en lång tid, och till sist måste man ändå ge efter och förändringen kan verkställas, ofta vid ett generationsskifte. Förändringar har sannerligen skett vid Åbo Akademi under våra hundra år, som, sub specie aeternitatis, verkligen inte är någon lång tid. Personalen omfattar nu 1200 personer, av vilka flera än hälften undervisar och forskar, laboratorier och bibliotek moderniseras hela tiden, studenterna har vuxit från några tiotal till 6300 om man räknar med forskarstuderandena. Också forskningens villkor har förändrats sedan kansler Wredes tid: Den frihet han efterlyste och underströk är ingen självklarhet idag, och i många fall har Sanningen förvandlats till sanningar, dock knappast alternativa så kallade sanningar.
Förändringar har skett men synligast i utanverket. Åbo Akademi är fortfarande ett svenskt universitet i Finland. År 2018 lika väl som år 1918 är Åbo Akademi ett universitet med korta avstånd mellan studenter och lärare. Fortfarande upplever många professorer sitt arbete som ett slags kall, då den nyfikenhet de drivs av får dem att tillbringa mycket mera tid vid sina böcker eller i sitt laboratorium än statsmakten förutsätter. År 2018 lika väl som år 1918 gäller det för en ung student att frigöra sig från gamla band och skapa nya och sköta sina angelägenheter ordentligt – men också att under ansvar ta ut det roliga och goda livet erbjuder med råge. Så blir studenten en gränsöverskridare, som rör sig hemifrån bort, mellan olika socialklasser och tvärs över allmänt rådande normer.
Akademin har i sin strategi fem värden att leva upp till, nämligen mångfald, öppenhet, djärvhet, delaktighet och hållbarhet. Djärvheten är svårast att förverkliga, men också nödvändigast. Djärvhet innebär ju att gå emot strömmen, att avvika från allfarväg, att hitta oväntade lösningar, såsom man gjorde när akademin under ofärdstider grundats både 1640 och 1918. I look forward to the next century when Åbo Akademi University will fulfil its values. Diversity, openness, participation, and sustainability: Each of them is an antitype of the general university disdain, disdain mostly stemming from envy, disdain for new groups of students and colleagues from foreign countries, for the knowledge of different disciplines, for intrigues, for servility, exclusion and wastage. To fulfill our values we need knowledge and wisdom.
Kunskap igår, idag och i morgon är mottot för vårt jubileum. Kunskap förmedlad igår har hållit det finländska samhället igång. Kunskap idag skapas ständigt för vårt land och för vars och ens liv. Kunskap för framtiden bildas av nyfikna studenter vid ett flexibelt universitet i tiden. Visheten kommer förhoppningsvis som en frukt av det kritiska tänkandet över kunskapen och dess väsen. Den gamla sanningen ur islänningarnas Hávamál gäller nämligen fortfarande: ”Bättre börda bär man ej på vägen än mycket mannavett.”
Each and every one of you is warmly welcome to Åbo Akademi University. Jag vill utropa ett fyrfaldigt ”Leve!” för Åbo Akademi! HURRA!, HURRA!, HURRA! HURRAAA!